Skip to Content

Greve Folke Bernadotte var vice ordförande för svenska Röda korset och är nog mest känd för de ”Vita bussarna” som han organiserade under andra världskriget. Vissa tolkar det som en politisk markering från kungahuset att den nyfödda tronarvingen 2012 fick namet Estelle efter den mördade diplomatens fru (infälld). Foton: Arkivbild/Wikipedia
FREDSMÄKLARE

Greve Folke Bernadotte, Gav sitt liv för freden

PappersupplaganNya Tider v. 26-27

Publicerad: 30 juni, 2018, 15:52

  • Svenska

Läs även

Folke Bernadotte af Wisborg föddes den andra januari 1895 i Stockholm. Han blev mördad i Jerusalem den 17 september 1948. Han var en hängiven man inom rytteri, scoutrörelsen, simfrämjandet, skytteförbundet och kanske mest av allt var han känd för sin iver för fred.

Hans far, prins Oscar Bernadotte, hade avstått rätten till Sveriges tron genom att ingå giftermål med en hovfröken, och Folke fick gå i vanliga elementarskolan. Han var senare den första europeiska kungliga att gifta sig på amerikansk mark, då han den första december 1928 gifte sig med Estelle Romanie Manville i New York. Greve Folke och grevinnan Bernadotte bosatte sig på Dragongården på Djurgården i Stockholm. De fick fyra söner, men två dog tyvärr i späd ålder. Folke hade även en dotter innan sitt äktenskap.

Allvar, hederlighet, ärlighet, pliktkänsla, trofasthet, religiositet och humor är epitet som tillskrivs Folke, även av hans fiender. Med sin bok ”Slutet” med undertiteln ”Mina humanitära förhandlingar i Tyskland våren 1945 och dess politiska följder” blev han världsberömd. Boken översattes till 18 språk och den brittiske Stockholmskorrespondenten Ralph Hewins såg bara två kandidater till ledarskapet i ett eventuellt Europas Förenta Stater; Winston Churchill och Folke Bernadotte.

Till sin läggning var Folke en praktisk man, inte intellektuell. Psalmboken, Bibeln och kanske en detektivroman var det som låg på nattygsbordet. Han talade flytande engelska, tyska och franska, han studerade bankväsendet i New York och Paris 1930-31, men det blev det humanitära arbetet som han, med sin religiösa bakgrund, mer naturligt drogs till. År 1937 blev han chef för Sveriges Scoutförbund och 1943 blev han vice ordförande för Svenska Röda Korset.

Folke Bernadotte hade ett självständigt sinnelag och om han såg orättvisor påtalade han dem, vilket kostade honom livet. Hans fredslösning som gav judarna ett hemland i Israel och samtidigt tillät palestinier att återvända till sina byar, ogillades av sionisterna. Den 17 september sköts svensken med k-pist i ett bakhåll i Jerusalem. Mördarna fick medalj och hyllades som israeliska folkhjältar. Foto: Arkivbild

 

Som en liten kuriosa kan nämnas att Folke motsatte sig Dalahästen som symbol för Sverige på Världsutställningen 1939 i New York, dessbättre lyckades han inte komma med ett bättre förslag och här fick dalahästen sitt internationella genombrott. Man tillverkade en 3 meter hög dalahäst som målades av konstnären Göte Hennix och under året för utställningen skeppades hela 1,4 ton små dalahästar till New York.

Giftermålet med Estelle gav honom en god fru vars stöd och goda omdöme blev oumbärliga för Folke, det gav honom även kontakter med ledande bank- och industrimän i USA. Han tvingades lämna armén år 1930 på grund av problem med hälsan, han led av magsår och inre, återkommande blödningar, men återinkallades 1940 efter den tyska invasionen av Danmark och Norge. Han fick ansvar för fångutväxlingar, tyska mot brittisk-amerikanska åren 1943-44, varvid inte mindre än 11 000 krigsfångar fick komma hem via Sverige.

Arbetet med Röda Korset är kanske det han är mest känd för, de flesta känner väl till hans ”Vita bussar” under andra världskriget. Med livet som insats under de allierades terrorbombningar arbetade de svenska rödakorsarbetarna med att föra ut skandinaver ur det kollapsande riket. Man undgick med nöd och näppe att förbrännas i infernot i Dresden och allierat jaktflyg sköt även sönder flera av de rödakorsmarkerade bussarna.

Från början bestod det uppdrag som regeringen gav Folke Bernadotte endast i att försöka få de norska och danska fångar som var internerade i tyska fångläger frigivna, man befarade nämligen att fångar skulle likvideras när de allierade närmade sig. I efterhand visade det sig att farhågan var överdriven, men bussarna räddade ändå livet på många som annars kunde ha dukat under av hunger och sjukdomar.

Totalt evakuerades cirka 15 000 fångar, Bernadotte hade till slut även lyckats få med andra nationaliteter, främst kvinnor. Modernare historiker har dock i efterhand riktat kritik mot Bernadotte för att han prioriterade nordbor vid sina räddningsinsatser framför judiska interner, men även judar evakuerades alltså.

År 1946 blev Bernadotte ordförande för Svenska Röda Korset. Från juni 1945 organiserade han hjälpverksamheten i den brittiska ockupationszonen och från 1946 samtliga ockupationssektorer i Berlin. Han försökte få med Sovjet och de ockuperade öststaterna i Röda Korsverksamheten, vilket dock misslyckades.

1948 var Folke välkänd i stora delar av världen, han hade många års träning i ledarskap och internationell diplomati, och han var känd som en mycket skicklig organisatör. Dock begränsades hans erfarenheter till västvärlden, men den 20 maj 1948 utsågs han till FN:s medlare i Mellanöstern och stod därmed inför sitt första och ödesdigra möte med en radikalt annorlunda kultur. Israel hade utropat sin självständighet sex dagar tidigare och strider pågick för fullt.

Folke Bernadotte möttes i arabvärlden med skepsis och löje, men som snabbt förbyttes mot beundran för hur snabbt han satte sig in i alla irrgångar som Palestinafrågan skapade. Han presenterade två förslag varav det första var en union av två stater. Planen förkastades av bägge sidor. Det blev en hård läxa för medlaren, och den andra planen var mer realistisk.

Den erkände den judiska staten som skulle få utgöra cirka 20 procent av Palestinas yta, samt en palestinsk stat. Planen stöddes av västmakterna och den kunde ha blivit den första gemensamma handlingsplanen sedan 1920-talet – om inte den ena parten varit fast besluten att sabotera fredsförhandlingarna.

Den 17 september, dagen efter plan två, mördades svensken i ett bakhåll i Jerusalem. Hans bilfölje stoppades av en israelisk arméjeep och de beväpnade männen frågade efter Bernadotte, varpå de sköt honom med en k-pist. Mördarna tillhörde den sionistiska organisationen Lehi, mera känd som Sternligan.

Sionisterna var oroliga att fredsavtalet var så väl genomtänkt att det riskerade att tvinga Israel att acceptera det, trots att det även gav palestinier en egen stat, och att det skulle sätta Jerusalem under internationell kontroll och kanske ”värst” av allt, låta de fördrivna palestinierna komma hem, något som de nekas än i dag.

Ingen greps eller dömdes någonsin för mordet på fredsmäklaren, tvärtom hyllades mördarna som israeliska folkhjältar. Inte konstigt kanske, med tanke på att den som gav order om attentatet senare blev premiärminister i två omgångar; Yitzhak Shamir. Den som avfyrade skotten, Yehoshua Cohen, fick efteråt hedersuppdraget som livvakt åt Israels första premiärminister David Ben-Gurion, som han också blev nära vän med. Attentatsmännen dekorerades med en särskild tapperhetsmedalj.

Den svenske diplomaten Dag Hammarsköld besökte Ben-Gurion och Cohen 1958 och lär, efter att ha fått veta bakgrunden till dessa, ha uttryckt; ”Vilka lymlar – hit kommer jag aldrig mer igen.”
Folke Bernadotte var både en mycket älskad och en hatad man som satte fotspår i historien som tiden aldrig kommer att kunna sudda ut.

Sophia Eklund

[email protected]

Håll god ton och ett vårdat språk i kommentarerna. Olagligt innehåll är så klart förbjudet och kommer att resultera i avstängning från vårt kommentarsfält.

Om du har blivit godkänd för att lägga upp kommentarer utan förhandsgranskning från tidningens sida är det du själv som är ansvarig för innehållet. Det innebär att Nya Tider kan tvingas att medverka vid brottsutredning vid ett eventuellt åtal.

För förhandsmodererade kommentarer ber vi om tålamod. Vi går löpande igenom kommentarer men det kan beroende på tid på dygnet dröja flera timmar innan vi hinner titta på den.

Vi förbehåller oss rätten att radera kommentarer som innebär förtal, är kränkande, innehåller grovt språk eller helt enkelt är irrelevanta.

Riksföreståndaren som nästan blev kung

HISTORIASten Sture den yngre var Sveriges riksföreståndare under en våldsam och konfliktfylld tid. Varken han eller hans anhängare ville att Sverige skulle förbli underkastat danskt styre, vilket ledde till att han fick många mäktiga fiender, bannlystes av påven och hamnade i krig med Kristian II. Ändå vägrade Sten Sture ge sig och var den av Sturarna som kom närmast den svenska kungakronan.

Arkitekturen – nästa stora kulturstrid i Sverige?

REPORTAGEModernister och vänsterpolitiker menar att försök till demokratisk styrning över offentlig arkitektur är att jämföra med Nazityskland. Och de klassiska stilar som europeiska arkitekter har förfinat under tre tusen år för med sig otäcka värden. Men när allt fler förespråkare av de klassiska skolorna nu höjer sina röster så står modernisterna inte längre oemotsagda. Bland andra Sverigedemokraterna driver aktivt på med egna förslag på klassiska byggnader. ”Prisbilden är alltid högst där det inte är modernistiskt, många tycker att äldre arkitektur är väldigt vacker”, förklarar Peter Wallmark, gruppledare för SD i Stockholm.

Ett nytt skattesystem – AfS-förslag får stöd från Finanspolitiska rådet

ANALYSDiskussionen om ett nytt skattesystem, som skall förenkla och effektivisera skatterna, har pågått under ett antal år i Sverige. Det nuvarande systemet infördes på 1990-talet för att göra skatterna mer rättvisa, men efter mer än 500 ändringar sedan införandet har det vuxit ut till en hydra som ingen har kontroll över. Behovet av en rejäl reform finns alltså. När Alternativ för Sverige 2018 lanserade ”platt skatt” som idé, var det inte många som reagerade, men nu har Finanspolitiska rådet tagit upp idén.

Fornnordiska sagor – hisnande äventyr och burlesk humor

INTERVJULars Ulwencreutz har lett arbetet med att sammanställa och även översätta många av de fornnordiska sagorna till modern svenska – flera har aldrig publicerats på svenska tidigare. Resultatet blev ett imponerande verk i tre band, den första kompletta samlingen av dessa berättelser om hjältar och kungar, skatter och härnadståg. För Nya Tider berättar Lars att utan vår historia är vi ingenting, vi behöver vår kultur och vår historia. Och det är en fascinerande saga.

Biståndsmyndigheten Sida slipper Botkyrka-flytt

INRIKESDet blir ingen flytt av biståndsmyndigheten Sida från välbärgade Östermalm i Stockholms innerstad till mångkulturella Botkyrka söder om Stockholm. Det uppger bland annat Fastighetstidningen. Skälet sägs officiellt vara brist på ändamålsenliga lokaler, men Nya Tider kan även avslöja att en annan orsak sannolikt är viktigare, nämligen att en enkät från början av 2019 visade att myndigheten riskerade att förlora var fjärde anställd om flytten blev av.

Svenskbybornas tragiska historia

HISTORIADet är nog inte så många som känner till historien om gruppen svenskättlingar på Dagö som tvingades ut på en lång resa för att bosätta sig vid floden Dnjeprs strand i Ukraina. Trots många umbäranden i form av svält och sjukdomar överlevde en liten skara som arbetade sig till ett framgångsrikt lantbruk i byn de byggde upp. Där blev de även kända för bland annat sin skicklighet i hästuppfödning. Den ryska revolutionen och världskrigen satte dock stopp för framgångssagan.

Utan kulturarbetare är högern chanslös

OPINION: KARL MIKAEL LARSONSvenska staten strör hundratals miljoner över kulturbranschen. Flera gånger varje år. Bara för att rätt kultur ska produceras, publiceras och iscensättas. Ingen bransch är lika politiserad. Veckans debattör Karl Mikael Larson (fd Fredrik) synar kulturbranschen.

Religion, folktro och Selma Lagerlöf

HISTORIASelma Lagerlöf var verksam under realismens stortid inom litteraturen, men i hennes verk möter läsaren spöken, äventyrliga kavaljerer, tomtar och förvandlingar samt kärlek som övervinner hinder. Hon följde med andra ord inte strikt sin tids ideal, vilket ledde till ett blandat bemötande av hennes verk men också till att hennes böcker blev unika mästerverk som är läsvärda än idag.

Gå till arkivet

Send this to a friend