Skip to Content

Sveriges roll i det nya Europa – 17 skäl till Svexit och internationell nystart, av Mark Brolin, är lätt att läsa och ger goda argument som alla kan ta till sig oavsett övrig politisk bakgrund. Brolin är nationalekonom från Handelshögskolan i Stockholm och omvärldsstrateg, i dag bosatt i Storbritannien. Foto: Realia förlag
BOKRECENSION

Därför bör Sverige lämna EU

PappersupplaganNya Tider v. 26-27

Valet till EU-parlamentet är passerat och den politiska maktordningen består, även om också rösterna som utmanar Bryssels maktanspråk har vuxit. Mark Brolin kom lägligt inför valet ut med en bok vars argumentation sträcker sig långt bortom dagspolitiken och bland annat förklarar varför det är svårt att ändra EU inifrån. Boken kan köpas här.

Publicerad: 29 juni, 2019, 16:00

  • Svenska

Läs även

Mark Brolin, nationalekonom från Handelshögskolan i Stockholm och omvärldsstrateg, är bosatt i Storbritannien och är en aktiv författare och debattör som inte minst har stor erfarenhet av Brexitdebatten, både före och efter folkomröstningen. Nu har han applicerat sin kunskap på den svenska situationen.

Brolin argumenterar i boken Sveriges roll i det nya Europa, 17 skäl till Svexit och internationell nystart utifrån en pragmatisk och väsentligen liberal utgångspunkt. Han kal­lar sig ”internationell” men inte ”internationalist”.

Framväxten av nationalistiska och ”populistiska” partier i många EU-länder ser han som en oundviklig folklig reaktion, inte just som genuina alternativ. Det gör att man tryggt kan sticka boken i händerna på varje samhälls­intresserad person oavsett dennes övriga ideologiska böjelse. Alla kan få ut något av den.

En baksida av detta är att Brolin inte gör någon djupare analys av motiven bakom unionens bildande och tillväxt eller av till exempel migrationspolitikens syfte och resultat. Boken, som är på 175 sidor, kan så klart inte omfatta allt, men är lättläst och författaren går pedagogiskt igenom argument för argument. Totalt 17 stycken, som titeln antyder.

Koncensuskultur

Ett återkommande tema i boken är den konformism som utvecklas kring en hegemonisk ideologi och som kväver de flesta försök till saklig politisk diskussion. Det vi kal­lar ”politisk korrekthet” är ingalunda något exklusivt svenskt fenomen.

Kring ett sådant starkt maktcentrum, som EU-administrationen utvecklats till, uppstår ett ”formidabelt ekosystem” av politiker, journalister och rätt­troende akademiker som är mer eller mindre direkt ekonomiskt beroende av EU-apparaten.

Brolin urskiljer flera ”intressearméer”. Först direktoraten och byråernas anställda. Direkta bidragstagare inom jordbruk, kultur med mera. En intressearmé utgörs av lobbyister. Det handlar inte sällan om företag vars hela affärsidé är att influera beslutsprocesser. Dessutom finns en lång rad ickestatliga organisationer, som inte sällan är indirekt betalda av själva EU-systemet.

En annan intressearmé utgörs av nationella politiker med brinnande EU-entusiasm, till exempel svenska Liberalerna. Kompromissernas dynamik ger lätt sådana partier i mittfältet ett oproportionerligt stort inflytande. Den mest betydelsefulla intressearmén utgörs av ledande politiker och tjänstemän i varje medlemsland. Brolin menar att den sista kategorin är farligast eftersom det är de som borde agera motvikt och försvara nationella intressen.

Från samhällsvetenskaplig forskning eller från kultursektorn kommer inte heller några korrigerande röster.

”I alla tider har alltså den akademiska sektorn typiskt använts för att skänka den existerande maktstrukturen (ett sken av) vetenskaplig legitimitet. Lika typiskt har kultursektorn använts för att skänka samma maktstruktur (ett sken av) moralisk legitimitet.” (Argument 6)

Men är då inte kulturens roll att ”utmana” rådande föreställningar? Nej, svarar Brolin, det som ”utmanas” är marginella åsikter eller tankegods som redan är förlegat, men som framställs som mäktigt bakom kulisserna.

”Nu som alltid lyser kritiken av samtidens dominerande ism med sin frånvaro. Som alltid stämplas kritiker av den egna tidens förhärskande sanning som råbarkade och populistiska.” (Argument 6)

Ekonomin

Mark Brolins tyngsta praktiska argument (Argument 2) är att EU-projektet inte ens är ekonomiskt lönsamt. Under Kol- och stålunionens och Europeiska gemenskapens tid, handlade samarbetet om frihandel. Det ledde då till hälsosam specialisering och effektivisering av Europas ekonomier, menar Brolin. Den tiden är sedan länge förbi.

I och med bildandet av Europeiska unionen växte ambitionerna i alla riktningar. Åtaganden och administration växte lavinartat, likaså medlemsavgifterna. Östutvidgningen har resulterat i betydande ojämnhet mellan medlemsländernas insats och utbyte. Resurstransfereringar från EU:s bäst fungerande ekonomier till de sämst fungerande leder till negativa incitament. Det ”skänker i praktiken strukturellt stöd åt oansvarig politik på medlemskapsnivå”, menar Brolin.

Fredsprojektet

Ett uttalat mål redan med Kol- och stålunionen var att förhindra krig genom att göra länderna ekonomiskt beroende av varandra, och genom att nationerna i internationalistisk anda nedrustar och låter en överstatlig myndighet agera skiljedomare vid tvister. Efter Sovjetunionens kollaps och kal­la krigets slut har retoriken för sådan ”fredsutopism” blommat även för EU:s agerande på den internationella scenen.

Tanken bakom ”fredsutopismen” är att ett starkt försvar kan upplevas som hotfullt av konkurrerande makter och sporrar dem till upprustning eller i värsta fall krig i förebyggande syfte. Nedrustning signalerar däremot fredliga avsikter. Freden ska i teorin säkras av allt mer sammanflätade handelsförbindelser. Därtill kommer en, enligt Brolin naiv, tilltro att kvarstående politiska konflikter kan lösas genom förnuftig internationell dialog mellan experter snarare än kamp mellan ideologier.

Brolin menar att den internationalistiska retoriken är ”ett lapptäcke av naivism, egenintressen och korridoruppgörelser dolda bakom tvivelaktigt blomsterspråk samt allmänhetens brist på insyn” med syfte att rättfärdiga åsidosättandet av ”snäva nationella egenintressen”, det vill säga tvinga på nationernas majoritetsbefolkningar politik som de aldrig frivilligt skulle välja.

EU-ledningen tror inte ens själva på sin egen fredsretorik, menar Brolin. Det senaste stora EU-fördraget, Lissabonfördraget, som bland annat syftar till en gemensam säkerhets- och försvarspolitik är, enligt Brolin, ett steg på väg mot en ”supernationalistisk” hållning gentemot omvärlden (Argument 4-5).

Går det att reformera EU inifrån?

Det är frestande även för en EU-kritiker att förespråka att vara med i alla församlingar och verka för nedbantning och kontroll av besten. Det är en villfarelse, menar Brolin, som grundar sig i en naiv förståelse av hur en byråkrati fungerar (Argument 14). Den som lyfter ett problemområde måste först helgardera sin argumentation genom att ha utredningar bakom sig.

Innan utredningen är klar är ofta frågan i praktiken avgjord, eller så har man beslutat att ”lösa” problemet genom fler regleringar, som kräver ännu mer administration och ansvar från centralt håll. Byråkratier lever ett eget tillväxtliv.

Lösningen till varje problem är nästan alltid att det behövs större anslag och utvidgat mandat. I den privata sektorn finns alltid motkrafter, ägare som förlorar pengar vid resursslöseri. I statliga och överstatliga organisationer får anonyma skattebetalare dela på notan.

Boken kan köpas här.

Åke Blomdahl

[email protected]

Håll god ton och ett vårdat språk i kommentarerna. Olagligt innehåll är så klart förbjudet och kommer att resultera i avstängning från vårt kommentarsfält.

Om du har blivit godkänd för att lägga upp kommentarer utan förhandsgranskning från tidningens sida är det du själv som är ansvarig för innehållet. Det innebär att Nya Tider kan tvingas att medverka vid brottsutredning vid ett eventuellt åtal.

För förhandsmodererade kommentarer ber vi om tålamod. Vi går löpande igenom kommentarer men det kan beroende på tid på dygnet dröja flera timmar innan vi hinner titta på den.

Vi förbehåller oss rätten att radera kommentarer som innebär förtal, är kränkande, innehåller grovt språk eller helt enkelt är irrelevanta.

Runmästarens hemliga regler och dolda budskap

BOKRECENSION: RunkalendernRunböcker finns det många av, men i Runkalendern tar Magnus Stenlund ett nytt grepp om det fornnordiska alfabetet. Han driver tesen att en runmästare redan på bronsåldern var i kontakt med Medelhavscivilisationerna, kanske de Joniska öarna, och med stor noggrannhet och enligt förutbestämda regler skapade dessa runor. De är långt mer än skrivtecken, utan berättar också mycket om de gudar och andra väsen som de symboliserar, ordnade i en vacker symmetri som på ett schackbräde.

Historisk djupdykning om Svea rikes regentlängder

BOKRECENSION: FRÅN ODEN TILL VASADe av oss som inte skolkade på historielektionerna har minnen från mellanstadiet då det tragglades kungar och drottningar från Gustav Vasa och framåt. Via drottning Kristina och ”Överste Gustafsson” till vår nuvarande kungafamilj, Bernadotte, som nu dessutom expanderar med några potentiella arvtagare per år. Amatörhistorikern Lars Ulwencreutz har tagit sig an det ambitiösa projektet att skriva om de regenter som kommer före Gustav Vasa. Här flätas historia och legend samman och för läsaren ända tillbaks till Oden, som enligt författaren var en riktig människa av kött och blod i en avlägsen forntid. Titeln på boken är talande nog Från Oden till Vasa – Svea Rikes regentlängder, 110 regenter på 1500 år.

The Great Reset – en ”konspirationsteori” skriven av World Economic Forum

RECENSIONBegreppet ”The Great Reset” lanserades under förra årets nedstängningar av samhället och en bok med samma titel var mystiskt nog färdig att tryckas redan i juli 2020, knappt fyra månader efter att hela Europa förvandlades till ett ödelandskap, där folk fick sitta inlåsta i sina hem. Då BBC så sent som den 22 november 2020 kal­la­de begreppet ”The Great Reset” för en ”konspirationsteori” – trots att boken fysiskt finns och går att köpa – så är det värt att titta närmare på vad som planeras för framtiden av mer eller mind­re dolda personer som samverkar med världens mäktigaste globalister. Ett litet axplock av alla deras planer redovisas i denna recension.

Personlig analys av ett Sverige i kris

BOKRECENSIONProfessor Karl-Olov Arnstberg har utkommit med boken Godhetstyranniet, där han på ett nyktert och pedagogiskt sätt analyserar de dogmer som styr dagens samhälle, och hur ”de goda” rättfärdigar sig själva och det skräckvälde de påtvingar sin omgivning. Underrubriken lyder ”Om makt och vanmakt i Sveriges offentlighet”.

När araber tog slavar på Island

BOKRECENSION I romanen Turkräden riktar författaren Mats Röyter ljuset mot sommaren då arabiska pirater landsteg på Island för att där röva bort män, kvinnor och barn som skulle säljas som slavar i Nordafrika. Det är en historia värd att berättas, inte minst i en tid då européer demoniseras och utmålas som de enda som skapat lidande i världen.

Sverige sett med finska ögon

BOKRECENSIONVad händer i vårt land? Finns det någon röd tråd bakom de braskande rubrikerna som möter oss varje dag på tidningarnas löpsedlar? Läraren och rektorn Henrik Paetau, bosatt i Finland, har i boken Sverige – Den märkliga grannen i väster gjort ett försök att hitta en sådan. Han observerar och kommenterar olika samhällsområden såsom skolan, politiken, Sverigebilden utomlands och han har även ett kapitel om sina minnen av ett Sverige som var.

Den globala statskuppen

KULTUREn självutnämnd elit av världens allra rikaste har sedan mer än ett århundrade arbetat för att skapa en global planekonomi, som de menar behövs för att rädda oss från oss själva. Med hjälp av coronakrisen har de flyttat fram sina positioner. Jacob Nordangård varnar i sin senaste bok för att en teknokratisk diktatur håller på att ta makten under filantropisk förklädnad. De lovar oss hälsa, rättvisa och att rasism och naturförstörelse får en ände, men till priset av att vi underkastar oss totalitär övervakning.

Thoralf Alfsson berättar om sina år i SD – från riksdagsinträde till uteslutning

BOKRECENSIONRECENSION: I boken Mina politiska fighter, med underrubriken ”Jag var inte naiv!”, skriver den tidigare SD-politikern och riksdagsledamoten Thoralf Alfsson om sina erfarenheter av att arbeta för ett parti som alltid motarbetats av olika delar av etablissemanget. Läsaren får också en bild av riksdagens arbete inifrån, liksom av det parti som kom att utesluta honom.

Gå till arkivet

Send this to a friend