Asylsökande huseras numera i både slott och koja, i det närmaste bokstavligt. Tidigare har såväl hotell som luxuösa herrgårdar tagits i anspråk av Migrationsverket, men nu tigger verket kommuner och andra myndigheter om de enklaste sovplatser för att asylanterna inte ska behöva sova i Migrationsverkets egna korridorer, vilket redan skett på flera håll i landet.
Lundbyhallen i Borås är definitivt en ”koja” vad standarden beträffar, men den hyser i dag ett hundratal asylsökande i tältsängar som ställts upp i gymnastiksalen. De kommuntjänstemän som driver verksamheten vill inte ha in journalister i lokalen, vilket vi respekterar. En väktare försöker också hävda att det råder fotoförbud utanför lokalen, vilket såväl etiskt som juridiskt är betydligt mer tveksamt. Väktaren hävdar i alla fall att kommunen gett direktiv till Securitas om den saken.
Efter en kort väntan utanför anläggningen får vi kontakt med en av de asylsökande som gått ut för att röka. Han presenterar sig som Ahmad, 28. Vi får hans efternamn också, men senare hör han av sig via e-post och vill inte att vi publicerar det.
Medan andra asylsökande som tar rökpaus utanför byggnaden kastar sura blickar på Nya Tiders utsände är Ahmad vänlig och pratsam, trots att han ofta får söka i minnet efter de rätta orden på engelska. Han förklarar att han hör till dem som faktiskt kommer från krigshärden i Syrien, medan merparten av de övriga är ekonomiska migranter.
Ahmad säger att han kommer från Aleppo, Syriens största stad som också varit skådeplatsen för de hårdaste striderna mellan regeringstrupper och rebellstyrkor. Större delen av Aleppo har sedan 2012 kontrollerats av olika koalitioner av rebellgrupper som i allt högre grad domineras av hårdföra islamister. Nu ligger staden till stora delar i ruiner.
När striderna började flydde Ahmed till en by utanför staden. Området kontrollerades till en början av Fria Syriska Armén, säger han, men senare tog IS över mer och mer.
– Det var IS jag flydde från. De tvingar de unga männen att kämpa för deras sak. Om du inte går med på det så dödar de dig, förklarar Ahmad och drar ett finger över strupen.
– Du måste hela tiden göra allt som de säger, som de vill. Tidigare var det så att om du ville gå till moskén och be fem gånger om dagen, så gjorde du det, och om du inte ville så kunde du be hemma istället. Men IS tvingar dig att gå till moskén, även om det är fem kilometer dit. Om du inte gör det är du ingen muslim enligt dem och kan bli dödad, fortsätter han.
Området togs över av IS
Ahmad är sunnimuslim och inte särskilt förtjust i president Bashar Assads regering, bland annat för att den sägs favorisera alawiter, den gren av shiaislam som presidenten själv tillhör. Han säger också att det fanns utbredd korruption redan före kriget och att det krävdes mutor till rätt personer för att komma någonstans. Som universitetsutbildad lärare i arabiska hörde han själv till proteströrelsen mot styret i Damaskus. Men det var innan han anade hur illa det skulle gå när regeringsmakten började utmanas av väpnade grupper.
– Problemen började på universiteten. Människor som bekymrade sig över landets framtid. Jag hörde själv till dem. Det var mycket svårt att arbeta för Assad, du fick bara arbete om du var alawit.
Det ska i sanningens namn påpekas att detta helt enkelt inte stämmer – en majoritet av den politiska och militära ledningen i Syrien är sunnimuslimer, inklusive Assads egen hustru. Det finns däremot en utbredd uppfattning bland sunniter, möjligen med en kärna av sanning, att den alawitiska minoriteten favoriseras vid utnämningar till viktiga samhällsposter.
När Ahmad var färdig med sin universitetsutbildning hade Fria Syriska Armén och andra rebellgrupper tagit över Aleppo.
– Något år senare kom IS, som då inte gjorde något av det de gör i dag. De kom bara dit och frågade om människor behövde något. De samarbetade med Fria Syriska Armén och gjorde bra saker i början. Men sedan började de steg för steg ta över, ställa krav och tvinga folk att göra det ena och det andra. Man fick inte ha jeans, till exempel, och man fick inte raka sig, säger Ahmad som själv bär jeans och bara har kort skägg.
Trots att han ogillar Assad är Ahmad besviken på hur situationen i landet urartade när väpnade grupper tog över med hjälp från utlandet.
– Nu är det ett internationellt krig i Syrien. Alla möjliga länder är inblandade och man vet inte ens vem som slåss för vem längre.
Utanför Aleppo fanns alltså IS, och inuti staden risken att träffas av en bomb eller en raket, berättar Ahmed – vare sig det är från amerikaner, regeringstrupper eller på sista tiden även ryssar. För ett par veckor sedan tog han sig bort från Aleppo till fots tillsammans med sin gravida hustru. De hade gift sig tre månader tidigare.
Även Ahmads bror och dennes familj var med, men familjerna skildes åt i Slovenien då myndigheterna skickade dem med bussar till olika landsgränser. Nu har brodern fått uppehållstillstånd i Tyskland.
Många falska flyktingar
Ahmad och hans hustru kom istället till Sverige, där de nu befunnit sig i Lundbyhallen i tre dagar. Han är tacksam över att Sverige tar emot dem, men är kritisk till svenska myndigheters naivitet när det gäller människor som påstår sig vara flyktingar. Merparten av dem är snarare ekonomiska lycksökare, förklarar han.
– De flesta kommer från Afghanistan och andra länder som Iran. En del kommer från Libanon men säger till polisen och myndigheterna att de kommer från Syrien. De har köpt syriska identitetshandlingar eller pass, och kommer hit och säger att de är från Syrien.
Ahmad förklarar att det finns kriminella nätverk som gjort ”business” av handel med falska pass och identitetshandlingar. Korrumperade myndighetspersoner får betalt för att hjälpa till.
– Eftersom våra myndigheter förlorat så mycket pengar vill de ha pengar var som helst ifrån. Så de ger pass till vem som helst bara de får pengar. Du ger dem tretton-, fjorton-, femtonhundra dollar så får du de handlingar du behöver.
NyT: Hur många tror du gör så här?
– Det är inte ett fåtal, det är väldigt många. Människor från Libanon, Irak, Jordanien… De har inte så mycket pengar i sitt hemland så de kommer hit och påstår sig vara från Syrien för att få en bättre levnadsstandard.
Vissa har falska papper medan andra har kastat sina, berättar han.
– Myndigheterna borde göra en hårdare kontroll av vem som är från Syrien och vem som inte är det. Det finns ju lagar och… hur ska jag förklara?
Ahmad trevar efter de rätta orden på engelska och säger sedan i all enkelhet:
– De borde inte vara här. Jag vill ha möjligheten att leva i fred. Jag har inte kommit hit för pengar.
NyT: Hur många därinne, av de cirka hundra asylsökande, tror du är riktiga syrier?
– Inte många. Under de tre dagar jag varit här, kanske tio… fem… sju, säger Ahmad medan han tänker efter.
Även Ahmad flydde förstås ända till Sverige utan att söka asyl i något av länderna han passerade. När Nya Tider frågar varför säger han att en vän berättat att chansen att få asyl och arbete var bäst i antingen Sverige eller Tyskland.
Han är noggrann med att betona att han för sin del inte vill leva på bidrag utan börja arbeta så snart han lärt sig svenska. Helst skulle han vilja jobba som lärare i arabiska, vilket är vad han gjorde hemma i Aleppo innan kriget gjorde det omöjligt, men just nu säger han sig vara beredd att åka varthelst myndigheterna vill placera honom.
– Många araber, både här och i andra länder, vill bara samarbeta med andra araber, helst sådana de känner. Det är en dålig attityd. Jag åker dit de väljer att skicka mig.
– Fast det är väldigt kallt för mig här, så helst skulle jag hamna någonstans i söder, tillägger han med ett skratt.
