Det är en underbar höstdag. Himlen är klarblå och vindarna ljumma. Träden har börjat skifta i höstens alla färger, men fortfarande blommar johannesört, gullris och en och annan blåklocka. Apotekarrosen bär ljuvliga nypon. Den lilla gruppen runintresserade står samlade framför en av Sveriges märkligaste runstenar. Den i Rök. Henning har läst på och kan berätta följande:
Denna sten är i granit och har världens längsta runskrift inristad. Det är runor över hela stenen och mer än 750 tecken. Stenen är troligtvis från början av 800-talet och börjar så här: ”Efter Vamod (Vämod) står dessa runor. Men Varin, fadern, skrev dem, efter den döde sonen”. Forskare har kunnat tolka större delen av runorna, men så finns även en form av lönnrunor som kan ha med guden Tor att göra.
En dam vid namn Iris tar fram sitt anteckningsblock, för hon har också läst på.
– Visst var det väl Oden som förmedlade kunskapen om runorna till oss människor?
Låt oss börja från början. Enligt de flesta folks myter är skrivkonsten en gåva från gudarna. Hos oss är det Oden som har skänkt människorna runorna.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
