Anders Lindberg är Aftonbladets politiske chefredaktör. Han är också mannen som skrev att organiserat tiggeri var ”en råtta i pizzan” – en skröna.
Han skrev att utvisningar av afghaner utan asylskäl är att ”skicka ungdomar rakt in i döden”.
Han blev utskrattad när han i en debatt i Almedalen sade att svensk public service inte är vänstervriden.
Han kallade ålderstester för asylsökande ”ovetenskapligt trams”.
Han kallade det en ”myt” och ”ett påstående som är påhittat” att många ensamkommande ljög om sin ålder.
”Folk som flyger borde skämmas”, skrev han på Twitter och blev senare påkommen på Arlanda då han och hans familj åkte på utlandssemester.
”Både partier och media borde lägga ner det här tramset om invandringens ’kostnader’” är en annan av Lindbergs pärlor.
Han skrev att ”terrorister är faktiskt människor”, men kallade sverigedemokrater ”kräk”.
Efter terrordådet i Manchester som dödade 22 människor i maj 2017 skrev han att det vidrigaste han visste var ”rasister som försöker utnyttja terrordåd för att sprida intolerans”. Med ”rasister” som ”sprider intolerans” menade han förstås invandringskritiker som spred ut att terrorismen är ett resultat av massinvandringen. De är det vidrigaste Anders vet – inte terroristerna som sprängt kvinnor och barn i luften.
Man kunde fortsätta länge och väl med att citera Anders Lindberg. Bland invandringskritiker är han kort och gott känd som en dåre som kallar alla som inte håller med honom nättroll och högerextremister.
Men nu har alltså Anders kommit fram till nya insikter – eller det kunde man åtminstone tro. Så här skriver han om de rånade barn som aldrig kommer att förlåta honom:
18-åringen rånades vid 11:30 i fredags på Eskilsvägen nära Söderbymalmsskolan och Fredrika Bremer-gymnasiet i centrala Haninge, ett område där många rör sig. Särskilt barn.
– Han var på väg hem från skolan, blev upphunnen av rånarna som krävde att få hans mobiltelefon och jacka. När han höll i sakerna drog en av männen fram en kniv och högg honom i magen, säger Lars-Göran Rehn, vid Haningepolisen till lokaltidningen Mitt i Haninge.
Knivhugget tog delvis i bältet, något tidningen kallar för ”änglavakt”. Några hundägare skrämde bort rånarna i tid och pojken kunde uppsöka sjukhus utan allvarligare skador.
Vid 20-tiden rånades en 16-årig pojke några hundra meter bort längs samma väg. Han omringades av ett gäng på uppskattningsvis åtta-tio pojkar mellan 15 till 18 år som krävde att få hans hörlurar. För att slippa bli misshandlad lämnade han dem ifrån sig.
Tror ni dessa två pojkar kommer att förlåta vår tids makthavare när de vuxit upp? Det tror inte jag.
Anders konstaterar också en del saker som fick en vänsterdebattör på Twitter att anklaga honom för att ”låta som Samnytt”.
”De båda rånen i fredags skedde i centrala Haninge inte långt från polisstationen. Ingen är gripen och händelserna är numera så vanliga att lokaltidningen inte ens brydde sig om att skriva två olika artiklar”, skriver Lindberg. Mer än en debattör i sociala medier undrade förstås vart de vanliga bedyrandena om att Sverige är tryggare än någonsin tagit vägen.
Vidare fortsatte Lindberg med att förorda att ”polisen måste finnas på plats och markera att samhället inte gett upp”; att polisen måste samverka mer med andra myndigheter och socialtjänsten omhänderta barn i riskzonen för kriminalitet; och ”att stora insatser som de i Malmö kan stärka allmänhetens förtroende för Polisen”.
”En av PK-maffians främsta företrädare har, helt plötsligt, kommit till en insikt som vi ’rasister’ har haft i många år nu. Det blir lite patetiskt”, kommenterade Gören Dandelo, tidigare ordförande för Sveriges pensionärers intresseparti, i Aftonbladets twitterflöde.
Nu, sent omsider, vill alltså Anders ha fler poliser och hårdare tag. Nu när det svenska samhällets sammanhållning redan är krossad – av sådana som han. Av deras egna lögner och deras hånfulla svartmålning av alla som förstått bättre.
Den stora förvandling som Sverige gått igenom under de senaste årtiondena är etnisk. Vi har gått från ett homogent land med ett fåtal invandrare, mestadels välanpassade européer, till ett mångetniskt och mångkulturellt land med allt vad det innebär. De ungdomsrån som Anders till slut börjat oroa sig över och medelklassens allt starkare benägenhet att dra sig undan bakom murar och vakter är båda produkter av det mångetniska samhälle som han själv försvarat med en dåres envishet. Han har vilselett läsarna och skambelagt det svenska folkets oro med kraften bakom en av Sveriges största tidningar i ryggen. Hans ansvar är större än många politikers.
Förstår Anders Lindberg vad det är han varit medskyldig till att förstöra? Finns det någonstans i hans huvud, begravd under årtionden av stelnade PK-floskler, en skärva av insikt om att den gigantiska samhällsomvandling han under alla år försvarat med hjälp av vinklingar och lögner – förvandlingen av Sverige till ett mångetniskt land – är den absolut främsta orsaken till problemen?
Fattar han att han är medskyldig till de rånade ungdomarna, och att många av dem aldrig kommer att förlåta honom och hans gelikar för vad de gjort med Sverige?
Jag tror inte det. Inte för ett ögonblick. Det må vara lätt att skratta åt Anders Lindberg, men vi får aldrig glömma vad han och hans gelikar är skyldiga till. De rånade ungdomarna kommer aldrig att förlåta honom, och det kommer inte vi heller.
