Demokratins ideal är fjärran från vad Sverige upplever i dag. Perikles (495-429 f.Kr) blev flera gånger vald att styra Aten. Han ville att alla medborgare skulle ta del i politiken. Det kan knappast sägas om dagens makthavare, som föraktar väljarna. Målning av Philipp Foltz, 1877.

Arnstberg: Sverige är inte längre en demokrati

Sverige är inte längre ett demokratiskt land i ordets egentliga och ursprungliga mening. Detta är nog ett påstående som både kan anses provocerande och sorgligt, men inte desto mindre sant. Hur hamnade vi här, hur ser verkligheten ut, och vad händer härnäst? Hur är egentligen läget efter demokratin, och hur går man vidare? Så kan man formulera frågorna som utgör en röd tråd genom etnologen, professorn och debattören Karl-Olov Arnstbergs senaste bok Efter demokratin: Sju essäer. Boken finns att köpa här.

I inledningen till essäsamlingen ställer Arnstberg upp sex konstateranden om det svenska politiska tillståndet som tyder på att ”Sverige är ett gravt odemokratiskt land”. Arnstberg konstaterar att:

1) Svenska riksdagsledamöter faktiskt inte representerar folket, utan sina partier, och förväntas att i alla väder lyda partilinjen.

2) Att sju av åtta partier förstår begreppet demokrati som liktydigt med ”rätt värdegrund” och dogmen om ”alla människors lika värde”.

3) Att ett parti som representerar åtminstone en femtedel av väljarna (SD) blir utfryst av övriga partier. Att en av landets avgörande ödesfrågor, invandringen, inte får diskuteras på samma villkor som övriga samhällsfrågor – alltså existerar ingen egentlig fri debatt.

4) Att de som avviker med annan åsikt stämplas med diverse epitet.

5) Att medborgare som kritiserar migrationspolitiken med mindre väl valda ordval riskerar att dömas enligt en godtyckligt uttolkad lag om ”hets mot folkgrupp”.

6) Att folkomröstningars resultat – om de över huvud taget får hållas – när som helst kan köras över av politikerna.

Demokratiskt? Knappast. Snarare har ”politikerna lyckats tömma demokratin på sitt demokratiska innehåll och fattar beslut som står i strid mot folkviljan”. Läsaren kan konstatera att professor Arnstberg på knappt två inledande sidor slagit huvudet på spiken.

Just användandet av epitet som vapen mot de av oss som tycker annorlunda än vad värdegrunden tillåter är utgångspunkten i bokens första kapitel. Här handlar det om maktens mörka historia. Det mörker som avses är det socialistiska.

Vi har sedan and­ra världskrigets slut fått lära oss att det är ”nazist” och ”fascist” som är det lägsta och mest monstruösa en människa kan vara. Men Arnstberg ger läsaren här en inblick i mekanismerna bakom och resultaten av den folkmordsideologi som tagit långt fler människoliv än nationalsocialismen och fascismen, nämligen kommunismen med hundra miljoner människors död i sitt CV.

Just för att journalister och and­ra inflytelserika personer i samhället tenderar att ha sina sympatier på vänsterskalan får vi sällan höra om detta, och inte ens Hollywood har varit särskilt intresserat av att göra kommunisternas härjningar till en tacksam kinematografisk kassako. Men Arnstberg berättar om den fasansfulla ukrainska förintelsen, Holodomor, då miljontals ukrainska bönder systematiskt och helt medvetet svältes till döds. Att kulturpersonligheter och kändisar som Sven Wollter försvarar Stalin och sovjetkommunismen i mysiga intervjufåtöljer på bästa sändningstid, är i Sverige helt i sin ordning – talande om något?

Vad är egentligen demokrati? Det är vad som avhandlas i bokens and­ra kapitel. I Sverige har demokrati blivit liktydigt med något som ”snälla människor” håller på med, ja rent av synonymt med det feltolkade och missbrukade FN-begreppet om ”människors lika värde” (”värdighet”, står det faktiskt i FN-deklarationen). Men demokrati betyder inget annat än just ”folkstyre”, det vill säga att den folkliga majoritetens röst är det som avgör politiska beslut.

Diverse minoriteter får däremot underordna sig, även om det ibland kan ses som olyckligt, men det är en egentlig demokratis enkla spelregler. Och samtidigt: ”Demokratin är folkets enda riktigt effektiva vapen mot makthavarna”. En slutsats Arnstberg drar är att i vår tid är det därför populismen som är det tydligaste tecknet på att demokratin lever. Vinner globalismen är demokratin däremot död; demokrati kan nämligen inte praktiseras globalt.

”Rasist” är ett annat begrepp som vänstern av olika schatteringar gärna slänger med för att tysta debatten. Vad är rasism? Om detta handlar kapitel tre. Är det rasism att konstatera att kulturella skillnader uppenbarligen för med sig problem? Religiösa? Arnstberg vågar till och med fråga sig om det är rasism att konstatera att olika folk har olika intelligensnivå, vilket faktiskt har stöd i forskningen.

Ändå döms svenska pensionärer för att i sociala medier ha kal­lat exempelvis somalier för ”IQ-befriade” (nåja, helt utan IQ är de naturligtvis inte, och det finns självklart högintelligenta somalier, men folkgruppens genomsnittliga IQ är betydligt lägre än européers och östasiaters).

Utifrån sådana konstateranden, är det egentligen så klokt att fylla på Sverige med människor från länder med betydligt lägre genomsnittsintelligens, frågar sig Arnstberg. Ja, ”vilka samhällsbyggarkompetenser har egentligen syrier och afghaner visat sig förfoga över?” En rasistisk frågeställning? Hets mot folkgrupp?

Islamkritiken har också den fått en rasiststämpel. Den som kritiserar islam är ”islamofob”. Ja, också denna kritik kan leda till att den som formulerar sig skarpt eller konstaterar fakta kan dömas för hets mot folkgrupp. Islam och växande islamiskt inflytande, både rent statistiskt och samhällsmässigt är det fjärde kapitlets ämne. För den som är påläst och insatt i islamdebatten säger väl denna essä inte något direkt nytt och sensationellt, men som en sammanfattning om problematiken med en växande muslimsk befolkning i Europa och Sverige utgör kapitlet en viktig referens.

Särskilt intressant är dock redovisningen av de ofantliga summor skattepengar som Sverige öser över islamiska samfund och organisationer, många med illa dold islamistisk agenda. I detta kapitel finns dock tyvärr en del faktafel.

Exempelvis stämmer det väl inte riktigt att Sverige och Bulgarien är Europas mest muslimtäta länder? Nog är det väl fler som betecknar sig som muslimer i exempelvis Albanien, Kosovo och Bosnien-Hercegovina? Antar att Arnstberg här syftar på muslimska minoriteter, och att Sverige därmed går i täten.

En punkt jag personligen inte håller med författaren om är att svaret på islam skulle vara sekularism. Det är att ignorera kristendomens roll som identitetsskapande faktor i vårt land. En stark traditionell kristendom är ett skarpt vapen mot islam, så har det varit historiskt och så är det fortfarande på exempelvis Balkan. Jag får ibland känslan av att Arnstberg gått på den parodibild av kristendom som exempelvis Svenska kyrkans ledning basunerat från mitten av förra seklet.

”Civilizations die from suicide, not by murder” (Civilisationer dör från självmord, inte av mord), konstaterade den brittiske historikern Arnold Joseph Toynbee. Just detta sker i Sverige i dag. Vi är förvisso del av en större civilisation som Arnstberg tror kommer att överleva, den europeiska (och amerikanska), men ”Sverige går under. Sverige, den europeiska moraliserande högkulturens ivrigaste fanbärare, Sverige, den moraliska stormakten, världens (post)modernaste land.”

I det femte kapitlet avhandlas postdemokratins Sverige. Författaren radar här upp ett antal exempel. Huvudet på spiken blir det när han tar upp acceptansen för lögn i det offentliga. Sverige är förljuget. Varje svensk politiker, myndighetschef, tjänsteman och ledare inom mainstreammedier måste öva upp sin förmåga att manipulera och att ljuga övertygande.

Aspiranterna till sådana befattningar måste dessutom också ha ”en viss psykopatisk läggning”, skriver Arnstberg. Till lögnen hör också idén om ”rätt och fel” åsikter, och den skadliga konsensus och verklighetsförnekelse detta lett till.

Hur går det då till när demokratin dör? I sjätte kapitlet diskuteras detta. Just den skadliga konsensus som Arnstberg nämner i det föregående kapitlet spelar här en viktig roll. Arnstberg nämner personligt hur gamla vänner sagt upp bekantskapen för att de inte kan acceptera att han avviker från deras uppfattningar och föreställningar om verkligheten. Detta känns säkert igen av många läsare. Det är just så det totalitära systemets mekanismer sipprar ned i människors vardag.

Denna konsensus – att alla skall och förväntas tycka likadant – gäller ju också makthavarna. Den brer ut sig över hela höger-vänster-skalan och har i Sverige gjort skalan helt irrelevant ”eftersom också moderater och kristdemokrater har accepterat vänsterliberalismen och den politiskt korrekthetens tre grundpelare”, det vill säga massinvandring, feminism och klimatalarmism (och medföljande globalism).

Här kunde faktiskt Arnstberg också ha nämnt Sverigedemokraterna, de avvisar förvisso den första dogmen, men till viss del har de också anpassat sig till konsensus. Och det är väl just talande för denna politiska korrekthetens gleichschaltung?

En stor del i demokratins kommande död är också den demografiska förändringen. Denna del av kapitlet gör en både rädd, nästintill uppgiven och inte minst arg: Fortsätter den – främst muslimska – invandringen och den muslimska befolkningen ha högre födelsetal än de sekulariserade svenskarna och européerna är det faktiskt ute inte bara med demokratin, utan med hela vår civilisation. Jag tror inte Arnstberg nämner det just här, men det visar ju på att en återvandring är ett nödvändigt verktyg som måste övervägas.

Bokens sjunde och sista kapitel utgörs av en intressant utblick i världen, närmare bestämt en djupdykning i hur demokratin fungerar i stadsstaten Singapore. Landet är förvisso i praktiken en enpartistat, men det beror – som Arnstberg initierat presenterar det – inte på ett korrupt diktatoriskt styre, utan på ett maktparti som faktiskt prioriterar kompetens och nationens bästa.

Landets grundare och mångårige ledare Lee Kuan Yew presenteras här som en onekligen skarptänkt politiker som omformade en samling fiskebyar till en världsledande ekonomisk supermakt, präglad av trygghet, renlighet och hårt arbete.

Sammantaget är Karl-Olov Arnstbergs senaste bok väl värd att läsas och ha i bokhyllan. Läsaren får inte minst med sig ett stort antal argument att använda mot meningsmotståndare som faktiskt är en del av det maskineri som hotar vår demokrati och vårt lands fortsatta existens.

Boken finns att köpa här.

Dela artikeln

Materialet är upphovsrättsskyddat. Du har tillstånd att citera fritt ur artiklarna förutsatt att källa (www.nyatider.nu) anges. Foton får inte återanvändas utan Nya Tiders tillstånd.

Relaterat

Den svenska elmarknaden hotas av vindkraftens utbyggnad

Den svenska elmarknaden hotas av vindkraftens utbyggnad

🟠 Den planerade expansionen av elkonsumtionen i Sverige kräver en omfattande ökning av stabil och tillförlitlig elproduktion. Den snabba utvecklingen av elproduktion med vindkraft som sker i Sverige, manar till eftertanke. Stora vindkraftparker med krav på att kunna anslutas gratis till stamnätet och höjda subventioner innebär höga extrakostnader för konsumenterna. Den intermittenta produktionen ställer också till stora problem i det svenska kraftnätet som skall distribuera elen till konsumenterna. Vindkraftslobbyn vill ansluta gratis, och det blir konsumenterna som får betala.

Ej redaktionellt material

Håll god ton och ett vårdat språk i kommentarerna. Olagligt innehåll är så klart förbjudet och kommer att resultera i avstängning från vårt kommentarsfält.

Om du har blivit godkänd för att lägga upp kommentarer utan förhandsgranskning från tidningens sida är det du själv som är ansvarig för innehållet. Det innebär att Nya Tider kan tvingas att medverka vid brottsutredning vid ett eventuellt åtal.

För förhandsmodererade kommentarer ber vi om tålamod. Vi går löpande igenom kommentarer men det kan beroende på tid på dygnet dröja flera timmar innan vi hinner titta på den.

Vi förbehåller oss rätten att radera kommentarer som innebär förtal, är kränkande, innehåller grovt språk eller helt enkelt är irrelevanta.

Tänk på att du är juridiskt
ansvarig för dina kommentarer

Läs även:

Runmästarens hemliga regler och dolda budskap

Runmästarens hemliga regler och dolda budskap

🟠 Runböcker finns det många av, men i Runkalendern tar Magnus Stenlund ett nytt grepp om det fornnordiska alfabetet. Han driver tesen att en runmästare redan på bronsåldern var i kontakt med Medelhavscivilisationerna, kanske de Joniska öarna, och med stor noggrannhet och enligt förutbestämda regler skapade dessa runor. De är långt mer än skrivtecken, utan berättar också mycket om de gudar och andra väsen som de symboliserar, ordnade i en vacker symmetri som på ett schackbräde.

The Great Reset – en ”konspirationsteori” skriven av World Economic Forum

The Great Reset – en ”konspirationsteori” skriven av World Economic Forum

🟠 Begreppet ”The Great Reset” lanserades under förra årets nedstängningar av samhället och en bok med samma titel var mystiskt nog färdig att tryckas redan i juli 2020, knappt fyra månader efter att hela Europa förvandlades till ett ödelandskap, där folk fick sitta inlåsta i sina hem. Då BBC så sent som den 22 november 2020 kal­la­de begreppet ”The Great Reset” för en ”konspirationsteori” – trots att boken fysiskt finns och går att köpa – så är det värt att titta närmare på vad som planeras för framtiden av mer eller mind­re dolda personer som samverkar med världens mäktigaste globalister. Ett litet axplock av alla deras planer redovisas i denna recension.

Personlig analys av ett Sverige i kris

Personlig analys av ett Sverige i kris

🟠 Professor Karl-Olov Arnstberg har utkommit med boken Godhetstyranniet, där han på ett nyktert och pedagogiskt sätt analyserar de dogmer som styr dagens samhälle, och hur ”de goda” rättfärdigar sig själva och det skräckvälde de påtvingar sin omgivning. Underrubriken lyder ”Om makt och vanmakt i Sveriges offentlighet”.

När araber tog slavar på Island

När araber tog slavar på Island

🟠  I romanen Turkräden riktar författaren Mats Röyter ljuset mot sommaren då arabiska pirater landsteg på Island för att där röva bort män, kvinnor och barn som skulle säljas som slavar i Nordafrika. Det är en historia värd att berättas, inte minst i en tid då européer demoniseras och utmålas som de enda som skapat lidande i världen.

Sverige sett med finska ögon

Sverige sett med finska ögon

🟠 Vad händer i vårt land? Finns det någon röd tråd bakom de braskande rubrikerna som möter oss varje dag på tidningarnas löpsedlar? Läraren och rektorn Henrik Paetau, bosatt i Finland, har i boken Sverige – Den märkliga grannen i väster gjort ett försök att hitta en sådan. Han observerar och kommenterar olika samhällsområden såsom skolan, politiken, Sverigebilden utomlands och han har även ett kapitel om sina minnen av ett Sverige som var.

Nyhetsdygnet

Runmästarens hemliga regler och dolda budskap

🟠 Runböcker finns det många av, men i Runkalendern tar Magnus Stenlund ett nytt grepp om det fornnordiska alfabetet. Han driver tesen att en runmästare redan på bronsåldern var i kontakt med Medelhavscivilisationerna, kanske de Joniska öarna, och med stor noggrannhet och enligt förutbestämda regler skapade dessa runor. De är långt mer än skrivtecken, utan berättar också mycket om de gudar och andra väsen som de symboliserar, ordnade i en vacker symmetri som på ett schackbräde.

Personlig analys av ett Sverige i kris

🟠 Professor Karl-Olov Arnstberg har utkommit med boken Godhetstyranniet, där han på ett nyktert och pedagogiskt sätt analyserar de dogmer som styr dagens samhälle, och hur ”de goda” rättfärdigar sig själva och det skräckvälde de påtvingar sin omgivning. Underrubriken lyder ”Om makt och vanmakt i Sveriges offentlighet”.

Jihadistarmén landstiger i Göteborg

🟠 Recension av böckerna Perfekt storm och Landet som ingen ägde av Arne Weinz Många uppskattar romaner med textlig lättillgänglighet inklusive eventuellt förekommande undertoner, psykologiska dimensioner och mångfacetterade orsakssamband. Alla författare har inte förmågan att skriva med dessa kvaliteter men det har Arne Weinz. När jag började läsa Perfekt storm visste jag inte särskilt mycket om författaren men blev glatt överraskad och imponerad.

”Spermageddon”: Kommer västvärldens människor att kunna fortplanta sig år 2050? – Hormonstörande ämnen pekas ut som ansvariga för drastisk nedgång i spermie- och äggkvalitet

🟠 För några år sedan kom en chockerande rapport om att spermiekvaliteten hos västerländska män sjunkit med nästan 60 procent mellan 1973 och 2011. Även testosteronnivåerna har visat sig vara minskande. Nu har forskaren bakom studien, doktor Shanna Swan, gett ut en bok om orsakerna, och pekar ut de hormonstörande ämnen som finns i allas vår vardag. Medan den uppmärksammats av internationella medier är det helt tyst om den i Sverige.

Mysteriet i Mörtnäs

🟠 Fredagen den fjärde mars 1932 hittades Adolf Fritiof Zetterberg och hans maka, Hilma Ulrika Zetterberg, samt fruns syster, Anna Kristina Hedström, ihjälslagna i Mörtnäsvillan i Värmdö kommun. Det råder än idag oklarheter om vad motivet till Mörtnäsmorden kan ha varit, olika uppgifter motsäger varandra och när utredningen återupptogs 1951 ändrades dessutom redogörelser påtagligt. Detta olösta trippelmord är därför ett av det mest gåtfulla i svensk kriminalhistoria.

Reuterholms fall

🟠 Hösten 1794 hade den Armfeltska affären avslutats och domarna fallit. Dock kom Gustaf Adolf Reuterholm att bli denna affärs stora förlorare och hans sista tid vid makten var följaktligen inte lätt. Bakom kulisserna bidade dessutom Gustaf IV Adolf sin tid.

Senaste numret

Nya Tider är den enda papperstidningen som bemöter systempressens lögner i deras eget format: på papper. Sedan grundandet 2012 granskar Nya Tider den politiska korrektheten och berättar hur verkligheten ser ut bakom systemmedias tillrättalagda version. Från april 2017 utkommer Nya Tider även med en nätupplaga varje vecka.
Vávra Suk
Chefredaktör

123 037 97 35

Kundtjänst
Tel: 08-410 677 70
kund[snabel-a]nyatider.nu
Box 454, 191 24 Sollentuna

Redaktion
redaktion[snabel-a]nyatider.nu
Box 454, 191 24 Sollentuna

Artiklar (RSS)
© 2021 Nya Tider. Med ensamrätt. Nya Tider ges ut av AlternaMedia AB.

Ansvarig utgivare: Vávra Suk. Bankgiro: 108-0357.

Genom att fortsätta surfa vidare på hemsidan godkänner du vår integritetspolicy.