Nya Tiders utrikesredaktör Christer Ericsson har löpande undersökt situationen i Mellanöstern och rapporterat om bakgrunden till det vi kan se på slagfältet och i det diplomatiska spelet. För två veckor sedan kunde han bland annat rapportera att framväxten av Islamiska staten och andra jihadistgrupper var en medveten strategi som Washington hade valt för att försöka störta president Assad. Dessa grupper har med Washingtons goda minne beväpnats av USA:s allierade i regionen.
Formellt vidhåller Barack Obama att man stödjer de moderata rebellerna. Detta trots att den Fria syriska armén för länge sedan upphört att existera som en militär styrka av betydelse. Ericsson visar att en satsning på mer än motsvarande fyra miljarder kronor hittills resulterat i endast en handfull rekryter. Den strategi som Washington formellt följer är antingen fullständigt vansinne eller en lögn.
Även Turkiet och andra av USA:s allierade har stött jihadisterna, men av skiftande orsaker. Turkiet hjälper terrorstämplade jihadister med vapenleveranser delvis av samma anledning som USA – för att störta Syriens president – men även för att de ska strida mot kurderna. Turkiet rättfärdigar dessutom sina bombräder in i Syrien och Irak med att man vill angripa IS, medan målen i själva verket är just kurder. Kurderna är de enda som vid sidan av Syriska armén gjort effektivt motstånd mot terrorarmén IS. Från att ha varit hårt ansatta av IS har de sedan några månader framgångsrikt pressat tillbaka IS från stora områden nära turkiska gränsen. Att Turkiet nu väljer att börja flygbomba är talande i sig.
Frågan är viken lösning USA skulle vilja ha på kriget i Syrien och om de över huvud taget vill ha någon lösning. Ryssland har föreslagit en bred koalition mot terrorarmén IS, men detta har USA konsekvent avböjt. Nyligen lanserade därför Ryssland ett samarbete tillsammans med Egypten mot jihadisterna. Det ska bli intressant att följa vad det i praktiken resulterar i, Ryssland har varit en oumbärlig resurs för Syriens kamp mot IS och andra terrorgrupper.
Syrien, Irak, Libyen, Jemen… listan med länder som USA och dess allierade – ibland med Sveriges hjälp – bombat sönder kan göras lång. Fungerande länder, vissa välmående, har förvandlats till kaotiska och härjade krigszoner. Flyktingströmmarna är omfattande och de drabbar även Sverige.
Står Egypten på tur? Man bör hålla i minnet att Egypten är mycket folkrikare än de andra länderna i området som USA lagt i ruiner. Bara i Kairo bor det över 20 mijoner, lika många människor som i hela Australien. En flyktingström av sådana proportioner skulle få den trafik vi sett hittills över Medelhavet att blekna.
