Kulla-Gulla: En älskad hjältinna

”Bakom honom gick en flicka på tolv år och försökte ängsligt akta sina grova läderskor för landsvägsleran. Den slitna, svarta kappan höll hon uppdragen för att skydda den för stänk och i den ena handen hade hon ett litet bylte, innehållande de kläder och småsaker, som var hennes egendom i denna världen. Hennes hår under huvudduken var mycket ljust, och vid tinningarna och över pannan, där det vätts av regnet. Ringlade det upp sig i små lockar. Hon gick där tigande bakom torparen, som från och med i dag var hennes husbonde och arbetsgivare, och hennes blickar vilade allvarligt och respektfullt på hans sävligt gungande rygg.”

Citatet är hämtat ur Kulla-Gulla, som gavs ut första gången år 1945, och det som vi nyss fått läsa är en beskrivning av Gulla. Hon har här nyss blivit hämtad av sin nye husbonde, torpare Karlberg, och förs av honom till Kulla-torpet där hon skall sköta om barnen och hushållet medan torparen och hans sjukliga hustru Ellen utför sina dagsverken. Gullas ursprung är från början höljt i dunkel. Det enda man får veta om henne i första boken är att hennes fullständiga namn är Gunilla Beatrice Fredrike samt att hon tillbringat sina första nio år på ett barnhem efter att hon hittats efter ett skeppsbrott. Det visar sig dock snart att hon är dotterdotter till patron Sylvester på herrgården Höje där först torparfrun Ellen och sedan Gulla själv utför sina dagsverken. Från början utgjordes bokserien av sju böcker, men utökades sedan till tolv.

När det gäller miljö och karaktärer hämtade Martha Sandwall-Bergström mycket inspiration från den småländska landsbygd, närmare bestämt Nävelsjö socken, där hon själv växte upp.

År 1956 kom filmen Kulla-Gulla och 1986 blev böckerna en TV-serie.