Skip to Content

Runkalendern, av Magnus Stenlund.
BOKRECENSION: Runkalendern

Runmästarens hemliga regler och dolda budskap

PappersupplaganNya Tider v. 27

Runböcker finns det många av, men i Runkalendern tar Magnus Stenlund ett nytt grepp om det fornnordiska alfabetet. Han driver tesen att en runmästare redan på bronsåldern var i kontakt med Medelhavscivilisationerna, kanske de Joniska öarna, och med stor noggrannhet och enligt förutbestämda regler skapade dessa runor. De är långt mer än skrivtecken, utan berättar också mycket om de gudar och andra väsen som de symboliserar, ordnade i en vacker symmetri som på ett schackbräde.
Boken kan köpas på alternamedia.se

Publicerad: 8 juli, 2021, 17:46

  • Svenska

Läs även

Under tjugofyra dagar i december 2020 berättade författaren Magnus Stenlund i mediekanalen Swebbtv om de fornnordiska runorna och deras symbolik och troliga ursprung – en runa för varje dag. Han tog avstamp från SVT:s Julkalender och kal­la­de sitt program för Runkalendern.

Om författaren: Magnus Stenlund är från början civilekonom och finansanalytiker med uppdrag på flera håll i världen. Han har även skrivit för affärspressen. Efter att ha brutit nacken i en skidolycka valde han att sadla om och börja skriva böcker inom historia och historisk fiktion. Han har forskat i svensk fornhistoria sedan 2012.

Nu har denna kalender blivit en bok, Runkalendern, där författaren går in på djupet med runornas troliga ursprung, varför runmästaren valde vissa gudar och väsen framför andra, vilket tecken som var hans troliga förlaga för respektive runa och vilka komplicerade regler han följde med avseende på symmetri, skrivriktning och symbolik.

Utifrån runornas inbördes placering, uppdelade hierarkiskt på tre ätter, resonerar Magnus Stenlund om gudars olika betydelse under olika epoker, hur de växlat och ärvt varandras egenskaper, och var de kan tänkas ha sitt ursprung. Han underbygger sina teorier med en rad fynd som arkeologer gjort av spännande föremål, som bragebysvärdet från bronsåldern, cirka 1500 f.Kr., och utsmyckat med komplicerad ornamentik, eller de magikerhattar i guld och andra ädla metaller som ”trollkarlar” använde för att beräkna olika viktiga datum under året.

 

En annorlunda bok om runor

Magnus Stenlund utgår från den svenske professorn Sigurd Agrells teorier, som författaren tillskriver bragden att för hundra år sedan ha ”avslöjat runornas största hemlighet”. Agrell var ett sant original från Lunds universitet, ”ett kreativt geni”, men vann aldrig erkännande av de historiker som kom efter honom. Vad var då hans genialiska drag?

Ordet ”runa” betyder hemlighet, och runor kunde från början endast förstås av de invigda. Man hade på olika sätt försökt bevara hemligheten med den verkliga symboliken och ”magin”. Agrell upptäckte att om man tog den första runan i futharken, som runalfabetet kal­las, och placerar den sist, så uppstår plötsligt en symmetri som gör att runorna ”faller på plats” och får en helt ny men naturlig mening och inbördes ordning.

Magnus Stenlund förklarar hur denna ”hemliga futhark”, som alltså mera korrekt borde heta ”uthark” eftersom runan Fä flyttats till sista platsen i alfabetet, kan delas upp i tre ätter där de olika gudarna och väsen tillskrivs en hierarkisk ordning, precis som på ett schackbräde. Inget placeras ut av en slump, alla positioner är noga genomtänkta.

Runorna ursprung

Redan i En liten bok om runor nämner Björn Jónasson att det nordiska runalfabetet troligtvis utvecklades ”genom en blandning av de grekiska, latinska och etruskiska” alfabeten, men går inte in på några närmare detaljer och jämför inte heller de olika skrivtecknen med varandra. Det gör däremot Magnus Stenlund genomgående i boken Runkalendern. I synnerhet jämför han runalfabetet med det grekiska. Vid dessa jämförelser är det både uttal och yttre likheter som tas upp. När han tar upp runan Hagal, N, noterar han till exempel denna runas yttre likheter med grekiskans Heta och latinets H. Även feniciska och andra alfabet gås igenom, liksom de piktogram som de kan ha utvecklats ur.

Björketorps­stenen, träsnitt av Evald Hansen i Sveriges hednatid av Oscar Montelius (1877).

Björketorps­stenen, träsnitt av Evald Hansen i Sveriges hednatid av Oscar Montelius (1877).

 

Enligt Magnus Stenlund måste en och samma runmästare ha skapat hela runraden. Detta eftersom den konsekvent följer samma regelverk om att till exempel ingen runa ska kunna förväxlas med en annan, oavsett hur man orienterar den, men också för att dess komplexitet inte kan vara något som utvecklats med tiden, utan måste ha varit uttänkt från början. Stenlund placerar runmästaren i den Joniska övärlden, och det redan på bronsåldern. Vad han har för belägg ska vi inte avslöja här.

Redan i inledningen gör författaren klart för läsaren att boken är populärvetenskaplig, och saknar därför fotnoter. Referenser och bildkällor är samlade i slutet, allt för att hålla boken så lättläst som möjligt.

Det är verkligen hisnande läsning där de vikingatida gudarna jämförs med sina motsvarigheter i andra civilisationer och kulturer, och deras ursprung söks i avlägsna gemensamma arketyper. Runorna berättar även om hur de fornnordiska gudarnas status har stigit och falnat, och hur de kan ha omvandlats och fått nya roller allt eftersom seklerna flugit förbi.

Bland annat gissar Stenlund att ”Odinns komplexa natur och förmåga att resa mellan de levande och de dödas rike” gör att den guden kan ha en koppling till assyriernas gud Aš-Sur, samt att Heimdalls förlaga skulle vara den vediske eldguden Agni.

Inte sällan skulle den vetgirige vilja ha något mer handfast, en referens till vetenskaplig litteratur eller forskning, men det är också meningen med boken; att inspirera till egna efterforskningar. Och glädjande nog håller Magnus Stenlund redan på med ett verk som på ett mera genomgripande sätt kommer att ta sig an dessa frågor, och där kommer den som uppskattar fotnoter att få allt han kan önska sig.

Återspeglar nordbornas liv

Vad var viktigt i en nordbos liv? Vad styrde deras öden och vad ansåg de vara överordnat andra saker i livet? Runorna ger en vägledning om detta.

I samband med att Stenlund tar upp vattenrunan Lagu kommer han in på offer till gudarna. Han nämner att när människorna som levde i Norden under brons- och järnåldern offrade till gudarna, så ”var det regelmässigt i vatten och träsk, och så pågick det ända in i vendeltid”.

På så vis lär man sig inte bara mer om runor när man läser den här boken utan även om den förkristna nordiska religionen, eller den forna seden som den också kal­las.

 

Författaren underbygger sina tankar och slutsatser med mängder av referenser till arkeologiska fynd, av vilka han ofta gör egna intressanta och vågade tolkningar. Det är inte sällan han går rakt emot den ”etablerade sanningen” om olika föremåls betydelse, ålder och ursprung, och med ledning av forskarnas egna laboratoriedata kan han visa att andra tolkningar är minst lika möjliga, eller rentav mer troliga.

Talmagi, noanamn och trollkarlshattar

I Runkalendern kommer Stenlund även in på talmagi och noanamn, det senare är ett alias som ges onda ting som man inte vill nämna vid sitt verkliga namn för att inte tillkal­la detta onda. Detta visar sig bland annat när han tar upp Thurisaz, som är runa nummer två och står för de onda thursarna som förgör världen vid Ragnarök.

Stenlund skriver: ”Tvåtalet har faktiskt i alla tider haft sådana negativa associationer. Ta bara ord som tvehågsen, tvetungad, tveeggad och tvetydig. Djävulens noanamn var bland annat ’den andre’. Där gott finns, finns även ont.”

Bruket av noanamn går således tillbaka på den gamla föreställningen om det verkliga namnets starka makt. I förkristna Norden användes det om fruktade och respekterade rovdjur som björnen och vargen. Dock fanns å andra sidan, som Stenlund noterar, förbundet ylfingarna som dyrkade vargen.

Författaren går igenom de olika siffrornas betydelse, vilket vi ofta känner igen från andra sammanhang. Stenlund gör även jämförelser med andra civilisationer, där siffrorna i påfallande hög grad har en likartad innebörd. Runans placering i runraden blir därför betydelsefull och ger den en positiv eller negativ laddning och en djupare innebörd.

 

Ett av de arkeologiska föremål som Stenlund stödjer sig på, i synnerhet när det gäller talmystiken, är de guldfärgade struthattar från äldre bronsålder som har hittats i Mellaneuropa. Dessa hattar, som han bland annat skriver om i samband med Jara-runan, har ofta definierats som trollkarls- eller häxhattar, och gav sannolikt upphov till de hattar som vi idag gärna avbildar trollkarlar och häxor med.

Den ”magi” som de presenterade på bronsåldern var dock troligen att de kunde förutse viktiga astronomiska datum och himlafenomen, eftersom de fält och ringar som var ristade på hattarna formade en sinnrik solkalender.

Imponerande bildmaterial

Boken är rikt illustrerad med färgfoton och bilder, vilket är relativt ovanligt för böcker som inte ges ut på stora förlag på grund av den markant högre kostnaden. Utan alla dessa foton hade dock boken aldrig kunnat komma i närheten av den behållning man nu får ut av den. Textens förklaringar och analyser kretsar ofta kring artefakter och deras symbolik, och det rika bildmaterialet är till stor hjälp för att förstå författarens intentioner.

Språket är den andra stora behållningen. Det är lättläst och alla kan med enkelhet ta till sig av bokens innehåll.

Det märks att författaren och förlaget, och då inte minst formgivaren Åke Blomdahl, lagt ned mycken möda på att leta fram och välja ut de bästa bilderna och att få texten att vara informativ utan att kännas tungläst. Boken lär oss en hel del om olika historiska fynd under främst bronsåldern, men är samtidigt spännande, fantasieggande och inspirerande att läsa.

Boken kan köpas på alternamedia.se

Sophia Eklund

[email protected]

Håll god ton och ett vårdat språk i kommentarerna. Olagligt innehåll är så klart förbjudet och kommer att resultera i avstängning från vårt kommentarsfält.

Om du har blivit godkänd för att lägga upp kommentarer utan förhandsgranskning från tidningens sida är det du själv som är ansvarig för innehållet. Det innebär att Nya Tider kan tvingas att medverka vid brottsutredning vid ett eventuellt åtal.

För förhandsmodererade kommentarer ber vi om tålamod. Vi går löpande igenom kommentarer men det kan beroende på tid på dygnet dröja flera timmar innan vi hinner titta på den.

Vi förbehåller oss rätten att radera kommentarer som innebär förtal, är kränkande, innehåller grovt språk eller helt enkelt är irrelevanta.

Historisk djupdykning om Svea rikes regentlängder

BOKRECENSION: FRÅN ODEN TILL VASADe av oss som inte skolkade på historielektionerna har minnen från mellanstadiet då det tragglades kungar och drottningar från Gustav Vasa och framåt. Via drottning Kristina och ”Överste Gustafsson” till vår nuvarande kungafamilj, Bernadotte, som nu dessutom expanderar med några potentiella arvtagare per år. Amatörhistorikern Lars Ulwencreutz har tagit sig an det ambitiösa projektet att skriva om de regenter som kommer före Gustav Vasa. Här flätas historia och legend samman och för läsaren ända tillbaks till Oden, som enligt författaren var en riktig människa av kött och blod i en avlägsen forntid. Titeln på boken är talande nog Från Oden till Vasa – Svea Rikes regentlängder, 110 regenter på 1500 år.

The Great Reset – en ”konspirationsteori” skriven av World Economic Forum

RECENSIONBegreppet ”The Great Reset” lanserades under förra årets nedstängningar av samhället och en bok med samma titel var mystiskt nog färdig att tryckas redan i juli 2020, knappt fyra månader efter att hela Europa förvandlades till ett ödelandskap, där folk fick sitta inlåsta i sina hem. Då BBC så sent som den 22 november 2020 kal­la­de begreppet ”The Great Reset” för en ”konspirationsteori” – trots att boken fysiskt finns och går att köpa – så är det värt att titta närmare på vad som planeras för framtiden av mer eller mind­re dolda personer som samverkar med världens mäktigaste globalister. Ett litet axplock av alla deras planer redovisas i denna recension.

Personlig analys av ett Sverige i kris

BOKRECENSIONProfessor Karl-Olov Arnstberg har utkommit med boken Godhetstyranniet, där han på ett nyktert och pedagogiskt sätt analyserar de dogmer som styr dagens samhälle, och hur ”de goda” rättfärdigar sig själva och det skräckvälde de påtvingar sin omgivning. Underrubriken lyder ”Om makt och vanmakt i Sveriges offentlighet”.

När araber tog slavar på Island

BOKRECENSION I romanen Turkräden riktar författaren Mats Röyter ljuset mot sommaren då arabiska pirater landsteg på Island för att där röva bort män, kvinnor och barn som skulle säljas som slavar i Nordafrika. Det är en historia värd att berättas, inte minst i en tid då européer demoniseras och utmålas som de enda som skapat lidande i världen.

Sverige sett med finska ögon

BOKRECENSIONVad händer i vårt land? Finns det någon röd tråd bakom de braskande rubrikerna som möter oss varje dag på tidningarnas löpsedlar? Läraren och rektorn Henrik Paetau, bosatt i Finland, har i boken Sverige – Den märkliga grannen i väster gjort ett försök att hitta en sådan. Han observerar och kommenterar olika samhällsområden såsom skolan, politiken, Sverigebilden utomlands och han har även ett kapitel om sina minnen av ett Sverige som var.

Den globala statskuppen

KULTUREn självutnämnd elit av världens allra rikaste har sedan mer än ett århundrade arbetat för att skapa en global planekonomi, som de menar behövs för att rädda oss från oss själva. Med hjälp av coronakrisen har de flyttat fram sina positioner. Jacob Nordangård varnar i sin senaste bok för att en teknokratisk diktatur håller på att ta makten under filantropisk förklädnad. De lovar oss hälsa, rättvisa och att rasism och naturförstörelse får en ände, men till priset av att vi underkastar oss totalitär övervakning.

Thoralf Alfsson berättar om sina år i SD – från riksdagsinträde till uteslutning

BOKRECENSIONRECENSION: I boken Mina politiska fighter, med underrubriken ”Jag var inte naiv!”, skriver den tidigare SD-politikern och riksdagsledamoten Thoralf Alfsson om sina erfarenheter av att arbeta för ett parti som alltid motarbetats av olika delar av etablissemanget. Läsaren får också en bild av riksdagens arbete inifrån, liksom av det parti som kom att utesluta honom.

Runar Søgaard på löpsedlar innan boken ens har släppts

BOKRunar Søgaards självbiografi "Gud gav oss tio bud – jag har brutit mot nio av dem" har skapat rubriker och avbildas på Aftonbladets löpsedel. Själv tar han uppståndelsen med ro och säger att det är utmärkt reklam. AlternaMedia är i dagsläget den enda butiken som har den i lager.

Gå till arkivet

Send this to a friend