Axel Karlsson är sverigedemokraten som med sitt blotta engagemang har fått media att slå på stora trumman. Anledningen är att politikern är präst i Svenska kyrkan och blev den första av sitt ämbete att kandidera för SD i Kyrkovalet 2009. Axel Karlsson kandiderar till i Kyrkovalet även i år, och tror att Sverigedemokraternas chanser är stora. ”Det finns många som sympatiserar med partiet i kyrkan”, menar prästen.
NyT: Kan du berätta lite om dig själv?
Under större delen av mitt liv har jag arbetat som präst i Svenska kyrkan, som forskare i teologi och samhällsvetenskap och som frilansskribent, mest i kultursektorn. Dessa sysslor ägnar jag mig fortfarande åt. Jag hade anställningar i kyrkan från 1977 till 2007. Numera är jag anställd hos mig själv, så att säga direkt underställd vår Herre. Senior, men inte pensionär. Jag är svensk som min far och är glad att på mödernet ha släkt och rötter i de danskt influerade trakterna av norra Tyskland. Jag älskar alla dessa tre nordeuropeiska länder och språk. Det har gett mig enormt mycket. För övrigt lever jag enligt den humanistiska maximen ”inte mänskligt är mig främmande”. Snart reser jag med några officerskamrater på militärhistorisk resa i Västeuropa.
NyT: Varför ställer du upp i kyrkovalet 2013?
Jag tror att jag har något att tillföra både som vanlig människa med några decenniers erfarenhet av kyrkopolitik och som teologisk fackman. Så vitt jag vet är jag fortfarande den ende prästvigde i Svenska kyrkan som klivit ut i blåsten genom att öppet ställa mig på Sverigedemokraternas sida. Det finns dock en hel del sympatisörer till partiet såväl i Svenska kyrkan som i andra kyrkor.
NyT: Om SD vinner kyrkovalet, vad vill ni genomföra?
SD har en bred, väl genomtänkt kyrkopolitisk plattform som går att finna på nätet. Där finns paroller som: Förnya kyrkan utan att ge avkall på hennes traditioner, Förstärk kyrkans kristna identitet och Ett ökat socialt engagemang. Som jag ser det måste Svenska kyrkans folk först och främst befrias från en del tidstypiska fördomar och missförstånd. Sedan måste de nationsvänliga aspekterna av det kristna budskapet, och de är många, lyftas fram i ljuset. Svenska kyrkans förnyelse bör bli ett led i hela det svenska samhällets återvändande till sig själv och sina centrala grundvärden. Jag menar att uppgiften inte kan vara mindre än att förändra hela den ”kulturmarxistiska” mentalitet som har hegemoni i Sverige. I den processen kan en förnyad kyrka tillföra mycket.
NyT: Vad har ni för strategi för att nå ut till väljarna?
Vi arbetar på som alla andra partier med utdelning av valinformation, foldrar, annonser, möten och samtal med människor. Vi möter intresse från många håll men också en del enfaldiga försök att ignorera oss och stänga oss ute.
NyT: Många upplever att Svenska kyrkan har blivit allt mer toppstyrt och politiskt korrekt den senaste tiden, vad anser du om det?
Om kyrkan blivit mer toppstyrd vet jag inte. Svenska kyrkan har en demokratisk författning, men som i alla sammanhang utmärker sig en liten ledande grupp biskopar och kyrkopolitiker som tongivande. Sedan finns det grupper som vill kidnappa kyrkan för att driva sina egna politiska särintressen. Och här kommer det ”politiskt korrekta” in som ett tragiskt faktum. Politisk korrekthet riskerar att bli ett slags självgodhetens kvasireligiösa trossurrogat. Det är alltid en fara för kyrkan när den anammar tidens ideologier och gör sig till högtalare för dem. Det kritiska elementet går förlorat, trots att samhällskritik har bibliska rötter hos profeterna. Och profeterna var ”glödande patrioter” för att citera en annan patriot, teologen Bonhoeffer som nazisterna mördade.
NyT: Hur bör kyrkan förhålla sig till ett mångkulturellt samhälle?
Som jag ser det finns det en ytlig och en djupare förståelse av begreppet ”mångkultur”. En del mångkulturella fenomen som ”mat och mössor” är mestadels ytliga och varken skiljer eller förenar människor. Annat är djupare begrundat och går tillbaka på faktum som språk och värderingar som rör arbete, hur män och kvinnor skall umgås, vad som är värdefullt i livet och vad som är alltings yttersta mening. Djupet kommer till uttryck ibland annat lag, religion och viktiga högtider. Under större delen av mänsklighetens historia har man ansett att ett land och ett folk inte kan bestå om man inte är överens om de grundläggande värdena. Nu försöker en del relativisera detta och istället göra marknaden – penningsvärdet – till det allt överordnade värdet. Vi är många som ställer oss ytterst skeptiska till det experimentet. Kristendomen kan förenas – inkultureras – med flera kulturer i den mer ytliga bemärkelsen. Vi har flera kyrkor i Sverige som är förankrade i olika ursprungskulturer. Och Svenska kyrkan är väl i viss mån mångkulturell genom att den är rotad i olika delar av vårt land.
Min uppfattning är att Svenska kyrkan skall slå vakt om sin svenska egenart. Kyrkan skall samla folket genom att slå vakt om den tro och etik som varit det centrala fundamentet för hela västerlandet och även en välsignelse för många folk utanför vår kulturkrets.
NyT: Hur ser du som politiker på homosexuellas ”rätt” att vigas i kyrkan?
Jag har samma inställning som den tjeckiske demokratiförkämpen och presidenten Vaclav Havel: ”Homosexualitet skall tolereras men inte förhärligas”. Det är inte heller kyrkans uppgift att propagera denna form av ”kärlek” vilket man faktiskt gör ibland. Kristi lidande och självutgivande kärlek är något annat än högljudda krav på den ena eller andra ”rättigheten”.
En kollega formulerade klart och bra: ”När vi är emot homoäktenskap så är det inte för att vi vill vara vrånga mot människor”. Det måste ju inte bero på ”människofientlighet” (som en del säger) om man är skeptisk eller avvisade till en del av tidens nymodigheter. Det kan ju bero på omsorg om vad man – enligt sin bästa förståelse – är övertygad om är det bästa för människor. Företrädare för Svenska kyrkan skryter över att man infört homovigslar och tror sig gå främst och före hela kristenheten. I verkligheten har flera stora kyrkor tagit avstånd från Svenska kyrkans egenmäktighet: den stora ryska kyrkan, den anglikanska, flera baltiska och afrikanska kyrkor samt den etiopiska evangeliska kyrkan som i decennier stått oss nära.
NyT: Har du några positioner inom kyrkan idag? Om ja, hur upplever du att arbetet är?
Jag är nu ersättare i Kyrkomötet och har tjänstgjort vid en session under den innevarande mandatperioden (som är slut efter höstens kyrkomöte. ) Jag har tidigare suttit i kyrkoråd åtskilliga mandatperioder och i Göteborgs kyrkofullmäktige.
I Kyrkomötet, kyrkans riksdag, förs spännande debatter och där möter man ledarskiktet i kyrkan och kan föra värdefulla korridorsamtal.
Kyrkorådens, stiftens- och kyrkofullmäktiges arbete liknar mycket arbetet i kommuner och deras styrelser och nämnder. Det blir mycket förvaltning där det praktiska sunda förnuftet ofta får råda och inte så många partiskiljande ideologiska frågor.
NyT: Varför Sverigedemokraterna och inte Kristdemokraterna?
Helt enkelt därför att jag finner Sverigedemokraternas program mer slagkraftigt, mer kritiskt och mer framåtpekande än Kristdemokraternas, som är präglat av en viss politiskt korrekthet även i kyrkliga frågor.
