<strong>I SAMTAL MED NYA TIDER.</strong> Nya Tiders viceredaktör Sanna Hill träffade Dan Roodt och hans fru Karen för en intervju i januari i år.

Varför alla borde stödja afrikandernas kamp

Med ökande våld och rasism mot europaättlingar i Sydafrika behöver afrikanderna internationellt stöd för att överleva. Människorättsaktivisten Dan Roodt menar att afrikandernas unika vittnesmål om hur det är att vara en västerländsk nation som domineras av icke-européer faktiskt kan bli det som räddar hela vår civilisation.

Det är nu allmänt erkänt att europaättlingarna afrikanderna, och Sydafrikas vita minoritet överlag, är hotade. Det finns nu två, nej tre, stora svarta politiska partier som försöker bjuda över varandra när det gäller att konfiskera mark som ägs av afrikander, påföra oss högre skatter, införa strängare raskvoter för våra rugby- och cricketlag, översvämma de kvarvarande skolor som har en afrikandisk majoritet med svarta elever, och göra det svårare för dem med rötter i Europa att komma in på universiteten. Till och med lokala skattesatser används för att försöka driva småföretag eller familjegårdar ägda av dem med ”fel” hudfärg i konkurs.

På det hela taget håller det multikulturella experimentet på att haverera fullständigt i Sydafrika. Våldet och förödelsen ökar (70 000 döda sedan 1994) tillsammans med korruptionen, miljöförstörelsen och intoleransen mellan Sydafrikas språkliga och etniska grupper. Invandrade afrikaner dödas i likhet med de vita farmarna rutinmässigt och polisen och rättsväsendet ser ofta mellan fingrarna med det.

För många betraktare i utlandet är Sydafrika ett förlorat land, ett sjunkande skepp som man bara kan överge. Men själva vårt samhälles förfall är i sig ett kraftfullt argument mot politisk korrekthet, som fortfarande kan rädda oss och den europeiska civilisationen i stort. Det kommer att ta årtionden innan Europa eller Nordamerika nått den grad av förfall som Sydafrika redan gjort. Vi är före vår tid, som det heter. Vi är det empiriska beviset för att mångkulturalism, positiv särbehandling, kryperi för icke-européer bara för att de är icke-européer, leder raka vägen mot avgrunden!

Men ändå, kan skeptikern invända, varför skulle det vara värt att rädda de fyra miljoner vita som lever i Sydafrika när hela den europeiska/västerländska civilisationen befinner sig i fara? När våra insatser behövs för att rädda Frankrike, Storbritannien, USA från ett planerat sönderfall och övertagande av andra kulturer, varför bry sig om Sydafrika?

Jag accepterar att det faktum att vi under större delen av nittonhundratalet offrat våra liv i minst fyra krig för de Allierade och för Väst inte värderas särskilt högt. Men här följer några goda skäl till att ni borde stöda oss nu, i vår slutgiltiga kamp för överlevnad. Det är ingen fysisk kamp utan en andlig sådan, en viljans kamp. Vi har många fiender och få vänner… Vi fortsätter dock, trots alla odds, att göra motstånd mot att bli mördade, att bli assimilerade, att bli införlivade!

Varför det afrikandiska folket är värt att stödja

De flesta av oss kommer från Nordeuropa, som under de senaste 300 åren eller så, ända sedan Upplysningen, har producerat några av de främsta genombrotten inom vetenskap, filosofi, konst, musik och litteratur. Om nordeuropéerna är värda att rädda, så är det också värt att rädda oss. Faktum är att vi är en unik grupp av blandad holländsk, tysk, fransk och skotsk härkomst, som mestadels talar en moderniserad germansk dialekt som kallas afrikaans.

Det häpnadsväckande med vårt språk, afrikaans, är att även om det utvecklat en förenklad grammatik är dess ordförråd nästan oförändrat sedan den europeiska medeltiden, i betydligt högre grad än ens de stora europeiska språken. Vi har här en unik länk till vårt avlägsna förflutna i Europa. Det finns vissa belägg för att större delen av Nordeuropa talade dialekter som påminner om afrikaans från omkring 1300 till 1600 e.Kr, då lågtyskan var lingua franca i hela Hansan.

Under nittonhundratalet var vi förenade i en stor nationell rörelse som endast bragtes på fall av utländsk inblandning, terrorism, intensiv propaganda, ekonomiska sanktioner och mer därtill. Istället för att få ett federalt system och tolerans för etniska skillnader, fick vi leninism och etnisk dominans, till och med ett långsamt folkmord där vi blir dödade en efter en, familj efter familj.

Efter mer än tre århundraden i Afrika har vi blivit härdade och starka. Finns det något annat land i världen där svarta måste införa raskvotering som gynnar dem själva därför att de känner sig hotade av vita människors idrottsliga förmågor? För att inte nämna det mest radikala programmet för positiv särbehandling på jorden i syfte att svälta ut oss ekonomiskt, intellektuellt, och till och med bokstavligt genom att hindra oss från att producera mat på våra farmer, som vi gjort sedan 1650-talet!

Striden om Sydafrika är inte över. Man kunde tro att vårt öde beseglades 1994 då Nelson Mandela blev president, efter det dåvarande afrikandiska ledarskapets totala misslyckande under förhandlingarna vid Kempton Park. En uttalad kommunist och medkonspiratör till östtyska Stasi, Joe Slovo, triumferade över dem alla. Men sådan är vår motståndskraft inför terrorism, farmarmord, ras- och språkdiskriminering, ekonomiska och utbildningsmässiga orättvisor, att efter 20 år med en ytterst fientlig regeringsmakt finns vi fortfarande kvar!

Afrikandernas unika bidrag till Europas framtid?

I dag såg jag en fransk tv-debatt på Ce soir ou jamais!, där den kamerunska författarinnan Léonora Miano sade till Elisabeth Lévy att hon ”inte ska vara rädd för att bli en minoritet i Frankrike”. Lévy tog risken att ge uttryck för de onda aningar som många fransmän har inför sitt lands kulturella förändring genom invandringen. Med enastående arrogans sade Miano till henne att ”detta är vad man kallar en mutation” och ”det kommer inte att hända”.

Hur kommer livet att te sig när fransmännen är en minoritet i Frankrike, holländarna en minoritet i Nederländerna, italienarna en minoritet i Italien, och så vidare? Tja, man behöver inte gå längre än till Sydafrika för att finna det mardrömslika svaret. När man blir en minoritet under en icke-europeisk majoritet, tvingas man genomlida ständigt våld, degradering, förnedring och utarmning genom raskvoter och etnisk diskriminering.

Den vittnesbörd som vi afrikander för med oss till den internationella debatten om invandring, mångkultur, folk och etnicitet kan fortfarande rädda den västerländska och europeiska civilisationen. Men för att den möjligheten ska kunna infrias, måste vi själva överleva.

När vi 1652 landsteg på Sydafrikas spets hade de svarta bantustammar man förknippar med dagens Sydafrika inte hunnit invandra norrifrån och skulle inte göra det på ytterligare hundra år. Vi har gjort det mesta av våra möjligheter genom att bygga det mest framgångsrika landet i Afrika, ett land där vi i dag betraktas som främlingar. Vi nekas tillträde till de institutioner som våra förfäder grundat medan våra namn raderas från städer, gator och byggnader för att visa att vi är en raslig och kulturell ”utgrupp”. Vi duger för att betala skatt men inte för att räknas som fullständiga medborgare; en myriad av lagar pådyvlar oss en fundamental ojämlikhet under förevändningen att man ska införa just ”jämlikhet mellan raserna”.

I Sydafrika finns det något som kallas ”rättvis diskriminering”, som det otvivelaktigt kommer att göra över hela världen snart. Det är ingenting annat än antivit rasism.

Om ni tycker att vår röst och vårt unika vittnesbörd borde höras och att vi inte förtjänar att helt enkelt utrotas eller undanträngas från vårt eget land, då ber vi ödmjukt om ert stöd i vår kamp för värdighet, jämlikhet och rättvis behandling från den svarta majoriteten och deras radikala kommunistiska allierade. För att vi ska kunna överleva på längre sikt krävs, precis som för alla andra folk, att vi uppnår självstyre.

Var så snälla och hjälp oss, i ord och handling!

Översättning: Dan Malmqvist, Nya Tider

Intervju med Dan Roodt

Dela artikeln

Materialet är upphovsrättsskyddat. Du har tillstånd att citera fritt ur artiklarna förutsatt att källa (www.nyatider.se) anges. Foton får inte återanvändas utan Nya Tiders tillstånd.

Relaterat

Myndigheter älskar struntfrågor

Myndigheter älskar struntfrågor

🟠 OPINION: Karl-Olov Arnstberg Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden (SIN) är en liten myndighet som bildades 2007. Men även en liten narr kan spela stor teater. Debattören professor Karl-Olov Arnstberg ställer sig kritisk till hur SIN häller grus i Polismyndighetens arbete för småsaker, samtidigt som man nonchalerar riktiga hot mot medborgarnas integritet.

Du förtjänar sanningen

Du förtjänar sanningen

🟠 LEDARE Massmedier granskar inte längre makten. De är numera en integrerad del av etablissemanget och deras roll är inte längre nyhetsförmedling av sanningen utan att skapa och styra det politiska narrativet. Oavsett deras påstådda politiska olikheter har de enats och ställt sig på samma sida i de viktigaste av frågor.

Läs även:

Myndigheter älskar struntfrågor

Myndigheter älskar struntfrågor

🟠 OPINION: Karl-Olov Arnstberg Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden (SIN) är en liten myndighet som bildades 2007. Men även en liten narr kan spela stor teater. Debattören professor Karl-Olov Arnstberg ställer sig kritisk till hur SIN häller grus i Polismyndighetens arbete för småsaker, samtidigt som man nonchalerar riktiga hot mot medborgarnas integritet.

Du förtjänar sanningen

Du förtjänar sanningen

🟠 LEDARE Massmedier granskar inte längre makten. De är numera en integrerad del av etablissemanget och deras roll är inte längre nyhetsförmedling av sanningen utan att skapa och styra det politiska narrativet. Oavsett deras påstådda politiska olikheter har de enats och ställt sig på samma sida i de viktigaste av frågor.

Moldavien balanserar mellan krig och omöjlig neutralitet

Moldavien balanserar mellan krig och omöjlig neutralitet

🟠 OPINION: IURIE ROSCA Moldavien är trängt mellan öst och väst, Ryssland och Nato. När fronten i Ukraina flyttar sig västerut och ser ut att krackelera på allt fler ställen ser debattören Iurie Rosca ett hot mot att stridigheterna spiller över på hans eget land, Moldavien, där en del redan kontrolleras av ryska ”fredsbevarande” trupper. Men samtidigt är Putin överraskande undfallande i vissa frågor och har till och med lovat att inte angripa led¬ningen i Kiev. Varför? undrar Rosca, och menar att det finns starka kraf¬ter som tjänar på att kriget drar ut på tiden och till och med utvidgas.

Trollfabriker och medias trollsång

Trollfabriker och medias trollsång

🟠 CHEFREDAKTÖREN HAR ORDET Det är bråda tider just nu. I massmediernas redaktioner springer journalister runt som yra höns och kacklar gemensamt: ”Trollfabrik, trollfabrik, trollfabrik.” Artikel efter artikel pumpas ut om det vagt definierade men påstått allt mer överhängande hotet mot samhället som Sverigedemokraterna menas utgöra. Men få verkar se var den verkliga trollsången kommer ifrån.

Nyhetsdygnet

Senaste numret

Nya Tider är den enda tidningen som bemöter systempressens lögner i deras eget format: på papper. Sedan grundandet 2012 granskar Nya Tider den politiska korrektheten och berättar hur verkligheten ser ut bakom systemmedias tillrättalagda version. Tidningen utkommer med en nätutgåva två gånger i veckan och ett magasin varannan vecka.
Vávra Suk
Chefredaktör

Bob Dylans syn på världen, sedd genom låttexter

🟠 BOKRECENSION Stjärnorna är också fans. Även de tittar upp mot sin stjärna och drömmer. Så här på ålderns höst (han fyller 83 i år) har Bob Dylan skrivit sin tackbok till några av de som inspirerade honom till att bli vår tids störste låtskrivare. Bob Dylans betydelse för modern kultur går knappast att överskatta, han har beskrivits som ”den som gav popmusiken en hjärna”. Förutom otaliga skivor har han även givit ut en del böcker. Denna den senaste är, precis som självbiografin Chronicles, Volume one (2004) skriven i en fri och associativ stil genom vilken Dylan ofta ger fritt spelrum åt sin fantasi.

Varför är det tabu att tala om Swexit?

🟠 BOKRECENSION Varför var vänstern på 1990-talet skeptisk till EU:s föregångare EG medan de borgerliga var entusiastiska, och varför är det främst högermänniskor som idag ifrågasätter EU? Carl Albinsson, själv tidigare moderat och öppen anhängare av EU, granskar i sin bok Varning för Swexit! Högerväljarnas kluvna syn på EU opinionens svängningar och ger de borgerliga råd för hur de ska undvika den Swexitdebatt som deras väljare vill ha.

Thierry Baudet: Därför behövs en fundamental opposition

🟠 Enligt Forum voor Democraties partiledare Thierry Baudet har partiet intagit en roll som ”fundamental opposition”. Detta genom att inte godkänna själva premisserna i de frågor som de andra partierna debatterar med varandra. Han tar upp invandringen, covid, klimatet, jordbruket, Ukraina och EU som konkreta exempel. ”I alla dessa frågor har vi en mycket mer fundamental inställning. Det är därför vårt parti är i en marginaliserad position, därför att det är den röda linjen som du inte får passera”, säger han till Nya Tider. Nu vill han ge fler rörelser den ”intellektuella ammunition” som krävs för att kunna argumentera för en radikalt annorlunda linje.

“Bönderna är rädda för Arla”

🟠 Nu går en av Sveriges största mjölkgårdar i konkurs. En av Sveriges största mjölkgårdar läggs ned efter en konflikt med Arla, och den drabbade bonden är inte ensam. Nya Tider har talat med drabbade (infälld bild) och med Claes Jonsson, ordförande för Sveriges Mjölkbönder (stor bilden). Alla vittnar om en ”tystnadskultur” där Arla har vänt sig emot sina egna för att uppfylla politiskt korrekta krav och där Arlas medlemmar inte vågar uttala sig, vare sig internt eller offentligt.

Svenskdroppar – dunderkuren från örtriket

🟠 HISTORIA Svenskdroppar, som även är känd som Schwedenbitter, är en örtkur som utvecklades av de två svenska läkarna Klaus Samst och – sannolikt – Kristian Henrik Hjärne på 1700-talet. Den här tinkturen populariserades på 1900-talet av Maria Treben. Svenskdroppar innehåller flera olika örter och sägs hjälpa mot olika sjukdomar och krämpor.

Satsa på ett eget örtapotek i år!

🟠 Nu har vi vintern bakom oss och våren har redan deklarerat sin ankomst. Redan lyser de små snödropparna bland löv och snö. Det är nu det frusna börjar få liv igen. Snart kan vi se de första små nässelskotten titta fram. Och nu kan vi börja så våra frön, visserligen inomhus än så länge, men bara känslan av att det är på gång är fantastisk. Man blir glad bara av att titta på de färgsprakande fröpåsarna.

Logga in på ditt konto

Genom att fortsätta surfa vidare på hemsidan godkänner du vår integritetspolicy.