Skip to Content

I verk som En natt i juli skildrar Jan Fridegård statarnas hårda liv. Bilden från år 1933 visar några statare. Foto: Wikimedia Commons/Gunnar Herbert Lundh
HISTORIA

Statare, trälar och Jan Fridegård

Digital utgåva

I sina litterära verk skildrar Jan Fridegård (1897-1968) de svenska proletärernas hårda verklighet, i synnerhet statarmiljön han själv kom från, samtidigt som han väver in inslag av folktron i berättelserna. På så vis ger hans verk intressanta inblickar i ett Sverige som inte längre finns, men vars minne lever kvar.

Publicerad: 10 juni, 2019, 08:40

  • Svenska

Läs även

Jan Fridegård skildrar främst statarnas, men även trälarnas, liv i sina böcker.
Foto: Wikipedia/Vecko-Journalens julnummer år 1943.

”När jag sedermera kom den bättre flickan närmare undrade jag vad det var som gjorde henne bättre än fabriksflickorna. Den enda skillnaden jag märkte bestod i underklädernas kvalitet.”

Citatet är hämtat ur Jan Fridegårds roman Jag Lars Hård som kom ut år 1935 och handlar om den unge stataren Lars Hård som dras in i ett faderskapsmål. Vad som även tas upp i den här romanen är de klasskillnader som rådde under Fridegårds livstid. Detta kommer till uttryck genom att romanfiguren Lars Hård (som är Jan Fridegård själv) nämligen har haft tillfälliga sexuella förbindelser med inte mindre än tjugo fabriksflickor innan han träffar tre herrskapsflickor och under sina möten med herrskapsflickorna börjar han fundera över vad som egentligen skiljer dessa fina unga damer från fabriksflickorna.

Klasskillnaderna är ett av de återkommande motiven i Jan Fridegårds författarskap. Skillnaderna mellan hög och låg både betonas och ifrågasätts i flera av hans böcker och det är inte helt osannolikt att det är författarens egna reflektioner som kommer till uttryck genom hans romanfigurer, då hans liv och författarskap tycks ha hängt mycket tätt ihop.

Jan Fridegårds liv och tidiga författarskap

Jan Fridegård föddes som Johan Fridolf Johansson den 14 juni 1897. Hans föräldrar var statare i Enköpings-Näs socken i Uppland. I en av de självbiografiska texter som finns utgivna i boken Jag, Jan Fridegård minns Fridegård sin uppväxtmiljö på följande sätt: ”Armodet var stort och föräldrarnas slit nästan ofattligt när man efteråt tänker på det. Men fattigdomen var stark och renlig – mina föräldrar var stolta och krusade ingen.”

Enligt Fridegård hade fadern dessutom alltid ”oppositionen, för att inte säga revolutionen inom sig. När han hade brännvin hemma, höll sig godsägaren helst undan och kunde ändå inte sitta säker på sitt kontor. Med en underlig eld i ögonen gick far ibland ned och talade om för honom att han var en utsugare och att han inte borde sitta för säker på sin plats.”

När det gäller Jan Fridegård själv skriver Ebbe Schön i boken Jan Fridegård: Proletärdiktaren och folkkulturen att han aldrig passade in helt i statarmiljön, särskilt inte på åkern där han fann ”sig tafatt och oduglig och möttes av kamraternas hån”. Han var snarare, enligt Schön, ”föga bunden av kollektivets krav. Han var en relativt självständig person som sökte bryta sig loss ur statarmiljön för att skaffa sig andra försörjningsmöjligheter”. Hans första steg ur statarlivet förde honom till militären där han tjänstgjorde som dragon vid Livregementet, men i samband med den här tiden, skriver Schön, blev han ”inblandad i en olaglighet” och hamnade på Kronohäktet på Långholmens fängelse år 1919. Där satt han, enligt Schön, fram till mars 1920. Det brott han blivit anklagad för var stöld och sin tid i fängelset skildrar han i bland annat den andra boken om Lars Hård, Tack för himlastegen, som gavs ut 1936.

Jan Fridegårds liv var allt annat än lugnt. Innan han blev författare satt han, bland annat, på Långholmens fängelse.
Bilden som togs år 1910 visar fängelsets rastgård. Foto: Wikimedia Commons

Efter att ha avtjänat sitt fängelsestraff försökte Fridegård, enligt Schön, ”sig på en mängd olika yrken och tillfällighetsarbeten; han arbetade på kakelfabrik, var försäkringsinspektör, maskinmjölkare, tegelarbetare, gårdfarihandlare, expedit i klädesaffär, hamnarbetare med mera.” Alla dessa olika försök slutade dock i misslyckanden, men istället för att ge upp började han läsa mer och börja bli intresserad av att skriva. Schön berättar att Fridegård redan 1925 började skriva ”dikter och små artiklar” till Enköpings-Posten innan han kom i kontakt med den anarkistiska tidningen Brand som år 1927 publicerade hans debutroman En bonddrängs väg till Långholmen som en följetång. Trots detta hade han, enligt Schön, svårt att klara sig och att han dessutom hade ett oäkta barn att betala ett underhållsbidrag till underlättade inte situationen. Dock fortsatte han skriva och år 1931 publicerades hans diktsamling Den svarta lutan och två år senare utgavs hans roman En natt i juli som handlar om statarpojken Johan From som dödar en strejkbrytare. En natt i juli räknas som en av de första romanerna inom den så kallade statarskolan, som är benämningen på de författare som skildrade de svenska statarnas liv. Förutom Jan Fridegård räknas även Moa Martinsson och Ivar Lo-Johansson till statarskolan.

Artikeln fortsätter

Denna artikel är en del av den elektroniska utgåvan av Nya Tider. Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.

Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.

Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.

Sophia Eklund

[email protected]

Håll god ton och ett vårdat språk i kommentarerna. Olagligt innehåll är så klart förbjudet och kommer att resultera i avstängning från vårt kommentarsfält.

Om du har blivit godkänd för att lägga upp kommentarer utan förhandsgranskning från tidningens sida är det du själv som är ansvarig för innehållet. Det innebär att Nya Tider kan tvingas att medverka vid brottsutredning vid ett eventuellt åtal.

För förhandsmodererade kommentarer ber vi om tålamod. Vi går löpande igenom kommentarer men det kan beroende på tid på dygnet dröja flera timmar innan vi hinner titta på den.

Vi förbehåller oss rätten att radera kommentarer som innebär förtal, är kränkande, innehåller grovt språk eller helt enkelt är irrelevanta.

  • Three Springs

    Tack, äntligen en kulturartikel om den store Jan Fridegård. Han formade mina tonår. Vi visste inte vem vi fostrade, sade hans fader på en seans. Jan hade tummen mitt i hand, men skriva kunde han. Allt som är av andligt värde är billigt, sade Jan, där han satt på antikvariatet med en sönderläst Bibel. Man håller ögonen på dig, sade en gammal dam, som dansade ned från ett svårt trappsteg. Polisen? Nej, änglarna.

    Torntuppen var den enda bok han erkände som inspirerad och den är mycket läsvärd.

    Jack London jämförde också fabriksflickor med medelklassflickor och gjorde det rätta valet, han som själv var underklass.

    Jan vårdade sin döende mor. Han vårdade hennes liggsår. Hon kom på besök efter döden och knackade i sänggaveln, som ett farväl. Jan blev överlycklig.

  • Three Springs

    Jan visade oss de förfärliga orättvisor som rådde förr i tiden. Jag minns vad mina gamla förfäder berättade och instämmer. De är borta nu, men arvet, minnet, ska föras vidare.

    Den andliga dimensionen var den andra sidan av Jan. Statarsonen, fängelsekunden, krälade som soldat på Gärdet. Han började tänka. Jag har många flugor omkring mig, är jag speciell? Han blev utskrattad där hemma, men som författare var han ju speciell. Han var nära döden när han fick tuberculosis och fäste blicken på ett träd han såg genom fönstret för att få leva. Sven Stolpe har mer att berätta om denna hemska sjukdom i Dödens väntrum, en läsvärd bok. Sven levde med en fjärdedels lunga och hade inte en frisk dag sedan 20-talet. Jag fick träffa denne store man. Han var bister, medan Gunnar Ekelöf var blyg. Jag mötte Henry Parland på restaurang Pilen, författarnas andningshål. Finns den kvar? Henry var en finlandssvensk författare. Begåvad.

    Det är Nya Tiders kulturartiklar som tar mig hit. Jag har för mig att föregångaren hade en mycket bra artikel om Voltaire, denne man, som hyllas okritiskt, men ska kritiseras. Det sägs att han på dödsbädden sade att han hade haft fel och att helvetet väntade, men det stod inte i artikeln.

    Våra arbetarförfattare är mycket läsvärda, men var av olika slag med olika utgångspunkter. Jan är min favorit. Man kan se hur han fick flyt på språket efter Lars Hård. Kan ni tänka er att den boken var obligatorisk läsning på min högreståndsskola? Så allt har ändrats.

  • ♚Grand Vizier♚✓ᵀʳᵘᵐᵖ ˢᵘᵖᵖᵒʳᵗᵉʳ

    Det svenska tjatet om orättvisor….. man blir så trött.
    Påminner mig om negrerna i USA, de tjatar också om orättvisor, att de själv är skyldiga i sin situation, det förstår de inte.

De underjordiska i Norrland

HISTORIAI de norrländska landskapen lever, enligt den svenska folktron, det underjordiska väsendet vittra. De lever oftast under jorden, men kan även bo under golven till människornas hem. Vittrorna har även egna vägar som man måste respektera annars kan det gå illa.

När Ryssland anföll svenska östkusten

HISTORIAFör trehundra år sedan i år gick den ryska flottan till brutalt anfall mot Sveriges östkust och civilbefolkningen som bodde där. Städer, byar och gårdar brändes och ödelades. Den främsta orsaken till dessa anfall var att Ryssland ville tvinga fram ett slut på stora nordiska kriget. Trehundra år har gått sedan dess, men dessa anfall har inte glömts bort.

De blonda ”barbarerna”

HISTORIAFolkvandringstiden (cirka 375-cirka 568) var en föga lugn tid i Europa som inleddes i samband med hunnernas anfall mot ostrogoternas rike norr om Svarta havet. Under denna epok begav sig germanska folkstammar västerut och söderut. De kom att bilda egna riken, men även att bidra till romarrikets nedgång.

Gotik och renässans på slottet

HISTORIASlottet Buda i Budapest är ett mycket populärt besöksmål. Mängder av turister lockas dit för att beundra interiören, exteriören och de olika statyerna. Vad alla kanske inte tänker på är att slottets yttre har förändrats påtagligt genom årens gång, inte minst under medeltiden innan ottomanerna intog staden år 1526.

Kärlek och nödmynt i Värnamo – Den 300-åriga historien om Per och Kersti

HISTORIADe flesta känner till Carl Snoilskys dikt ”På Värnamo marknad” som berättar om kärleksparet Per och Kersti som just möttes på en marknad i Värnamo och bestämde sig för att gifta sig. Vad som kanske är mindre känt är att dikten bygger på en sann historia som utspelades i Värnamo för 300 år sedan i år.

Orden som vill(e) ta över världen

HISTORIAIlluminatorden grundades den första maj år 1776 av professorn Adam Weishaupt. Orden strävade efter världsherravälde och infiltrerade frimurarna. Bara nio år senare förbjöds orden, men redan vid den tiden fanns det individer som inte trodde att illuminaterna verkligen hade försvunnit då det efter att Illuminatorden förbjöds fanns hemliga sällskap som definierade sig som illuminater.

Socialdemokraternas idealmänniska

HISTORIAÅr 1934, för åttiofem år sedan, antogs den socialdemokratiska regeringens proposition att införa en steriliseringslag i Sverige av riksdagen. I första hand var det ”sinnesslöa” personer som skulle hindras från att fortplanta sig. Dessa lagar skulle gälla fram till år 1975 och fungerade som ett viktigt befolkningspolitiskt verktyg.

När kungen stärkte makten

HISTORIADen 19 augusti 1772 började som helt vanlig dag för de svenska riksråden. När kvällen nalkades hade de arresterats och den unge kungen Gustaf III intagit huvudstaden med hjälp av militären. Två dagar senare infördes en ny regeringsform som innebar att ständerväldet som styrt Sverige sedan 1719 upplöstes och kungens makt stärktes.

Gå till arkivet

Send this to a friend