Diskussionerna kring de nya reglerna för vedeldning, som har sina rötter i en centraleuropeisk EU-kontext, har kommit att kretsa kring mer eller mindre dystopiska uttalanden och förslag om att vedeldning borde begränsas kraftigt eller helt förbjudas. Även myndigheters påståenden om klimatpåverkan från vedeldning har höjt flera ögonbryn. Det har också varit på tapeten att kommunerna skulle kunna utfärda ett generellt eldningsförbud i bostäder, vilket man inte har laglig möjlighet att göra, med de nya regler som trädde i kraft den 1 juli 2025.
Bakgrunden till denna diskussion är EU:s så kallade ”Ekodesigndirektiv” och förslag till ändringar av direktivet. Ändringarna har motiverats med att man behöver minska miljöpåverkan från vedeldning. Innebörden av ändringsförslagen, som lades fram i början av året, kretsar i huvudsak kring minskade utsläpp av partiklar och kolmonoxid (CO). Detta ställer nya krav på konstruktionen av vedspisar, pannor och kaminer (”rumsvärmare för fast bränsle” i EU:s nomenklatur).
Den komponent i de nya kraven som kommit att få störst uppmärksamhet i kritiken mot ändringsförslaget handlar om att EU-kommissionen vill ställa krav på att det finns en automatisk förbränningskontroll i alla nyinstallerade produkter som är avsedda för vedeldning.
En automatisk förbränningskontroll styr tillförd mängd syre för att göra förbränningen effektiv, och kan vara mekanisk eller elektronisk med till exempel lambdasond. Det finns också spisar där informationen från förbränningen kan ses på en app.
Ett krav på automatisk förbränningskontroll skulle innebära att i stort sett alla kaminer och vedspisar som tillverkas idag skulle bli olagliga att installera. Branschen menar att kostnaderna för att utveckla och tillverka motsvarande produkter som uppfyller sådana krav skulle leda till att all tillverkning skulle tvingas bort från Europa och flyttas till Asien.
Kostnaden för att införskaffa en kamin eller vedspis med ett sådant automatiskt reglersystem av förbränningen skulle bli väsentligt mycket högre än idag och därmed skulle allt färre fastighetsägare installera sådana produkter. I förslaget ligger också att den nya tekniken måste installeras vid reparation och utbyte av befintliga anläggningar.
Man kan också notera att en sådan ordning går på tvärs mot regeringens uttalade ambition att öka samhällets motståndskraft mot en kris i elsystemet, när allt färre har möjlighet att värma sina bostäder och laga mat med hjälp av kaminer och vedspisar.
Flera av de argument som lyfts fram i EU-kommissionens förslag går också helt på tvärs mot de förhållanden som råder i stora delar av Sverige, men också Finland, där vedeldning traditionellt haft stor betydelse och fortfarande är rotad i vår kultur.
EU:s krav står att finna i den så kallade Ekodesignförordningen, (EU) 2024/1781, som trädde i kraft den 18 juli 2024. Förordningen, som är en tvingande lagstiftning för medlemsländerna, öppnar för kommissionen att besluta om olika krav på i stort sett alla produkter som säljs inom EU – inte endast vedspisar, genom att definiera det som ”ekodesign”. Förordningen innebar en omfattande maktförskjutning från nationell lagstiftning i produkt- och prestandafrågor till den centralbyråkratiska makten i Bryssel.
Vedeldningens miljöproblem
De förmenta problemen med vedeldning har flera olika dimensioner. Man kan dela in dem i, huvudsakligen, tre delar:
- Miljöpåverkan inomhus, som handlar om risker för spridning av rök och farliga ämnen i boendemiljön i bostaden. Man kan lätt konstatera att detta är ett reellt problem, om man använder felaktig utrustning eller undermålig ved. Eldning av avfall i eldstäder inomhus är direkt hälsofarligt. Felaktig hantering av vedeldning inomhus kan medföra att, till exempel, den giftiga gasen kolmonoxid sprids i bostaden och orsakar allvarliga skador eller kväver människor och djur.
- Miljöpåverkan för omgivningen, som avser motsvarande spridning av lukt, partiklar och andra farliga ämnen i närmiljön utomhus och till närliggande bostäder genom ventilationssystemen.
- Klimateffekter, som avser frågan om den småskaliga vedeldningen bidrar till en negativ påverkan på vår planets klimatutveckling. Här har det framför allt påtalats två olika risker som bottnar i spridning av sotpartiklar; uppvärmning av atmosfären respektive vedeldningens effekter på polarisarna.
De två första punkterna kan hanteras genom att iaktta specifika regler och försiktighetsmått i samband med eldningen och att elda med ved som är tillräckligt torr. Här finns det också nya krav på konstruktion och utformning av eldstäder, som träder in när man byter ut eller renoverar en eldstad eller rökkanal. Det finns dock inga krav idag på att man måste byta ut befintliga eldstäder eller något förbud mot att elda i dessa.
I det aktuella förslaget till ändring av Ekodesigndirektivets krav på eldstäder i bostäder från kommissionen, som pausats för omarbetning, fanns inte heller något krav på att småskalig vedeldning, såvida man inte gör förändringar i eldstaden.
De krav som gäller vid förändring av en befintlig eldstad innebär dock, i många fall, att man tvingas byta ut befintliga kaminer och vedspisar mot nya produkter som uppfyller aktuella krav för effektivitet och rökgaser. De krav som gäller finns tillgängliga hos de företag som säljer sådana produkter och på Boverkets hemsida. Allmänna synpunkter och länkar kan också hittas på Naturvårdsverket.se.
I denna artikel har vi intresserat oss särskilt för frågeställningen om huruvida småskalig vedeldning i kaminer, vedspisar och liknande kan påverka klimatet på jorden och i så fall hur. Denna inriktning triggades av Naturvårdsverkets påstående: ”Vedeldning är i dag en av de största källorna till att sot sprids i Arktisområdet, vilket påskyndar issmältningen och orsakar klimatstörningar i hela världen.”
Vedeldningens klimatpåverkan
Först av allt kan vi konstatera att vedeldning snabbar upp den annars naturliga utsöndringen av koldioxid från den ved som eldas upp. De totala utsläppen förändras dock inte av förbränningen i en kamin eller panna, eller vedeldning över huvud taget, i förhållande till om veden fått ligga och ruttna i naturen. Kolet i veden, som är det som omvandlas till koldioxid vid förbränning eller förmultning, förändras inte i omfattning beroende på hur veden bryts ned.
Den koldioxid som frigörs vid eldning av ved och andra växtdelar ”har tidigare hämtats från luften genom trädets eller växtens fotosyntes och omvandlats till kol i trädets vedstruktur. Vid förmultning eller eldning går processen i omvänd ordning och kolet återgår till luften i form av koldioxid”, som Naturvårdsverket beskriver processen.
Denna process gör att vedeldning, till exempel i en vedkamin, eller när man eldar torrt gräs och ris i trädgården, blir koldioxidneutral, eftersom den ved som eldas avger lika mycket koldioxid som den skulle ha gjort genom förruttnelse ute i naturen. Det är de flesta överens om, oavsett om man anser att koldioxiden är ointressant ur ett klimatperspektiv eller orsak till omfattande klimatförändringar.
Naturvårdsverket menar också i den aktuella klimatdebatten att biobränsle, till exempel ved, därför är en viktig – och koldioxidneutral – resurs för att kunna minska klimatpåverkande aktiviteter. Man brukar i detta sammanhang också kasta in brasklappen att skogs- och vedhanteringen behöver vara ”hållbar”, för att kunna betraktas som koldioxidneutral.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
