Skip to Content

DEBATT

Härdsmälta i den politiska ledningen – medan landet brinner

PappersupplaganNya Tider v. 32

Publicerad: 9 augusti, 2018, 13:05

  • Svenska

Man kunde kanske tro att storbranden i Västmanland år 2014 var en väckarklocka som lett till en upprustning av brandförsvaret. Men våra politiker har istället sett till att det rustats ned. År 2014 erbjöd sig Ryssland att hjälpa till. De har en armada av stora brandflygplan som tar närmare tio gånger så mycket vatten som planen från Italien. Alliansregeringen tackade arrogant nej till erbjudandet.

Under årets skogsbränder sökte den rödgröna regeringen med ljus och lykta efter hjälp från EU-länderna. Dock har man inte bitit huvudet av skammen och gjort en förfrågan till Ryssland om det tidigare erbjudandet om hjälp kvarstår. De stora bränder som svenska myndigheter påstår inte går att släcka, skulle med all sannolikhet med rysk hjälp kunnat bekämpas effektivt redan i ett tidigt skede. Regeringen väljer uppenbarligen hellre att låta det brinna.

Vad kan ligga bakom en sådan cynisk inställning?

Det märkliga är vad som pågår samtidigt som landet brinner. Försvaret har tio helikoptrar, men bara två sattes in i bekämpningen av bränderna. Man har motiverat detta med att brandbekämpning inte ingår i försvarets huvudsakliga uppgifter, att många piloter är på semester och dessutom saknar utbildning för uppgiften.

Argumenten är bisarra och nonchalanta. Naturligtvis ingår brandbekämpning och annan krisbekämpning i försvarets uppgifter, särskilt nu när brandförsvaret sviktar och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) anser att åtminstone fyra av bränderna är så stora, att de inte kan släckas med de resurser man nu har att tillgå.

Men vad håller då försvaret på med, medan landet brinner?

Jo, man deltar i en Natomanöver nära Krim, med det tydliga syftet att provocera Ryssland och naturligtvis kan man inte delta i en sådan provokation och samtidigt begära hjälp med att släcka bränderna.

Man anser alltså att denna provokation är så viktig, att istället för av avstå från den väljer man att låta landet brinna. Den utrikespolitik som lett fram till dessa ställningstaganden riskerar att sätta hela landet i en annan och långt värre brand – ett kärnvapenkrig.

Artikeln fortsätter

Hela artikeln finns i pappersupplagan. Är du prenumerant kan du även logga in för att fortsätta läsa.

Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.

Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.

Frank Nilsson

[email protected]

Håll god ton och ett vårdat språk i kommentarerna. Olagligt innehåll är så klart förbjudet och kommer att resultera i avstängning från vårt kommentarsfält.

Om du har blivit godkänd för att lägga upp kommentarer utan förhandsgranskning från tidningens sida är det du själv som är ansvarig för innehållet. Det innebär att Nya Tider kan tvingas att medverka vid brottsutredning vid ett eventuellt åtal.

För förhandsmodererade kommentarer ber vi om tålamod. Vi går löpande igenom kommentarer men det kan beroende på tid på dygnet dröja flera timmar innan vi hinner titta på den.

Vi förbehåller oss rätten att radera kommentarer som innebär förtal, är kränkande, innehåller grovt språk eller helt enkelt är irrelevanta.

  • Vethut

    Utomordentligt bra skrivet, Frank Nilsson.

    • birgerr

      märkligt att vi skall liera oss med dom som startat mest krig i värden

Vänsterpartiet – det nya trasproletariatets parti

OPINION: ALF RONNBYVänsterpartiet kunde lika gärna kalla sig Samvetspartiet, eftersom de numera är en av de främsta representanterna för den liberala politiskt korrekta politiken och agerar som dess sanningssägare. Det menar veckans debattör, docent Alf Ronnby. Han har själv en bakgrund inom vänstern, men skriver att dagens Vänsterparti övergivit sina ideologiska rötter och vänt svenska arbetare ryggen genom att i stället agera gråterska åt välfärdsmigranter.

Minnesvärd högerman

KRÖNIKA

Viktigaste valet

CHEFREDAKTÖREN HAR ORDETValkampanjen är i full gång. Det ser ut att bli ett ytterst omvälvande val, där väljarna för första gången i hundratusental kommer att överge de etablerade partierna, trots hets och skrämselpropaganda. Man tar till och med till fräcka lögner, som den om att brottsligheten inte ökar, som vi skriver om i detta nummer. Väldigt mycket står på spel, och valet kan vara sista chansen att vända utvecklingen.

Solidaritet, ansvar och ett varnande exempel

VICE CHEFREDAKTÖREN HAR ORDETUnder några dagar i juli blev jag och Vávra Suk inbjudna av Zimbabwe att observera deras presidentval. Uppdraget gav oss inblickar som är svåra att få annars, och Zimbabwe liksom Sydafrika ligger mig varmt om hjärtat eftersom jag intresserar mig för farmarsituationen i landet.

Statsnyttan eller moralen?

OPINION: KARL-OLOV ARNSTBERGInvandringspolitik brukar traditionellt grundas på avvägningar kring nyttan för den egna nationen, men en annan faktor har tillkommit: en moralisk förment skyldighet att hjälpa andra nationers medlemmar på den egna nationens bekostnad. Främst genom Liberalernas tillskyndan har detta argument blivit överordnat, menar veckans debattör, professor Karl-Olov Arnstberg.

Det regnbågsfärgade mörkret

DEBATT

Valobservatörer behövs i Sverige

CHEFREDAKTÖREN HAR ORDET

Att dränera det europeiska träsket

CHEFREDAKTÖREN HAR ORDETDet råder ingen tvekan om att Europa snabbt håller på att förändras. Europas folk håller på att ta tillbaka makten från den styrande globala eliten. I dag ser vi ett fenomen som senast kunde observeras under kommunismens sammanbrott i Östeuropa. Prominenta personer byter sida, politiker och företags­ledare vänder kappan efter vinden. Vi måste vara försiktiga så vi inte släpper in det träsk vi vill dränera.

Gå till arkivet