En januaridag år 1782 satt Gustaf III:s svägerska, hertiginnan Hedvig Elisabeth Charlotta, på Stockholms slott och skrev i sin berömda dagbok. Några dagar innan hon skrev anteckningen för januari månad det året hade hon besökt sin svärmor, änkedrottning Lovisa Ulrika. Detta var vad hertiginnan hade att förtälja:
”För några dagar sedan hade jag ett längre samtal med änkedrottningen, som förefaller mycket dyster och tyckes inbilla sig, att hon skall dö under årets lopp; det är förvånande, att en så begåfvad furstinna kan vara så vidskeplig, som det framgår af följande. Inom brandenburgska huset går den sägen, att så snart en medlem af familjen skall dö, visar sig en hvit skepnad på slottet i Berlin eller i närheten däraf. Änkedrottningen hade fått veta, att denna skepnad, som kallas för hvita frun, helt nyligen uppenbarat sig, och ungefär samtidigt hade en af kungens uppvaktande herrar uti ett af slottsrummen härstädes i halfmörkret trott sig se en hvit skepnad, som man antog vara samma spöke.”
Sex månader senare dog Lovisa Ulrika.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
