Skip to Content

Kommunistiska partiet demonstrerar på Mynttorget i Stockholm år 2013. Enligt debattör Stefan Torssell är ingen del av vänstern relevant i dag. Sedan 1976, när socialdemokratin förlorade makten, har partiet knappt uträttat någonting. Foto: Nya Tider
Debatt

Vänsterns stora missgrepp

”Upp till kamp emot kvalen, sista striden det är.” Så börjar och slutar första strofen av vänsterns samlingssång ”Internationalen”. Den kanske också sammanfattar vänsterns hela historia. Det börjar som en maning till kraftmätning och slutar i en svanesång, menar veckans debattör .

Publicerad: 6 oktober, 2015, 15:34

  • Svenska

Först måste vi klarlägga vad som är vänstern. Begreppet definieras olika, men för en bra förståelse kan man dela in vänstern i den verkställande vänstern och den ideologiska vänstern. Den verkställande vänstern är huvudsakligen Socialdemokratin och LO-kollektivet. Den ideologiska vänstern är alla skanderande vänsteraktivister och marxistiskt orienterade grupperingar samt delar av den agendasättande journalistkåren och ett stort antal propagandister inom universitetsvärlden och kulturinstitutionerna. Verkställarna och ideologerna har inte alltid trivts i varandras sällskap, delvis beroende på att de har haft olika formtoppar rent tidsmässigt. Socialdemokratin och LO-kollektivet hade sin formtopp och storhetstid från 1930-talet och några decennier framåt.

År 1968 fick Socialdemokratin egen riksdagsmajoritet, men har därefter långsamt sjunkit tillbaka år efter år. Partiet står numera fast i träsket och verkar inte kunna röra sig i någon riktning, förutom neråt. År 1968 vann också den ideologiska vänstern stora segrar och befäste sin existens i människors sinnen för decennier framåt genom att de berättade vad de ville och gärna tog debatten. Men nu är ingen del av vänstern längre att räkna med. Sedan 1976, när Socialdemokratin förlorade makten, har partiet knappt uträttat någonting. Under en kort period efter 1994 lyckades Göran Persson som finansminister och senare statsminister sanera landets ekonomi efter några år av borgerlig vanskötsel. Därefter har nederlag på nederlag följt på varandra.

Den ideologiska vänstern gick också vilse. På 1960-talet var idén att vänstern, som mestadels var sprungen ur medelklassen, skulle representera arbetarklassen. Man klädde sig i blåbyxor och storrutiga skogshuggarskjortor. Vänsterkvinnorna klädde sig i bylsiga mjukis­byxor och kinaskor i en reverens till Maos Kina. Även Castro och Che Guevara fick sin hyllning genom kreationer á la militärmode i chickt djungelsnitt. Folket hyllades genom ett utbrett intresse för folkmusik och nyckelharpa.

De inom den ideologiska vänstern som inte förstörde förståndet med ett intensivt haschrökande och som lyckades ta en akademisk examen sökte sig till kulturinstitutionerna och media där de bedrev en mer sofistikerad vänsterpropaganda. De följde kommunisten Gramscis idé att nästla sig in i borgerlighetens institutioner och där föra ut sitt budskap. Frankfurtskolan, en gång inspirerad av Lenins tankar om hur man ska bryta sönder det borgerliga tänkandet, tillhandahöll den dominerande ideologin inom den samhällsvetenskapliga forskningen. Normer ska ifrågasättas, skit i traditionerna och utrota allt nationalistiskt tänkande. Den ideologiska vänstern var extremt framgångsrik och lyckades även besegra många förslappade liberaler.

Men den ideologiska vänstern hade bara klyschor som svar på tidens frågor. Socialdemokratin kunde regera vidare på ren rutin och den ideologiska vänstern kunde leva herrskapsliv i storstadsmiljö bakom en svärm av floskler och statsunderstöd. Tillsammans behärskade de hela den offentliga scenen.

Lenin på bokmässan i Göteborg 2014. Den ideologiska vänstern, med sina politiskt korrekta journalister, akademiker och kulturmarxister, anger tonen. Infällda: Löpsedel från Aftonbladet inför valet 2014 och en annons som bryter ”könsstereotypa normer”. Foto: Nya Tider

Lenin på bokmässan i Göteborg 2014. Den ideologiska vänstern, med sina politiskt korrekta journalister, akademiker och kulturmarxister, anger tonen. Infällda: Löpsedel från Aftonbladet inför valet 2014 och en annons som bryter ”könsstereotypa normer”. Foto: Nya Tider

Hela artikeln finns i pappersupplagan

Vi kan tyvärr inte visa hela artikeln på hemsidan. Vi är beroende av våra läsares prenumerationer för att kunna finansiera reportageresor som denna. Stöd oss gärna med en prenumeration för att vi ska kunna fortsätta granska makthavarna och resultatet av deras politik.

Börja prenumerera på Nya Tider!

Stefan Torssell

[email protected]

Håll god ton och ett vårdat språk i kommentarerna. Olagligt innehåll är så klart förbjudet och kommer att resultera i avstängning från vårt kommentarsfält.

Om du har blivit godkänd för att lägga upp kommentarer utan förhandsgranskning från tidningens sida är det du själv som är ansvarig för innehållet. Det innebär att Nya Tider kan tvingas att medverka vid brottsutredning vid ett eventuellt åtal.

För förhandsmodererade kommentarer ber vi om tålamod. Vi går löpande igenom kommentarer men det kan beroende på tid på dygnet dröja flera timmar innan vi hinner titta på den.

Vi förbehåller oss rätten att radera kommentarer som innebär förtal, är kränkande, innehåller grovt språk eller helt enkelt är irrelevanta.

Kommentarer inaktiverade.

Demokrati utan motstånd

INRIKES”Även de bästa demokratier förstår att när ett större krig närmar sig måste demokratin sättas på paus. Jag har en känsla av att klimatförändringen är en fråga som är lika allvarlig som ett krig. Det kan vara nödvändigt att sätta demokratin på paus.” – James Lovelock, biokemist

Jag saknar mitt gamla Sverige

KRÖNIKAJag är 80 år och känner som om jag levt i två olika länder. Först i ett lite tråkigt, men välordnat lagomland med gott rykte i omvärlden. Sedan i något som liknar en krigszon och sett som avskräckande exempel i omvärlden. Men tråkigheten kompenserades av en enorm kärlek till fosterlandet, dess långa historia och förfäders oerhörda slit för att ge mig en bättre framtid.

Utan kulturarbetare är högern chanslös

OPINION: KARL MIKAEL LARSONSvenska staten strör hundratals miljoner över kulturbranschen. Flera gånger varje år. Bara för att rätt kultur ska produceras, publiceras och iscensättas. Ingen bransch är lika politiserad. Veckans debattör Karl Mikael Larson (fd Fredrik) synar kulturbranschen.

Skuggan Stefan Löfven

KRÖNIKATrots att jag i min kommande bok Sverige 2084 kan visa på ett antal mycket tveksamma ageranden av en ung Tage Erlander skulle jag vilja kalla honom Sveriges siste landsfader. Den finaste titel en svensk kan få. Den ende som i dag kommer i närheten är väl vår kung, monarken som Stefan Löfven vill avsätta.

Knäböj inte för någon!

CHEFREDAKTÖREN HAR ORDET

Tio års arbete i alternativmedia: En ringmur av tystnad

KÅSERIFör tio år sedan bytte jag sida. I 25 år arbetade jag som journalist i dagspress, därav 22 år på Dagens Nyheter. Efter pensioneringen började jag skriva i alter­nativmedia. Halva min vänkrets sade upp kontakten. Fortfarande har många inte kunnat förlåta mig för sidbytet. Jag omges av en ringmur av tystnad.

Omvärlden är mer rädd för svenska smittan än för Covid-19

OPINION: KATERINA JANOUCHSverige behandlas som pestsmittat inte bara på grund av den ofantligt större spridningen av Covid-19, utan även på grund av alla samhällssjukdomar som grasserar: kriminalitet, bidragsberoende, terrorismexport, kvävd yttrandefrihet etc. Veckans debattör, Katerina Janouch, menar att ”den svenska smittan” av grannländerna faktiskt uppfattas som ännu värre än coronaviruset.

De låga förväntningarnas rasism, ny kulturrevolution och framtiden för Trump

CHEFREDAKTÖREN HAR ORDETUpploppen i Förenta staterna växer sig allt större, men vad vill egentligen Black Lives Matter? Som vår reporter Dan Malmqvist redogör för i detta nummer så är det en omfattande kravlista som rörelsen presenterat, en lista på olika förmåner som man kräver åt alla svarta. Allt fler påpekar nu att kvotering, öronmärkta bidrag och andra etniska förmåner inte är annat än rasism.

Gå till arkivet

Send this to a friend