I ett av de första rummen möter åskådaren en gigantisk oljemålning med titeln ”Världsteatern”, utställningens dyraste objekt med ett pris på 600 000 kronor. Målningen består av nio delar och mäter 4,50 x 3,60 meter. Den visar världen sedd med konstnärens ögon: en amerikansk konsument, andra världskrigets och kalla krigets protagonister (huvudpersoner) och Rysslands maskuline president i ryska flottans vinteruniform.
En besökare ställde till undertecknad frågan ”Vad tror du, vem är konstnären, en man eller en kvinna?” Sanningsenligt svarade jag, att frågan är helt irrelevant. Det visade sig att just en kvinna står för denna myriad av historiska huvuden; Karola Messner.
Att Messner väljer att placera Putin intill en synnerligen yppig dam bygger på tydliga kontraster mellan man och kvinna. Alltså, inga otydligheter beträffande könsroller.
Helt annorlunda framställs Vladimir Putin i Mälle Zeilon Lagerkvists installation ”Kom ut ur garderoben Putin”. Denna uppmaning syftar på rysk lagstiftning gällande gayaktiviteter bland minderåriga. Konstnärinnan vill på ett kritiskt sätt förmedla att Ryssland saknar det svängrum som berörda grupper har i väst. Det skall dock sägas att under en presskonferens 2014 i Amsterdam informerade Putin om möjligheter att i Moskva besöka olika gayklubbar, även om han personligen saknade intresse för den typen av möten.
Konstverket har sin attraktion i den färggranna utformningen och kompositionen mot skåpets vita bakgrund. En positiv faktor är definitivt konstnärinnans tanke om återanvändning, alltså ett klart miljötänkande.
Utställningens stora magnet – även i fysisk mening – är Niki Lindroth von Bahrs ”Ghost Cat”. En närmare titt på kattens ögon avslöjar en liten tår. Varför gråter katten? Jo, Ghost Cat är nämligen en vanlig katt som smyger i kulvertarna under Vita Huset i Washington, DC, men den kan – som Hulken – växa till en enorm storlek när orättvisor drabbar världen.
Ytterligare ett politiskt budskap finns hos Stefan Bennedahls ”Kung Ubus hov”, en imponerande scen med mängder av figurer i stengods. På sin höga tron dominerar kung Ubu. Men vem är han? Och vilka är alla dessa människor, män och kvinnor, som med sådan beundran ser upp till honom?
Alfred Jarry skrev en samhällskritisk pjäs med namnet ”Kung Ubu” som hade premiär i Paris 1896. Det var ingen framgång bland publiken. Formen som författaren använde inledde dock modernismen, en progressiv konstart med en stark tro på vetenskapens framsteg och social utveckling, men var knappast passande i dåtida Frankrike. Pjäsens satir och ifrågasättande av auktoriteter ledde till att ”Kung Ubu” förbjöds i Tjeckoslovakien efter sovjetisk inmarsch 1968.
Har konstnären ett dolt meddelande till oss som åskådare? Ja, var och en får titta, spekulera och tänka i egna banor.
Två utan tvivel intressanta men olika konstverk visar en enorm yrkesskicklighet: Maja Michaelsdotter Erikssons ”Frukost” och Ann-Sofie Claessons ”Farmor”.
”Frukost” är en handtuftad matta föreställande an American breakfast: stekt ägg, bacon, bönor i tomatsås. En kolesterolbomb skulle någon säga, men vilken färgglädje att ha en sådan matta vid sängen!
”Farmor” (olja på duk) är det bästa beviset för konstnärinnans skicklighet och begåvning. Dova färger, men titta på farmors ansikte och händer! Skönheten finns i varje rynka, i varje hudveck. Ann-Sofie Claesson är ett namn att lägga på minnet.
Årets salong innehåller ovanligt många politiska anspelningar, vilket kanske återspeglar den värld vi har omkring oss; och det är bra ty konsten skall ju leva och existera i en symbios med verkligheten.
Således, ett besök på Liljevalchs är värt en vårpromenad, dessutom till det facila priset av 10 kronor. Utställningen pågår till den 29 mars.
