Rakt in i kaklet bar det för Olle Ljungström, med sprit och ångest i förarsätet. Hans musik var det som blev kvar. I mina öron låter den ibland som välproducerade rop på hjälp. Detta oavsett hur lättsamma radioprogrammen var som spelade hans låtar eller hur starkt solen gassade på sommarfestivalernas högtalarsystem.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
