Skip to Content

Ekoby inspirerad av berättelserna om Anastasia planeras i Nederländerna.
NATUR:

Anastasia – en myt för livet

Boken om Anastasia har inte bara blivit en bästsäljare med miljoner sålda böcker, Anastasia har blivit ett koncept. Berättelsen om kvinnan från vildmarken har inspirerat en rörelse som spritt sig över Ryssland och vidare till Europa och andra delar av världen, där människor försöker bygga upp ett naturnära och harmoniskt liv.

Publicerad: 30 september, 2014, 14:14

  • Svenska

Läs även

Kommunismens sammanbrott i Ryssland innebar frigörelsen av en vild kreativitet. Företag startade överallt. De som lyckats kapa åt sig startkapital och hade goda idéer kunde snabbt bli rika. Andra kastades ut i skoningslös fattigdom. Vladimir Megré var 1994 en sådan nyrik kapitalistisk entreprenör som bedrev handel utefter floden Ob i Sibirien. Rutten var 300 mil lång och gick långa sträckor genom nästan obebodda skogstrakter, Taigan. Där fanns bara små byar och bosättningar glest utspridda. Urbefolkningen levde där ofta ett ostört traditionellt liv, obekymrade om städer, fabriker och arbetsläger i andra delar av det väldiga landet. När båten angjorde en sådan by blev det marknadsdag och festdag. Byns ungdomar dansade till skränande popmusik och söp sig fulla i båtens danssalong. Dagen därpå fortsatte båten sin färd och livet i byn återgick till den vardagslunk som gällt i århundraden.

Vid ett sådant strandhugg träffade Vladimir två skäggiga gamla män. De sa sig vara far och son, trots att de såg jämngamla ut. Fadern hävdade att han var 118 år, men såg inte ut att vara äldre än 75. Männen bad att Vladimir skulle låta båten stanna några dagar och att han skulle låna ut en grupp män från besättningen till en expedition några mil in i landet. Där skulle de fälla, stycka och frakta hem en 500-årig ”klingande ceder” (eg. Sibirisk cembratall, Pinus Sibirica). Männen förklarade att trädet hade extraordinära helande egenskaper som människorna kunde få del av om man exempelvis bar en amulett tillverkad av dess trä.

Vladimir Megré tänkte att det var infödingars primitiva vidskepelse och fortsatte sin resa enligt tidtabellen.

Händelsen hade dock väckt Vladimirs intresse och under den kommande vintern läste han allt han kom över om träddyrkan och särskilt om myter och religiösa föreställningar om tall och ceder. Det visade sig finnas en hel del, även i den judisk-kristna historien. Salomos tempel byggdes till exempel av libanesisk ceder.

När båten året därpå anlöper byn frågar Vladimir efter de båda gubbarna. De finns inte där, men en ung kvinna klädd i huckle och lång kjol erbjuder sig att visa vägen till deras ställe långt in i Taigan. Båten får vänta och de ger sig iväg. Efter en lång vandring kommer de fram till en vacker glänta vid en skogstjärn.

”Välkommen till mitt hem!”, säger kvinnan, ”jag heter Anastasia”. Hon säger sig vara barn-barn till den yngre av männen de letar efter. Kvinnan klär plötsligt av sig spritt naken och hoppar i sjön. Efteråt lägger hon sig i gräset och låter solen torka sig. Vladimir försöker sig på ett sexuellt närmande men avvisas bestämt.

Ett med naturen

Det finns inget hus i gläntan. Anastasia påstår att hon sover i ett björnide och att hon äter nötter och örter som ekorrar och andra djur samlar in åt henne. Anastasia leker med vargar och talar med fåglar. Hon gör överhuvudtaget inget ”nyttigt arbete”, hon samlar inte ens ett förråd av mat inför vintern, hon litar på att ekorrarna och hackspettarna kommer att dela med sig. När det är som kallast på vintern kryper hon in till björnen i idet, säger hon.

”Det är så Gud tänkt sig. Allt skapat är till för människan. Har man bara ett rent hjärta kommer man aldrig att lida brist på något man verkligen behöver.”

Vedryskt bröllop i en ”Kin” familjegård. Vedrysk tradition har rötter i den vediska religionen, den äldsta kända indiska religionsformen.

Vedryskt bröllop i en ”Kin” familjegård. Vedrysk tradition har rötter i den vediska religionen, den äldsta kända indiska religionsformen.

De renhjärtades telepatiska gemenskap

Vladimir frågar om det ändå inte blir erbarmligt långtråkigt att leva ensam i skogen, utan böcker och TV, avskild från resten av mänskligheten och med bara djur att prata med. Men Anastasia har inte tråkigt och hon är faktiskt inte heller isolerad. Hon avslöjar att hon kan sätta sig i telepatisk förbindelse med renhjärtade människor i städerna, ända bort i Moskva. Hon kan känna deras känslor och tankar och dela deras sinnesintryck.

Anastasia har särskilt goda känslor för och därmed kontakt med koloniträdgårdsodlare. Därför ägnar hon en stor del av sina vardagar åt att sitta i ett meditationsliknande tillstånd ”uppkopplad” till någon sådan fritidsodlare. Det är tydligen inte någon perfekt tvåvägskommunikation och hon kan därför inte direkt ”prata” med den andre. Däremot kan hon lyssna på tankeflödet och sända glädje och positiva känslor när hon vill uppmuntra en tanke. På det viset kan hon undervisa stadsborna i konsten att leva med och kommunicera med växter.

Vladimir blir apostel

Vladimir stannar i tre dygn i gläntan hos Anastasia, hans känslor åker berg-och-dalbana. Vad är detta för varelse? Är det en häxa eller en gudinna? Anastasia försäkrar honom om att hon bara är kvinna, och blir förtjust när han säger att hon är vacker.

Vladimir Megre

Vladimir Megre

Kvinna, häxa eller helgon – hur som helst har hon extraordinära egenskaper.

Det blir fler möten och Vladimir introduceras steg för steg i Anastasias filosofi. Han får av henne i uppgift att skriva ned allt.

På det viset blev han kallad som förmedlare för en andlig rörelse, med en profet som är en hemlighetsfull vacker ung kvinna djupt inne i Sibirens skogsland. Fram tills nu har det blivit tio Anastasiaböcker.

Upplägget påminner inte så lite om Carlos Castanedas berättelser om hur han initieras till den mexikanske indianschamanen Don Juans världsbild. Den lära som utvecklas är en slags ”new age” teosofi, men den har särdrag som förankrar den i den vedryska traditionen och sibirisk shamanism.

Tillbaka till trädgården!

Kärnan i filosofin är att vi kan återupprätta paradiset på Jorden genom att återanknyta oss till det levande. Vi är, var och en, framför allt naturvarelser. Vår framtid, som civilisation och som art, hänger på att vi lyckas hoppa av industrialismens ekorrhjul.

Anastasia menar detta fullkomligt konkret och bokstavligt. Alla kan odla en egen trädgårdstäppa, om det så bara är en balkonglåda. Stick fingrarna i jorden! Återupprätta fysisk kontakt med den levande världen. Skapa en personlig relation med varje enskild planta.

Anastasias etik tar fasta på att återerövra kärleken personligt och konkret. Älska varandra! Gift dig med den du älskar. Var trogna. Älska med varandra bara när ni båda av hjärtat vill ha barn. Älska era barn. Vårda dina nära och kära som du vårdar dina plantor i trädgården. Om ni lyckas med det så kommer allt det andra naturligt: inlevelse, människokärlek, solidaritet och fred.

En myt skapas

Berättelsen om Vladimir Megrés möte med Anastasia och beskrivningen av henne som kvinna och människa är svår för en kritiskt tänkande svensk att tro på rent bokstavligt. Vad vi ser, från behörigt avstånd, är hur en myt skapas. Jag menar då en myt i den goda meningen. En livgivande myt kan vara sann, halvsann eller helt uppdiktad, det är inte det viktigaste. Ofta har de stora myterna en kärna av sanning som sedan dramatiserats och förtätats. Det väsentliga för eftervärlden är den känsla eller idé som myten förmedlar. De stora myterna är livsviktiga för att vi ska förbli förankrade i en kulturs grundvärderingar.

Alternativt boende i ett hus byggt av hö och vass.

Alternativt boende i ett hus byggt av hö och vass.

Ett mera konventionellt hus, men även det byggt i lokalt naturmaterial.

Ett mera konventionellt hus, men även det byggt i lokalt naturmaterial.

Ekobyar

Anastasiaböckerna har översatts till många språk och spridits långt utanför Ryssland. Inspirerade av Anastasias lära har det startats hundratals ekobyar framför allt i Ryssland men också i Holland, Italien, Kanada, USA. Till skillnad från många andra socialistiskt inspirerade experimentsamhällen betonar man inom dessa den traditionella familjen, enskilt ägande och ett starkt privat ansvar. Man kallar dem ”familjesamhällen”, (Kin’s community). Efter att ha köpt en jordegendom delar man upp den så att varje familj får en egen liten gård, bara cirka en hektar stor, att ansvara för. Därutöver delar man ansvar för vägar och andra gemensamma funktioner.

Det finns inget sådant ”Kin”-samhälle i Sverige, även om det finns intresserade människor, vilket vi berättade om redan i NyT v 18/2013. Stötestenen har varit att man i Sverige inte får bedriva hemundervisning av barn. Anastasialäran har bestämda uppfattningar om pedagogik och om man inte får uttrycka den sidan har man (hittills) inte tyckt det är någon idé. Det finns även problem med kommunala bestämmelser rörande markanvändning, översiktsplaner och detaljplaner.

Planering för en familjegård ("kin domain"), som ska räcka till livets alla behov.

Planering för en familjegård (“kin’s domain”), som ska räcka till livets alla behov.

Fakta: Den verkliga Anastasia?

Agafia Lykov

Agafia Lykov

Agafia Lykov är född 1944 i den Sibiriska vildmarken. Sedan fadern, som den siste i hennes familj, dött har hon levt 25 år helt ensam och självförsörjande, med bara sporadisk kontakt med en grupp geologer. Agafia är antagligen Vladimir Megrés förebild till ”Anastasia”, men livet i Taigan är knappast så romantiskt som Megré skildrar det. När familjen upptäcktes 1978 hade de levt helt isolerade sedan 1936. De var gammalortodoxt troende som flytt från Stalins förföljelser. Modern dog av svält en kall vinter och Agafias tre bröder dog av lunginflammation efter att ha blivit smittade av geologerna som upptäckte dem.

Åke Blomdahl

[email protected]

Håll god ton och ett vårdat språk i kommentarerna. Olagligt innehåll är så klart förbjudet och kommer att resultera i avstängning från vårt kommentarsfält.

Om du har blivit godkänd för att lägga upp kommentarer utan förhandsgranskning från tidningens sida är det du själv som är ansvarig för innehållet. Det innebär att Nya Tider kan tvingas att medverka vid brottsutredning vid ett eventuellt åtal.

För förhandsmodererade kommentarer ber vi om tålamod. Vi går löpande igenom kommentarer men det kan beroende på tid på dygnet dröja flera timmar innan vi hinner titta på den.

Vi förbehåller oss rätten att radera kommentarer som innebär förtal, är kränkande, innehåller grovt språk eller helt enkelt är irrelevanta.

Kommentarer inaktiverade.

Johan Axel Sandström: Sed – Musik till vardag och blot

MUSIKI Sverige är vistraditionen i hög grad samtidsfixerad i någon mån. Därför är det inte så ofta som man springer på artister som valt ett renodlat kulturellt fokus. Ett spännande undantag är artisten Johan Axel Sandström, som nu gjort sitt album Sed – Musik till vardag och blot (2013) tillgängligt på Spotify. Skivans tema cirklar runt Nordens forna andlighet och visar både på konstnärlig integritet och stor musikalisk begåvning.

Blommor inom vår kultur

KULTURNu nalkas sommaren sitt slut och hösten står för dörren, men kvar har vi våra minnen av sköna soliga sommardagar, med ljuvligt fågelkvitter och vackra väldoftande blommor, vissa anspråkslösa och andra mer utmärkande och färgstarka. Blommor har i alla tider haft stor betydelse för människan. Ett liv utan blommor skulle vara svårt att föreställa sig. Att prata om kultur men inte nämna våra blommors inflytande över våra liv skulle inte vara rätt.

Promenadlycka

HÄLSAVi vet att det är väldigt nyttigt att röra på sig och att vara ute i friska luften. Cykla, jogga och springa är förträffliga aktiviteter, men det finns ingenting som slår promenaden. Alla kan promenera på sitt sätt. Med eller utan stavar, i en rullstol, med eller utan hund, ensam eller tillsammans med andra. Det krävs inte en massa dyra tillbehör. Det handlar bara om att öppna dörren och komma igång.

Berättelser om Sveriges förfall och absurditeter

BOKRECENSIONKaterina Janouch gjorde sig först ett namn som sexolog, men är sedan några år en välkänd systemkritiker. Det är som sådan hon i boken Flykten från folkhemmet, en tredje del i hennes serie om det samtida Sverige, gör nedslag i ett land som frenetiskt raserar sin egen välfärd och vill byta ut den befolkning som skapat ett en gång framgångsrikt land.

Brännässlan – användbar även till hösten

HÄLSAVisst passar det bra att avsluta sommaren på samma sätt som vi började den? Nämligen genom att plocka brännässlor. På våren i form av färska skott och på hösten nässelfrön. Eller för den praktiske och händige som spånadsväxt. På våren behöver vi alla nyttigheter vi kan få för att återhämta våra krafter efter en lång och mörk vinter. På hösten ska vi försöka rusta vårt immunförsvar på bästa sätt för att kunna stå emot höstens förkylningar och influensor, och i år även coronaviruset.

Kal­lakrigsnostalgi

KULTURDet kal­la kriget utkämpades cirka 1947-1991. Det var på många sätt en icke-händelse för Sveriges del. Vi var indragna i kal­la kriget men inga slag utkämpades, inga stupade. Det skedde på andra håll, där stormakterna stred via ombud. För oss var det en fråga om att vara beredd på krig, att ha en försvarsmakt redo för insats om det värsta hände – om fienden invaderade oss. Men detta hände aldrig. Trots det kan kal­la kriget vara värt att studera. Som i denna svenska bok.

Människans älskade trädgårdar

KULTURVi öppnar den grönmålade grinden och stiger in i en ljuvlig täppa. Bredvid ingången stoltserar en av de bästa skyddsväxter man kan tänka sig, Isopen, med klara blå blommor. Trädgården är en skyddad plats. En värld av dofter, färger, friskhet, där bin och humlor surrar. Färggranna fjärilar kretsar kring blommor av alla slag. En trädgård blir gärna ett smultronställe. En plats dit vi återvänder eftersom vi mår bra av att vara där. Vi får känna oss som en del av något större. En plats där himmel och jord möts. Följ med på en vandring genom trädgårdens historia. Vi börjar med att lyssna till samtalet mellan en kung och hans rådgivare.

Profilerna berättar: Därför behövs Alternativa bok- och mediemässan

ALTERNATIVA BOKMÄSSANDatumet för den Alternativa bok- och mediemässan i Stockholm har flyttats till den 26 september, då arrangörerna Education4future hoppas att förbudet mot folksamlingar ska vara upphävt. Då ska ett antal författare, opinionsbildare och aktörer inom alternativa medier samlas under temat ”Journalistik och yttrandefrihet” för att träffa varand­ra och möta besökare. Flera av de inbjudna talarna och paneldeltagarna menar att den traditionella Bokmässan i Göteborg har blivit en intolerant vänsterbastion, och välkomnar detta initiativ som en möjlighet att fortfarande tala fritt och träffa and­ra med samma engagemang. Nya Tider har talat med sex av deltagarna om hur de ser på mässan och den roll som den kan fylla.

Gå till arkivet

Send this to a friend