<strong>Homo Sapiens vann</strong> över konkurrerande människoarter tack vare ett rikt språk som gav möjlighet till abstrakt tänkande och myter, enligt Harari.

Människans plats på jorden

Den israeliske historikern Yuval Nohah Harari sällar sig till raden av pessimister som Spengler och Toynbee, som förutspår mänsklighetens nedgång och fall. Nyligen kom hans bok, ”Sapiens – En kort historik över mänskligheten”, ut på svenska, där han visserligen menar att människan i dag är mindre krigisk än tidigare, men samtidigt genom modern vetenskap skapat många nya faror.

SapiensFilosofer och historiker med ett encyklopediskt vetande har länge försökt skriva om människans historia i termer som rör olika tidsåldrar och kulturer. Ingen har (givetvis) helt lyckats med en sådan gigantisk uppgift. För oss i Skandinavien har väl tysken Oswald Spenglers bok för snart hundra år sedan med titeln Västerlandets undergång (Der Untergang des Abendlandes) gjort störst avtryck.

Spengler delade in världskulturen i olika högkulturer. Alla kulturer av betydelse har fötts, blommat, vissnat och gått under. Det är en gång som ingen undkommit. Redan då, 1920, räknade Spengler med att den västerländska kulturen var på nedgång. Med facit i hand får man kanske tycka att han var väl pessimistisk. Spenglers idéer fick betydelse för den framväxande nationalsocialismen. Men Spengler, som han var: konservativ, socialdarwinistisk och ingen jämlikhetsivrare, trodde inte på nationalsocialismens rasläror, och mötte därför motstånd med sina senare verk.

Människors gemensamma myter leder dem till samarbete i stora grupper, men även till gruppavund och krig.

I den anglosaxiska världen har vi historikern Arnold Toynbee, som i sin A Study of History (tolv band) jämförde ett 20-tal olika kulturer och hur de mött olika utmaningar. Toynbees böcker vann stor popularitet, inte minst hos allmänheten och hos politiker, men många kollegor i hans fack var mer reserverade. I det något mindre formatet (förkortade svenska upplagan är ”enbart” fyra band) finns sedan länge 1700-talshistorikern Gibbons bekanta Romarrikets nedgång och fall, vars bärande tema är hur romarnas välfärd och förslappning ledde till deras undergång.

Bland nutida ”profeter” kan nämnas Jared Diamond, som också skrivit om civilisationernas uppgång och fall. Hans mest kända bok är nog Vete, vapen och virus.

Yuval Noah Harari, israelisk historiker med mänsklighetens historia som specialämne.  Foto: Privat
Yuval Noah Harari, israelisk historiker med mänsklighetens historia som specialämne.
Foto: Privat

Nu under våren har i svensk översättning utkommit ännu en bok i raden om människans historia. Eftersom tiden är begränsad för den moderna människan är boken med sina 430 sidor jämförelsevis blygsam till formatet. Författare är den unge israeliske historikern Yuval Nohah Harari och bokens titel är Sapiens – En kort historik över mänskligheten (förlag Natur & Kultur).

Boken, som översatts till många språk, handlar om Homo Sapiens, det vill säga om den moderna människan, och alltså om oss. Sapiens förfader började sin vandring – om han då kunde gå – för en fyra, fem miljoner år sedan. Hans nära släkting med samma ursprung, apan, kom att utvecklas på sitt sätt. Och apan har, som det förefaller i det korta perspektivet, stannat i sin utveckling. Varför det gick så här vet vi inte riktigt.

Sapiens hade också många syskon. För 70 000 år sedan fanns det åtminstone fem arter som konkurrerade med honom. Mest bekant är kanske Neandertalaren. Men alla dog ut eller utrotades. Varför? Enligt Harari berodde det på att Sapiens kunde tala med varandra på ett innehållsrikt språk som gav möjlighet att uttrycka abstrakta tankar och fantasier. Tankarna kunde handla om sådant som inte var lika påtagligt som ett nedlagt byte, utan om gudar, seder och riter. Neanderthalaren var starkare och hade större hjärna än sapiens, men han hade inte förmågan att genom språket – man talar om den kognitiva förmågan – föra sina tankar vidare och därmed skapa en gemenskap som kunde stå emot konkurrensen från samverkande grupper med Sapiens.

Den stora förändringen för människan var enligt Harari övergången till jordbrukarsamhället för cirka 10 000 år sedan. Det fria livet i jägarkulturen, då egendom delades och jakten och naturens växtlighet gav tillräckligt utbyte, fick överges. Istället blev människan bunden till regn- och torrperioder och skördens växlingar. Livet blev på ett annat sätt än förut inrotat och i samhället skapades hierarkier. Sant eller inte? Man kan ju fråga sig om inte Harari har sneglat på Rosseau och hans lyckliga vildar.

Men det är inte samhället som sådant som varit det mest betydelsefulla för människans utveckling. Det har i stället varit möjligheten hos henne att göra sig olika föreställningar – helt enkelt myter som fått människor i stora antal att förena sig mot gemensamma mål.

Myterna är av många slag. En myt är den om nationalismen och staten med gränser därefter. En annan är om pengar vars värde vilar på förtroende – inte längre på guldet. En tredje myt kan vara den om det allomfattande stora bolaget, där hundratusentals anställda identifierar sig med sina kollegor och med bolaget och dess mål. En fjärde myt är de religiösa slagen av myter.

Människors gemensamma myter leder dem till samarbete i stora grupper, men även till gruppavund och krig. Samarbete kan i och för sig förekomma hos andra djur och insekter, men inte på samma sätt som hos människan. Bin samarbetar med varandra, men enbart med dem i samma kupa. Därför, menar Harari, härskar människan, medan släktingen schimpansen sitter inspärrad i en djurpark eller utsätts för plågsamma försök på laboratorier.

Liksom andra författare vilka redogör för människans liv och villkor under några årtiotusenden vill Harari från sitt helikopterperspektiv gärna spekulera över vad det är som gör människan lycklig. Inte oväntat finner han vid sina jämförelser att lyckan inte beror så mycket på yttre omständigheter och positiva indata, som pengar, med deras avtagande marginalnytta/-lycka, utan av andra orsaker. Buddismen med dess strävan efter inre jämvikt tycks ligga honom närmast hjärtat. Kanske underskattar ändå Harari de materiella villkorens betydelse för människans välbefinnande – om detta nu är samma som lycka.

De författare som nämnts ovan i artikeln är kulturpessimister. Så är även Harari. Dock med ett undantag – människan har blivit fredligare. Och på den punkten känner man sig nu, 2015, med tanke på dagens terrorism och inbördeskrig, inte lika övertygad som han. För pessimisten Harari är människan den store förstöraren och den som förändrat det mesta här i världen till det sämre. Ett exempel bland många är för honom den pågående klimatförändringen. Det en gång bland övriga djurarter så oansenliga Sapiens har blivit till en gud, men en missnöjd sådan som ständigt strävar efter behärskande. Vetenskapen leder till kloning av människor, ”förbättrande” gener, muterade individer och farliga virus, artificiella hjärnor. Allt detta pekar mot en farlig och kortvarig kommande tidsålder för människan, om man får tro Harari.

Dela artikeln

Materialet är upphovsrättsskyddat. Du har tillstånd att citera fritt ur artiklarna förutsatt att källa (www.nyatider.se) anges. Foton får inte återanvändas utan Nya Tiders tillstånd.

Relaterat

Bankernas rekordvinster och utdelningar skapar debatt

Bankernas rekordvinster och utdelningar skapar debatt

🟠 EKONOMI När 2023 nu summerats i bankernas bokslutskommunikéer inför årsredovisningarna, kan man konstatera att året blev en formidabel vinstkaskad – trots Sveriges allt mer trasiga ekonomi. De flesta stora affärsbankerna, med externa ägare, planerar att dela ut 40-60 procent av vinsten till aktieägarna. Att ägarna får utdelning när företagen går med vinst är inget problem, det är aktiebolagens uppgift att tjäna pengar till sina ägare. Problemet med storbankernas vinstutdelning ligger på ett annat plan, eftersom ägarnas risk har minimerats med hjälp av statens garantier. Men det finns banker som fungerar helt annorlunda.

Läs även:

Knyaz Rikards rekonstruktion av Solvagnen från Trundholm. Foto: Knyaz Rikard, montage av Å. Blomdahl med Trundholmsbygden i bakgrunden

Solvagnen från Trundholm återskapad

🟠 KONST Skulptören Knyaz Rikard Högberg har skapat en ny bronsstaty med inspiration från bronsåldern. Han har nu återskapat Trundholmsvagnen eller Solvagnen som den också kal­­las. Vagnen räknas som ett av Danmarks finaste fornfynd. Knyaz Rikard menar att hästen ursprungligen var målad röd och dekorerad med färska blomkransar – en förebild till ”dalahästen”.

Bayeuxtapeten. Förundrade män pekar på en stjärna (stella) som förebådar en olycka för Harald II av England (Harold). År 1066 ägde slaget vid Hastings rum där Vilhelm Erövraren besegrade Harald. Foto: Société Ouest-France/ Jean-Yves Desfoux

Kristna traditioner – att bevara, förklara och försvara

🟠 JULEN Redan kring förra årets luciafirande uppstod en mängd diskussioner och tolkningar av denna så fina och stämningsfulla tradition som inleder tiden inför julhelgen. En politisering med åberopande av inte så sällan falska historiefakta ledde till märkliga tolkningar. Däremot råder det en medialt kliniskt ren tystnad kring julhelgens kristna ursprung – man kal­­lar till och med julen för ”vinterfest”.

Nyhetsdygnet

Senaste numret

Nya Tider är den enda tidningen som bemöter systempressens lögner i deras eget format: på papper. Sedan grundandet 2012 granskar Nya Tider den politiska korrektheten och berättar hur verkligheten ser ut bakom systemmedias tillrättalagda version. Tidningen utkommer med en nätutgåva två gånger i veckan och ett magasin varannan vecka.
Vávra Suk
Chefredaktör

Woke: dårhuset som samhällsmodell

🟠 BOKRECENSION Joanna Williams är brittisk författare och journalist, samt direktör för tankesmedjan Cieo. Hon har tidigare skrivit om feminism och om fördumningen av universiteten, och i den nya boken Så vann woke gör hon en kritisk analys av wokerörelsen, med fokus på denna i sitt eget hemland och i USA. Stilen är välformulerad, saklig och resonerande, men genom den lugna akademiska ytan lyser ett starkt engagemang mot denna den senaste av kulturradikalismens skapelser.

Thierry Baudet: Därför behövs en fundamental opposition

🟠 Enligt Forum voor Democraties partiledare Thierry Baudet har partiet intagit en roll som ”fundamental opposition”. Detta genom att inte godkänna själva premisserna i de frågor som de andra partierna debatterar med varandra. Han tar upp invandringen, covid, klimatet, jordbruket, Ukraina och EU som konkreta exempel. ”I alla dessa frågor har vi en mycket mer fundamental inställning. Det är därför vårt parti är i en marginaliserad position, därför att det är den röda linjen som du inte får passera”, säger han till Nya Tider. Nu vill han ge fler rörelser den ”intellektuella ammunition” som krävs för att kunna argumentera för en radikalt annorlunda linje.

“Bönderna är rädda för Arla”

🟠 Nu går en av Sveriges största mjölkgårdar i konkurs. En av Sveriges största mjölkgårdar läggs ned efter en konflikt med Arla, och den drabbade bonden är inte ensam. Nya Tider har talat med drabbade (infälld bild) och med Claes Jonsson, ordförande för Sveriges Mjölkbönder (stor bilden). Alla vittnar om en ”tystnadskultur” där Arla har vänt sig emot sina egna för att uppfylla politiskt korrekta krav och där Arlas medlemmar inte vågar uttala sig, vare sig internt eller offentligt.

Satsa på ett eget örtapotek i år!

🟠 Nu har vi vintern bakom oss och våren har redan deklarerat sin ankomst. Redan lyser de små snödropparna bland löv och snö. Det är nu det frusna börjar få liv igen. Snart kan vi se de första små nässelskotten titta fram. Och nu kan vi börja så våra frön, visserligen inomhus än så länge, men bara känslan av att det är på gång är fantastisk. Man blir glad bara av att titta på de färgsprakande fröpåsarna.

Logga in på ditt konto

Genom att fortsätta surfa vidare på hemsidan godkänner du vår integritetspolicy.