I februari 2009 överfölls jag av ett tjugotal maskerade vänsterextremister beväpnade med tillhyggen och knivar när jag var på väg från mitt arbete på Nationell Idag, den tidning jag då var redaktör för. Det var med knapp nöd jag kom undan med lättare skallskador och ett knivhugg i armen. Polisen rubricerade händelsen som mordförsök.
Jag är långt ifrån räddhågsen, men upplevelsen var ändå obehaglig. Många hade förmodligen lagt ner verksamheten efter den. Och de maskerade terroristerna var också öppna med att det var målet – att tysta en tidning vars åsikter de inte gillade. AFA, Antifascistisk aktion, tog på sig ansvaret för attacken.
Spola framåt till 2016. Jag var då redaktör för Nya Tider och vi kämpade för att få plats på Bokmässan i Göteborg på samma villkor som andra utställare. Bland de mest rabiata motståndarna var DN-skribenten Kristina Lindquist, som bland annat i ett fullkomligt bisarrt påhopp menade att Nya Tider är en ”nazistisk tidning” som vill ”göra lampskärmar av människohud” och att vi därför inte bör släppas in i debatten. Man ska inte debattera med sådana som vi, är den linje som Lindquist drev då och fortfarande driver. Vi ska tystas.
Spola framåt till i dag. Den 4 september 2020 avslöjades det på sajten Avmaskerat (vi har givetvis kontrollerat uppgiften) att Kristina Lindquist sedan i januari är gift med Mats Runvall – en drivande medlem av AFA.
Samma AFA som försökte tysta mig genom att försöka misshandla mig grovt, kanske till döds, 2009.
En gång till, eftersom det är så talande: Kristina Lindquist, en ”respekterad debattör” på Sveriges mest inflytelserika tidning Dagens Nyheter, vill tysta Nya Tider och andra röster utanför åsiktskorridoren genom att hindra att vi släpps in i debatten. Hon skriver bokstavligen sina giftiga texter för DN i samma lägenhet som hennes man, Mats Runvall, skapar våldsbejakande propaganda för AFA som vill tysta röster utanför åsiktskorridoren genom att slå in skallen på oss med järnrör och skrämma andra till tystnad.
Det förefaller ganska osannolikt att Mats Runvall personligen deltog i överfallet på mig år 2009 – men han var och är medlem i samma AFA som tog på sig attacken. Han hyllar våld mot meningsmotståndare och poliser, och greps själv när han var på väg till en demonstration med material till brandbomber. Och nu bedriver han alltså sin propaganda under samma tak som DN bedriver sin.
En väsentlig parentes: Att ta på sig attacker mot meningsmotståndare är ett beteende som enbart terrorister ägnar sig åt – och det finns ingen ”högerextrem” organisation i Sverige som använder den metoden. Nordiska Motståndsrörelsen och Nordisk Styrka har åtskilliga medlemmar som är dömda för våldsbrott, varav vissa skett i gatukonfrontationer med vänsteraktivister – men det är på ett helt annat plan.
”Haha, vi spöade några rödingar som kom för att bråka med oss när vi delade flygblad”, är en helt annan sak än ”Haha, vi gick hem till en nasse, misshandlade honom med tillhyggen, brände upp hans bil och skrämde hans familj för att han inte ska våga fortsätta”. Men trots att det uteslutande är ”rödingar” som använder sig av den sistnämnda metoden mot ”nassar” och andra meningsmotståndare, är AFA välkomna in i stora delar av etablissemanget.
Faktum är att de till stor del ingår i etablissemanget, där gränserna suddas ut. Vi har tidigare skrivit om AFA-medlemmar vars föräldrar varit toppdiplomater eller kulturpersonligheter med en negativ eller rent av hatisk inställning mot Sverigedemokraterna och andra Sverigevänner. Robert Aschberg har drivit företag tillsammans med en känd vänsterextremist som förespråkar politiskt våld.
Nej, Kristina Lindquist är inte sin man, och kan inte helt och hållet göras ansvarig för saker han gör. Men samtidigt kan vi vara helt säkra på att hon aldrig hade gift sig med en sverigedemokrat – inte för allt i världen. Att hon däremot gifter sig med någon som aktivt förespråkar våld mot oliktänkande säger således en del om hennes värderingar.
Det är inte första gången DN kopplas till våldsvänstern. Man har sedan många år en vänsterextrem mördare, Jacques Wallner, anställd som motorredaktör. Wallner, en aktiv syndikalist, högg ihjäl 21-årige Magnus Nordenmark utanför krogen Berns i Stockholm 1982 efter att han och hans vänsterkamrater fått för sig att Nordenmark var ”fascist”. Wallner kom undan nästan utan straff efter en mediekampanj där framför allt Aftonbladet utmålat offret som den skyldige, och gjorde sedan journalistisk karriär. Han är nära vän till Robert Aschberg som är djupt involverad med vänsterextremisterna i Expo och Researchgruppen.
Viktigare än fallet Wallner är dock att DN:s självaste chefredaktör Peter Wolodarski varit tydlig med sitt ställningstagande mot yttrandefriheten. När jag för en gångs skull tilläts få in några ord i debatten via en intervju i SVT:s Aktuellt 2016, fick Wolodarski nästa kväll sitta och skälla ut SVT på bästa sändningstid för att de tillåtit mig att komma till tals.
DN och AFA, Kristina Lindquist och Mats Runvall, Wolodarski och Aschberg, är delar av samma vänsterliberala, kulturmarxistiska etablissemang – som trycker ner alla protester mot den förda politiken. Det som skiljer dem är inte mentaliteten, bara metoderna. Vi har tidigare sett hur våldsverkare från AFA bildat stiftelsen Expo och Researchgruppen, vilka sponsras och backas upp av både staten, etablissemanget i Sverige och rika globalister som George Soros. Expo har tagit på sig rollen som ”experter på högerextremism”. Researchgruppen kartlägger och hänger ut meningsmotståndare i samarbete med stora tidningar som Expressen. AFA står för våldet.
Men målet är detsamma: att tysta obekväma röster. De mer ”rumsrena” så kallade antifascisterna gör det bara på ett smartare sätt, men de har inga problem med våldet, de kan till och med rättfärdiga det och ge det moraliskt alibi.
Till sist, vi tar det en gång till: Kristina Lindquist, ”respekterad” DN-journalist, som stått och sagt att jag är alltför hemsk för att tillåtas i en civiliserad debatt, delar säng med en man vars organisation skrutit öppet med att de försökt mörda mig.
Det är henne som Bokmässan lyssnat på när de senare portat Nya Tider. Och ingen av hennes kollegor säger ett knyst.
