Adolf Fritiof Zetterberg levde ett inrutat, ordnat liv med fasta rutiner i en villa i Mörtnäs i Värmdö kommun tillsammans med hustrun Hilma Ulrika Zetterberg och änkan Anna Kristina Hedström, som var hustruns syster. De var kända på orten och hade, åtminstone enligt deras bekanta, inga fiender. Ändå hittades alla tre brutalt ihjälslagna fredagen den fjärde mars 1932 och utredningarna som följde ledde till fler frågor än svar.
Upptäckten av Mörtnäsmorden
I Länspolisavdelningens arkiv, som man finner på Stadsarkivet Kungsklippan i Stockholm, finns ett stort antal brev, handlingar och redogörelser från åren 1932 och 1951 i volym sex och åtta.
I volym åtta finns en redogörelse av byggnadssnickare Karl August Karlsson från den femte mars år 1932. Karlsson och Zetterberg hade känt varandra sedan barndomen och byggnadssnickaren berättar att han och alla andra på orten brukade hälsa på hos Zetterbergs. Alla kände alltså mycket väl till Zetterbergs vanor och hur det såg ut inne i villan.
I denna volym finns även den ursprungliga redogörelsen av Zetterbergs granne, arrendatorn Gustaf Emanuel Löfberg. I denna redogörelse berättas att herr Zetterberg ”varannan dag hämtat mjölk i Löfbergs ladugård”.
Sista gången Zetterberg hämtat mjölk hade varit på onsdagen den andra mars 1932, klockan åtta på morgonen. Det var också den sista dagen han, hans hustru och svägerska sågs i livet.
Den tredje mars ringde Karlsson till Zetterbergs. Enligt hans redogörelse var han vid den tiden god man för Hanna Zetterbergs dödsbo och skulle, som det står i redogörelsen, återlämna ”ett boupptecknings inst[r]ument” till herr Zetterberg. I arkivhandlingen berättas att Karlsson inte fick något svar när han ringde på torsdagen. Han ringde fler gånger under dagen och när han fortfarande inte fick något svar sade han till sin fru att ”detta måste vara något fel.”
Trots sin aning om att något inte stod rätt till gick Karlsson inte till Mörtnäsvillan där makarna Zetterberg och änkan Hedström bodde förrän på kvällen dagen därpå. Så här skildras händelsen, enligt arkivhandlingen:
”Fredagen den 4 mars 1932 hade Karlsson på kvällen efter det han slutat sitt arbete vid 6-tiden hade han medtagit bouppteckningsinstrumentet och gått till Zetterber[g] där han knackat på, men ha[n] hade icke kunnat få något svar. Redan på vägen över sjän [sjön] hade han sett att det lyst i Zetterbergs fönster, varför han varit av den bestämda uppfattningen att någon av Zetterbergs varit hemma. Då han kommit fra[m] till Zetterbergs villa, hade han knackat ett par kraftiga slag på dörren men icke fått något svar.”
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
