||||Kungen höll ett personligt tal på tjugoårsdagen efter Estonias förlisning den 28 september 2014, där han hedrade kataststrofens offer. Minneshögtiden var anordnad på Djurgården i Stockholm av de anhöriga. Foto: AlternaMedia||Här syns bogvisiret upp och ner. Notera den kraftiga inbuktningen i stäven på styrbords sida.

Stefan Torssell söker sanningen om Estoniakatastrofen

Passagerarfartyget M/S Estonia sjönk den 28 september 1994, cirka kl 01:30. 852 människor omkom, bara 137 räddades. Omständigheterna kring olyckan är fortfarande efter mer än 20 år höljda i dunkel. Svenska politiker och myndigheter har sedan olycksnatten systematiskt förhindrat att sanningen och omständigheter kring katastrofen utreds. Med god hjälp av media och Svenska kyrkan, stiftade man en lag om ”gravfrid” som i praktiken kriminaliserade vidare undersökningar. Stefan Torssells bok M/S Estonia – Svenska statens haveri är resultatet av ett mångårigt sökande efter sanningen kring Estonias förlisning. Boken är också en vidräkning med inkompetenta myndigheter och egenmäktiga politiker, som har bäring långt utöver det här fallet.

Många av oss tänker nog att vi lever i ett tämligen välskött land. Det finns förvisso mycket som kan bli bättre, men egentligen litar vi på att stat och myndigheter sköts i en anda av germansk redbarhet. Det finns regler, lagar och kontrollmyndigheter. Bilar måste besiktigas, varje större byggnad ha en utrymningsplan och livsmedel hanteras under rigorös hygienisk kontroll. Inte någon enda invånare ska kunna falla och göra sig illa utan att polisen eller annan myndighet noga utreder orsaken, så att liknande risksituationer ska kunna förebyggas. Nog tänker vi oss att Sjöfartsverket är till för att skydda människors säkerhet på sjön, precis som Luftfartsverket upprätthåller flygsäkerheten.

Efter att ha läst Stefan Torssells bok om Estoniakatastrofen kommer det att vara svårt att hålla fast vid en sådan naiv tillit. Det är inte bara en bok om en tragisk fartygsolycka utan också, och kanske framför allt, en studie i hur statliga organ fungerar, och delvis slutat fungera. Centrala aktörer ser som sin huvuduppgift i denna kris, att på ett snyggt sätt förhala och förhindra undersökningar för att dölja inkompetens och ljusskygga sidoprojekt. I fallet Estonia är det överlevande och anhöriga till omkomna som särskilt fått lida. Utan en seriös haveriundersökning har också möjligheten att ta lärdom som kunnat förbättra sjösäkerheten försvunnit.

Boken är välskriven och det är lätt att ta till sig den information han förmedlar. Teknisk fakta och fackuttryck, som skulle kunna bli tungt och torrt att läsa, blir begripligt när Torssell med sitt lediga språk, lotsar sina läsare genom de lite mer krävande passagerna.

Stefan Torssell har arbetat på sjön bland annat som styrman och vet vad han talar om. Han började arbeta på land för Sjöfartsverket 1995, det vill säga ett år efter Estoniakatastrofen. En dag ringde en man och ställde mängder av frågor om Estonia. Det var komplicerade frågor som var svåra att förklara på telefon, och Stefan frågade varför mannen var så angelägen. Mannen tvekade en stund. ”Min dotter omkom på Estonia”, svarade han sedan. Stefan Torssell bestämde sig för att själv försöka hjälpa mannen att finna svar på dennes frågor. Det blev början till en lång vänskap och till ett djuplodande detektivarbete.

Vid Stefans presentation av boken berättade han att därefter följde ”två kvalfyllda år eftersom jag då knappt hade någon att dela mina kunskaper med. När jag försökte diskutera vad jag var på spåren så förstod inte människor allvaret. Det var först 2004 som jag på allvar kom i kontakt med de anhöriga.”

Stefan Torssell är mycket noga med att hålla sig till fakta. Det finns många rykten och mer eller mindre välgrundade antaganden i omlopp. Det finns säkert också personer som avsiktligt försökt sprida desinformation, säger Torssell. I boken använder han bara fakta som kan verifieras av åtkomliga dokument. Naturligtvis redovisar han många av de hypoteser som har framförts och han diskuterar deras relevans. När Torssell själv spekulerar är han noga med att tala om när han lämnar den fasta marken av säkra fakta.

Carl Bildt var olycksdagen, den 28 september 1994, fortfarande statsminister. Han blev underrättad genom Säpo om olyckan mindre än en timme efter att färjan sjunkit. En febril verksamhet följde under natten. Carl Bildt har konsekvent vägrat att berätta vilka han hade kontakt med. På eftermiddagen samma dag var det Carl Bildt som fastslog katastroforsaken: Bogvisiret var felkonstruerat och hade slitits loss i den höga sjön. Vatten hade kommit in på bildäck och båten hade förlorat stabilitet och kantrat. Skulden låg hos varvet i Tyskland. Punkt.

Stefan Torssell vid bogvisiret i Sjöhistoriska museets magasin på Muskö söder om Stockholm. Foto: Vávra Suk
Stefan Torssell vid bogvisiret i Sjöhistoriska museets magasin på Muskö söder om Stockholm. Foto: Vávra Suk

Den officiella haveriutredningen, JAIC, tillsattes av Carl Bildt. Utredningen har kritiserats skarpt. De ansvariga fick utreda sig själva. Vittnesmål samlades inte in. Man ansåg sig inte behöva dyka vid vraket för att undersöka om det kunde finnas skador på skrovet. ”Under de 41 månader Tomas Lindstrand var förundersökningsledare hände ingenting”, skriver Torssell.

Den nye statsministern, Ingvar Carlsson, och ansvarige minister Ines Uusmann lovade att döda kroppar och hela färjan skulle bärgas till varje pris. Samtidigt började en mängd komplikationer dyka upp som gjorde att undersökningar och bärgningsinitiativ förhalades. Till slut stiftades en, i internationell jämförelse helt unik, lag om ”gravfrid” för Estonia. Därmed kriminaliseras all vidare efterforskning på vraket, trots att det kunde vara en möjlig brottsplats.

Stefan Torssells beskrivning av turerna mellan statliga verk, politiker och de förolyckades anhöriga är en spännande och skakande historia som nästan kan läsas som en detektivroman. Det är svårt att lägga ifrån sig boken.
Vad kommer Stefan Torssell fram till?

Säkra fakta är att Estonia inte var sjövärdig när hon lämnade Tallinns hamn. Ombordkörningsrampen, som fungerade som inre bogport, var inte tät och låsanordningar på denna var utslitna och skadade. Viktiga luckor som i nödfall skulle förhindra vatten från att flöda fritt mellan olika delar av fartyget och som skulle vara stängda och låsta under gång, var fastrostade i öppet läge.
Myndigheterna spred avsiktligt felaktiga uppgifter om vrakets exakta position. Den officiella minnesceremonin på sjön hölls därför på helt fel plats.

Sjunkförloppet kan inte ha varit som det beskrivs i den officiella rapporten. Estonia sjönk till exempel mycket fort. Det måste ha funnits ett hål i botten där luft kunnat pysa ut när fartyget lade sig upp och ned. Ombordkörningsrampen var visserligen otät, men den var ändå fortfarande stängd när båten lade sig på botten.

Stefan Torssells teori, med till visshet gränsande sannolikhet, är att Estonia användes för hemliga vapentransporter. Förhalandet av bärgning och haveriundersökning hade till uppgift att ge finska militära dykare tid, att i hemlighet bärga det militära materiell som fanns i några lastbilar som stod nära ombordkörningsrampen.

Torssell redovisar även ett antal teorier om själva haveriorsaken, kring hål i skrovet och andra mystiska omständigheter som försvunna personer som inledningsvis rapporterats vara räddade. Detta redovisas i ett särskilt kapitel, som författaren är noga med att hålla avskilt från den rent faktamässiga delen.

Det stora problemet är alltså att ingen oberoende haveriutredning har gjorts. Vittnesmål har inte gjorts under ed och har inte systematiskt samlats. De tekniska bevis som trots allt finns har inte kunnat användas i någon rättslig prövning. Ingen sjöförklaring har skett.

Torssell menar att lagen om Estonias ”gravfrid” måste rivas upp. Bevis finns fortfarande på botten av Östersjön. En oberoende utredning skulle fortfarande kunna göras.

Läs boken och bilda dig en egen uppfattning!

Här syns bogvisiret upp och ner. Notera den kraftiga inbuktningen i stäven på styrbords sida. Foto: Vávra Suk
Här syns bogvisiret upp och ner. Notera den kraftiga inbuktningen i stäven på styrbords sida.
Foto: Vávra Suk
Kungen höll ett personligt tal på tjugoårsdagen efter Estonias förlisning den 28 september 2014, där han hedrade kataststrofens offer. Minneshögtiden var anordnad på Djurgården i Stockholm av de anhöriga. Foto: AlternaMedia
Kungen höll ett personligt tal på tjugoårsdagen efter Estonias förlisning den 28 september 2014, där han hedrade kataststrofens offer. Minneshögtiden var anordnad på Djurgården i Stockholm av de anhöriga. Foto: AlternaMedia
Dela artikeln

Materialet är upphovsrättsskyddat. Du har tillstånd att citera fritt ur artiklarna förutsatt att källa (www.nyatider.se) anges. Foton får inte återanvändas utan Nya Tiders tillstånd.

Relaterat

Estonia-filmarna inför rätta

Estonia-filmarna frias

🟠 Den 8 februari föll domen mot de två personer som åtalats för brott mot lagen om skydd för gravfriden, efter att de 2019 filmat Estonias vrak med hjälp av en undervattensrobot. Sverige har klassificerat vraket och området runt det som gravplats, men då filmarna befann sig på en tysk båt på internationellt vatten, ansågs den svenska Estonialagen inte vara tillämplig, och filmarna frikändes.

Estonia-filmarna inför rätta

Estonia-filmarna inför rätta

🟠 Två personer står åtalade för brott mot griftefriden, efter att ha filmat vraket av Estonia med hjälp av en undervattensrobot. På filmen syns ett stort hål i skrovet, som kullkastar många tidigare förklaringar och teorier kring förlisningen och har lett till att regeringen öppnat för nya officiella dykningar. Den ene av de åtalade, journalisten Henrik Evertsson, är förvånad över åtalet och menar bland annat att han fått godkänt av den största anhöriggruppen att genomföra filmningen. Till Nya Tider säger författaren Stefan Torssell att det är skandalöst att den första rättsliga prövningen av förlisningen är ett åtal mot journalister.

Läs även:

Strange World – kan det blir mer PK?

Strange World – kan det blir mer PK?

🟠 I november förra året släppte Disney en animerad film, Strange World (En annorlunda värld), som kombinerar element ur Jules Vernes fantastiska teknikskapelser och en fantasivärld som påminner om Avatar. En nästan identisk värld har faktiskt redan visats i ett avsnitt om stenåldersfamiljen Croods.

Märta Måås-Fjetterström

Märta Måås-Fjetterström

🟠 Textilkonstnärinnan från Östergötland som erövrade världen. Den 21 juni år 1873 såg en liten flicka dagens ljus. Hon skulle komma att kal­las Märta Måås-Fjetterström och bli en av Sveriges främsta textilkonstnärer. Hennes mattor finns över hela världen. De pryder slott, museer, offentliga byggnader och privata hem.

Faun låter myten få nytt liv

Faun låter myten få nytt liv

🟠 MUSIK. Det tyska bandet Faun, som spelar så kal­lad pagan folk, firar i år hela 25 år. Bandet har haft en regelbunden och talrik albumutgivning, med ett nytt album i genomsnitt vartannat år. Så sent som förra året gav man ut albumet Pagan. Bandet har gjort sig känt för sin väldigt säregna, vackra, och känslosamma musik som kan karaktäriseras som en blandning av genrena pagan folk, darkwave, och medeltida musik, med många europeiska vackra språk i sångrepertoaren.

Nyhetsdygnet

Nya tankar om nordiska och anglosaxiska seder och bruk

🟠 Bokrecension. Nordiska och anglosaxiska seder och bruk är ett ambitiöst verk av knyaz Rikard, som enligt honom själv är avsett att ”användas som ett instrument för att analysera framtiden”. Han betonar även vikten av att kunna historia, men lägger samtidigt fram en rad överraskande tolkningar och slutsatser som han inte belägger, vilket förstås bekymrar en historiker som bryr sig om det vetenskapligt riktiga. Om man väljer att betrakta boken som en myt snarare än fakta, tjänar den dock som inspiration och lyfter fram många visdomar.

Svensk spionhistoria

🟠 Bokrecension. En historik över en gren av den svenska statsförvaltningen, det låter inte så spännande. Men om man säger att det rör sig om underrättelsetjänsten, då spetsar folk öronen. Spioner och förrädare, James Bond i verkligheten...! Så är det onekligen; underrättelsetjänst är i regel tacksamt att skildra i historisk bokform. Och en som kan detta ämne både för svenska och internationella förhållanden är Wilhelm Agrell. Hans senaste verk om spioneriets historia är Sprickor i järnridån – svensk underrättelsetjänst 1944-1992.

Strange World – kan det blir mer PK?

🟠 I november förra året släppte Disney en animerad film, Strange World (En annorlunda värld), som kombinerar element ur Jules Vernes fantastiska teknikskapelser och en fantasivärld som påminner om Avatar. En nästan identisk värld har faktiskt redan visats i ett avsnitt om stenåldersfamiljen Croods.

Så blir världen när bensinbilarna har fasats ut

🟠 EU-parlamentet fattade den 14 februari det slutgiltiga beslutet att efter år 2035 får nybilsförsäljning bara bestå av elbilar. Politiker låter ofta påskina att det ”bara” är att byta ut sin gamla bil mot en elbil. Nya Tider har dock visat att det inte finns nog med metaller på hela planeten för en total elektrifiering – vilket politikerna mycket väl vet. I denna artikel går vi igenom hur det är tänkt att samhället i framtiden ska se ut, med 15-minutersstaden, avfolkad landsbygd och andra radikala förändringar som globalister förordat under lång tid.

Löjtnanten, korpralen, pastorn och kriget

🟠 HISTORIA Mycket har skrivits om Karl XII och det stora nordiska kriget, men de dagböcker som skrevs av de som var i fält med honom är fulla av inblickar in 1700-talets soldatliv. I tre av dessa dagböcker – skrivna av löjtnant Joachim Matthiae Lyth, korpral Erik Larsson Smepust och bataljonspastor Andreas Westerman – skildras nederlag, lidanden och fångenskap, men också en stark förtröstan på Gud.

Satsa på ett eget örtapotek i år!

🟠 Nu har vi vintern bakom oss och våren har redan deklarerat sin ankomst. Redan lyser de små snödropparna bland löv och snö. Det är nu det frusna börjar få liv igen. Snart kan vi se de första små nässelskotten titta fram. Och nu kan vi börja så våra frön, visserligen inomhus än så länge, men bara känslan av att det är på gång är fantastisk. Man blir glad bara av att titta på de färgsprakande fröpåsarna.

Annonser

Hitta många olika casinon på casino-utan-svensk-licens.net
Info om casino utan spelpaus hittar du på Starwarscasinos.com
Vill du spela på ett casino utan licens? Spelacasino informerar dig om allt du behöver veta.
Jämför casinon utan licens med snabba uttag hos nätcasinoutanlicens.com.
Onlinecasinos.se hjälper dig att välja bäst online casino
uudetkasinot.com/ listar Finska casinon online

Logga in på ditt konto

Genom att fortsätta surfa vidare på hemsidan godkänner du vår integritetspolicy.