Skip to Content

Demokratins ideal är fjärran från vad Sverige upplever i dag. Perikles (495-429 f.Kr) blev flera gånger vald att styra Aten. Han ville att alla medborgare skulle ta del i politiken. Det kan knappast sägas om dagens makthavare, som föraktar väljarna. Målning av Philipp Foltz, 1877.
BOKRECENSION

Arnstberg: Sverige är inte längre en demokrati

PappersupplaganNya Tider v. 45

Sverige är inte längre ett demokratiskt land i ordets egentliga och ursprungliga mening. Detta är nog ett påstående som både kan anses provocerande och sorgligt, men inte desto mindre sant. Hur hamnade vi här, hur ser verkligheten ut, och vad händer härnäst? Hur är egentligen läget efter demokratin, och hur går man vidare? Så kan man formulera frågorna som utgör en röd tråd genom etnologen, professorn och debattören Karl-Olov Arnstbergs senaste bok Efter demokratin: Sju essäer. Boken finns att köpa här.

Publicerad: 7 november, 2019, 19:42

  • Svenska

Läs även

I inledningen till essäsamlingen ställer Arnstberg upp sex konstateranden om det svenska politiska tillståndet som tyder på att ”Sverige är ett gravt odemokratiskt land”. Arnstberg konstaterar att:

1) Svenska riksdagsledamöter faktiskt inte representerar folket, utan sina partier, och förväntas att i alla väder lyda partilinjen.

2) Att sju av åtta partier förstår begreppet demokrati som liktydigt med ”rätt värdegrund” och dogmen om ”alla människors lika värde”.

3) Att ett parti som representerar åtminstone en femtedel av väljarna (SD) blir utfryst av övriga partier. Att en av landets avgörande ödesfrågor, invandringen, inte får diskuteras på samma villkor som övriga samhällsfrågor – alltså existerar ingen egentlig fri debatt.

4) Att de som avviker med annan åsikt stämplas med diverse epitet.

5) Att medborgare som kritiserar migrationspolitiken med mindre väl valda ordval riskerar att dömas enligt en godtyckligt uttolkad lag om ”hets mot folkgrupp”.

6) Att folkomröstningars resultat – om de över huvud taget får hållas – när som helst kan köras över av politikerna.

Demokratiskt? Knappast. Snarare har ”politikerna lyckats tömma demokratin på sitt demokratiska innehåll och fattar beslut som står i strid mot folkviljan”. Läsaren kan konstatera att professor Arnstberg på knappt två inledande sidor slagit huvudet på spiken.

Just användandet av epitet som vapen mot de av oss som tycker annorlunda än vad värdegrunden tillåter är utgångspunkten i bokens första kapitel. Här handlar det om maktens mörka historia. Det mörker som avses är det socialistiska.

Vi har sedan and­ra världskrigets slut fått lära oss att det är ”nazist” och ”fascist” som är det lägsta och mest monstruösa en människa kan vara. Men Arnstberg ger läsaren här en inblick i mekanismerna bakom och resultaten av den folkmordsideologi som tagit långt fler människoliv än nationalsocialismen och fascismen, nämligen kommunismen med hundra miljoner människors död i sitt CV.

Just för att journalister och and­ra inflytelserika personer i samhället tenderar att ha sina sympatier på vänsterskalan får vi sällan höra om detta, och inte ens Hollywood har varit särskilt intresserat av att göra kommunisternas härjningar till en tacksam kinematografisk kassako. Men Arnstberg berättar om den fasansfulla ukrainska förintelsen, Holodomor, då miljontals ukrainska bönder systematiskt och helt medvetet svältes till döds. Att kulturpersonligheter och kändisar som Sven Wollter försvarar Stalin och sovjetkommunismen i mysiga intervjufåtöljer på bästa sändningstid, är i Sverige helt i sin ordning – talande om något?

Vad är egentligen demokrati? Det är vad som avhandlas i bokens and­ra kapitel. I Sverige har demokrati blivit liktydigt med något som ”snälla människor” håller på med, ja rent av synonymt med det feltolkade och missbrukade FN-begreppet om ”människors lika värde” (”värdighet”, står det faktiskt i FN-deklarationen). Men demokrati betyder inget annat än just ”folkstyre”, det vill säga att den folkliga majoritetens röst är det som avgör politiska beslut.

Diverse minoriteter får däremot underordna sig, även om det ibland kan ses som olyckligt, men det är en egentlig demokratis enkla spelregler. Och samtidigt: ”Demokratin är folkets enda riktigt effektiva vapen mot makthavarna”. En slutsats Arnstberg drar är att i vår tid är det därför populismen som är det tydligaste tecknet på att demokratin lever. Vinner globalismen är demokratin däremot död; demokrati kan nämligen inte praktiseras globalt.

”Rasist” är ett annat begrepp som vänstern av olika schatteringar gärna slänger med för att tysta debatten. Vad är rasism? Om detta handlar kapitel tre. Är det rasism att konstatera att kulturella skillnader uppenbarligen för med sig problem? Religiösa? Arnstberg vågar till och med fråga sig om det är rasism att konstatera att olika folk har olika intelligensnivå, vilket faktiskt har stöd i forskningen.

Ändå döms svenska pensionärer för att i sociala medier ha kal­lat exempelvis somalier för ”IQ-befriade” (nåja, helt utan IQ är de naturligtvis inte, och det finns självklart högintelligenta somalier, men folkgruppens genomsnittliga IQ är betydligt lägre än européers och östasiaters).

Utifrån sådana konstateranden, är det egentligen så klokt att fylla på Sverige med människor från länder med betydligt lägre genomsnittsintelligens, frågar sig Arnstberg. Ja, ”vilka samhällsbyggarkompetenser har egentligen syrier och afghaner visat sig förfoga över?” En rasistisk frågeställning? Hets mot folkgrupp?

Islamkritiken har också den fått en rasiststämpel. Den som kritiserar islam är ”islamofob”. Ja, också denna kritik kan leda till att den som formulerar sig skarpt eller konstaterar fakta kan dömas för hets mot folkgrupp. Islam och växande islamiskt inflytande, både rent statistiskt och samhällsmässigt är det fjärde kapitlets ämne. För den som är påläst och insatt i islamdebatten säger väl denna essä inte något direkt nytt och sensationellt, men som en sammanfattning om problematiken med en växande muslimsk befolkning i Europa och Sverige utgör kapitlet en viktig referens.

Särskilt intressant är dock redovisningen av de ofantliga summor skattepengar som Sverige öser över islamiska samfund och organisationer, många med illa dold islamistisk agenda. I detta kapitel finns dock tyvärr en del faktafel.

Exempelvis stämmer det väl inte riktigt att Sverige och Bulgarien är Europas mest muslimtäta länder? Nog är det väl fler som betecknar sig som muslimer i exempelvis Albanien, Kosovo och Bosnien-Hercegovina? Antar att Arnstberg här syftar på muslimska minoriteter, och att Sverige därmed går i täten.

En punkt jag personligen inte håller med författaren om är att svaret på islam skulle vara sekularism. Det är att ignorera kristendomens roll som identitetsskapande faktor i vårt land. En stark traditionell kristendom är ett skarpt vapen mot islam, så har det varit historiskt och så är det fortfarande på exempelvis Balkan. Jag får ibland känslan av att Arnstberg gått på den parodibild av kristendom som exempelvis Svenska kyrkans ledning basunerat från mitten av förra seklet.

”Civilizations die from suicide, not by murder” (Civilisationer dör från självmord, inte av mord), konstaterade den brittiske historikern Arnold Joseph Toynbee. Just detta sker i Sverige i dag. Vi är förvisso del av en större civilisation som Arnstberg tror kommer att överleva, den europeiska (och amerikanska), men ”Sverige går under. Sverige, den europeiska moraliserande högkulturens ivrigaste fanbärare, Sverige, den moraliska stormakten, världens (post)modernaste land.”

I det femte kapitlet avhandlas postdemokratins Sverige. Författaren radar här upp ett antal exempel. Huvudet på spiken blir det när han tar upp acceptansen för lögn i det offentliga. Sverige är förljuget. Varje svensk politiker, myndighetschef, tjänsteman och ledare inom mainstreammedier måste öva upp sin förmåga att manipulera och att ljuga övertygande.

Aspiranterna till sådana befattningar måste dessutom också ha ”en viss psykopatisk läggning”, skriver Arnstberg. Till lögnen hör också idén om ”rätt och fel” åsikter, och den skadliga konsensus och verklighetsförnekelse detta lett till.

Hur går det då till när demokratin dör? I sjätte kapitlet diskuteras detta. Just den skadliga konsensus som Arnstberg nämner i det föregående kapitlet spelar här en viktig roll. Arnstberg nämner personligt hur gamla vänner sagt upp bekantskapen för att de inte kan acceptera att han avviker från deras uppfattningar och föreställningar om verkligheten. Detta känns säkert igen av många läsare. Det är just så det totalitära systemets mekanismer sipprar ned i människors vardag.

Denna konsensus – att alla skall och förväntas tycka likadant – gäller ju också makthavarna. Den brer ut sig över hela höger-vänster-skalan och har i Sverige gjort skalan helt irrelevant ”eftersom också moderater och kristdemokrater har accepterat vänsterliberalismen och den politiskt korrekthetens tre grundpelare”, det vill säga massinvandring, feminism och klimatalarmism (och medföljande globalism).

Här kunde faktiskt Arnstberg också ha nämnt Sverigedemokraterna, de avvisar förvisso den första dogmen, men till viss del har de också anpassat sig till konsensus. Och det är väl just talande för denna politiska korrekthetens gleichschaltung?

En stor del i demokratins kommande död är också den demografiska förändringen. Denna del av kapitlet gör en både rädd, nästintill uppgiven och inte minst arg: Fortsätter den – främst muslimska – invandringen och den muslimska befolkningen ha högre födelsetal än de sekulariserade svenskarna och européerna är det faktiskt ute inte bara med demokratin, utan med hela vår civilisation. Jag tror inte Arnstberg nämner det just här, men det visar ju på att en återvandring är ett nödvändigt verktyg som måste övervägas.

Bokens sjunde och sista kapitel utgörs av en intressant utblick i världen, närmare bestämt en djupdykning i hur demokratin fungerar i stadsstaten Singapore. Landet är förvisso i praktiken en enpartistat, men det beror – som Arnstberg initierat presenterar det – inte på ett korrupt diktatoriskt styre, utan på ett maktparti som faktiskt prioriterar kompetens och nationens bästa.

Landets grundare och mångårige ledare Lee Kuan Yew presenteras här som en onekligen skarptänkt politiker som omformade en samling fiskebyar till en världsledande ekonomisk supermakt, präglad av trygghet, renlighet och hårt arbete.

Sammantaget är Karl-Olov Arnstbergs senaste bok väl värd att läsas och ha i bokhyllan. Läsaren får inte minst med sig ett stort antal argument att använda mot meningsmotståndare som faktiskt är en del av det maskineri som hotar vår demokrati och vårt lands fortsatta existens.

Boken finns att köpa här.

[email protected]

Håll god ton och ett vårdat språk i kommentarerna. Olagligt innehåll är så klart förbjudet och kommer att resultera i avstängning från vårt kommentarsfält.

Om du har blivit godkänd för att lägga upp kommentarer utan förhandsgranskning från tidningens sida är det du själv som är ansvarig för innehållet. Det innebär att Nya Tider kan tvingas att medverka vid brottsutredning vid ett eventuellt åtal.

För förhandsmodererade kommentarer ber vi om tålamod. Vi går löpande igenom kommentarer men det kan beroende på tid på dygnet dröja flera timmar innan vi hinner titta på den.

Vi förbehåller oss rätten att radera kommentarer som innebär förtal, är kränkande, innehåller grovt språk eller helt enkelt är irrelevanta.

  • Ro.ad

    Det är typiskt att någon som hittar på hemsnickrade definitioner på vad demokrati är att klaga på en av världens bästa demokratier

    • Knutkalas

      7-klöverms demokrati ger jag inte mycket för, då väljer jag hellre den hemsnickrade

    • KrugalSvylse

      Att demokratin bygger på en kulturmarxistisk “värdegrund” och inte på majoritetsbeslut efter fri och öppen debatt är det som är hemsnickrat.

  • Dagsattvakna

    Hur är det med skatt för adeln i dagens Sverige?

    • Sverigepartist

      Den skattefria adeln är numer politiker som jobbar åt EU. Resten av adeln är sossepampar, Den riktiga nobla adeln föraktas av kulturmarxisterna

  • Ladulås

    Mycket intressant, både artikeln och den bok den kommenterar. Artikelförfattaren citerar Toynbee:
    ”Civilizations die from suicide, not by murder”. Det låter bra men är det sant? Som vanligt är det mer komplicerat än så. Jag vill hävda att civilisationer inte dör av vare sig mord eller självmord, utan av förruttnelse – om man nu söker en slagfärdig liknelse.

    På tomten har jag ett äppelträd, som växer så det knakar, högre än alla de andra. Varje år blommar det enormt och sätter mängder av äpplen. Innan dessa mognat faller de dock av och är i kärnan genomruttna. Förruttnelseprocessen är vad som får trädet att växa okontrollerat, blomma långt utöver sin egentliga förmåga och dess frukter fyller ingen annan funktion än att suga kraften ur trädet.

    Så ser jag på Sveriges utveckling under förra seklet: Med liberalismen, marxismen och feminismen – utifrån infekterande samhällskroppen – har det svenska samhället drivits att lyfta sig självt i håret och producera, producera, producera. Den fixeringen på produktion, och det välstånd som den fört med sig, har skapat ett folk, som tappat all social självbevarelsedrift. Det kitt, som skapade det svenska folket – göter och svear – för tusentals år sedan, har upplösts av produktionsrötan och ersatts av individuellt navelskåderi hos medborgarna.

    Det som vi nu ser ske i vårt land är inte huvudsakligen ett anfall utifrån, men inte heller ett självmord. Äppelträdet Sverige är genomruttet och medborgarna är fullständigt ointresserade av – i verkligheten mentalt helt oförmögna – att göra något åt rötan. Ekonomiska lycksökare kommer nu i horder – faktiskt aktivt importerade av de hjärndöda svenskarna – och hugger för sig av det döende landet.

    Jan Tullberg har på Fria tider en artikel, “Konspirationer, ständigt dessa konspirationer”, där han framför tesen, att utvecklingen i Sverige och Europa mot undergången är en spontan, gruppdynamisk process utan några, som styr processen i bakgrunden. Tullberg är en högt meriterad ekonom, med ‘management’ som specialområde (enligt hans hemsida), vilket gör det än mer förvånande att han hävdar detta. Han verkar inte ha läst Anthony Sutton eller Guido Preparata (båda professorer i ekonomisk historia), vilka bevisar, lååångt bortom allt rimligt tvivel, att utvecklingen i Västvärlden – inklusive politiska ideologier och krig – är i högsta grad styrd av ett “management”, med enorma ekonomiska resurser och fanatisk makthunger.

    Även Arnstbergs bok verkar, enligt ovanstående artikel, lida av en liknande skräck för att tänka i konspiratoriska banor. Konspirationer finns i bakgrunden av ALLA sociala skeenden och om man vägrar att tillåta sig att se dessa, är man totalt vilsen. Alla större processer i världen blir därmed oförklarliga och man famlar blint omkring sig, alltmedan man (om man vill ge ett intryck av att man vet vad man uttalar sig om) med en skog av kvalificerad BS försöker att grumla även omvärldens klarsyn.

    Den förvirrade vilsenhet, som detta bottnar i, utgör det svenska folkets – FRAMFÖR ALLT DEN SVENSKA INTELLEKTUELLA ELITENS – främsta kännetecken och utgör just den röta, som omöjliggör vårt lands tillfrisknande och därmed att vårt land snart är moget för avverkning.

  • RL, Vallentuna

    Skällsordet ” fascist ” –det blir lite märkligt för mig som bott tidvis i Spanien och besökt Portugal före 1975.
    I dessa fascistiska länder fanns inga som övervakade turister , ingen avlyssnade hotellrum , det fanns mat att köpa överallt , inga lantbruk hade tagits över av staten , äganderätten respekterades , kyrkor , präster & nunnor lämnades i fred.
    Däremot fick man inte göra kommunistpropaganda eller göra saker som skadade landet….tidningar kunde inte göra idoler av rånare som Svarten & Clark..
    Korruption förekom säkert –men den vara inte lika omfattande som i Sverige…där alla offentliga poster går till sossar och kommunister.

  • Sverigepartist

    Den person som inte gillar massinvandring från Afrika och Mellanöstern och mångkultur är antidemokrat, rasist och nazist.
    Enligt det demokratiska etablissemanget.
    Enligt mig är den personen klokare än den dumma massan.

    Foto: Muslimskt massbröllop mellan vuxna män och 7 — 11 åriga flickor. Snart i en moske nära dig.
    https://uploads.disquscdn.com/images/fc2da60ee6193cde232a82a1acc79138ba4d361e3f02c7368d549516374264b5.jpg

    • För ordningens skull, det är vanligt vid bröllop i denna del av världen att tärnor/flickor klär ut sig till brud. Dessa flickor är inte de som ska gifta sig, de deltar bara i bröllopet. Det är snarare i trakterna kring Afghanistan som det är vanligt med barngiftermål.

  • Sverigepartist

    Diktatur, med en klok och moralisk ledare, är bättre än svensk demokrati.
    “Ju fler kockar desto sämre soppa

Recension: äganderätt eller tjänstemannadespoti i skogen?

RECENSIONBoken Attacken mot äganderätten, med undertiteln Gäller inte grundlagen i skogen? En betraktelse från Bergs­lagen, är författad av kvartetten Karl Hedin, Peter Wigert, Johan Gull och Björn Törnvall, och utgör en stark partsinlaga i en för landet viktig fråga som skarpt delar befolkningen som lever nära skogen från storstädernas mestadels teoretiska miljöaktivister.

Bland kungar och krigare – Fornnordiska sagor om härnadståg och krigaröden runt Östersjön

BOKRECENSIONMöt den fruktade krigarkungen Ragnar Lodbrok, den store Oden och följ krigaren Gånge-Rolf till Gårdarike. Det enda ni behöver göra är att slå upp någon av de tre volymerna av Fornnordiska sagor som har getts ut av AlternaMedia i samarbete med Lars Ulwencreutz. Detta samlingsverk är unikt i avseendet att det är den första kompletta samlingen av de nordiska fornaldarsagorna som getts ut på svenska.

Blodsådd – Att leva i ingenmansland

RECENSIONKaterina Janouchs senaste roman, Blodsådd, är en välskriven och gripande bok om livet i det ingenmansland som dagens Sverige har utvecklats till. Huvudpersonen är journalisten Dea Wilenius som efter ett brutalt våldtäktsförsök inser åt vilket håll det svenska samhället egentligen har utvecklats, men läsaren får även möta and­ra karaktärer som, på olika sätt, präglar berättelsen.

Lennart Svensson om sin bok Ett rike utan like

Ett rike utan like behandlar Ynglingaätten till våra dagar på inte mind­re än 580 sidor. De finns att köpa på www.alternamedia.se ”Sverige finns. Och etniska svenskar finns.” Så inleder Lennart Svensson sin bok Ett rike utan like – Sveriges historia. ”Det här är de etniska svenskarnas historia”, säger Svensson i en intervju med Nya Tider.

Hur ska det gå för gamla Sverige?

BOKRECENSIONÅret är 2027. Under det senast tiotalet år har motsättningar stegvis byggts upp mellan Sveriges muslimska minoriteter och resten av samhället. Det finns nu 284 så kal­la­de ”utanförskapsområden” som i praktiken är självstyrande muslimska enklaver där sharialagar råder. Muslimer ställer allt högre krav på ekonomiska bidrag och särbehandling. Inte minst kräver de utökad anhöriginvandring. Politikermajoriteten svarar undfallande i hopp om att blidka muslimerna, men kraven fortsätter att växa.

Därför bör Sverige lämna EU

BOKRECENSIONValet till EU-parlamentet är passerat och den politiska maktordningen består, även om också rösterna som utmanar Bryssels maktanspråk har vuxit. Mark Brolin kom lägligt inför valet ut med en bok vars argumentation sträcker sig långt bortom dagspolitiken och bland annat förklarar varför det är svårt att ändra EU inifrån.

Rockefeller – En klimat-smart historia

BOKRECENSIONJacob Nordangård har undersökt Rockefellerklanens politik och agerande under nästan 150 år och fem generationer. Resultatet är boken Rockefeller – En klimat­smart historia, som släpptes på Earth Day den 22 april. Nordangård visar att familjen Rockefeller sedan lång tid tillbaka agerat ytterst välplanerat och målmedvetet. Det handlar om mycket mer än att tjäna ofattbart mycket pengar. På den här nivån är pengar inte längre målet. Pengar är däremot ett redskap för att få makt – stor makt – om möjligt världsherravälde.

Bilden av verkligheten av Katerina Janouch

INRIKESDen populära författaren Katerina Janouch har utkommit med en ny bok. Bilden av verkligheten kan ses som en årskrönika för 2018, men är mer än så. Det är en personlig skildring av en lång rad fenomen i dagens Sverige med tillbakablickar på det gamla Sverige. Boken är en fristående fortsättning av succéboken Bilden av Sverige och är precis som den indelad i ett kapitel för varje månad. Varje kapitel inleds med ett för månaden aktuellt nyord som belyser den absurda situationen i Sverige.

Gå till arkivet

Send this to a friend