Skip to Content

Homo Sapiens vann över konkurrerande människoarter tack vare ett rikt språk som gav möjlighet till abstrakt tänkande och myter, enligt Harari.
Recension

Människans plats på jorden

Den israeliske historikern Yuval Nohah Harari sällar sig till raden av pessimister som Spengler och Toynbee, som förutspår mänsklighetens nedgång och fall. Nyligen kom hans bok, ”Sapiens – En kort historik över mänskligheten”, ut på svenska, där han visserligen menar att människan i dag är mindre krigisk än tidigare, men samtidigt genom modern vetenskap skapat många nya faror.

Publicerad: 29 juni, 2015, 21:10

  • Svenska

Läs även

SapiensFilosofer och historiker med ett encyklopediskt vetande har länge försökt skriva om människans historia i termer som rör olika tidsåldrar och kulturer. Ingen har (givetvis) helt lyckats med en sådan gigantisk uppgift. För oss i Skandinavien har väl tysken Oswald Spenglers bok för snart hundra år sedan med titeln Västerlandets undergång (Der Untergang des Abendlandes) gjort störst avtryck.

Spengler delade in världskulturen i olika högkulturer. Alla kulturer av betydelse har fötts, blommat, vissnat och gått under. Det är en gång som ingen undkommit. Redan då, 1920, räknade Spengler med att den västerländska kulturen var på nedgång. Med facit i hand får man kanske tycka att han var väl pessimistisk. Spenglers idéer fick betydelse för den framväxande nationalsocialismen. Men Spengler, som han var: konservativ, socialdarwinistisk och ingen jämlikhetsivrare, trodde inte på nationalsocialismens rasläror, och mötte därför motstånd med sina senare verk.

Människors gemensamma myter leder dem till samarbete i stora grupper, men även till gruppavund och krig.

I den anglosaxiska världen har vi historikern Arnold Toynbee, som i sin A Study of History (tolv band) jämförde ett 20-tal olika kulturer och hur de mött olika utmaningar. Toynbees böcker vann stor popularitet, inte minst hos allmänheten och hos politiker, men många kollegor i hans fack var mer reserverade. I det något mindre formatet (förkortade svenska upplagan är ”enbart” fyra band) finns sedan länge 1700-talshistorikern Gibbons bekanta Romarrikets nedgång och fall, vars bärande tema är hur romarnas välfärd och förslappning ledde till deras undergång.

Bland nutida ”profeter” kan nämnas Jared Diamond, som också skrivit om civilisationernas uppgång och fall. Hans mest kända bok är nog Vete, vapen och virus.

Yuval Noah Harari, israelisk historiker med mänsklighetens historia som specialämne.  Foto: Privat

Yuval Noah Harari, israelisk historiker med mänsklighetens historia som specialämne.
Foto: Privat

Nu under våren har i svensk översättning utkommit ännu en bok i raden om människans historia. Eftersom tiden är begränsad för den moderna människan är boken med sina 430 sidor jämförelsevis blygsam till formatet. Författare är den unge israeliske historikern Yuval Nohah Harari och bokens titel är Sapiens – En kort historik över mänskligheten (förlag Natur & Kultur).

Boken, som översatts till många språk, handlar om Homo Sapiens, det vill säga om den moderna människan, och alltså om oss. Sapiens förfader började sin vandring – om han då kunde gå – för en fyra, fem miljoner år sedan. Hans nära släkting med samma ursprung, apan, kom att utvecklas på sitt sätt. Och apan har, som det förefaller i det korta perspektivet, stannat i sin utveckling. Varför det gick så här vet vi inte riktigt.

Sapiens hade också många syskon. För 70 000 år sedan fanns det åtminstone fem arter som konkurrerade med honom. Mest bekant är kanske Neandertalaren. Men alla dog ut eller utrotades. Varför? Enligt Harari berodde det på att Sapiens kunde tala med varandra på ett innehållsrikt språk som gav möjlighet att uttrycka abstrakta tankar och fantasier. Tankarna kunde handla om sådant som inte var lika påtagligt som ett nedlagt byte, utan om gudar, seder och riter. Neanderthalaren var starkare och hade större hjärna än sapiens, men han hade inte förmågan att genom språket – man talar om den kognitiva förmågan – föra sina tankar vidare och därmed skapa en gemenskap som kunde stå emot konkurrensen från samverkande grupper med Sapiens.

Den stora förändringen för människan var enligt Harari övergången till jordbrukarsamhället för cirka 10 000 år sedan. Det fria livet i jägarkulturen, då egendom delades och jakten och naturens växtlighet gav tillräckligt utbyte, fick överges. Istället blev människan bunden till regn- och torrperioder och skördens växlingar. Livet blev på ett annat sätt än förut inrotat och i samhället skapades hierarkier. Sant eller inte? Man kan ju fråga sig om inte Harari har sneglat på Rosseau och hans lyckliga vildar.

Men det är inte samhället som sådant som varit det mest betydelsefulla för människans utveckling. Det har i stället varit möjligheten hos henne att göra sig olika föreställningar – helt enkelt myter som fått människor i stora antal att förena sig mot gemensamma mål.

Myterna är av många slag. En myt är den om nationalismen och staten med gränser därefter. En annan är om pengar vars värde vilar på förtroende – inte längre på guldet. En tredje myt kan vara den om det allomfattande stora bolaget, där hundratusentals anställda identifierar sig med sina kollegor och med bolaget och dess mål. En fjärde myt är de religiösa slagen av myter.

Människors gemensamma myter leder dem till samarbete i stora grupper, men även till gruppavund och krig. Samarbete kan i och för sig förekomma hos andra djur och insekter, men inte på samma sätt som hos människan. Bin samarbetar med varandra, men enbart med dem i samma kupa. Därför, menar Harari, härskar människan, medan släktingen schimpansen sitter inspärrad i en djurpark eller utsätts för plågsamma försök på laboratorier.

Liksom andra författare vilka redogör för människans liv och villkor under några årtiotusenden vill Harari från sitt helikopterperspektiv gärna spekulera över vad det är som gör människan lycklig. Inte oväntat finner han vid sina jämförelser att lyckan inte beror så mycket på yttre omständigheter och positiva indata, som pengar, med deras avtagande marginalnytta/-lycka, utan av andra orsaker. Buddismen med dess strävan efter inre jämvikt tycks ligga honom närmast hjärtat. Kanske underskattar ändå Harari de materiella villkorens betydelse för människans välbefinnande – om detta nu är samma som lycka.

De författare som nämnts ovan i artikeln är kulturpessimister. Så är även Harari. Dock med ett undantag – människan har blivit fredligare. Och på den punkten känner man sig nu, 2015, med tanke på dagens terrorism och inbördeskrig, inte lika övertygad som han. För pessimisten Harari är människan den store förstöraren och den som förändrat det mesta här i världen till det sämre. Ett exempel bland många är för honom den pågående klimatförändringen. Det en gång bland övriga djurarter så oansenliga Sapiens har blivit till en gud, men en missnöjd sådan som ständigt strävar efter behärskande. Vetenskapen leder till kloning av människor, ”förbättrande” gener, muterade individer och farliga virus, artificiella hjärnor. Allt detta pekar mot en farlig och kortvarig kommande tidsålder för människan, om man får tro Harari.

Per Ossmer

Håll god ton och ett vårdat språk i kommentarerna. Olagligt innehåll är så klart förbjudet och kommer att resultera i avstängning från vårt kommentarsfält.

Om du har blivit godkänd för att lägga upp kommentarer utan förhandsgranskning från tidningens sida är det du själv som är ansvarig för innehållet. Det innebär att Nya Tider kan tvingas att medverka vid brottsutredning vid ett eventuellt åtal.

För förhandsmodererade kommentarer ber vi om tålamod. Vi går löpande igenom kommentarer men det kan beroende på tid på dygnet dröja flera timmar innan vi hinner titta på den.

Vi förbehåller oss rätten att radera kommentarer som innebär förtal, är kränkande, innehåller grovt språk eller helt enkelt är irrelevanta.

Kommentarer inaktiverade.

Blommor inom vår kultur

KULTURNu nalkas sommaren sitt slut och hösten står för dörren, men kvar har vi våra minnen av sköna soliga sommardagar, med ljuvligt fågelkvitter och vackra väldoftande blommor, vissa anspråkslösa och andra mer utmärkande och färgstarka. Blommor har i alla tider haft stor betydelse för människan. Ett liv utan blommor skulle vara svårt att föreställa sig. Att prata om kultur men inte nämna våra blommors inflytande över våra liv skulle inte vara rätt.

Berättelser om Sveriges förfall och absurditeter

BOKRECENSIONKaterina Janouch gjorde sig först ett namn som sexolog, men är sedan några år en välkänd systemkritiker. Det är som sådan hon i boken Flykten från folkhemmet, en tredje del i hennes serie om det samtida Sverige, gör nedslag i ett land som frenetiskt raserar sin egen välfärd och vill byta ut den befolkning som skapat ett en gång framgångsrikt land.

Kal­lakrigsnostalgi

KULTURDet kal­la kriget utkämpades cirka 1947-1991. Det var på många sätt en icke-händelse för Sveriges del. Vi var indragna i kal­la kriget men inga slag utkämpades, inga stupade. Det skedde på andra håll, där stormakterna stred via ombud. För oss var det en fråga om att vara beredd på krig, att ha en försvarsmakt redo för insats om det värsta hände – om fienden invaderade oss. Men detta hände aldrig. Trots det kan kal­la kriget vara värt att studera. Som i denna svenska bok.

Människans älskade trädgårdar

KULTURVi öppnar den grönmålade grinden och stiger in i en ljuvlig täppa. Bredvid ingången stoltserar en av de bästa skyddsväxter man kan tänka sig, Isopen, med klara blå blommor. Trädgården är en skyddad plats. En värld av dofter, färger, friskhet, där bin och humlor surrar. Färggranna fjärilar kretsar kring blommor av alla slag. En trädgård blir gärna ett smultronställe. En plats dit vi återvänder eftersom vi mår bra av att vara där. Vi får känna oss som en del av något större. En plats där himmel och jord möts. Följ med på en vandring genom trädgårdens historia. Vi börjar med att lyssna till samtalet mellan en kung och hans rådgivare.

Profilerna berättar: Därför behövs Alternativa bok- och mediemässan

ALTERNATIVA BOKMÄSSANDatumet för den Alternativa bok- och mediemässan i Stockholm har flyttats till den 26 september, då arrangörerna Education4future hoppas att förbudet mot folksamlingar ska vara upphävt. Då ska ett antal författare, opinionsbildare och aktörer inom alternativa medier samlas under temat ”Journalistik och yttrandefrihet” för att träffa varand­ra och möta besökare. Flera av de inbjudna talarna och paneldeltagarna menar att den traditionella Bokmässan i Göteborg har blivit en intolerant vänsterbastion, och välkomnar detta initiativ som en möjlighet att fortfarande tala fritt och träffa and­ra med samma engagemang. Nya Tider har talat med sex av deltagarna om hur de ser på mässan och den roll som den kan fylla.

Välkommen till Östersjöns pärla!

INRIKESVill man uppleva något utöver det vanliga kan man åka till Bornholm, menar Alf Ronnby som rekommenderar en resa till ön för dem som fortfarande har semester kvar. Ökulturer är speciella och Bornholm, som också kal­las bland annat Östersjöns pärla kan erbjuda det mesta av danskt ”ö-gemyt” med korsvirkeshus, danska krogar, vita stränder, branta klippor och fiskehamnar.

En samtida hjältesaga

KULTURBOKRECENSION: I en tid av mediokra, internetfixerade företag framstår Elon Musk och hans företag som mer fantasieggande. Ty han bygger elbilar och rymdraketer. Han är en för det tidiga 2000-talet ganska unik man, en visionär som därtill kan skapa bärkraftiga företag av sina visioner. Lennart Svensson har läst en biografi om Musk.

Kronprinsessan Margareta – Stockholm slotts solstråle

KULTURHon blev aldrig drottning av Sverige, men under sin tid som kronprinsessa gjorde Margareta av Connaught ett djupt intryck på svenska folket. Hon grundade en hockeyklubb för damer, var initiativtagaren bakom en stödförening för synskadade och engagerade sig i hjälporganisationer under första världskriget. När hon dog 1920, endast 38 år gammal, sörjde hela landet.

Gå till arkivet

Send this to a friend