Plundringen av Rom, målning av Karl Brjullov. Bild: Wikipedia
De blonda ”barbarerna”
Digital utgåvaeNyT v. 41/2019
Folkvandringstiden (cirka 375-cirka 568) var en föga lugn tid i Europa som inleddes i samband med hunnernas anfall mot ostrogoternas rike norr om Svarta havet. Under denna epok begav sig germanska folkstammar västerut och söderut. De kom att bilda egna riken, men även att bidra till romarrikets nedgång.
Folkvandringstiden, som inleddes i samband med hunnernas anfall mot ostrogoternas (östgoternas) rike omkring år 375 och avslutades när de germanska langobarderna slog sig ner i Lombardiet år 568, kom att få stora demografiska följder för hela Europa. För Västeuropa kom dock de germanska folkvandringar som ägde rum under denna tidsperiod att bli särskilt betydande.
Romarriket och Germania omkring år 116 e.Kr. – före folkvandringstiden. Bild: Wikimedia Commons/Jani Niemenmaa
De germanska folken före folkvandringstiden
Vad som är viktigt att komma ihåg är att benämningen germaner är ett samlingsbegrepp som omfattar flera germanska folkstammar. Några av dessa stammar var goterna (som senare delades upp i ostrogoter och visigoter), saxarna, frankerna och vandalerna.
De germanska folkens ursprung är höljt i dunkel. I sitt verk Germania, som skrevs år 98 e.Kr., tycks inte Cornelius Tacitus vara helt säker på varifrån de germaner han mötte i riket Germanien, som gränsade mot Gallien i väster och Sarmatien i öster, egentligen kommit ifrån utan drog slutsatsen att de var områdets urinvånare.
En annan teori som omnämns av historikerna Pierre Riché och Philippe le Maître i boken Germanfolkens erövring av romarriket skall germanerna ha härstammat från folkslaget urvolk i Kaukasus som ansetts vara ”upphovet till den indoeuropeiska folkfamiljen”. Den teori som Riché och Maître framhåller är den att germanernas ursprung snarare var ”Sydsverige och Jylland” och enligt dessa författare var orsaken till att de germanska folken vandrade ”söder och sydost” en hundraårig period av kraftig kyla.
Efter utvandringen kom germanerna, enligt Riché och Maître, att omkring år 400 före Kristus delas in i ”östgermaner och västgermaner” samt att det var västgermanerna ”som först kom i kontakt med romarriket”, men de hade ingen stark militär och betraktades följaktligen inte som något hot av romarna.
Kejsar Valens (328-78) gick med på att låta visigoterna bosätta sig i romarriket omkring år 376.
Medalj som visar hans bild, daterad till åren 375-78. Foto: Wikimedia Commons/Sandstein
De östgermanska vandalerna, burgunderna och goterna blev däremot starkare. Som Riché och Maître skriver utvidgade de ”sina områden i riktning mot Svarta havet” och kunde i ”full frihet på östra Europas slätter, skyddade för romerska expeditioner och berikade av handel via bärnstensvägen utvecklade de politiska strukturer som var mycket mer kraftfulla än dem deras västliga broderfolk hade”. Enligt Riché och Maître hade östgermanerna även, till följd av sina kontakter med iranska stäppfolk som alaner och sarmater, utvecklat ett ”tungt kavalleri och använde effektiva nya vapen och utrustningar”.
Vad i stort sett alla germanska folk på den här tiden hade gemensamt, förutom ursprunget, var att de beskrevs av sina samtida som blonda och blåögda samt betraktades som barbarer av romarna.
Materialet är upphovsrättsskyddat. Du har tillstånd att citera fritt ur artiklarna förutsatt att källa (www.nyatider.nu) anges. Foton får inte återanvändas utan Nya Tiders tillstånd.
Håll god ton och ett vårdat språk i kommentarerna. Olagligt innehåll är så klart förbjudet och kommer att resultera i avstängning från vårt kommentarsfält.
Om du har blivit godkänd för att lägga upp kommentarer utan förhandsgranskning från tidningens sida är det du själv som är ansvarig för innehållet. Det innebär att Nya Tider kan tvingas att medverka vid brottsutredning vid ett eventuellt åtal.
För förhandsmodererade kommentarer ber vi om tålamod. Vi går löpande igenom kommentarer men det kan beroende på tid på dygnet dröja flera timmar innan vi hinner titta på den.
Vi förbehåller oss rätten att radera kommentarer som innebär förtal, är kränkande, innehåller grovt språk eller helt enkelt är irrelevanta.
Den mångsidiga Hildegard
HISTORIADe som ägnar sig åt örter, kryddväxter och odling har säkert stött på Hildegard av Bingen. Denna mångfacetterade kvinna som levde på 1100-talet är lätt att bli intresserad av. Men örterna utgjorde bara en liten del av hennes omfattande verksamhet. Hennes världsbild grundades i övertygelsen att Gud och skapelsen samverkade i allt, från odling till politik.
Reuterholm mot Armfelt
HISTORIAGustaf Mauritz Armfelt hade lämnat Sverige i juli 1792, men trots det kunde inte Gustaf Adolf Reuterholm känna sig helt lugn och säker. Efter en tid upptäckte han att Armfelt och Magdalena Rudenschöld planerade att, med stöd från Ryssland, avsätta Sveriges förmyndarregering. Detta blev början på en lång process mot rojalisterna.
Reuterholm träder fram
HISTORIAUnder åren 1792-96 styrdes Sverige av en förmyndarregering som leddes av hertig Carl, som var farbror till den omyndige kungen Gustaf IV Adolf. I praktiken var det dock Gustaf Adolf Reuterholm som hade makten. Denna tid i Sveriges historia, som blivit känd som den reuterholmska tiden, kom att till stor del präglas av förföljelser och utrensningarna inleddes kort efter att Reuterholm återkommit Sverige.
Skydd mot djävulen
KULTURDet finns en gammal tradition och föreställning från medeltiden, att det är bra att sätta en hästsko ovanför ytterdörren. Många tror idag att hästskon bringar lycka till hemmet, men på den tiden var syftet att hålla djävulen borta från huset och familjen. Detta går tillbaka till en berättelse i England, där smeden Dunstan från Baltonsborough i mitten på niohundratalet fick ett löfte från djävulen själv.
Ingegerd – Storfurstinna och helgon från Sigtuna
UTRIKESEva har valt blommor med omsorg. Blåklint och gula ringblommor, de svenska färgerna. Andaktsfull går hon in i Sofiakatedralen i Kiev. Detta är en helig plats. Hon niger och gör korstecknet. Sedan går hon fram till den stora sarkofagen i grå marmor. Där vilar helgonet som skall få hennes blommor. Det är Ingegerd Olofsdotter och hennes man Jaroslav den Vise. Hon lägger ner blommorna, ber en bön och går ut i solen igen. Hon sätter sig på en bänk för att vänta på sin man, och där på bänken färdas hon tillbaka i tiden.
Vasakungens skräck
HISTORIANär år 1542 gick mot sitt slut var Gustaf Vasa djupt skakad. Den småländske bondehövdingen Nils Dacke hade vid den tiden nämligen tagit över sydöstra Sverige. Tidigare det året hade det mest omfattande bondeupproret i Sveriges historia utbrutit. Detta uppror är känt som Dackefejden.
Cajsa Warg och hennes hjelpreda
HISTORIALandskamrerdottern och hushållerskan Cajsa Warg trädde i tjänst hos rika familjer i Stockholm. Hennes erfarenheter i kök och hushåll kom sannerligen väl till pass. År 1755 gavs nämligen den första upplagan av hennes kokbok Hjelpreda i Hushållningen För Unga Fruentimber ut. Denna kokbok blev mycket populär redan under Wargs livstid och översattes till tyska, danska och estniska.
Stormaktstidens hovmålare, Om hovmålaren David Klöcker Ehrenstrahl
INRIKESDavid Klöcker Ehrenstrahl var en av den svenska stormaktstidens mest betydelsefulla och framstående målare. Han lyckades med hjälp av färg och penslar fånga allt från kungafamiljens prakt till hundars lekfullhet. Genom sitt måleri kom han att representera barocken i svensk konst och flera av hans verk är berömda och uppskattade än i dag.
Nya Tider är den enda papperstidningen som bemöter systempressens lögner i deras eget format: på papper. Sedan grundandet 2012 granskar Nya Tider den politiska korrektheten och berättar hur verkligheten ser ut bakom systemmedias tillrättalagda version. Från april 2017 utkommer Nya Tider även med en nätupplaga varje vecka. 
