Skip to Content

Vänsterpartiet är numera ett liberalt, mångkulturalistiskt, regnbågsparti som avlägsnat sig långt från sin revolutionära historia och arbetarklassen. Alf Ronnby, själv med bakgrund i vänstern, förklarar den nya vänsterns vurm för islam. Foto från Almedalen 2018. Foto: Nya Tider
OPINION: ALF RONNBY

Vänsterpartiet – det nya trasproletariatets parti

PappersupplaganNya Tider v. 33

Vänsterpartiet kunde lika gärna kalla sig Samvetspartiet, eftersom de numera är en av de främsta representanterna för den liberala politiskt korrekta politiken och agerar som dess sanningssägare. Det menar veckans debattör, docent Alf Ronnby. Han har själv en bakgrund inom vänstern, men skriver att dagens Vänsterparti övergivit sina ideologiska rötter och vänt svenska arbetare ryggen genom att i stället agera gråterska åt välfärdsmigranter.

Publicerad: 18 augusti, 2018, 15:16

  • Svenska

Läs även

Vänsterpartiet och dess partiledare Jonas Sjöstedt är, med ett marxistiskt, historiskt perspektiv, inte mycket till vänster. Snarare en tankeröra hos kramgoa gråterskor utan förmåga att tänka kritiskt kring religion och dess konsekvenser för samhället. Att kalla sig vänster är en skymf mot dem som verkligen är vänster.

Som teoretisk marxist är det för mig särskilt intressant att försöka förstå vänsterns totala omsvängning. Den klassiska vänstern hade ingen tro på de lägsta klassernas, det så kallade trasproletariatets, vilja eller förmåga till samhällsförändringar. De fattiga och okunniga är fullständigt opålitliga i en process av samhällsförändringar.

De är beredda att sälja sina döttrar för en förstärkning av hushållskassan. Men nu är trasproletariatet den grupp som de samhälls- och samvetsömma hos vänstern framför allt värnar om och vill företräda i det politiska livet.

Det nya trasproletariatet ser vänstern i migranterna. Trots omfattande bidrag, gratis lägenheter och förtur till samhällsservice ser man dem som fattiga, utblottade och förtrycka, och skyndar därför till deras försvar. Vänstern ser sig som ett välgörenhetsparti, trots att det man gör är ett svek mot den svenska arbetarklassen.

Man tar från fattiga svenska pensionärer som inte har råd att gå till tandläkaren, för att i stället se till att förvuxna afghanska barn ska få spela de senaste tv-spelen hela dagarna. Vänstern har avlägsnat sig till oigenkännlighet från sina föregångares revolutionära ambitioner och syn på trasproletariatet.

Det kan också te sig underligt att en rad vänstermänniskor blivit så positiva till islam och muslimer och kanske till religion i stort. Vänstern har av tradition varit mycket kritisk till religioner. Religioner är konserverande och bidrar till klassförtrycket, var synsättet förr.

Det fördes en aktiv, ideologisk kamp mot papister, kyrkans dogmer, förtryck och auktoritära ordningar, konserverande könsroller och förnekad sexualitet. Vänstern var starkt kritisk till den protestantiska arbetsetiken, som legitimerade löneslaveriet och försvagade klasskampen. Kyrkan och religionens roll sågs som den världsliga maktens instrument för ”att hålla folket i herrans tukt och förmaning”.

Eftersom islam, i vänsterns perspektiv, är de fattigas religion, accepteras den. Till och med vänsterfolk, som man trodde hade förmåga till kritiskt tänkande, som Jan Guillou, Göran Greider och Per Wirtén, accepterar numera islam. På Twitter uttrycker vänsterledaren Jonas Sjöstedt sitt empatiska stöd för islam och böneutrop och fräser som en ilsken vildkatt åt kritikerna:

”Denna unkna symbolpolitik, detta fega fiskande i grumligt vatten”, skriver han om kritikerna av böneutropen. Vänsterledaren fiskar inte i grumligt vatten, han står upp till hårfästet i det och är oförmögen att se att islam är en medeltida krigarreligion!

Artikeln fortsätter

Hela artikeln finns i pappersupplagan. Är du prenumerant kan du även logga in för att fortsätta läsa.

Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.

Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.

Alf Ronnby

[email protected]

Håll god ton och ett vårdat språk i kommentarerna. Olagligt innehåll är så klart förbjudet och kommer att resultera i avstängning från vårt kommentarsfält.

Om du har blivit godkänd för att lägga upp kommentarer utan förhandsgranskning från tidningens sida är det du själv som är ansvarig för innehållet. Det innebär att Nya Tider kan tvingas att medverka vid brottsutredning vid ett eventuellt åtal.

För förhandsmodererade kommentarer ber vi om tålamod. Vi går löpande igenom kommentarer men det kan beroende på tid på dygnet dröja flera timmar innan vi hinner titta på den.

Vi förbehåller oss rätten att radera kommentarer som innebär förtal, är kränkande, innehåller grovt språk eller helt enkelt är irrelevanta.

När våldsvänstern blir maktens redskap och vanliga medborgare ”fascister”

OPINION: TOBIAS SVENSSONIdeologin fascism hade en gång makten i ett land, och dess motståndare kom följaktligen att kal­las antifascister. I dag har begreppen fått närmast omvänd betydelse, menar veckans debattör Tobias Svensson. Samtidigt som människor i flera länder protesterar mot vad de uppfattar som alltför totalitär lagstiftning i coronasmittans spår, utmålas de som ”fascister” och lovligt byte för de våldsamma grupperingar som kal­lar sig själva ”antifascister”. I själva verket har de sistnämnda blivit ett verktyg för makten, och tillåts attackera vanliga människor som inte gör som makthavarna säger.

EU angriper allemansrätten

CHEFREDAKTÖREN HAR ORDETAllemansrätten brukar kallas för något av det svenskaste vi har. ”Alla ska ha tillgång till naturen enligt allemansrätten”, fastslår till och med en av Sveriges grundlagar, regeringsformen. Nu vill EU-kommissionen att endast ”strikt kontrollerad turism” ska få förekomma på minst 10 procent av Sveriges yta, en åtgärd återigen motiverad med Agenda 2030.

Solidaritet – ett ord med dubbelmoraliska bottnar

KRÖNIKAVi uppmanas ofta av politiker att visa solidaritet. Det kan vara allt från Fredrik Reinfeldts ”öppna era hjärtan” till Ylva Johanssons ”tvingande solidaritet”. Men hur började det, och hur ser det i praktiken ut?

Vad är målet egentligen?

LEDAREI detta nummer berättar vi om de nya lagar som EU förbereder för att stoppa bilåkandet. Men det finns inte några alternativ. Hur föreställer man sig egentligen att samhället ska se ut, och kommer de som varnat för den totala samhällsomvälvning som skissas i Agenda 2030 att få rätt?

Presidentvalet i USA väcker minnen av valet 2018 – och ger farhågor inför framtiden

OPINION: KATERINA JANOUCHSkulle det verkligen vara så otroligt om delar av det amerikanska valet faktiskt var ett bedrägeri? Precis som det svenska valet 2018 kunde ha varit det. Veckans debattör Katerina Janouch menar att den som verkligen månar om demokratin borde inte ha något emot att man går till botten med de frågetecken som uppstått när Trump först haft överlägsen ledning i ett flertal delstater, men plötsligt, som på kommando, förlorat med hundratusentals röster.

Jan Myrdal gick alltid sin egen väg

CHEFREDAKTÖREN HAR ORDETÄntligen slipper vänsteretablissemanget Jan Myrdal, denne kontroversielle skriftställare som de formellt bugade sig för, men samtidigt i själ och hjärta avskydde eftersom han stod upp för de principer som de för länge sedan svikit.

Spegel spegel på väggen där, säg vem som vackrast i världen är

KRÖNIKA

Kejsarens nya kläder

KRÖNIKAEU-byråkrater i Bryssel har lovat att dela ut miljarder euro till sina medlemsländer, vilka har drabbats av följderna av coronaepidemin. Detta under förutsättning att länderna uppfyller vissa av EU redan i förväg fastställda villkor. Villkoren för att få ta del av EU:s utlovade miljardpaket är redan klubbade, men EU:s kassakista är fortfarande tom, för EU har inga egna pengar att dela ut.

Gå till arkivet

Send this to a friend