När Kyrkomötet höll sin andra session 16-19 november blev det stundtals engagerade debatter. Den första sessionen hölls i slutet av september, men nu skulle många beslut fattas under tre intensiva dagar. Inte mindre än 109 motioner hade inkommit. Dessa hade under sommaren bearbetats av en betydande stab av medarbetare och experter som författat så kallade reciter, det vill säga utkast till betänkanden om hur de rimmar med svensk lag och om Kyrkomötet haft liknande ärenden på sitt bord tidigare.
Invandringen i fokus
Kyrkomötet har beslutat att skyndsamt ordna former för ekonomiskt bistånd till församlingarnas arbete med illegala invandrare och asylsökande. I ett särskilt uttalande uppmanar man myndigheter att förbättra situationen för de allt fler ”EU-migranter” som kommer till Sverige, inte minst romer.
Kyrkomötet uppmanar Svenska kyrkan på alla nivåer att fortsätta och intensifiera arbetet för att förbättra situationen för fattiga EU-migranter. Insatserna handlar om bostäder, skydd för utsatta kvinnor, akut hälsovård och skolgång för barn.
Många ville debattera på Kyrkomötet. Bland annat ifrågasattes om kyrkan ska blanda sig i politiska frågor som Palestina och hålla på med ”fördömelseringningar” i kyrkklockor.
Motions- och debattglädje
I samband med flera olika motioner kom frågan om Kyrkans, i praktiken kyrkoledningens, politiska ställningstaganden upp. Flera talare påpekade just detta: att kyrkoledningen inte kan tala för hela Svenska kyrkan. Kyrkan är mer än makthavarna i toppen. Kyrkan skall ge vägledning i etiska frågor, lämpligen i form av allsidig orienteringshjälp så att medlemmarna själva kan ta ställning. Att i detalj försöka förmå de kyrkotillhöriga att ta ställning i viss riktning är inte kyrkoledningens uppgift.
När Svenska kyrkans ledning med internationelle chefen Erik Lysén i spetsen gick ut med att man välkomnar regeringens erkännande av Palestina som stat resulterade det i en del kritik från de egna leden. En del ser det till och med som hets mot staten Israel när den allas ”apartheidstat”. Redan 2012 ställde sig Svenska kyrkan på det så kallade Kairosdokumentets sida, som är kritik av staten Israel författad av palestinska kristna. Man beslutade då bland annat om att uppmana regeringen att driva på för att Palestina ska upptas som fullvärdig medlem i FN och att Sverige skyndsamt ska lagstifta om ursprungsmärkning av israeliska bosättarprodukter i enlighet med EU:s direktiv.
Ledamoten Johanna Andersson (Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan, POSK) från Göteborg kritiserade i sitt anförande att Svenska kyrkan, när den presenterar kairos-dokumenet på sin hemsida, hänvisar till vad hon kallar extrem litteratur. Hon citerade också den tyska evangeliska kyrkan som tagit avstånd från delar av kairosdokumentet. Kyrkomötet valde dock att avslå motionen från två sverigedemokrater om att Svenska kyrkan borde inta en mer neutral hållning i konflikten Israel-Palestina.
”Det är lättare att få en kamel genom ett nålsöga än att få bifall för en motion i Kyrkomötet”, har det sagts. De som vet hur det brukar vara i Riksdag och kommuner blir inte förvånad.
En motion som återkommit vid en lång rad av kyrkomöten är förslaget att man skall kunna välja församling, att församlingstillhörigheten skall vara oberoende av var man bor. Även detta år avslogs denna motion. Den så kallade territorialprincipen anses vara av avgörande betydelse för folkkyrkans identitet. ”Man väljer inte sina bröder och systrar” är ett av argumenten. Det påminner om hur nationalister och patrioter kan argumentera beträffande landsmän.
Flera motioner ville att kyrkan skulle förstärka den kristna undervisningen, bland annat genom kurser av olika slag och genom en rejäl katekes för vuxna. Det finns flera sådana stabila läroböcker utgivna utomlands. Den katolska kyrkan har en internationell katekes som även översatts till svenska. Varför kan inte Svenska kyrkan prestera något liknande? Motionerna om förstärkt kristen undervisning avslogs.
Dialog istället för fördömelseringningar i kyrkklockor
Även de uppmärksammade och omdebatterade klockringningarna i samband med valmötena 2014 var uppe till debatt. Ett par motioner krävde en ordentlig reglering av kyrkans ringningar. Som det är i dag finns sed och tradition, men inga fastlagda normer. En ledamot undrade vad kyrkan egentligen vill; ”Föra oväsen tillsammans med antidemokrater som bekämpar yttrandefriheten? Göra reklam för de partier som har möten när man ringer? Eller har man återfallit till medeltiden, då man försökte skrämma bort trollen med kyrkklockor?” Talaren varnade för ”fördömelseringningar” och föreslog att kyrkan istället skall gå i dialog med människor och söka människan bakom ideologin. Varför väljer människor de partiet som en del inom kyrkan är rädda för? Biskop Brunnne i Stockholm togs som föredömligt exempel. Vid hennes riksdagspredikan 2010 lämnade en del nya riksdagsmän från SD kyrkan. Brunne tog ansvar för situationen och medverkade till att det ordnades en dialog mellan henne och Jimmie Åkesson någon månad senare. Den sändes i TV flera gånger. Resultatet av motionen var att Kyrkomötet beslöt att frågorna om ringningar skulle hanteras lokalt av stiftens biskopar.
Den som vill sätta sig in i detalj i kyrkomötet 2014 kan gå till nätsidan www.svenskakyrkan/kyrkomotet.se Här kan debatterna i samtliga frågor ses i play. Sidan är välstrukturerad och lätt att hitta på.
