Klockan är ett på lördagseftermiddagen, en timme innan dagens stora demonstration skall börja, och jag lägger märke till ett flertal av kampanjbussarna som hyrts in dagen innan för att transportera demonstranter till London inför gårdagens stora demonstration mot Trump. På en gräsplätt mellan Westminster Abbey och parlamentshuset har runt 300 människor, främst olika socialister och marxister, slutit upp och förbereder sig för att hålla motdemonstration mot ”fascisterna” som skall samlas mindre än en kilometer bort och hålla demonstration för Tommy Robinson.
Marxistisk motdemonstration
Det är en spridd skara som ska demonstrera mot Tommy Robinson-anhängarna, lite fler kvinnor än män och medelåldern är högre än gårdagens massdemonstration. Stämningen är mer tryckt och de glada minerna, likt antalet demonstranter, långt färre än gårdagen. Karnevalsstämningen är som bortblåst. Uppslutningen är en bråkdel av vad de hade hoppats på, trots ett tiotal kampanjtält under demonstrationsvägen igår. Trots hundratals kampanjarbetare som delade ut information. Dagen innan lyckades man samla 100 000 människor som gemensamt prisade mångkulturen och visade sitt ställningstagande mot ”rasism” och ”fascism”. Trots uppmaningar från flera av talarna om att delta på dagens demonstration blev dock resultatet i dag magert. Det märks att man hade räknat med en mycket större samling om flera tusen deltagare. Det ligger hundratals oanvända plakat utmed ett staket.
Jag inleder en konversation med en medlem i Socialists Workers Party (SWP), ett marxistiskt parti med trotskistisk (vissa hävdar renodlad leninistisk) revolutionär inriktning. På 70- och 80-talet kallade man dem för det största partiet vänster om Labour, men efter flera skandaler där ledare anklagats för våldtäkter av unga kvinnliga medlemmar lever partiet en tynande tillvaro. Mannen heter Mark Thomas och har varit medlem i partiet i lång tid. Han är artig, på brittiskt vis, och verkar sympatisk. Jag frågar honom om synen på ”fascisterna” och ”nazisterna” som flera andra deltagare kallat Tommy Robinson-demonstranterna.
– Det är komplicerat, säger han och ler lite tveksamt.
– Det är bara ett fåtal som är riktiga nazister och fascister. De flesta är arbetarklass, som du och jag. Men de lockas av enkla lösningar och reagerar mot invandrare och sociala orättvisor som drabbar dem genom att vilja slå tillbaka. Det är något som Tommy Robinson, tidigare ledare för EDL (English Defence League) enkelt kunnat utnyttja.
Kommunister vill stoppa de med ”fel åsikter ”
Jag frågar honom om hur de skall kunna stoppa den växande nationalistiska ådran och han menar att de måste angripa ”problemen”, det vill säga de som tycker ”fel”, lokalt. ”Det man måste göra, och som vi gjort flera gånger förut, är att se till att stoppa dem lokalt. När de försöker hålla möten eller tal ser vi till att samlas och blockera deras lokaler, utöva påtryckningar på ägarna av lokalerna och få politiker att förbjuda deras offentliga möten.”
– Är inte det att angripa deras yttrandefrihet, frågar jag?
– Ja … eller nej. De kan fortfarande tala. Men vi gör det så svårt för dem att vanliga människor inte kan ta del av budskapen, säger Thomas. Han varnar mig sedan för att jag, som har ett synligt presskort, kan bli en måltavla hos Free Tommy-demonstranterna.
– De tycker inte om media. Så var försiktigt. Du gör nog bäst i att hålla dig i utkanten av demonstrationen, eller kanske ännu bättre hos oss där du är säker.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
