Skip to Content

DEBATT

Härdsmälta i den politiska ledningen – medan landet brinner

PappersupplaganNya Tider v. 32

Publicerad: 9 augusti, 2018, 13:05

  • Svenska

Läs även

Man kunde kanske tro att storbranden i Västmanland år 2014 var en väckarklocka som lett till en upprustning av brandförsvaret. Men våra politiker har istället sett till att det rustats ned. År 2014 erbjöd sig Ryssland att hjälpa till. De har en armada av stora brandflygplan som tar närmare tio gånger så mycket vatten som planen från Italien. Alliansregeringen tackade arrogant nej till erbjudandet.

Under årets skogsbränder sökte den rödgröna regeringen med ljus och lykta efter hjälp från EU-länderna. Dock har man inte bitit huvudet av skammen och gjort en förfrågan till Ryssland om det tidigare erbjudandet om hjälp kvarstår. De stora bränder som svenska myndigheter påstår inte går att släcka, skulle med all sannolikhet med rysk hjälp kunnat bekämpas effektivt redan i ett tidigt skede. Regeringen väljer uppenbarligen hellre att låta det brinna.

Vad kan ligga bakom en sådan cynisk inställning?

Det märkliga är vad som pågår samtidigt som landet brinner. Försvaret har tio helikoptrar, men bara två sattes in i bekämpningen av bränderna. Man har motiverat detta med att brandbekämpning inte ingår i försvarets huvudsakliga uppgifter, att många piloter är på semester och dessutom saknar utbildning för uppgiften.

Argumenten är bisarra och nonchalanta. Naturligtvis ingår brandbekämpning och annan krisbekämpning i försvarets uppgifter, särskilt nu när brandförsvaret sviktar och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) anser att åtminstone fyra av bränderna är så stora, att de inte kan släckas med de resurser man nu har att tillgå.

Men vad håller då försvaret på med, medan landet brinner?

Jo, man deltar i en Natomanöver nära Krim, med det tydliga syftet att provocera Ryssland och naturligtvis kan man inte delta i en sådan provokation och samtidigt begära hjälp med att släcka bränderna.

Man anser alltså att denna provokation är så viktig, att istället för av avstå från den väljer man att låta landet brinna. Den utrikespolitik som lett fram till dessa ställningstaganden riskerar att sätta hela landet i en annan och långt värre brand – ett kärnvapenkrig.

Artikeln fortsätter

Hela artikeln finns i pappersupplagan. Är du prenumerant kan du även logga in för att fortsätta läsa.

Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.

Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.

Frank Nilsson

[email protected]

Håll god ton och ett vårdat språk i kommentarerna. Olagligt innehåll är så klart förbjudet och kommer att resultera i avstängning från vårt kommentarsfält.

Om du har blivit godkänd för att lägga upp kommentarer utan förhandsgranskning från tidningens sida är det du själv som är ansvarig för innehållet. Det innebär att Nya Tider kan tvingas att medverka vid brottsutredning vid ett eventuellt åtal.

För förhandsmodererade kommentarer ber vi om tålamod. Vi går löpande igenom kommentarer men det kan beroende på tid på dygnet dröja flera timmar innan vi hinner titta på den.

Vi förbehåller oss rätten att radera kommentarer som innebär förtal, är kränkande, innehåller grovt språk eller helt enkelt är irrelevanta.

  • Vethut

    Utomordentligt bra skrivet, Frank Nilsson.

    • birgerr

      märkligt att vi skall liera oss med dom som startat mest krig i värden

Vad är målet egentligen?

LEDAREI detta nummer berättar vi om de nya lagar som EU förbereder för att stoppa bilåkandet. Men det finns inte några alternativ. Hur föreställer man sig egentligen att samhället ska se ut, och kommer de som varnat för den totala samhällsomvälvning som skissas i Agenda 2030 att få rätt?

Presidentvalet i USA väcker minnen av valet 2018 – och ger farhågor inför framtiden

OPINION: KATERINA JANOUCHSkulle det verkligen vara så otroligt om delar av det amerikanska valet faktiskt var ett bedrägeri? Precis som det svenska valet 2018 kunde ha varit det. Veckans debattör Katerina Janouch menar att den som verkligen månar om demokratin borde inte ha något emot att man går till botten med de frågetecken som uppstått när Trump först haft överlägsen ledning i ett flertal delstater, men plötsligt, som på kommando, förlorat med hundratusentals röster.

Jan Myrdal gick alltid sin egen väg

CHEFREDAKTÖREN HAR ORDETÄntligen slipper vänsteretablissemanget Jan Myrdal, denne kontroversielle skriftställare som de formellt bugade sig för, men samtidigt i själ och hjärta avskydde eftersom han stod upp för de principer som de för länge sedan svikit.

Spegel spegel på väggen där, säg vem som vackrast i världen är

KRÖNIKA

Kejsarens nya kläder

KRÖNIKAEU-byråkrater i Bryssel har lovat att dela ut miljarder euro till sina medlemsländer, vilka har drabbats av följderna av coronaepidemin. Detta under förutsättning att länderna uppfyller vissa av EU redan i förväg fastställda villkor. Villkoren för att få ta del av EU:s utlovade miljardpaket är redan klubbade, men EU:s kassakista är fortfarande tom, för EU har inga egna pengar att dela ut.

Lilla hjärtat – IVO skjuter på fel myndighet

KRÖNIKA

USA:s maktmedia har bestämt sig för Biden – men det hjälper inte

OPINION: STIG BERGLUNDJoe Biden är inte ”President Elect”, oavsett vad den tjattrande klassen påstår. I USA administreras nationella val av counties – ungefär som kommunerna – medan valresultaten sammanställs och fastställs av respektive delstats kongress. Medierna utser inga segrare, vilket Al Gore fick lära sig. År 2000 var han till och med President Elect på riktigt i 36 dagar, tills han förlorade kampen om tre valdistrikt i Florida till George W. Bush. Så kan det gå. Det skriver analytikern Stig Berglund i veckans debattartikel, där han redogör för det juridiska läget efter presidentvalet i USA.

Peter Wolodarski, chefredaktör på DN, skällde ut SVT, och nu fick mycket riktigt inte Vávra Suk vara med i debatten. Stillbild: SVT

Den djupa staten är inte osårbar

CHEFREDAKTÖREN HAR ORDETPresidentvalet i USA har hamnat i fokus för kampen mellan folket och de ickevalda eliterna. Det avslöjar hur demokratins motståndare ser sig själva och hur långt de är beredda att gå för att klamra sig kvar vid makten. Men det visar också att de är långt ifrån osårbara.

Gå till arkivet

Send this to a friend