Skip to Content

Yngsjömörderskan, Anna Månsdotter, klädd i vitt, strax före avrättningen. Dalman står längst till vänster. Foto: Wikimedia Commons

Med handbila och giljotin i lagens namn

Digital utgåva

År 1921 avskaffades dödsstraffet i fredstid i Sverige. Elva år tidigare hade den allra sista avrättningen ägt rum när Johan Alfred Andersson Ander giljotinerades för ett rånmord. Mannen som verkställde den allra sista avrättningen i det här landet var Anders Gustaf Dalman (1848-1920) – korpralen som 1885 blivit antagen till tjänsten som skarprättare. Han avrättade sex personer, fem med handbila och en med giljotin, och kom att bli Sveriges siste skarprättare.

Publicerad: 13 augusti, 2018, 14:24

  • Svenska

Läs även

Redan under medeltiden i Sverige straffades brott som mord, dråp och kvinnofridsbrott med fredlöshet. Detta straff innebar att vem som helt fick rätt till att döda den dömde brottslingen. År 1608 hårdnade dock det svenska rättsväsendet när Karl IX (1550-1611) beslutade att de svenska domstolarna skulle döma efter Mose lag, vilket ledde till att just dödsstraff kom att bli det vanligaste straffet för flera olika brott. Införandet av Mose lag innebar även att inte bara grova brott som mord och dråp straffades med döden utan också häxeri, homosexualitet (sodomi), tidelag, äktenskapsbrott, olydnad mot föräldrarna och bruket av svordomar. Även stöld och otrohet straffades med döden på 1600-talet.

Adliga förövare avrättades med svärd medan ofrälse (icke-adliga) antingen halshöggs med handbila (en yxa med lång egg) eller hängdes. Under häxprocesserna brändes flera kvinnor, som anklagats för häxeri, på bål.

Från 1776 till 1779 genomförde dock Gustaf III (1746–92) en mycket omfattande straffrättsreform som innebar att dödsstraffet för flera brott, bland annat för häxeri, avskaffades då kungen var motståndare till det straffet. Denna reform innebar även att tortyr avskaffades samt att kungen själv skulle godkänna alla avrättningar.

Ytterligare en betydande milstolpe inom den här delen av svensk rättshistoria är 1864 års strafflag och utvecklandet av fängelseceller i Sverige som kom att innebära att dödsstraff för mindre brott avskaffades, vilket ledde till att antalet avrättade minskade radikalt. 1860-64 avrättades totalt 15 personer och 1866, efter att den nya strafflagen trätt i kraft, avrättades endast två män. 1865 tycks inga dödsstraff ha verkställts. Faktum är att det mellan 1866 och 1910 inte avrättades mer än 15 personer, vilka utgjordes av 14 män och en kvinna. Jämför man med, exempelvis, perioden 1800–04 då totalt 86 personer (54 män och 32 kvinnor) avrättades är förändringen påtaglig.

Under 1600-talet ansågs bödeln, som också var känd under benämningen skarprättare, vara oren, men samtidigt viktig då hans uppgifter även var att flå kadaver och tömma avträden. 1600-talets skarprättare var ofta en dödsdömd person som blivit benådad i utbyte mot att han skulle ägna resten av sitt liv åt att arbeta som bödel.

1699 kom dock detta att ändras när Karl XII (1682–1718) fastställde att ”till skarprättare skola antagas ärlige och oberyktade personer”. Det här innebar att bödelns anseende började förbättras och i 1734 års lag betonas till och med att skarprättarens arbete inte skulle ”nesligt hållas”.

Sveriges siste skarprättare, Anders Gustaf Dalman, samma år som han avrättade Ander. Foto: Wikimedia Commons

Under 1800-talet var det möjligt att söka statlig anställning som skarprättare, vilket var vad Anders Gustaf Dalman gjorde år 1885, kort efter att han tjänstgjort som korpral vid Västmanlands regemente. Den femte augusti samma år tilldelades han tjänsten som Stockholms läns skarprättare. Under de följande sex åren antogs han även som skarprättare för Gotlands län, Kalmar län, Jämtlands län, Gävleborgs län och Västernorrlands län. 1901 blev han, till sist, hela Sveriges skarprättare.

Artikeln fortsätter

Denna artikel är en del av den elektroniska utgåvan av Nya Tider. Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.

Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.

Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.

Sophia Eklund

[email protected]

Håll god ton och ett vårdat språk i kommentarerna. Olagligt innehåll är så klart förbjudet och kommer att resultera i avstängning från vårt kommentarsfält.

Om du har blivit godkänd för att lägga upp kommentarer utan förhandsgranskning från tidningens sida är det du själv som är ansvarig för innehållet. Det innebär att Nya Tider kan tvingas att medverka vid brottsutredning vid ett eventuellt åtal.

För förhandsmodererade kommentarer ber vi om tålamod. Vi går löpande igenom kommentarer men det kan beroende på tid på dygnet dröja flera timmar innan vi hinner titta på den.

Vi förbehåller oss rätten att radera kommentarer som innebär förtal, är kränkande, innehåller grovt språk eller helt enkelt är irrelevanta.

Den mångsidiga Hildegard

HISTORIADe som ägnar sig åt örter, kryddväxter och odling har säkert stött på Hildegard av Bingen. Denna mångfacetterade kvinna som levde på 1100-talet är lätt att bli intresserad av. Men örterna utgjorde bara en liten del av hennes omfattande verksamhet. Hennes världsbild grundades i övertygelsen att Gud och skapelsen samverkade i allt, från odling till politik.

Reuterholm mot Armfelt

HISTORIAGustaf Mauritz Armfelt hade lämnat Sverige i juli 1792, men trots det kunde inte Gustaf Adolf Reuterholm känna sig helt lugn och säker. Efter en tid upptäckte han att Armfelt och Magdalena Rudenschöld planerade att, med stöd från Ryssland, avsätta Sveriges förmyndarregering. Detta blev början på en lång process mot rojalisterna.

Reuterholm träder fram

HISTORIAUnder åren 1792-96 styrdes Sverige av en förmyndarregering som leddes av hertig Carl, som var farbror till den omyndige kungen Gustaf IV Adolf. I praktiken var det dock Gustaf Adolf Reuterholm som hade makten. Denna tid i Sveriges historia, som blivit känd som den reuterholmska tiden, kom att till stor del präglas av förföljelser och utrensningarna inleddes kort efter att Reuterholm återkommit Sverige.

Skydd mot djävulen

KULTURDet finns en gammal tradition och föreställning från medeltiden, att det är bra att sätta en hästsko ovanför ytterdörren. Många tror idag att hästskon bringar lycka till hemmet, men på den tiden var syftet att hålla djävulen borta från huset och familjen. Detta går tillbaka till en berättelse i England, där smeden Dunstan från Baltonsborough i mitten på niohundratalet fick ett löfte från djävulen själv.

Ingegerd – Storfurstinna och helgon från Sigtuna

UTRIKESEva har valt blommor med omsorg. Blåklint och gula ringblommor, de svenska färgerna. Andaktsfull går hon in i Sofiakatedralen i Kiev. Detta är en helig plats. Hon niger och gör korstecknet. Sedan går hon fram till den stora sarkofagen i grå marmor. Där vilar helgonet som skall få hennes blommor. Det är Ingegerd Olofsdotter och hennes man Jaroslav den Vise. Hon lägger ner blommorna, ber en bön och går ut i solen igen. Hon sätter sig på en bänk för att vänta på sin man, och där på bänken färdas hon tillbaka i tiden.

Vasakungens skräck

HISTORIANär år 1542 gick mot sitt slut var Gustaf Vasa djupt skakad. Den småländske bondehövdingen Nils Dacke hade vid den tiden nämligen tagit över sydöstra Sverige. Tidigare det året hade det mest omfattande bondeupproret i Sveriges historia utbrutit. Detta uppror är känt som Dackefejden.

Cajsa Warg och hennes hjelpreda

HISTORIALandskamrerdottern och hushållerskan Cajsa Warg trädde i tjänst hos rika familjer i Stockholm. Hennes erfarenheter i kök och hushåll kom sannerligen väl till pass. År 1755 gavs nämligen den första upplagan av hennes kokbok Hjelpreda i Hushållningen För Unga Fruentimber ut. Denna kokbok blev mycket populär redan under Wargs livstid och översattes till tyska, danska och estniska.

Stormaktstidens hovmålare, Om hovmålaren David Klöcker Ehrenstrahl

INRIKESDavid Klöcker Ehrenstrahl var en av den svenska stormaktstidens mest betydelsefulla och framstående målare. Han lyckades med hjälp av färg och penslar fånga allt från kungafamiljens prakt till hundars lekfullhet. Genom sitt måleri kom han att representera barocken i svensk konst och flera av hans verk är berömda och uppskattade än i dag.

Gå till arkivet

Send this to a friend