Vinnarna är de som skriver historien, vilket är orsaken till att källkritik och logiskt tänkande samt öppet sinne är så viktigt för seriös historieskrivning. Öppet sinne är viktigt då man ibland inte alltid vet vad man kan hitta vid en närmare granskning av en källa, särskilt inte när det rör sig om mindre kända och använda källor. Dessvärre har dock historia alltför ofta skrivits med en agenda och en av väldigt många historiska personer som drabbats hårt av den sortens okritiska historieskrivning är den småländske bonden Nils Dacke. Gustaf Vasa utmålade honom som en simpel förrädare och kättare och denna bild av Dacke lever kvar än idag.
Smålänningarna
För att man skall kunna förstå varför Dackefejden överhuvudtaget utbröt är det viktigt att ha kännedom om smålänningarna. I Nils Dacke. Den katolske bondehövdingen skriver Hans Hellström att smålänningarna ”var något av utmarksbor i det svenska riket och de hade mycket lite med de styrande i Stockholm att göra”. Däremot hade de goda kontakter med danskarna. Hellström noterar nämligen att smålänningarna och danskarna bedrev frihandel med varandra och år 1505 ingicks en slags icke-aggressionspakt som gick ut på att ”om respektive kung planerade ett anfall eller på något sätt utgjorde ett hot skulle de varna varandra och inte deltaga i några fientliga aktioner”.
Här bodde många bönder. Hellström konstaterar att så många som cirka 12 000 gårdar fanns i Småland i början av 1500-talet och boskapsskötseln ”var en mycket viktig näring”. Borgerskapet var, som Hellström skriver, ”fåtaligt och relativt fattigt” då Kalmar och Jönköping utgjorde de enda egentliga städerna i Småland och det endast fanns fyrtioåtta adelsmän, som ”var näst intill utfattiga.”
När Gustaf Eriksson Vasa blev kung av Sverige år 1523 var han högt skuldsatt. Han hade tagit, som Hellström noterar, ”betydande lån” för att kunna finansiera befrielsekriget och ”krigsfolket fortsatte att kosta stora pengar”. För att kunna betala sina skulder började Gustaf Vasa med att höja skatterna. Enligt Hellström införde kungen även ”flera betungande extra skatter” för smålänningarna, ”bland annat en så kallad kostgärd för flottan i Kalmar”. Kungen försökte även, som Hellström skriver, sätta stopp för den småländska oxhandeln med Danmark genom att uppmana bönderna till att istället ”föra sina oxar till Kalmar. Men där fick de dels ett sämre pris, dels beskattades försäljningsintäkterna”.
År 1532 hotade Gustaf Vasa de smålänningar som ändå förde oxar och hästar till Danmark med dödsstraff och Hellström noterar att handelsförbudet till sist kom att gälla ”alla ’ätande varor’”.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
