Skip to Content

Recension

Världen känner Elvis Presley – men ingen känner mig

Det har skrivits uppskattningsvis ett tusen böcker om Elvis Presley. Vad finns det kvar att skriva om 1900-talets största populärikon? Inte mycket. Men trots att boken framstår som ett amatörmässigt hafsverk, finner vår recensent Roger Pettersson att författaren Bruno Til­lander åtminstone stundtals bjuder på intressant läsning. Och Elvisböcker på svenska är man inte bortskämd med.

Publicerad: 27 juli, 2015, 09:59

  • Svenska

Läs även

674258

Världen känner Elvis Presley – men ingen känner mig
400 sidor, inbunden. Språk: Svenska. Utgiven av Premium Publishing (2014).

Nyligen landade en ny påkostad bok om Elvis Presley på hyllorna. Det är en rikt illustrerad bok i storformat från det renommerade förlaget Premium Publishing och den som vill få ett exemplar måste punga ut med närmare 400 kronor. Den som gör detta blir dock besviken, då den inte motsvarar de höga förväntningarna – fullt av faktafel och till och med riktigt dålig svenska.

Det största problemet med den här boken är den litterära nivån. Den är bedrövlig. Och då syftar jag inte bara på det torftiga språket, Bruno Tillander har inte skrivit regelbundet sedan 1980-talet och, tro mig, det märks. Det hade kunnat vara uthärdligt om bara en professionell korrekturläsare hade anlitats. För vad får vi nu? Jo: Sida upp och sida ned av hundratals särskrivningar, stavfel, upprepningar, anglicismer, krångliga meningar och till och med okända ord. Gammelsvenska förekommer också. Hur många av er använder exempelvis ordet ”förtörnad”? Ibland känns det som att många avsnitt i boken är direkta översättningar från böcker eller artiklar på engelska. Författaren gödslar med utropstecken, troligtvis för att han tror att det ska göra texten mer ”levande”. Effekten blir istället att det ser barnsligt ut och är väldigt enerverande.

Vi börjar med några citat ur boken:

”Den desillusionerade självkänslan [sic] hade lett honom att överge sin filmkarriär”

”självförtroendet ökade [sic]”

Sid 40: ”[Elvis] blev tidigt i sin ungdom intresserad av att agera som [sic] skådespelare.”

Bildtext s 52: ”Åke Ölvestad i intervju [sic] med Charlie Feathers.”

Titta på den här meningen på s 89 där det blandas friskt mellan språken: ”som ger John Wayne utmärkelsen Academy Awards Best Actor.”

En underrubrik på s 201 lyder ”Agerade som manager”.

Ordet ”kredit” används felaktigt flera gånger (engelska ordet credit).

Tillander har spenderat mycket tid i USA och reflekterar över det stora landet i Väst. Han jämför det amerikanska samhället med det han kallar ”det europeiska välfärdssamhället.” Han beskriver även republikaner på ett föga smickrande sätt. Gitarristen James Burton, som gjorde över 1 100 konserter med Elvis 1969-1977, har sagt till Bruno att han tycker att europeiska Elvisfans är ”vänstervridna”.

Bruno skriver om det Amerika som lille Elvis (f 1935) växte upp i. På s 23 står det så här: ”Vi har konstaterat att det var otänkbart att blanda raserna under 1930- och 40-talen.” Tillander slår fast att Elvis växte upp i ett segregerat Amerika, att han aldrig umgicks med svarta och att han inte var intresserad av r&b innan han vid 19 års ålder träffade skivproducenten Sam Phillips och gitarristen Scotty Moore 1954. En del uttalanden är inte politiskt korrekta, ta till exempel denna mening på s 92: ”Det är allmänt känt att Hollywood domineras av judiska aktörer.”

Bland det mest intressanta som Tillander kan avslöja är att Elvis samlade på naziföremål från Andra världskriget.

Faktafel

Bruno spekulerar om Elvis första film, Love Me Tender: ”Troligtvis var Elvis väldigt nöjd med sin egen insats.” Det finns en intervju med Elvis från 1956 där han uttrycker missnöje både med filmen och sin debut som skådespelare. Elvis får frågan ”How do you rate yourself as an actor?” och svarar “Pretty bad”. Märkligt att Bruno kan vara så okunnig, efter 50 år som Elvisfan.

Mer av samma vara, angående G.I. Blues, Elvis första film efter lumpen: “Filmen var väl ändå en bekräftelse på att Elvis hade trivts i Tyskland.” Ett fullständigt häpnadsväckande påstående. Sedan lång tid tillbaka vet vi att Elvis vantrivdes i Tyskland, bland annat berättade Elvis på en presskonferens när han kom tillbaka till Memphis 1960 att han inte gick ut en enda gång på arton månader i Västtyskland. Han åkte på permission till Paris, men det var allt. Under monologer på konserter 1969 antydde Elvis också vad han tyckte om att ha yrkesförbud i två år. Dessutom finns det absolut inga paralleller mellan filmen och Elvis militärtjänstgöring. Med andra ord är det ett otroligt fånigt utspel från Tillander.

På s 116 påstår Bruno att Elvis tjänade 250 000 dollar i veckan när han spelade i Las Vegas. Jag skulle gärna vilja ha en källa på den uppgiften.

På s 118 påstår Bruno att Elvis manager Thomas Parker anställde Ed Bonja som fotograf. Detta är fel. Bonja jobbade som ”roadie” när Elvis åkte på turnéer och tog foton när han hade tid över. Men trots att Bonjas foton användes på flera omslag till Elvis LP-skivor, fick han inte ens betalt för det. Managern får för övrigt skarp kritik. Tillander skriver att det som Parker sysslade med var ”utplundring av Elvis”.

Även layouten är problematisk. Det ser nästan ut som en barnbok. Korta kapitel, huvudrubriker i mycket stor teckenstorlek, massor av underrubriker.

Tillander listar alla Elvis 33 filmer (varav två var dokumentärer) med lite information och en kort kommentar med subjektiva omdömen. I tur och ordning får vi reda på producent, regissör, manusförfattare och ”Director of photography” (!). Fotograf heter det på svenska. Och enligt Bruno skrev Robert Abel och Pierre Adidge manus till filmen Elvis on Tour – en dokumentär, som till största del består av liveframträdanden. För dokumentärer anges ”redigering”, vilket syftar på klippare (= editor på engelska). Bruno nämner inte ett ord om rasismen i den usla filmen Stay Away, Joe (1968), som framställer indianer på ett synnerligen osmakligt och nedlåtande sätt. Om filmen hade släppts i dag, skulle det ha blivit ett väldigt rabalder.

Att Premium inte anlitade en korrekturläsare övergår mitt förstånd. Jag har läst andra böcker från förlaget och de har varit proffsiga produkter. Helt obegripligt. Boken finns även utgiven på engelska, men jag vågar inte läsa den. Om Brunos kunskaper i svenska är så begränsade, hur ska då den engelska versionen se ut. Huva.

”Elvisdiggaren som dömdes till fängelse”

BRUNO TILLANDER (till höger).

BRUNO TILLANDER (till höger).

Några ord om författaren är på sin plats, så vi bjuder på en kort presentation:

Bakgrund: Vem är Bruno Tillander?

Tillander är född 1951 och växte upp i Vänersborg. Enligt egen uppgift i boken har han studerat på Handelshögskolan, men vi får inte reda på om han tog examen. Bruno var ett stort Elvisfan sedan barnsben och flyttade till USA 1975. Han såg då ett stort antal konserter med Elvis fram till dennes död 1977. Väl tillbaka i Sverige startade han upp en Elvistidning, som han döpte till ”Tidskriften Elvis”. Under 1980-talet började han turnera i Europa med ”Elvis Presley Museum”, vilket tog mycket tid i anspråk och 1990 lämnade han över redaktörskapet för tidningen. Den kommer ut än i dag, men håller låg kvalitet.

Sedan 2004 arbetar Tillander med resekonceptet ”Stora Musikresan”, vilket är gruppresor till USA med musikhistorisk anknytning. Han har även jobbat som manager för olika artister, något som blev hans olycka.

I ett uppmärksammat mål dömdes Tillander i tingsrätten den 6 februari 2013 till fängelse i 1 år och 9 månader för grovt bokföringsbrott och grovt skattebrott. Han belades även med näringsförbud i fem år. Stämningsansökan lämnades in redan i november 2011, så det var en segdragen process. Åklagaren hävdade att Tillander under längre tid betalat svart ersättning till olika artister, något som Tillander också medgav. Tre av artisterna, Lotta Engberg, Magnus Carlsson och Martin Stenmarck, satt också inför skranket, men åtalen mot dem ogillades, på ganska märkliga grunder. Domstolen trodde på fullt allvar att Lotta Engberg åkte runt till olika köpcentrum / gallerior i Sverige utan att få betalt. Tingsrätten menade att bevisningen gällande de tre inte räckte. Så medan den tidigare ostraffade Tillander dömdes till fängelse, så friades de tre artisterna helt. Undertecknad närvarade under en av rättegångsdagarna och alla fyra var väldigt bleka om nosen under förhandlingen, kan jag lova. Till Expressen beskrev Tillander domstolens utslag som ”ett dödsstraff”. Hans försvarsadvokat tillerkändes 300 000 kronor i ersättning för sitt arbete i tingsrätten och märkligt nog behövde inte Tillander betala ens en del av den kostnaden, utan skattebetalarna fick stå för hela beloppet.

Bruno överklagade till hovrätten som i september 2013 avvisade åtalet gällande grovt skattebrott. Nu var han bara åtalad för grovt bokföringsbrott. Det dröjde ända till december 2014 innan dom meddelades: hovrätten sänkte fängelsestraffet till ett år och näringsförbudet till tre år. Tillander överklagade till Högsta domstolen, men den 17 april i år kom beskedet: han får inget prövningstillstånd, så hovrättens dom gäller. Nu finns det inga fler instanser som Bruno kan överklaga till. Han har haft näringsförbud sedan 2013 som gäller fram till 2016. I december fyller Bruno 64 år, så han får väl sitta på en anstalt för ”seniorer”. I boken uppger Bruno att hans nästa skrivprojekt blir en bok om kung Gustaf III, som han vill ge upprättelse. Kanske kan han använda tiden på anstalt till detta?

[email protected]

Håll god ton och ett vårdat språk i kommentarerna. Olagligt innehåll är så klart förbjudet och kommer att resultera i avstängning från vårt kommentarsfält.

Om du har blivit godkänd för att lägga upp kommentarer utan förhandsgranskning från tidningens sida är det du själv som är ansvarig för innehållet. Det innebär att Nya Tider kan tvingas att medverka vid brottsutredning vid ett eventuellt åtal.

För förhandsmodererade kommentarer ber vi om tålamod. Vi går löpande igenom kommentarer men det kan beroende på tid på dygnet dröja flera timmar innan vi hinner titta på den.

Vi förbehåller oss rätten att radera kommentarer som innebär förtal, är kränkande, innehåller grovt språk eller helt enkelt är irrelevanta.

Deprecated: Tema utan comments.php har upphört sedan version 3.0.0 utan alternativ tillgängliga. Inkludera en comments.php-mall i ditt tema. in /www/doc/www.nyatider.nu/www/wp-includes/functions.php on line 5059

Kommentarer inaktiverade.

Ulf Lundell – den siste arbetarklasshjälten

KULTURUlf Lundell, 71, är en av Sveriges mest omtyckta och produktiva artister. SVT har nyligen visat en dokumentärfilm om den svenske ikonens liv. I denna krönika reflekterar Karl Mikael Larson över Lundells avtryck på den svenska kulturen.

Volvos dramatiska överlevnad

BOKRECENSIONSaab lades ned, men Volvo överlevde. Detta är känt för alla som hängt med i nyheterna de senaste åren. Detta är svensk bilindustri i ett nötskal, en avgörande aspekt av svensk industriell nutidshistoria. Gemensamt för båda märkena var att man måste söka utländska samarbetspartners samt gå upp i kvalitet, bli ”premiummärken”. Långt om länge lyckades, som vi nu vet, Volvo med det. Men det krävdes en kinesisk entreprenör för att det hela skulle ros i hamn. Nya Tider har läst två böcker om Volvo.

Pat Buchanan skissar hoten mot vår civilisation

BOKRECENSIONI boken Suicide of a Superpower: Will America Survive to 2025? sveper Buchanan med en klarsynt överblick över USA:s utveckling, Europas avsteg från de traditionella värderingarna och den övriga världens förändringar framför allt i fråga om demografi. Att boken kom ut för några år sedan har bara låtit tiden stärka Buchanans teorier om en degradation av den europeiska civilisationen.

Hur såg julfirandet ut på 1800-talet?

JULHISTORIAJULHISTORIA: I dag förknippar kanske inte så många julen med firandet av det nyfödda Jesusbarnet som kom till jorden för att frälsa mänskligheten. Högtiden har blivit mer av en familjefest med god mat, julklappar och Kalle Anka. Det sekulära samhället har mer och mer trängt undan firandet både av Jesu födelse och de lite mer vidskepliga traditioner som var vanliga förr, och som ofta dateras till långt innan det kristna julfirandet var påtänkt. Julen var oerhört viktig förr och man lade stor vikt vid de olika förberedelserna inför julfirandet.

Vikingatidens gudar lever kvar

KULTURVår historia är på något sätt närvarande i bakgrunden för dagens samhälle, kulturen och människorna. För det mesta tänker nog inte gemene man så mycket på det i vardagen. Det är först då frågan ställs om vårt kulturarv, som vi kanske reflekterar över varifrån vi kommer och vad vi har med oss på resan.

Ny bok: förslag för att vända Sveriges tragiska utveckling

BOKRECENSIONReceptbok för svenskt nytänkande tar den tidigare kommunchefen och juristen Tommy Ulmnäs steget vidare, från de samhällsproblem han identifierat i tidigare böcker, till att presentera lösningar på dem. Boken är mer av ett politiskt manifest, än ett antal råd om hur den enskilde medborgaren kan agera. I korta kapitel går Ulmnäs igenom de områden han vill omvandla i grunden, från journalistikens villkor till skolan, med målet att svensken ska återfå sin självständighet.

Legendarisk tidskrift hyllas

KULTURHäpna! Detta, inklusive utropstecken, var namnet på en svensk science fiction-tidskrift. Den utgavs 1954-1965 och hann utkomma i mer än hundra nummer. Den präglade en hel generation svenska sf-läsare och författare. Nu har det utgetts en antologi som samlar noveller från tidskriften samt presenterar den ur olika synvinklar.

Runar Søgaards liv bakom rubrikerna

KULTURI sin självbiografi ger den tidigare predikanten sin version av inte bara äktenskapet med sångerskan Carola Häggkvist, utan berättar även om andra händelser som genom åren har skapat rubriker. Boken ger också en bild av hur det är att vara föremål för mediernas uppmärksamhet i decennier, ett rampljus som inte alltid varit av godo.

Gå till arkivet

Send this to a friend