Rosersbergs slott har en anrik historia. Foto: Nya Tider

Makt och frimureri på Karl XIII:s Rosersberg

Beläget på den uppländska landsbygden, omgivet av en grönskande natur, ligger Rosersbergs slott – ett praktfullt, furstligt residens med vita byggnader och en om sommaren grönskande park. Slottet ägdes fram till 1818 av hertig Carl, sedermera konung Karl XIII, och dennes flitigt dagboksskrivande maka Hedvig Elisabeth Charlotta. Till det yttre ser slottet ut som vilket kungligt slott som helst, men inom dess väggar döljer sig många hemligheter och ockulta mysterier som lätt går det blotta ögat förbi.

I september 1780 skriver den 21-åriga hertiginnan Hedvig Elisabeth Charlotta att ”detta stillsamma lif behagar mig mycket; förutom en och annan utflykt i grannskapet lefver jag för det mesta som en eremit”. Dagboksanteckningen skrev hon under en längre vistelse på sitt och makens lustslott Rosersberg. Flera av anteckningarna i hennes dagbok är skrivna där, men det är i citatet ovan som det framgår som tydligast vad detta slott i första hand var för henne: en plats för lugn, frid och friheten att leva som hon själv ville.

För hennes make, hertig Carl, och inte minst för Svenska Frimurare Orden kom Rosersberg däremot att få en annan betydelse.

Från Gabriel Bengtsson Oxenstierna till prins Carl – slottets tidigare historia

 Även om Carl och Hedvig Elisabeth Charlotta är de historiska personer som vanligtvis förknippas med Rosersberg så hade hertigparet varken byggt slottet eller varit dess första ägare. Faktum är att det var till följd av en kungs död som detta slott byggdes.

Gustaf II Adolf hade, till skillnad från sin far Karl IX, gynnat adeln både politiskt och ekonomiskt och under denne kungs regeringstid hade detta stånd följaktligen vuxit sig till en stark och inflytelserik del av det svenska stormaktssamhället. I synnerhet en familj hade blivit mäktig under Gustaf II Adolfs tid och det var släkten Oxenstierna som efter kungens död 1632 dessutom erhöll majoriteten av platserna i drottning Kristinas förmyndarregering. Då den främste gynnaren av deras stånd inte längre var i livet började nu adeln demonstrera sin makt genom att bygga praktfulla slott.

En av dessa byggherrar var Gabriel Bengtsson Oxenstierna, som även var make till Gustaf II Adolfs syssling. Kort efter kungens död började denne Oxenstierna bygga Rosersberg i syfte att demonstrera och på ett symboliskt sätt stärka sin ätts makt. Slottet har fått sitt namn efter Oxenstiernas mor som varit av ätten Tre Rosor. Han byggde Rosersberg avsiktligt i äldre stil, för att slottet skulle se gammalt och anrikt ut och därmed framhålla den gamla ätten Oxenstiernas legitimitet.

Slottet var i ätten Oxenstiernas ägo fram till 1700-talet då det, efter Bengt Oxenstiernas änkas död, såldes från den ena adelsätten till den andra för att på 1750-talet övertas av Adolf Fredrik. Kungen lät först arrendera ut Rosersberg innan slottet bara några år senare tilldelades hans näst äldste son, den då åttaårige prins Carl, som tog det i besittning 1770.

Rosersberg byggdes således i maktsyfte. Slottet hade redan från början varit avsett att demonstrera slottsbyggarens och ägarens makt. I det avseendet hade byggnaden varit av stor betydelse för Gabriel Bengtsson Oxenstierna och hans efterkommande, men skulle även komma att bli det för Carl och Hedvig Elisabeth Charlotta.

Hertig Carls och Hedvig Elisabeth Charlottas Rosersberg

Hertig Carl, som blev konung Karl XIII av Sverige efter att brorsonen Gustaf IV Adolf blivit avsatt 1809, har som kung historiskt sett alltid stått i sin äldre bror Gustaf III:s skugga. Inte desto mindre var han en framstående och betydelsefull storamiral, i synnerhet under kriget mot Ryssland 1788-90. Han var även en av sin tids mest betydande frimurare och på Rosersberg är hans närvaro påtaglig, då han satt sin prägel på slottet.

Blomkrukorna som omger slottet samt de två stora balkongerna, den på framsidan och den på baksidan, pryds med Carls förgyllda krönta monogram, vilka påminner besökaren inte bara om att detta slott var hans utan även om att han är den som i högst grad lämnat sitt avtryck på Rosersberg och gjort slottet till vad det är i dag: ett monument över honom själv.

Efter att han tilldelats titeln hertig av Södermanland av Gustaf III 1772 och två år efter det gift sig med sin kusin Hedvig Elisabeth Charlotta av Holstein-Gottorp hade han nämligen både planerat och genomfört större byggnadsarbeten på slottet. Först under tidsperioden 1775-78 och sedan 1797-1818. Slottet fick den fasad det har i dag, till klocktornet lades en kunglig krona till, flera av rummen fick nya taklister, paneler och dörrar, och kakelugnar byggdes till. Under den andra ombyggnadsperioden byggdes bland annat slottets kapell om och Hoglandssalen byggdes till.

Hertiginnan var tidigt mycket intresserad av slottet och det framgår i hennes dagboksanteckningar att hon, under den första ombyggnadsperioden, gärna begav sig ut till Rosersberg och inspekterade arbetets framskridande. Hon tillbringade så mycket tid som möjligt där och det blev snart hennes favoritslott. Dels för att det var där som hon verkligen fick möjligheten att leva sitt eget liv, men även för att slottet inte var någon annans än hennes och makens. Det var också där hon hade sina egna rum, sitt eget kabinett och sin egen sängkammare. Dessutom var hon, precis som Carl, ambitiös.

Dock kom deras ambitioner till uttryck på olika sätt. Hedvig Elisabeth Charlottas ambitioner uttrycktes i första hand i hennes relation med svågern Gustaf III. I hennes dagbok framgår nämligen tydligt att hon ofta såg till att ge honom råd och uppskattade när han vände sig till henne samt att hon ogillade drottning Sophia Magdalenas närvaro och inflytande, hade bestämda uppfattningar om hur en drottning, i synnerhet Gustaf III:s, borde vara och att kungen vid mer än ett tillfälle fick påminna henne om att hon var hans undersåte. Carls ambitioner, däremot, kom till uttryck genom hans byggnads- och inredningsprojekt på Rosersberg. Genom att pryda klocktornet med en kunglig krona framhöll han sin höga börd och de förgyllda ankarornamenten samt treuddarna, som anspelar på den romerska havsguden Neptunus, framhåller hans betydande ställning som storamiral. Även på de två stora balkongerna på utsidan av slottet omges Carls monogram med ankare.

Rosersberg i vinterskrud. Foto: Nya Tider

 

Ankaret är också en symbol för hoppet och genom att låta avbilda sig med ett ankare och pryda sitt slotts balkonger och interiörer med dessa ornament avsåg sannolikt Carl att framhålla sig själv, och förmodligen även sin gemål, som Sveriges hopp, vilket detta par verkligen var fram till 1775 då Gustaf III och Sophia Magdalena försonades efter flera års konflikter och återupptog sin äktenskapliga relation. Innan dess hade Gustaf III inte trott att han och drottning någonsin skulle försonas och därför överlåtit ansvaret att förse landet med en tronarvinge till Carl och Hedvig Elisabeth Charlotta. Trots att kungens förste son till sist föddes 1778 – han blev konung Gustaf IV Adolf år 1792 – tycks Carl aldrig ha slutat se sig själv som landets hopp, vilket alltså mängden ankarornament på Rosersberg speglar. På så sätt kan ankaret ha varit den viktigaste maktsymbolen för hertigen.

Ankaren och den kungliga kronan är dock inte de enda maktsymbolerna på Rosersberg. I slottskapellet och i den praktfulla Hoglandssalen finns några symboliska inslag som antingen går betraktarens öga förbi. Det är dock inga helt vanliga femuddiga stjärnor som avbildas, och statyn av vinthunden på borggården hade tidigare sin blick riktat på något annat än urtavlan som pryder slottets segmentgavel i dag.

Kapellet, Hoglandssalen och vinthunden på borggården – makt och frimureri på Rosersberg

Vid första anblicken av stengolvet i slottskapellet, vid koret, syns de inte, men vid en närmare titt går det att skymta de bleknande korsen från vilka ljusstrålar sprids. På Karl XIII:s tid var sannolikt dessa kors mer framträdande, kanske till och med omöjliga att undgå. Detta kors är en av frimurarordens många ljussymboler, men är inte den enda av dessa symboler i Rosersbergs kapell. Från den blåmålade lanterninen ovanför altaret strålar en väldig, förgylld sol och på det vita taket har gyllene femuddiga stjärnor målats.

För frimurarna har ljussymbolerna särskild betydelse, då de själva betraktar sig som ”ljusbringarna”, de som för ljuset till den okunniga mänskligheten. De brukar hänvisa till Johannesevangeliets första sida: ”Det sanna ljuset, som ger alla människor ljus, skulle komma in i världen” (Joh 1:9). Solen är dagens livgivande ljus, men även den femuddiga stjärnan har en koppling till frimureriet då den symboliserar Karl XIII som både kung och stormästare inom orden. Kungen av Sverige hade nämligen sedan Karl XI:s tid avbildats som polstjärnan, den nordliga motsvarigheten till Frankrikes kung som liknades vid solen. Att stjärnan är femuddig står för frimurarordens stormästare. Den här stjärnan är således ett tydligt exempel på hur Karl XIII förenade sin världsliga makt med frimureriet.

Hertig Carl och Hedvig Elisabeth Charlotta var båda hängivna frimurare, men medan hertiginnans frimurarverksamhet tycks ha upphört efter att Gustaf IV Adolf år 1803 låtit lägga ned den loge som hon och majoriteten av de andra kvinnliga frimurarna varit aktiva i, förblev hertigen mycket aktiv inom orden, även efter att han tagit tronen som Karl XIII. Han instiftade Carl XIII:s Orden, som endast tilldelas högt uppsatta frimurare, och anses än i dag vara en viktig kunglighet för Svenska Frimurare Orden. Följaktligen finns ett stort inslag av frimurarsymboler på Rosersberg som de ditmålade strålande korsen på stengolvet och den gyllene solen ovanför altaret, men även i Hoglandssalen är dessa symboler mer eller mindre framträdande.

Hoglandssalen, som byggdes till under den senare ombyggnadsperioden, var Karl XIII:s audienssal och ett tydligt exempel på hur han kunde demonstrera sin makt. På väggarna hänger trofégrupper med vapen och sköld, bland dessa även Gustaf III:s och hertig Carls. Ovanför varje militär trofégrupp hänger även en porträttmedaljong. Dessa både representerar och hyllar de som deltog i kriget mot Ryssland 1788-90, i synnerhet hertigens officerare och hertigen själv. Det här innebär att även i denna sal är storamiralen Carl representerad, men det är inte som framhålls i Hoglandssalen.

Foto: Nya Tider

 

I salens tak finns kronor och frimurarkors. Före 1820-talet stod här också, mellan Gustaf III:s och hertig Carls respektive trofégrupper, en sockel med krigsguden Mars på. På denna sockels framsida fanns ett stort, rött frimurarkors målat. Där sockeln tidigare stod finns i dag en kakelugn, men sockeln var inte utan betydelse för salen. Genom att låta sammanföra en frimurarsymbol med den romerske krigsguden avsåg Carl möjligen att framhålla att de segrande svenska styrkorna haft både Mars (kriget) och frimureriets makt på sin sida och till följd av detta besegrat ryssarna vid Hogland 1788, sjöslaget efter vilket salen har fått sitt namn. Ordens stormästare hertig Carl hade dessutom varit befälhavaren vid det slaget.

Det är förmodligen även en orsak till att Gustaf III också är representerad i Hoglandssalen. Den kungen var nämligen också frimurare. Han var dock inte lika hängiven som hertig Carl och inte sällan skeptisk till frimureriet, men hade inte desto mindre mästargrad och var ordens protektor, det vill säga beskyddare. Dessutom hade Gustaf personligen deltagit i, och vunnit, flera strider mot ryssarna.

Dock är det taket som är det mest intressanta i denna sal, då Carl genom att låta måla dit både den kungliga kronan och frimurarkorset åter förenar frimureriet med sin kunglighet, som han låtit göra i kapellet. Sannolikt ville han framhålla sin betydande ställning som den viktigaste och mest hängivne kungligheten inom frimurarorden. Ritningarna till kapellets och Hoglandssalens tak hade nämligen gjorts innan hertigen övertagit brorsonens plats på tronen. Det kan även ha varit hans sätt att framhålla kungamaktens gudomlighet, dock i synnerhet sin egen.

På Rosersbergs borggård står en staty av en vinthund som i dag blickar upp mot urtavlan på slottets segmentgavel, men på Carls och Hedvig Elisabeth Charlottas tid blickade hunden upp mot ett stort, rött frimurarkors. Denna hund är en intressant symbol med mer än en innebörd. För det första är hunden en trohetssymbol och genom att med ödmjuk kroppshållning blicka upp mot ett frimurarkors uttrycker vinthunden lydnad och trohet inför frimureriet och dess makt, men det är inte den enda aspekten av denna symbol. Hunden är även en väktarsymbol och både inom grekisk-romersk och egyptisk mytologi är det ett hunddjur som vaktar dödsriket och vakar över dess mysterier. Sett ur den vinkeln kan hunden även tolkas som frimureriets väktare, som den som både vakar över frimurarmysterierna och visar dessa sin trohet.

I likhet med Gabriel Bengtsson Oxenstierna före honom avsåg således hertig Carl, sedermera Karl XIII, att bygga och inreda Rosersberg som ett monument över sig själv, i syfte att demonstrera makt. Skillnaden är att Carl även använde frimurarsymboler i detta syfte vilket innebär att hans Rosersberg är ett monument över honom som storamiral, kunglighet och frimurare.

Dela artikeln

Materialet är upphovsrättsskyddat. Du har tillstånd att citera fritt ur artiklarna förutsatt att källa (www.nyatider.nu) anges. Foton får inte återanvändas utan Nya Tiders tillstånd.

Relaterat

Vad är egentligen rasism?

Vad är egentligen rasism?

🟠 OPINION: Dan Ahlmark Det finns en akademisk vetenskapsgren i USA som heter Critical Race Theory (kritisk rasteori) som fått stor påverkan på samhället och även färgat den svenska politiska korrektheten. De som sysslar med dessa studier menar att det finns en vit överhöghet och ”rasmakt” som präglar det västerländska samhället och att denna samhällsordning understöds av lagar. Man påstår sig arbeta för ”raslig frigörelse” och motarbetar makt baserad på ”föreställningar om ras”. Veckans debattör, författaren Dan Ahlmark, analyserar denna teori och hur den i själva verket i sig är extremt rasistisk och förtryckande.

Ej redaktionellt material

Håll god ton och ett vårdat språk i kommentarerna. Olagligt innehåll är så klart förbjudet och kommer att resultera i avstängning från vårt kommentarsfält.

Om du har blivit godkänd för att lägga upp kommentarer utan förhandsgranskning från tidningens sida är det du själv som är ansvarig för innehållet. Det innebär att Nya Tider kan tvingas att medverka vid brottsutredning vid ett eventuellt åtal.

För förhandsmodererade kommentarer ber vi om tålamod. Vi går löpande igenom kommentarer men det kan beroende på tid på dygnet dröja flera timmar innan vi hinner titta på den.

Vi förbehåller oss rätten att radera kommentarer som innebär förtal, är kränkande, innehåller grovt språk eller helt enkelt är irrelevanta.

Tänk på att du är juridiskt
ansvarig för dina kommentarer

Läs även:

Dante Alighieri och hans författarskap

Dante Alighieri och hans författarskap

🟠 Genom historien har människan haft en tro på evigt liv i någon form. Livet kan beskrivas som en vandring på en stig som ibland går genom svårtillgängliga skogar och ibland över blomstrande ängar. 1300-talsförfattaren Dante beskriver denna livets stig när den går över dödens gräns. Hur människan har levt sitt liv på jorden lägger grunden för hur livet efter detta blir. Vi får komma ihåg att Dante var präglad av dåtidens tro och förkunnelse.

Norge hyllar Edvard Munch med världens största museum ägnat åt en enskild konstnär

Norge hyllar Edvard Munch med världens största museum ägnat åt en enskild konstnär

🟠 Den 22 oktober invigdes det nya Munch-museet i Oslo. Det är en skapelse av arkitekter från Estudio Herreros i Madrid i samarbete med den tyske arkitekten Jens Richter. Kostnaden för denna uppseendeväckande byggnad gick på 280 miljoner euro, men nu har man mer än 26 tusen kvadratmeter att använda som utställningsarea, konsertsal och samlingslokaler. Den strålande utsikten över Oslofjorden ej att förglömma.

Heliga Birgitta, Del 2: I Rom

Heliga Birgitta, Del 2: I Rom

🟠 Här fortsätter berättelsen om Heliga Birgitta och hennes omfattande verksamhet. Vi följer henne till Rom och hennes pilgrimsfärd till det Heliga landet, som då hette Palestina.

Nyhetsdygnet

Mörk inblick i ett land i förfall

🟠 BOKRECENSION I debattboken Sverige: De subversivas paradis – Konsten att totalförstöra världens bästa land fortsätter före detta kommundirektören Tommy Ulmnäs sin analys av dagens Sverige. Här tar han upp allt från svenska skolan till en politisk adel som har varken Sveriges eller svenska folkets väl för ögonen och ger en mörk och oförglömlig inblick i det destruktiva samhället.

Om idiotins förutsägbara konsekvenser

🟠 I sin senaste bok, med titeln Konsekvenserna, knyter etnologen och författaren Karl-Olov Arnstberg an till sina tidigare böcker om bland annat PK-folket, och ger en bakgrund till dessa personers agerande, samt redogör för de konsekvenser vi redan ser och kommer att få se. Läsaren blir inte bara mer övertygad om att utvecklingen är mycket allvarlig, utan får sannolikt också en större inblick i varför Västvärlden frivilligt försöker utplåna sig själv, skriver Nya Tiders recensent Tobias Svensson.

Dante Alighieri och hans författarskap

🟠 Genom historien har människan haft en tro på evigt liv i någon form. Livet kan beskrivas som en vandring på en stig som ibland går genom svårtillgängliga skogar och ibland över blomstrande ängar. 1300-talsförfattaren Dante beskriver denna livets stig när den går över dödens gräns. Hur människan har levt sitt liv på jorden lägger grunden för hur livet efter detta blir. Vi får komma ihåg att Dante var präglad av dåtidens tro och förkunnelse.

Stratosfären militariseras

🟠 VETENSKAP OCH TEKNIK Nya långdistansvapen från USA kommer att kunna träffa taktiska mål som missilbaser och luftförsvarsradar flera hundra mil eller mer bort, men bara om de har flygspaning för att fastställa målen. Den amerikanska militären har hittills använt drönare med stealth-teknik för att lösa denna uppgift, men nu börjar experimentella stratosfäriska ballonger som kan förbli oupptäckta av fiendens luftförsvar bli fullvärdiga alternativ.

”Spermageddon”: Kommer västvärldens människor att kunna fortplanta sig år 2050? – Hormonstörande ämnen pekas ut som ansvariga för drastisk nedgång i spermie- och äggkvalitet

🟠 För några år sedan kom en chockerande rapport om att spermiekvaliteten hos västerländska män sjunkit med nästan 60 procent mellan 1973 och 2011. Även testosteronnivåerna har visat sig vara minskande. Nu har forskaren bakom studien, doktor Shanna Swan, gett ut en bok om orsakerna, och pekar ut de hormonstörande ämnen som finns i allas vår vardag. Medan den uppmärksammats av internationella medier är det helt tyst om den i Sverige.

Att skapa en vampyr

🟠 HISTORIA Den fjärde maj 1932 hittades den frånskilda, prostituerade Lilly Lindeström ihjälslagen på sin ottoman i lägenheten på Sankt Eriksplan i Stockholm. Brottsplatsen var ordentligt städad, pengar och bankbok låg orörda i hennes handväska, men en såsslev med rödbruna fläckar hittades och detta fynd gav upphovet till teorin om att mördaren skulle ha druckit Lilly Lindeströms blod ur den. Ingen misstänktes för mordet och än idag är det olöst.

Aroniabär och fläderbär

🟠 Än är det inte för sent att plocka bär. Två riktigt nyttiga bär hittar vi i våra trädgårdar nu. Aroniabär är en uppstickare som visat sig vara ett riktigt superbär. Fläderbär har använts som en gammal och beprövad förkylningskur i århundraden, och har även visat sig vara behjälplig i att förebygga eller lindra influensa.

Senaste numret

Nya Tider är den enda papperstidningen som bemöter systempressens lögner i deras eget format: på papper. Sedan grundandet 2012 granskar Nya Tider den politiska korrektheten och berättar hur verkligheten ser ut bakom systemmedias tillrättalagda version. Från april 2017 utkommer Nya Tider även med en nätupplaga varje vecka.
Vávra Suk
Chefredaktör

123 037 97 35

Kundtjänst
Tel: 08-410 677 70
kund[snabel-a]nyatider.nu
Box 454, 191 24 Sollentuna

Redaktion
redaktion[snabel-a]nyatider.nu
Box 454, 191 24 Sollentuna

Artiklar (RSS)
© 2021 Nya Tider. Med ensamrätt. Nya Tider ges ut av AlternaMedia AB.

Ansvarig utgivare: Vávra Suk. Bankgiro: 108-0357.

Genom att fortsätta surfa vidare på hemsidan godkänner du vår integritetspolicy.