Årets upplaga av den årliga Bilderbergkonferensen hölls den 9-12 juni på hotellet Taschenbergpalais i Dresden, Tyskland. De 130 deltagarna från 20 länder i Europa och Nordamerika var som vanligt prominenta personer från politiken, näringslivet, fin ansvärlden, universitet och medier. Bland dessa märktes i år bland andra USA:s före detta utrikesminister Henry Kissinger, tidigare CIA-chefen David Petraeus, Deutsche Banks VD John Cryan, Internationella valutafondens direktör Christine Lagarde, EU-kommissionens tidigare ordförande José Barroso, Airbus VD Thomas Enders och Tysklands finansminister Wolfgang Schäuble.
Från Sverige deltog finansminister Magdalena Andersson, riskkapitalbolaget EQT:s ordförande Conni Jonsson, samt Investors ordförande Jacob Wallenberg, som också sedan flera år ingår i den styrkommitté som organiserar mötena. Intressant nog har årets konferens ingen deltagare från Ryssland, trots att landet är en av konferensens huvudpunkter. Det sägs att, utöver denna offentliga deltagarlista, också ett antal hemliga gäster deltar.
Det arbete som ett litet antal sanningssökare under flera decennier lagt ned på att kasta ljus över dessa ljusskygga möten har resulterat i att bilderbergarna de senaste åren publicerat ett officiellt program. I år var det:
1. Aktuella händelser
2. Kina
3. Europa: migration, tillväxt, reformer, vision och enhet
4. Mellanöstern
5. Ryssland
6. USA: s politiska landskap, ekonomi: tillväxt, skuld, reform
7. Cybersäkerhet
8. Geopolitik energi- och råvarupriser
9. Prekariatet och medelklassen
10. Teknisk innovation
Spekulationer om gruppens makt
På grund av att dessa möten sker bakom lyckta dörrar har misstankar väckts om att gruppen har ett långt större inflytande än de vill ge sken av. Vissa benämner det även som en ambition till världsregim. Den brittiske politikern Denis Healey, en av Bilderberggruppens grundare och medlem av styrkommittén i 30 år, kommenterade denna bild för en reporter 2001:
– Att säga att vi strävar efter en världsregering är överdrivet, men inte helt orättvist. Vi i Bilderberg kände att vi inte kunde fortsätta att strida mot varandra för ingenting, döda människor och göra miljoner hemlösa. Så vi tyckte att en gemenskap över hela världen skulle vara någonting gott.
Vissa deltagares politiska framgångar har ytterligare eldat på spekulationerna om gruppens inflytande. När Bill Clinton deltog i mötet 1991 var han endast delstaten Arkansas guvernör, för att året därefter bli USA:s president. Tony Blair var minister i oppositionens skuggregering när han fick sin inbjudan 1993, men blev Storbritanniens premiärminister fyra år senare. Bilderberggruppen förnekar förstås att de skulle ha makt att utse kommande ledare, utan menar att de helt enkelt är duktiga på att upptäcka talanger.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
