”Varning för ras – en utställning om den svenska vitheten och den framtida svenskheten”, hålls på Mångkulturellt Centrum fram till den 31 mars. På bilden intervjuas Tobias Hübinette om projektet. I presentationen förklaras: ”Som besökare får du en möjlighet att se och fundera över hur saker vi säger och gör, bilder från media och formgivning, tillsammans bildar ett mönster. Mönstret känns igen både från den koloniala och rasistiska historien och från dagens ojämlikheter mellan vita och icke-vita”.

Regeringens utredare: ”Alla vita människor är rasister”

Integrationsminister Erik Ullenhag ansåg i november förra året att det behövdes en utredning om ”afrofobin” i Sverige. Den 3 februari kom resultatet i form av en rapport från Mångkulturellt Centrum, som satt den grovt kriminelle ”antirasisten” Tobias Hübinette att leda arbetet.

Den 27 juni förra året skrev den vänsterextrema tidskriften Expo en artikel om att det var ”dags att uppmärksamma de afrofobiska hatbrotten”. Fem månader senare hörsammade Sveriges integrationsminister Erik Ullenhag uppmaningen och arbetsmarknadsdepartementet anslog 180 000 kronor till projektet. Syftet uppgavs vara en ”kartläggning och kunskapsöversikt över afrofobi i dagens Sverige” samt att ”lyfta fram goda exempel för att förebygga och motverka afrofobi med fokus på kunskapshöjande insatser för barn och ungdomar”.

Uppdraget gick till Mångkulturellt Centrum i Botkyrka, MKC, och den drivande kraften bakom utredningen blev Tobias Hübinette, docent i ”interkulturell pedagogik”.

Kriminell ”antirasist”
Tobias Hübinette ser sig som en ”antirasistisk forskare och aktivist”, det vill säga att han kombinerar rollen som forskare med den som politisk aktivist. Han menar att han genom sin forskning har fört ”en antirasistisk kamp inom ett visst forskningsfält”.

Hans bana som ”antirasist” inleddes för över tjugo år sedan. Under första hälften av 1990-talet var Hübinette aktiv inom den vänsterextrema våldsrörelsen AFA, och hans övertygelse ledde till ett stort antal domar i Uppsala Tingsrätt 1992 och 1995, bland annat för skadegörelse, sabotage, uppvigling, grov uppvigling, ofredande och förtal.

I en artikel i Kurdo Baksis tidskrift Svartvitt 1996 berättade Hübinette, som själv är adopterad från Korea, om hur det började: ”Jag började helt enkelt attackera och mer eller mindre misshandla personer som betedde sig direkt rasistiskt i min närhet. Det kunde röra sig om allt från fullfjädrade skinheads, till barn i skolåldern eller äldre herrar och damer.” I samma artikel berättar han även om hur han begått stölder och skadegörelse för att bekämpa upplevd rasism.

Grundade Expo
Under sin tid i AFA lärde Hübinette känna Stieg Larsson, sedermera välkänd författare och mångmiljonär. Denne var engagerad i Socialistiska Partiet och i likhet med Hübinette intresserad av att kartlägga politiska motståndare inom vad man kallade ”extremhögern”.

Enligt Hübinette var det Larsson som först fick idén till Expo, medan Hübinette var den som startade verksamheten. ”Expo – antifascistiskt nyhetsblad” kom ut med sitt första nummer 1995 i det uttalade syftet att sprida information om ”högerextremister” till ”antifascistiska aktivister”. Det underliggande syftet var förstås att skrämma meningsmotståndare till tystnad genom hot och våld. Enligt tidningens första nummer innefattar ”högerextremister” allt från uttalade nationalsocialister till nydemokrater och ”mörkblå moderater”.

Samma år startade Hübinette och Larsson tillsammans med ett antal AFA-aktivister upp den tidskrift som är dagens Expo. Hübinette förblev tidningens researchchef fram till 1997.

Misshandlade förskolebarn
Så sent som i juli förra året twittrade Hübinette om hur han misshandlat ett litet barn som kallat honom ”kines”. Han hänvisade till en artikel i tidskriften Arena 2010. Artikeln inleds med en händelse som enligt Hübinette utspelade sig vid en busshållplats i Stockholms innerstad.

TOBIAS HÜBINETTE under sin tid i den vänsterextrema våldssekten AFA.
TOBIAS HÜBINETTE under sin tid i den vänsterextrema våldssekten AFA.

”Plötsligt ser jag att en vit pojke i bakre änden av bussen tittar på mig, slår upphetsad med ena handen mot rutan och pekar mot mig, och jag hör honom ropa högt: ’Titta, titta en kines!’ Pojken är i sällskap med ett flertal andra barn samt några vuxna, alla är vita. Det är antagligen en dagisgrupp med sina förskollärare. Barnen vänder sig om mot mig och börjar skratta, medan de vuxna också tittar på mig och sedan på barnen och ler sinsemellan, kanske förläget för min skull eller för att de tycker att pojken är gullig i sin naiva frispråkighet. Plötsligt brister något inom mig (…) Jag rusar in genom bakdörren på bussen och tränger mig fram bland barnen och trycker upp pojken mot glasrutan så han börjar kvida och ropa ’nej, nej’. Innan förskollärarna eller de andra vuxna hinner reagera kastar jag mig ut ur bussen precis innan bakdörren stängs igen, och jag ser sedan bussen åka iväg med en gråtande pojke, en förvirrad skara barn och en upprörd samling vuxna som med oförstående och anklagande blickar tittar på mig genom fönstret.”
– Det var inte någon misshandel, det var bara att jag gick in där och sade till helt enkelt, hävdar Tobias Hübinette när Nya Tider når honom via telefon.
NyT: Du tryckte upp honom mot fönstret, står det i artikeln.
– Jo, men det kan man göra på många olika sätt. Det var en händelse som ägde rum på nittiotalet, så det var länge sedan också.

Opartisk utredning?
Redan innan utredningen inleddes hade både uppdragsgivaren och utredaren bestämt sig för att afrofobi är vanligt förekommande i Sverige och att det är viktigt att bekämpa den. Då MKC tilldelades uppdraget skrev Ullenhag om hur viktigt det är att ”bekämpa den rasism och de fördomar som drabbar många afrosvenskar”.

Med Tobias Hübinette befinner sig Ullenhag i gott sällskap. ”Enligt min uppfattning är alla vita människor, oavsett kön och samhällsklass per definition rasister i egenskap av socialiserade kulturbärare”, skrev denne i tidskriften Svartvitt 1996.

I tidskriften Creol samma år förklarade han sin ståndpunkt ytterligare: ”Att känna eller t.o.m. tycka att den vita rasen är underlägsen på alla upptänkliga plan är naturligt med tanke på dess historia och nuvarande handlingar. Låt den vita rasens västerland gå under i blod och lidande.”

I den ovannämnda artikeln i Arena år 2010, som han samförfattat med universitetslektorn Carina Tigervall, tycks Hübinette hålla fast vid att svenskar i gemen är oförbätterliga rasister. ”Vår analys av detta otäcka fenomen, att skratta högt och börja peka och skrika genom att bara möta en asiatisk person, är att vita svenskar i allmänhet hyser en mer eller mindre medveten önskan om att få fortsätta att utöva en viss form av den klassiska rasistiska humorn. Så snart det finns en möjlighet att utnyttja denna rashumor kan vita svenskar helt enkelt inte låta bli att skratta och känna njutning och glädje.”
Vi frågar Tobias Hübinette om detta stycke och hur han i dag ser på vita människor.

NyT: I Arena skrev du 2010 att vita människor inte kan låta bli att skratta och känna njutning och glädje då de får chansen att skratta högt och börja peka och skrika genom att bara möta en asiatisk person. Är det något som händer dig ofta?
– Nej, det händer inte mig speciellt ofta, men det händer ibland, och även andra med asiatiskt utseende då och då. Inte något som är absolut vardag på något sätt, men sådant kan hända. Det kan handla om en föreställning på en scen också, det behöver inte vara en autentisk vardagshändelse utan det finns med som ett element i olika sammanhang.
NyT: Är ”vardagsrasism” något som du anser att alla vita människor gör sig skyldiga till?
– Nej, så behöver det inte vara.
NyT: I Creol 1996 skrev du att du önskade se ”den vita rasens västerland gå under i blod och lidande”. Vad menade du egentligen?
– Det är taget ur sitt sammanhang. Det skrev jag i ett vänstersammanhang som jag var aktiv i på den tiden. Det är avslutningen på en väldigt lång text som är riktad till ett sammanhang som inte framkommer när man bara ser den meningen.
NyT: Är det en åsikt du står fast vid i dag?
– Nej, nej, det gör jag inte.
NyT: Anser du fortfarande att den vita rasen är underlägsen på alla upptänkliga plan?
– Nej, nej, det gör jag inte.
NyT: Hur kommer det sig att du ändrat åsikt i den frågan?
– Nja, vad då ändrat åsikt… Det säger väl sig självt att det faller på sin egen orimlighet att förespråka en sådan ståndpunkt. Så fungerar inte världen.

Nya brott
Under åren 2005-2007 kom Hübinette att driva ett antal privata vendettor som ledde till fler åtal och domar mot honom. Den förste att drabbas var en 35-årig man som lärt känna Hübinette genom en förening för adopterade från Korea. Trakasserierna från Hübinettes sida innefattade förtalskampanjer via nätet och hotfulla samtal, och kulminerade i att han kastade en sten genom en fönsterruta – hos fel person – och hällde en brandfarlig vätska i mannens brevinkast.

Året därpå, 2006, lämnade Hübinettes hustru honom för en annan man. Några dagar efter att ansökan om äktenskapsskillnad lämnats in skickade Expo-grundaren ett brev till exfrun, hennes nya pojkvän och ytterligare en person, där han skrev att han var misstänkt för det så kallade Fryshusmordet. ”Ni vet alla att jag är misstänkt för ett mord på en 16-årig nazist för över tio år sedan; han fick ansiktet söndermosat, kroppen sönderslagen och handen avhuggen…”

Dagen efter släpade han ut exhustruns kläder på en balkong och hällde tändvätska över dem. Samma dag anlade han en brand i exfruns nya pojkväns postfack och sprutade tändvätska över hans dörr. Hübinette greps och satt häktad under sommaren misstänkt för mordbrand, innan en oenig tingsrätt kom fram till att det inte gick att utesluta att han kunde ha tänt eld på kläderna av misstag. Han friades från åtalet för mordbrand, ett brott som kan ge upp till åtta års fängelse, och dömdes istället för allmänfarlig vårdslöshet.

”Hübinette är en epinionsbildare, inte vetenskapsman”
Nästa år, 2007, hamnade Hübinette i öppen konflikt med sina kollegor på Institutionen för orientaliska språk på Stockholms universitet, där han under de senaste åren arbetat som doktorand.
Redan tidigare hade Hübinettes kontroversiella åsikter gjort honom illa ansedd. Under 2005 publicerade han ett antal texter på universitetets hemsida där han bland annat hade kartlagt hur många Östasienforskare som gift sig med asiatiska kvinnor, och hävdat att vita män som gifte sig med asiatiska kvinnor hade ”pedofila böjelser”. Texterna togs bort från universitetets hemsida och enligt Hübinette ville flera forskare att hans avhandling skulle underkännas.

INTEGRATIONSMINISTER ERIK ULLENHAG, här med en invandrarkvinna, skyller ifrån sig och hävdar att man gav uppdraget att utreda ”afrofobi” till Mångkulturellt Centrum, inte till Tobias Hübinette. Han har hittills vägrat att svara på Nya Tiders frågor. Bland annat: hade man agerat likadant ifall en utredare gjort likadana uttalanden om svarta som Hübinette gjort mot vita? Foto: photo2be.com
INTEGRATIONSMINISTER ERIK ULLENHAG, här med en invandrarkvinna, skyller ifrån sig och hävdar att man gav uppdraget att utreda ”afrofobi” till Mångkulturellt Centrum, inte till Tobias Hübinette. Han har hittills vägrat att svara på Nya Tiders frågor. Bland annat: hade man agerat likadant ifall en utredare gjort likadana uttalanden om svarta som Hübinette gjort mot vita? Foto: photo2be.com

Han disputerade trots allt, men vid det laget var det ingen i den svenska universitetsvärlden som ville ha honom anställd.
Räddningsplankan blev Mångkulturellt Centrum.

– Problemen kom när Tobias fått för sig att det var min skyldighet att fixa jobb åt honom efter disputationen. Jag förklarade för honom att han fick spela på samma villkor som alla andra, och då blev jag ju ögonblickligen utsedd till hans dödsfiende, berättar professor Hans Aili, som var prefekt vid institutionen för Orientaliska språk och Hübinettes chef under perioden som doktorand, för Nya Tider.

– Efter disputationen så fick han projektpengar från något av forskningsråden. De pengarna ska ju förvaltas av någon myndighet, och jag förklarade att Orientaliska institutionen inte kunde förvalta pengarna åt honom. Andra institutioner vid Stockholms universitet som tillfrågades vägrade i tur och ordning, och sedan fortsatte det så över hela landet. Det blev Mångkulturellt Centrum i Botkyrka, en kommunal myndighet, som till sist accepterade att bli hans arbetsgivare. Men jag var ju den förste att vägra, så det var väl mitt fel alltsammans i hans ögon, fortsätter Hans Aili.
Därefter inträffade händelser som återigen skulle sluta i domstol.

– När jag kom tillbaka efter midsommarhelgen så upptäckte vi att någon försökt tutta eld på hela institutionsbyggnaden. Det var två flaskor bensin som hade slängts mot en port, som var rätt illa svedd och bränd men inte hade brunnit upp. Jag polisanmälde händelsen, och blev samtidigt uppmärksammad på att det fanns en del konstiga uttalanden om mig på hans hemsida.
Professor Aili anmälde både mordbranden och de förtäckta hotelser som han ansåg att Hübinette publicerat. Även Ailis son och hans kollega Stefan Rosén upplevde situationen som mycket hotfull.
Ingendera anmälan räckte till en fällande dom. Aili menar att både polis och åklagare skötte ärendet dåligt.

– Ärligt talat, den polis som skulle utreda det kunde inte skriva svenska över huvud taget. Men hade han varit med på rättegången mot Tobias så hade han ju hört honom i stort sett anklaga sig själv för mordbranden. Den gode Tobias babblade ju på och sade en del väldigt märkliga saker. Men han hade en skicklig försvarare som styrde in det hela på kärnfrågan; de kom fram till att det inte var olaga hot och sedan var saken klar. Åklagarna skötte inte det hela särskilt kompetent heller.

Hübinette berättade under rättegången en mycket osannolik historia som bland annat innefattade motorcykelgangsters som skulle ha tvingat honom att skriva saker han inte ville, och att han smetat in sin egen bakdel med ketchup för att få det att se ut som om han blivit våldtagen.

Efter dessa händelser fick Hübinette år 2008 genomgå en så kallad liten sinnesundersökning. Den undersökande läkaren misstänkte att Hübinette led av en allvarlig psykisk störning. Hovrätten, som den 23 december samma år dömde honom för olaga hot, kom dock fram till att det ”inte finns tillräckliga skäl att besluta om en rättspsykiatrisk undersökning. Däremot finns skäl att överväga en lindrigare påföljd än fängelse.” Tingsrättens dom på två månaders fängelse mildrades därför till skyddstillsyn.

När vi frågar hans tidigare chef Hans Aili huruvida Hübinette är kapabel att göra en objektiv utredning om ”afrofobi”, tvekar han inte en sekund.
– Nej, det kan han inte. Han forskar i stort sett på sig själv och det som drabbat honom. Jag har sagt det förut: han är opinionsbildare, inte vetenskapsman.
Nya Tider har sökt Erik Ullenhag och de ansvariga på Mångkulturellt Centrum för en kommentar. I skrivande stund har vi inte fått svar. MKC finansieras med minst 11,3 miljoner av skattebetalarnas pengar via Botkyrka kommun, Stockholms läns landsting och Statens kulturråd.

Dela artikeln

Materialet är upphovsrättsskyddat. Du har tillstånd att citera fritt ur artiklarna förutsatt att källa (www.nyatider.se) anges. Foton får inte återanvändas utan Nya Tiders tillstånd.

Relaterat

Läs även:

NATO baserar kärnvapen­kapabelt bombflyg i Luleå

NATO baserar kärnvapen­kapabelt bombflyg i Luleå

🟠 Stf. Flygvapenchefen: Nu tar vi nästa steg i vårt samarbete med USA. Historia skrevs i juni då två amerikanska B-1B Lancer strategiska bombflygplan, med kapacitet att bära kärnvapen, för första gången någonsin landade i Sverige. Det skedde inom ramen för den andra flygövningen som genomfördes i norra Sverige bara den senaste månaden. Nya Tider avslöjar flera okända aspekter om B-1B Lancer, inte minst hur det egentligen ligger till med dess kärnvapenkapacitet, samt gör en analys om varför USA och NATO är så intresserade av Sverige och ett flygfält i Norrbotten.

Natoanslutningen har gått på tvärs emot demokratin och folkets självbestämmande

Natoanslutningen har gått på tvärs emot demokratin och folkets självbestämmande

🟠 DEBATT. All offentlig makt i Sverige utgår från folket. Så lyder definitionen av demokrati enligt den tyngsta av Sveriges grundlagar, Regeringsformen. Om det förhåller sig på detta sätt, ja då är allt frid och fröjd. Vald regeringen har därefter till uppgift att omsätta folkets vilja till politiskt ställningstagande och praktisk handling för att folkstyret, demokratin, ska anses fylla sin grundläggande funktion. Utgick makten från folkets val av politik efter valet 2018 eller fick folk­styret stryka på foten till förmån för etablissemangets lösning som ingen röstat för? Den frågan ställer sig veckans debattör, Curt Linderholm.

Du döda nya värld

Du döda nya värld

🟠 DOKUMENTÄR. I en spektakulära dokumentären Died Suddenly kommer flera yrkesmänniskor till tals som hanterat det som framstår som dödliga biverkningar av vaccinen mot covid-19. Filmen, som nu utsätts för omfattande censur av it-jättarna, aktualiserar frågan om vad en dokumentär egentligen är.

Nyhetsdygnet

Senaste numret

Nya Tider är den enda tidningen som bemöter systempressens lögner i deras eget format: på papper. Sedan grundandet 2012 granskar Nya Tider den politiska korrektheten och berättar hur verkligheten ser ut bakom systemmedias tillrättalagda version. Tidningen utkommer med en nätutgåva två gånger i veckan och ett magasin varannan vecka.
Vávra Suk
Chefredaktör

Att bryta ensamheten

🟠 RECENSION I Nederländerna säger 30 procent av de vuxna att de känner sig ensamma. I USA är siffran 40 procent, dubbelt så stor som på 1980-talet. I Tyskland anser två tredjedelar av befolkningen att ensamhet är ett allvarligt problem. Allt fler upplever att de lever i ensamhet. Vi är alltmer isolerade, inte bara från varandra, utan också från våra politiker och samhället i stort. Den brittiska professorn Noreena Hertz tittar på vad som gör oss ensamma och vad ensamhet egentligen är. Hon kommer också med många goda råd om hur vi kan undvika ensamhet och även tänka på människor i vår omgivning.

Vi måste prata om sex

🟠 RECENSION Det är svårt i vår genomliberaliserade tid att diskutera sex och kärlek, eftersom den liberala analysmetoden inte fungerar. En liberal börjar ju med frågan ”Vad vill jag?” Redan där blir det svårt, eftersom naturen i sin stora visdom har gjort kärleken blind, och i bästa fall egolös. Vilja är ju inte heller, som den brittiska författaren Louise Perry tar upp flera gånger i denna bok, något enkelt eller alltid positivt, som liberalerna vill tro. Perry går sedan vidare med att såga det mesta som ”den sexuella revolutionen” har medfört.

Svartvita skärvor av det sanna Sverige

🟠 KULTUR En regnig eftermiddag i mina tonår blev TV:ns fjärrkontroll till slut räddningen från tristess. Vanligtvis hade jag nog slagit på ett färgsprakande MTV, men inte just den gången. I stället var det filmen ”Driver dagg faller regn”, en film som handlade om en svunnen tid redan då, men som också bar på en viktig varning till framtida generationer.

Thierry Baudet: Därför behövs en fundamental opposition

🟠 Enligt Forum voor Democraties partiledare Thierry Baudet har partiet intagit en roll som ”fundamental opposition”. Detta genom att inte godkänna själva premisserna i de frågor som de andra partierna debatterar med varandra. Han tar upp invandringen, covid, klimatet, jordbruket, Ukraina och EU som konkreta exempel. ”I alla dessa frågor har vi en mycket mer fundamental inställning. Det är därför vårt parti är i en marginaliserad position, därför att det är den röda linjen som du inte får passera”, säger han till Nya Tider. Nu vill han ge fler rörelser den ”intellektuella ammunition” som krävs för att kunna argumentera för en radikalt annorlunda linje.

“Bönderna är rädda för Arla”

🟠 Nu går en av Sveriges största mjölkgårdar i konkurs. En av Sveriges största mjölkgårdar läggs ned efter en konflikt med Arla, och den drabbade bonden är inte ensam. Nya Tider har talat med drabbade (infälld bild) och med Claes Jonsson, ordförande för Sveriges Mjölkbönder (stor bilden). Alla vittnar om en ”tystnadskultur” där Arla har vänt sig emot sina egna för att uppfylla politiskt korrekta krav och där Arlas medlemmar inte vågar uttala sig, vare sig internt eller offentligt.

Karlarnas propagandist

🟠 HISTORIA Hedvig Eleonora är idag känd som Karlarnas maka, mor och farmor. Hon var nämligen gift med Karl X Gustaf, mor till Karl XI och farmor till Karl XII. Att hon lät bygga Drottningholms slott som en pfalzisk maktmanifestation visar att hon även kan kallas Karlarnas propagandist. Med hjälp av arkitektur, guld, siden och konst markerade hon mot den svenska adeln.

John Ericsson – en mångsidig uppfinnare

🟠 HISTORIA Svenskarna måste vara ett väldigt nyfiket släkte. Många uppfinnare och upptäckare har passerat revy genom vår historia. I den här artikeln tänkte jag att vi skulle lära känna John Ericsson. För att få ett perspektiv över våra uppfinnande svenskar lånade jag boken ”Svenska Uppfinnare” 2003 av Petter Karlsson och Johan Erséus, bokförlaget Max Ström. Här presenteras en rad uppfinnare som jag aldrig hade hört talas om. Även ”Stora Focus” uppslagsverk, 1988 samt ”Lilla Uppslagsboken”, 1959 har varit till hjälp med denna artikel.

Satsa på ett eget örtapotek i år!

🟠 Nu har vi vintern bakom oss och våren har redan deklarerat sin ankomst. Redan lyser de små snödropparna bland löv och snö. Det är nu det frusna börjar få liv igen. Snart kan vi se de första små nässelskotten titta fram. Och nu kan vi börja så våra frön, visserligen inomhus än så länge, men bara känslan av att det är på gång är fantastisk. Man blir glad bara av att titta på de färgsprakande fröpåsarna.

Logga in på ditt konto

Genom att fortsätta surfa vidare på hemsidan godkänner du vår integritetspolicy.