Prins Gustaf var äldste son till Sveriges kung Gustaf IV Adolf och dennes drottning Fredrika. Efter att hans far avsatts i mars 1809 och familjen förvisats från Sverige i december samma år bosatte de sig först hos Fredrikas familj i Baden. Våren 1810 lämnade dock Gustaf Adolf familjen och två år senare skilde han sig från Fredrika.
Fredrika bosatte sig i Karlsruhe med Gustaf och hans tre yngre systrar.
Även Gustaf hade fråntagits rätten till kronan år 1809, men inte desto mindre blev han ändå fruktad av Sveriges nye tronarvinge, Jean-Baptiste Bernadotte (som i Sverige antog namnet Karl Johan Bernadotte). Orsakerna till detta var dels att, som Harald Hultman skriver i biografin Prinsen av Vasa. Den siste gustavianen, den avsatta kungafamiljen fortfarande hade en stark förankring i svenskarnas medvetande och dels det faktum att Gustaf hade många anhängare vid de europeiska hoven.
Som det tagits upp i den tidigare artikeln om prins Gustaf, ”En svensk prins i Exil” (eNyT v 03/2023), var Bernadottes rädsla för prinsen så stark att denne fransman, i strid mot den dåvarande svenska grundlagen, beslutade att all kontakt med den fördrivna kungafamiljen skulle straffas med antingen landsförvisning eller dödsstraff. Endast Carl XIII och Gustaf Adolf mor, änkedrottning Sofia Magdalena, fick hålla kontakten med familjen. Dessutom gjordes försök att åstadkomma osämja mellan Bernadotte och Gustaf Adolfs faster, drottning Hedvig Elisabeth Charlotta, genom spridandet av det falska ryktet att hon skulle ha ogillat fransmannens sätt att behandla den före detta kungen av Sverige och hans familj.
När Gustaf Adolfs svåger och sysslingbarn, tsar Alexander I av Ryssland, blev förmyndare för Gustaf och hans tre systrar hösten 1814 blev därför tsaren, som Hedvig Elisabeth Charlotta berättar i sin dagbok, tvungen att försäkra Bernadotte om att han inte skulle blanda sig i några av Gustafs ”politiska syften”. I Hultmans biografi framkommer att det som gjort Bernadotte orolig var att tsaren lovat att ta prins Gustaf ”till Ryssland för att ge honom en militär uppfostran”.
Tsarens försäkran lugnade dock inte Bernadotte som fick ett våldsamt raseriutbrott när Alexander, som Hultman skriver, gav order till sina ministrar vid de europeiska hoven att bemöta Gustaf ”med de hedersbetygelser han hade rätt till.” Hultman noterar att Bernadottes utbrott fick tsaren att ta tillbaka löftet att låta Gustaf uppfostras och utbildas i Ryssland för att inte en konflikt med Sverige skulle uppstå.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
