Det skjuts och sprängs som aldrig förr i Sverige. En 63-åring sprängdes till döds av en handgranat som låg på torget i Vårby gård i Stockholm. En åttaåring dödades av en handgranat som kastades in i en lägenhet i Biskopsgården i Göteborg. En ung kvinna sköts till döds i en lägenhet i Vällingby i nordvästra Stockholm. En annan kvinna sköts ihjäl på öppen gata i Malmö medan hon bar ett barn i famnen. Och det är bara några av de oskyldiga offer som dödats av gängvåldet.
Mellan januari och juli skedde det 182 skjutningar och 120 sprängningar i Sverige, enligt flera medier. Hur många som kommer att ha skett innan året är slut vet vi inte ännu, men det står redan klart att det kommer att slås ett nytt dystert rekord för det mångkulturella Sverige.
Mitt i allt detta förklarar regeringspartiet på sitt Twitterkonto: ”Polisen ska ha kraftfulla verktyg för att komma åt gängvåldet. Nu vill regeringen reglera vapenmagasin!”
Ja, på fullt allvar. Regeringen vill tackla gängvåldet genom att samla in vapenmagasin från laglydiga svenskar. Man vill tvinga vanliga vapenägare till ännu mer krångel, fler avgifter och längre väntetider på licenser, och den som slarvar med ett magasin till sitt lagliga vapen (exempelvis genom att tappa det eller råka behålla det efter att man sålt själva vapnet) kommer att räknas som vapenbrottsling, bli av med sina licenser och dömas till böter eller fängelse. Vi skriver om detta regeringsförslag – som kan bli lag i juli nästa år – i detta nummer.
Lite tillspetsat: man har problem med att kriminella har illegala vapen, så man försöker ta ifrån laglydiga deras legala vapen. Det hade varit komiskt om det inte var så hemskt.
I detta nummer av Nya Tider berättar vi också om hur polisen bjuder tungt kriminella i Malmö på pizza som ett led i kampanjen ”Sluta skjut” – och hur polisen snabbt och kraftfullt slår till mot en laglydig svensk kommunjägare och inleder en utredning för vapenbrott när han glömt att förnya en licens för en ljuddämpare.
Det finns ett begrepp som träffande beskriver det här fenomenet: anarkotyranni. Det myntades av den amerikanske nationalisten Samuel T Francis (1947-2005), som skrev:
Vad vi har i vårt land i dag är både anarki (när staten misslyckas med att upprätthålla lagarna) och samtidigt tyranni – när staten tillämpar lagarna för att förtrycka människor. Kriminaliseringen av laglydiga och oskyldiga genom orimlig beskattning, byråkratisk reglering, kränkningar av privatlivets helgd och manövrerande av sociala institutioner som familjen och skolorna.
Det är införandet av tankekontroll genom ”värdegrundsutbildning” och mångkulturella läroplaner, ”hatbrottslagar”, vapenlagar som straffar eller avväpnar annars laglydiga medborgare och inte har den minsta inverkan på våldsbrottslingar som på olagligt vis får tag på vapen samt en stor labyrint av andra åtgärder. I ett nötskal – anarkotyranni.
När de styrande inte förmår att kontrollera brottsligheten och göra de laglydiga medborgarna trygga, klämmer den istället åt de laglydiga medborgarna för att de inte ska kunna göra uppror mot dessa förhållanden. Ett exempel som Francis själv tog upp är mordet på Theo van Gogh av en muslimsk invandrare i Nederländerna år 2004, som omedelbart följdes av att grannlandet Belgien förbjöd nationalistpartiet Vlaams Blok – som hela tiden pekat på problemen med muslimsk invandring.
Ett annat är de lagar som USA införde under den så kallade Patriot Act, i kölvattnet av 11 september-attackerna, där vanliga medborgares rättigheter blev beskurna istället för att rikta in sig på att kontrollera invandringen från muslimska länder.
Andra exempel: Polisen skickar minst sex man för att gripa den frispråkiga akademikern Bilyana Martinovski på Arlanda för att ha ”förtalat” en av systemets gunstlingar. Statligt avlönade angivare jagar vanliga människor som på nätet skrivit elaka saker om invandrare eller makthavare. Butiks- och restaurangägare som försöker minimera stölder och bråk döms att betala skadestånd till kriminella romer och invandrare som känt sig ”diskriminerade”.
För att kunna göra motstånd mot ett orättfärdigt system är det viktigt att ha begrepp som beskriver systemet, och dess övergrepp mot medborgarna, på ett träffande och koncist sätt. Begreppet anarkotyranni förtjänar därför en plats i den politiska debatten, tillsammans med ord som folkutbyte, ersättningsinvandring och sjuklövern.
