Skip to Content

Plundringen av Rom, målning av Karl Brjullov. Bild: Wikipedia
HISTORIA

De blonda ”barbarerna”

Digital utgåva

Folkvandringstiden (cirka 375-cirka 568) var en föga lugn tid i Europa som inleddes i samband med hunnernas anfall mot ostrogoternas rike norr om Svarta havet. Under denna epok begav sig germanska folkstammar västerut och söderut. De kom att bilda egna riken, men även att bidra till romarrikets nedgång.

  • 4shares

Publicerad: 8 oktober, 2019, 12:19

  • Svenska

Läs även

Folkvandringstiden, som inleddes i samband med hunnernas anfall mot ostrogoternas (östgoternas) rike omkring år 375 och avslutades när de germanska langobarderna slog sig ner i Lombardiet år 568, kom att få stora demografiska följder för hela Europa. För Västeuropa kom dock de germanska folkvandringar som ägde rum under denna tidsperiod att bli särskilt betydande.

Romarriket och Germania omkring år 116 e.Kr. – före folkvandringstiden. Bild: Wikimedia Commons/Jani Niemenmaa

De germanska folken före folkvandringstiden

Vad som är viktigt att komma ihåg är att benämningen germaner är ett samlingsbegrepp som omfattar flera germanska folkstammar. Några av dessa stammar var goterna (som senare delades upp i ostrogoter och visigoter), saxarna, frankerna och vandalerna.

De germanska folkens ursprung är höljt i dunkel. I sitt verk Germania, som skrevs år 98 e.Kr., tycks inte Cornelius Tacitus vara helt säker på varifrån de germaner han mötte i riket Germanien, som gränsade mot Gallien i väster och Sarmatien i öster, egentligen kommit ifrån utan drog slutsatsen att de var områdets urinvånare.

En annan teori som omnämns av historikerna Pierre Riché och Philippe le Maître i boken Germanfolkens erövring av romarriket skall germanerna ha härstammat från folkslaget urvolk i Kaukasus som ansetts vara ”upphovet till den indoeuropeiska folkfamiljen”. Den teori som Riché och Maître framhåller är den att germanernas ursprung snarare var ”Sydsverige och Jylland” och enligt dessa författare var orsaken till att de germanska folken vandrade ”söder och sydost” en hundraårig period av kraftig kyla.

Efter utvandringen kom germanerna, enligt Riché och Maître, att omkring år 400 före Kristus delas in i ”östgermaner och västgermaner” samt att det var västgermanerna ”som först kom i kontakt med romarriket”, men de hade ingen stark militär och betraktades följaktligen inte som något hot av romarna.

Kejsar Valens (328-78) gick med på att låta visigoterna bosätta sig i romarriket omkring år 376.
Medalj som visar hans bild, daterad till åren 375-78. Foto: Wikimedia Commons/Sandstein

De östgermanska vandalerna, burgunderna och goterna blev däremot starkare. Som Riché och Maître skriver utvidgade de ”sina områden i riktning mot Svarta havet” och kunde i ”full frihet på östra Europas slätter, skyddade för romerska expeditioner och berikade av handel via bärnstensvägen utvecklade de politiska strukturer som var mycket mer kraftfulla än dem deras västliga broderfolk hade”. Enligt Riché och Maître hade östgermanerna även, till följd av sina kontakter med iranska stäppfolk som alaner och sarmater, utvecklat ett ”tungt kavalleri och använde effektiva nya vapen och utrustningar”.

Vad i stort sett alla germanska folk på den här tiden hade gemensamt, förutom ursprunget, var att de beskrevs av sina samtida som blonda och blåögda samt betraktades som barbarer av romarna.

Artikeln fortsätter

Denna artikel är en del av den elektroniska utgåvan av Nya Tider. Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.

Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.

Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.

Materialet är upphovsrättsskyddat. Du har tillstånd att citera fritt ur artiklarna förutsatt att källa (www.nyatider.nu) anges. Foton får inte återanvändas utan Nya Tiders tillstånd.

Sophia Eklund

[email protected]

Håll god ton och ett vårdat språk i kommentarerna. Olagligt innehåll är så klart förbjudet och kommer att resultera i avstängning från vårt kommentarsfält.

Om du har blivit godkänd för att lägga upp kommentarer utan förhandsgranskning från tidningens sida är det du själv som är ansvarig för innehållet. Det innebär att Nya Tider kan tvingas att medverka vid brottsutredning vid ett eventuellt åtal.

För förhandsmodererade kommentarer ber vi om tålamod. Vi går löpande igenom kommentarer men det kan beroende på tid på dygnet dröja flera timmar innan vi hinner titta på den.

Vi förbehåller oss rätten att radera kommentarer som innebär förtal, är kränkande, innehåller grovt språk eller helt enkelt är irrelevanta.

  • ♚Grand Vizier♚✓ᵀʳᵘᵐᵖ ˢᵘᵖᵖᵒʳᵗᵉʳ

    Eklund skriver: “saxarna (som efter erövringen av Britannien kom att benämnas som anglosaxare),”
    Rubbish, angler var ett folk som kom från dagens Danmark, Tyskland og Nederländerna, och de talade ett språk som förstods av saxare, det var därför de kallades angler och saxare, senare anglosaxare.

    • Sophia Eklund

      Hej. I artikeln nämner jag att de germanska folken jutar, angler och saxare kom till Britannien och grundade egna kungariken under 500-talet. Även en karta som visar varifrån de olika folken begav sig finns i artikeln. Dessa riken kom att benämnas som de anglo-saxiska kungarikena av kung Alfred den store (849-99). En möjlig förklaring till varför han börja använda denna benämning kan vara det faktum att de olika kungarikena enades under hans regeringstid. Det ni nämner i er kommentar (att saxarna ska ha förstått anglerna) är dock mycket intressant.

  • Three Springs

    En norsk nationalistisk historiker hävdade på 30-talet att vi togs över av gjeterfolk för 4.500 år sedan. Folket kom med getter, bronsyxor och hästar. De var mobila krigiska herdar från öster. Slaver, kelter, germaner och kanske också romare och greker. Etruskerna är intressanta språkmässigt. Min teori är att lokala härskare ville ha lokala språk, men ursprunget är väl synligt.

    Nu först berättar Karin Bojs i DN ungefär samma sak. Hon hänvisar till DNA och klassmässiga gravar med överklass och underklass, men vågar inte berätta mycket om DNA. Ja, vad ska en stackars journalist göra i vår tid?

    Skandinavien har överbefolkats och några har utvandrat flera gånger. Vi var bara några hundra tusen, men kunde inte överleva här. Goterna, gjeterfolket, gautarna, kom till norra Polen för 2.000 år sedan och det är fullt möjligt att de kunde kommunicera med urinvånarna. Befolkningen tillväxte snabbt i en mer gynnsam miljö och spred sig till Ukraina. Det var där och i delar av Ryssland deras getter skapade svarta jorden i forntiden före erövringen av Europa. De kan ha haft ett urgammalt centrum där. Här är icke slav eller german, här är ett splittrat folk. Fiendskapen har uppmuntrats av makthavare ända upp i Vatikanen.

    Vikingarnas ungersvenner drog också iväg för att ta land för att leva. Det var landnamatid, tid att ta land, och ett löst rike skapades från de brittiska öarna till Ryssland. Det utökades till Amerika, men den riksdelen gick under.

    Vilka är vi i Skandinavien? Några kan ha kommit ned längs norska kusten från Ryssland och varit brunögda. Jägare och samlare kom från kontinenten och många var finnar. Jordbrukarna kom från Svarta Havet och kallas turkar, men det var de inte. Sedan kom härskarfolket och blandade sig med alla. Vem är svensk, vem är finne, vem är same? Vad vet vi? Vareja, vareja, var satan är simbyxorna?, som en överförfriskad finländare sade i ungdomen. Ja, var är jag, var är vi och vad är vi.

    Angler och saxare förstod varandra bra. Som svenskar och friser.

Stalins stora svält

HISTORIAUnder åren 1932–33 svalt mellan tre och tolv miljoner ukrainare ihjäl. Orsaken till denna hungersnöd, som gått till historien under benämningen holodomor, var Josef Stalins strävan att utplåna de mer välbärgade bönderna och kollektivisera jordbruket i kommunistisk anda.

Den store hovmålaren

HISTORIAMartin van Meytens den yngre var visserligen född i Sverige, men han var i första hand verksam som hovmålare i Wien. Maria Theresia av Österrike satte stort värde på honom och under största delen av sitt liv kom han att leva och verka i Wien.

Mördaren som blev nationell hjälte

HISTORIADen 16 juni 1904 sköt Eugen Schauman först generalguvernör Nikolaj Bobrikov och sedan sig själv i Senatsborgen i Helsingfors. Schauman dog direkt på platsen medan Bobrikov avled dagen därpå. Detta dåd gjorde Schauman till en finsk nationell symbol i kampen mot Ryssland.

Slaven som blev medlem av kungafamiljen

HISTORIAÄn idag vet ingen var Badins grav finns. Det som däremot är känt om honom är att han levde ett händelserikt liv. Han föddes och såldes som slav, men förblev inte det. Istället blev han medlem av den svenska kungafamiljen. Han kom att äga tre gårdar, var väldigt lärd och blev medlem i olika ordnar.

1683: Polska krigare räddade Europa från muslimsk invasion

HISTORIAI början av september 1683 står 140 000 muslimska krigare vid Wiens portar, beredda att storma försvarsmurarna runt staden. Wien försvaras av 15 000 soldater uppe på stadens murar. Staden har varit belägrad av osmanerna i två månader och maten håller på att ta slut.

När Alfred Ander var desperat

HISTORIAI januari år 1910 chockerades stockholmarna av ett brutalt rånmord. På växelkontorets golv hittades kassörskan Viktoria Hellsten kraftigt misshandlad. Hon dog kort efteråt och det visade sig att en stor summa pengar saknades i kassan. Alfred Ander infångades mycket snart, dömdes och giljotinerades för brottet.

Den störste guden i Norden

HISTORIAHan är känd under namnen Allfadern, Enöga Julfader och Jolner, men det namn han är mest känd under är Oden. Enligt den nordiska religionen skapade han Jorden samt de första människorna tillsammans med sina bröder Vile och Ve. Han offrade sitt ena öga i utbyte mot visdom och julen var hans högtid.

Reuterholm och sökandet efter ljuset

HISTORIAGustaf Adolf Reuterholm är kanske en av Sveriges mest kända frimurare. Han var mycket hängiven ordensverksamheten, experimenterade med olika former av magi och sökte vägledning om inte bara framtiden utan även om hur han skulle förhålla sig till människorna i sin närhet.

Gå till arkivet

Send this to a friend