Skip to Content

Varulven var ett av de mest fruktade väsendena inom den svenska folktron och var underkastad Djävulen själv. Bild av Gunnar Creutz, Falbygdens museum/Wikimedia Commons

Varulven i svensk folktro

Digital utgåva

En vanlig föreställning om varulven är att detta väsen är en man som förvandlats vid fullmåne, vanligtvis efter att han själv blivit biten av en varulv. Inom den svenska folktron, däremot, är föreställningen om varulven helt annorlunda. I de svenska folksägnerna förvandlas mannen nämligen antingen vid nattetid eller blir förtrollad av någon trollkunnig. Han påverkas inte av månen, utan är istället underkastad Djävulen.

Publicerad: 27 februari, 2019, 22:52

  • Svenska

Läs även

I en folksägen från Närke, som upptecknades år 1951, berättas att varulven var en stor, mager varg som ”var ful och vedervärdig. Man trodde att varulven var en människa, som stod under Djävulens välde och som under nätterna tvingades att ikläda sig en varulvs skepnad”. Enligt denna sägen tvingades varulven om nätterna ”stiga ned i gravar och plundra lik och till och med äta liken.” Det enda sättet för den här mannen att bli fri från livet som varulv är, enligt sägnen, att offra människoblod till elden.

Enligt en vanlig föreställning förvandlades mannen till varulv vid fullmåne. I den svenska varulvstron, däremot, spelar fullmånen ingen roll. Foto: Pixabay

Denna sägen, som finns bevarad på Institutet för språk- och folkminnen i Uppsala, är bara ett av många exempel på svenska folksägner som berättar om hur varulven stryker omkring varje natt i antingen varg- eller hundskepnad. Dock är det inte vanligt att varulven gräver upp gravar och äter lik om natten. Det vanligaste är att han stryker omkring i mörkret och om någon människa ger sig ut kastar han sig över den och dricker hans eller hennes blod. Om människan varulven möter är en havande kvinna sliter han ut fostret och antingen äter upp det eller, som det står i en skånsk sägen, bär ”det till ’Hin Onde’ [Djävulen] som är hans beskyddare.”

När mörkret faller söker sig varulven mot kyrkogårdar… Foto: Nya Tider

Föreställningen om varulven var, enligt Jochum Stattins bok Från gastkramning till gatuvåld – En etnologisk studie av svenska rädslor, starkt präglad av den väldokumenterade rädslan för vilda rovdjur som björn, räv och varg. Allmogen som levde nära inpå den vilda naturen var medvetna om att dessa rovdjur kunde skada eller döda deras djur, men de bar även på rädslan ”för att rovdjuren även kunde angripa människor.” Han noterar också att det skall ha funnits en uppfattning om att de vilda rovdjuren ”hade magiska och övernaturliga krafter. Av den anledningen var det inte så mycket vargen man fruktade som den magiska varulven.”

På grund av sin törst på människoblod och nära band till Djävulen var varulven sannerligen ett mycket fruktat väsen inom den svenska folktron – om inte rentav det allra mest fruktade.

Hur man blev varulv och de vanligaste sätten att bli fri

Inom den svenska varulvstron spelade fullmånen ingen som helst roll. Inte heller kunde man bli varulv efter att ha blivit biten av det väsendet. Så hur kunde en man bli varulv i Sverige? Jo, det fanns tre vanliga varianter av förvandlingsmotivet samt åtminstone fyra mindre vanliga.

Enligt den första av de tre vanligaste kunde mannen förvandla sig av egen vilja, men för att kunna göra det var han tvungen att krypa igenom ett bälte. Mannen förvandlas då till antingen varg eller björn. Denna föreställning är, enligt etnologen Ella Odstedts bok Varulven i svensk folktradition, vanlig i landskapen ”Jämtland, Härjedalen, Ångermanland, Lappland, Medelpad, Hälsingland, i övre delen av Dalarna, norra Värmland samt enstaka även i Dalsland. Även i Västergötland finnes ett par uppgifter.”

Den andra av de tre dominerande förklaringarna till varulvsförvandlingen är att mannen blivit förtrollad av antingen en trollkunnig eller ett övernaturligt väsen. Denna version finns i hela Sverige och inte begränsad till några landskap och varulven antar enligt de sägner som berättas inom den här föreställningen endast vargskepnad.

Vargen var en av varulvens vanligaste skepnader. Bild: Pearson Scott Foresman/Wikimedia Commons

Enligt den tredje versionen var förvandlingen till varulv ett straff för att mannens mor, under graviditeten, genomgått en trolldomsritual (att krypa igenom ett föls fosterhinna) för att få en lätt förlossning. Denna version finner man i Skåne, Halland, Blekinge, Bohuslän, Närke, Östergötland och Västmanland samt i Småland och Västergötland. Enligt sägnerna som berättas inom den här föreställningen är det mycket vanligare att mannen förvandlas till en hund som antingen är svart, röd och/eller trebent, med glödande ögon och rött gap. Det är inom denna berättartradition som tron att mannen förvandlades till varulv om nätterna är vanligast, men det finns också gott om sägner som berättar om hur han kunde förvandlas under dagen.

Artikeln fortsätter

Denna artikel är en del av den elektroniska utgåvan av Nya Tider. Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.

Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.

Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.

Sophia Eklund

[email protected]

Håll god ton och ett vårdat språk i kommentarerna. Olagligt innehåll är så klart förbjudet och kommer att resultera i avstängning från vårt kommentarsfält.

Om du har blivit godkänd för att lägga upp kommentarer utan förhandsgranskning från tidningens sida är det du själv som är ansvarig för innehållet. Det innebär att Nya Tider kan tvingas att medverka vid brottsutredning vid ett eventuellt åtal.

För förhandsmodererade kommentarer ber vi om tålamod. Vi går löpande igenom kommentarer men det kan beroende på tid på dygnet dröja flera timmar innan vi hinner titta på den.

Vi förbehåller oss rätten att radera kommentarer som innebär förtal, är kränkande, innehåller grovt språk eller helt enkelt är irrelevanta.

Cajsa Warg och hennes hjelpreda

HISTORIALandskamrerdottern och hushållerskan Cajsa Warg trädde i tjänst hos rika familjer i Stockholm. Hennes erfarenheter i kök och hushåll kom sannerligen väl till pass. År 1755 gavs nämligen den första upplagan av hennes kokbok Hjelpreda i Hushållningen För Unga Fruentimber ut. Denna kokbok blev mycket populär redan under Wargs livstid och översattes till tyska, danska och estniska.

Stormaktstidens hovmålare, Om hovmålaren David Klöcker Ehrenstrahl

INRIKESDavid Klöcker Ehrenstrahl var en av den svenska stormaktstidens mest betydelsefulla och framstående målare. Han lyckades med hjälp av färg och penslar fånga allt från kungafamiljens prakt till hundars lekfullhet. Genom sitt måleri kom han att representera barocken i svensk konst och flera av hans verk är berömda och uppskattade än i dag.

Det gåtfulla ljuset i skyn: Om Betlehemsstjärnan

HISTORIAI Matteusevangeliet berättas att österländska stjärntydare sökte upp nyfödde Jesus efter att ha skådat en stjärna på himlen. Denna stjärna, som endast nämns i ett av de fyra evangelierna, är en gåta som än idag inte har kunnat lösas.

Skogsarbetarhustrun och vanten

HISTORIAErika Aittamaa bodde i byn Lovikka i Tornedalen. Hennes familj var fattig och hon stickade därför vantar som hon sedan sålde. En dag år 1892 råkade hon sticka vantar som var så tjocka och hårda att kunden inte ville ha dem, men dessa kom att bli de allra första lovikkavantarna.

Att mörda en krigarkung – Recension av Upprättelsen – Olof Dagström och motivet bakom mordet på Karl XII

HISTORIADen 30 november 1718 stupade Karl XII vid Fredrikstens fästning i Norge. Överstelöjtnant Olof Dagström inledde därefter en omfattande utredning av kungens död och upptäckte att Karl mördats av fransmannen André Sicre på order av Ulrika Eleonora den yngres make, Fredrik av Hessen-Kassel. Denna utredning och dess följder tas upp av Bob G Lind i boken Upprättelsen – Olof Dagström och motivet bakom mordet på Karl XII. Boken väcker dock frågor.

Livets, dödens och kungens skald

HISTORIACarl Michael Bellmans sånger och epistlar har sjungits, studerats och älskats länge. Dock har upphovsmannen och hans karriär, samt de verkliga personerna bakom gestalterna Fredman och Movitz, kommit att överskuggas av verken. Bellman blev, tack vare den kulturella guldåldern under Gustaf III:s regeringstid, en allmänt berömd skald redan under sin livstid. Dock dog han utfattig och skuldsatt år 1795.

Jüri Lina: Sverige är Sovjet 2.0

Jüri Lina intervjuas om sina erfarenheter av kommunismen i Estland och hur han idag ser liknande mönster och repression mot oppositionella i Sverige.

Upptäcktsresa i runornas tecken

KULTURI Sverige finns över 2 000 runstenar. Hur många som ännu inte har kommit i dagen vet man inte. Nya fynd görs. Runstenarna lyser som fyrtorn i mörkret. Med sina olika meddelanden har de en fantastisk historia att berätta. Följ med på en upptäcktsresa i runornas tecken!

Gå till arkivet

Send this to a friend