Skip to Content

Retroaktiva rättegångar i Finspång? Collage: Nya Tider
DEBATT

Att straffa förrädare: Räcker skadestånd?

Digital utgåva

I en artikel i Nya Tider vecka 34 argumenterar Carl Lundström mot min artikel i frågan om hur man straffar politiker, vilka uppenbart bortsett från risken för ytterst allvarliga faror för svenska folket, när de beslöt om massinvandringen till Sverige.*

Publicerad: 26 september, 2019, 16:38

  • Svenska

Läs även

Vi syns inte ha så skiljaktiga meningar gällande själva brottets allvar, men hans invändning mot retroaktiv lagstiftning är, att sådan inte bör vara en ”förstahandslösning”. Skälet är att vi européer har ett ”överdimensionerat samvete”, och vi bör inte ”handla på ett sätt som kastar en skugga in i framtiden”. Därför bör vi i första hand använda civilrättslig lagstiftning och då särskilt skadeståndsrätten (delvis för att den ställer lägre krav på bevisning än straffrätten).

Jag betonade i min artikel, att det brott som begåtts är så helt unikt och allvarligt på alla sätt, att om massinvandringen verkligen skapar katastrofala konsekvenser, bör man införa retroaktiv lagstiftning. Sådan har ju tidigare använts just i liknande extrema fall. Och gällande sådana är det inte särskilt troligt att man ”kastar en skugga in i framtiden”, när själva brottet redan idag börjat kasta en lätt skugga över Sverige och – ifall mina specificerade krav för införande av retroaktivitet inträffar – verkligen kommer att fördunkla landet i framtiden. Jag tror att en eventuell kritik då istället kommer att vara, om vi inte gör något, att vi försummar vår medborgerliga plikt genom att låta de skyldiga gå skottfria.

En grundläggande fråga är naturligtvis, varför just skadestånd skulle vara det lämpligaste instrumentet för att skapa rättvisa? Är sådana verkligen det lämpligaste straffet? Att man beträffande de skyldiga regeringsledamöterna gör dem fattiga? Fångar ekonomisk betalning verkligen in alla aspekter av brottet och straffar de skyldiga på ett adekvat sätt?

Offentliga institutioner av olika slag kan driva skadeståndskrav, men bristen på balans mellan ekonomiska krav och möjligt gottgörande från de skyldigas sida kan då bli stötande (eller komisk). Ta effekten av stridshandlingar, som orsakat miljardförluster för det allmänna: hur skall dessa betalas av regeringsledamöterna? Och om ett antal anhöriga, till exempel föräldrar till barn som mördats i en stor brottsvåg eller ett mindre gerillakrig, inte önskar driva skadeståndsmål mot politikerna för att de vet att dessa inte kan betala något mera? Eller att föräldrarna anser att brottet absolut inte kan sonas genom pengar, utan att ett sådant straff bara förminskar det som skett?

Jag anser av flera skäl skadestånd, om de nu skulle komma att utdömas, inte kan vara rättssystemets grundläggande ansats, eftersom sådana inte motsvarar de handlingar, som dessa politiker möjliggjort, och ger inte de rätta signalerna för framtida regeringar. Varför skall handlingar, som lett till dödsfall och mord, bara straffas genom ekonomisk ersättning? Och där ett mindre antal ersättningar till anhöriga kanske eliminerar all egendom hos ansvariga politiker? De övriga kvarvarande, kanske tusentals dödsfall eller mord, skall de inte orsaka några följder alls för de skyldiga? Och är principen – ekonomisk ersättning för våldsbrott av många slag – egentligen acceptabel? Den tillämpades tidigare i ett primitivare svenskt samhälle, och inslag av den finns i muslimska staters legala system. Men till exempel mord är ju brott också – och i det sammanhang vi tänker på – främst riktat mot hela samhället och hela svenska folket! Privata skadeståndskrav kan passa vissa brott, men räcker inte för huvuddelen av brotten som politikerna möjliggjorde och därmed orsakade.

Jag tror att vårt land verkligen måste ta ställning ifall det vi mest fruktar av massinvandringen verkligen inträffar i framtiden. I det fallet gäller det brott med kanske oerhörda konsekvenser, något som redan börjat inträffa och kanske kommer att på olika sätt hota de flesta svenskars framtida levnadssätt. Varför skulle sådana handlingar reduceras till enbart penningbelopp, och vilken är den riktiga ersättningen för, säg, förlorad frihet eller förstörda och nedbrunna större samhällen? Eller att många äldre och sjuka kanske dör för att de inte får tillräcklig vård? Eller att tusentals svenska kvinnor och barn våldtas? Brotten är helt enkelt inte av den karaktären att ekonomiska straff är tillräckliga. Brotten passar inte in i ekonomiska kategorier. ”Ersättning genom höga ideella skadestånd” är därför inte förstahandslösningen utan bara ett civilrättsligt komplement.

Så vi har brott, där förövarnas avsikter ofta var riktade mot alla svenskar, och vilka angår hela samhället. De som utfört brotten är kanske döda och kan inte lagföras. De som möjliggjort brotten, vilka var förutsebara och många varnade för när massinvandringen skedde, straffas enligt dagens lagstiftning inte för brott. Om Lundströms ansats accepteras, kommer de ansvariga politikerna att mista sin egendom redan efter ett fåtal skadeståndsmål. De är nu utan pengar och går fria i otaliga andra skadeståndsmål. Och många politiker kanske från början inte hade några pengar? De har skrivit över sin egendom till fru och/eller barn, så de kan alltså inte straffas alls! Och även om dessa överföringar av egendom inte godkänns (genom retroaktiv lagstiftning?), kan de bara betala ett litet antal av alla skadeståndsdomar. Samtidigt motsvarar ekonomiska straff inte på något vis regeringsledamöternas brott. Så retroaktiv lagstiftning och kriminalisering av deras agerande blir nödvändig, när krisen inträffar.

Avslutningsvis skriver Lundström att en ny regering kan genom utnämningar ”få rättsväsendet att tillämpa befintlig lagstiftning stringent och politiserat, på samma sätt...(som)...sker idag, men nu med juridiken på svenskarnas sida. ” Ett omedelbart problem med resonemanget är att en omstöpning av rättsväsendet med hjälp av nya utnämningar tar lång tid. Men huvudproblemet är det syfte, som angetts. Jag tror inte på att en regering, som för nationens skull skall skapa rättvisa och få svenska regeringar i framtiden att avhålla sig från liknande brott, skall satsa på politiserad rättstillämpning. Det undergräver helt innebörden och betydelsen av det som måste hända – stränga straff accepterade av en majoritet av svenska folket. Vi får inte svärta ned den rättstillämpning som måste ske! Det gäller brott som skall straffas på vanligt sätt (främst genom långa fängelsestraff) på grund av en ovanlig lag orsakad av unika förutsättningar. Skadestånd är bara ett komplement i sammanhanget.

*https://www.nyatider.nu/vad-hander-nar-det-vi-mest-fruktar-handeropinion-dan-ahlmark/

Artikeln fortsätter

Denna artikel är en del av den elektroniska utgåvan av Nya Tider. Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.

Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.

Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.

Dan Ahlmark

[email protected]

Håll god ton och ett vårdat språk i kommentarerna. Olagligt innehåll är så klart förbjudet och kommer att resultera i avstängning från vårt kommentarsfält.

Om du har blivit godkänd för att lägga upp kommentarer utan förhandsgranskning från tidningens sida är det du själv som är ansvarig för innehållet. Det innebär att Nya Tider kan tvingas att medverka vid brottsutredning vid ett eventuellt åtal.

För förhandsmodererade kommentarer ber vi om tålamod. Vi går löpande igenom kommentarer men det kan beroende på tid på dygnet dröja flera timmar innan vi hinner titta på den.

Vi förbehåller oss rätten att radera kommentarer som innebär förtal, är kränkande, innehåller grovt språk eller helt enkelt är irrelevanta.

  • samuelafugglas

    Helt otroligt att få läsa Dan Ahlmark och Carl Lundströms inlägg på Nya Tider. Aldrig hade vi kunnat förvänta oss att man gör vidräkningar mot svenska politiker som har orsakat en sådan enorm skada för det svenska folket. Har dock lite svårt att följa tankegångar om bestraffning när det finns mycket bättre och effektivare metoder.
    Tyvärr har jag varken tid eller ork att översätta artikeln i länken nedan men det kan säkert redaktionen ombesörja.
    Djupet och vidden av åtgärder som är helt främmande för svenskt “sammhällstänk” , lite vulgärt uttryck men ack så effektivt.
    Läs njut, och fundera lite över konsekvenserna: https://www.srf.ch/news/schweiz/abstimmungen/abstimmungen/abstimmungen-und-wahlen-chur/churer-kuerzen-ihrer-regierung-die-loehne

  • samuelafugglas

    Här finns arbetsuppgifter för svenska media. Sätt i gång!!!
    https://petterssonsblogg.se/2014/07/03/nu-granskar-vi-

Torbjörn Sassersson svarar revolvermännens uppgörelse i ”NewsVoice City”

Den pensionerade ”NSA-konsulten” Jan Norberg och Öystein Rönne har skrivit en mycket bra och tänkvärd artikel i Nya Tider om hur regeringen, grindvaktande nätaktivister med statligt stöd och diverse myndigheter utövar förtryck mot svenska nätmedier. Debattörerna nämner samhällsanalytikern Mats Sederholm och undertecknad, som är redaktör för NewsVoice. Min replik fokuserar på en uppgörelse mellan revolvermännen Norberg, Rönne och Sederholm i ”NewsVoice City”.

Det svenska politiska kommissariatet går till aktion mot alternativmedia

Jan Norberg och Öystein Rönne är två tidigare skribenter på nyhetssidan Newsvoice och flitiga samhällsdebattörer. De menar att det finns ett mönster när Youtube och Google censurerar samhällskritiska röster samtidigt som olika aktörer försöker få bloggar och nyhetssidor att börja med självcensur. Nu har de lämnat Newsvoice och anklagar sajten för att kröka rygg och stoppa den tidigare fria debatten.

Ett demokratiernas Förenta nationerna

OPINION Demokratiska stater bör lämna dagens FN och skapa en ny internationell samarbetsorganisation. Det menar Dan Ahlmark som i veckans artikel presenterar olika sätt att hantera den globalistiska organisationens hot mot nationalstaterna i väst.

Angående lagen om hets mot folkgrupp, respektive lagen om yttrandefrihet

Våra domstolar arbetar oavbrutet med ärenden som berör lagen om ”hets mot folkgrupp.” Höga böter och långa fängelsestraff väntar de personer som vågar yttra sig kritiskt mot den grupp av invandrare eller muslimer som har begått brott i Sverige. Polisen prioriterar utredningar av dessa så kallade brott, offrar månadsvis med utredningsarbete på varje enskilda fall, gör husrannsakan, beslagtar datorer och telefoner hos misstänkta personer, gör allt för att skaffa fram bevis för våra domstolar, medan övriga brott till exempel våldtäkter, stöld och bilbränder inte utreds alls på grund av bristande resurser. Antalet outredda brott bara i Stockholm har under förra året ökat med 5,5 procent enligt uppgift från Svenska Dagbladet.

Per Björklund. Foto: Nya Tider

Är du på rätt sida i historien?

Mötes- och yttrandefrihet är grunden i demokratin och måste om så krävs upprätthållas med statens våldsmonopol. I Sverige fungerar det precis tvärtom många gånger, personer vars verksamhet finansieras av staten tillåts att med våld, hot och mer subtila medel inskränka dessa friheter för människor som anses ha fel så kallad värdegrund. Att det inte gick att genomföra en alternativ bokmässa är ett av symptomen på detta.

Vad vill egentligen svenska folket?

LEDAREMajoriteten av väljarna anser att invandringen är för stor. Ändå röstar man på partier som vill öka den. Svaret finns troligen att finna i att systemmedias skrämseltaktik haft effekt, trots att allt fler i dag genomskådar den. Att bygga alternativa medier ter sig nu ännu viktigare.

Defaitism är aldrig ett val – oppositionen finns

LEDAREDet är helt okej att känna besvikelse över ett val som många satt sitt hopp till, men att som svenskar ens tänka tanken att någonting skulle vara förlorat för att valet inte gick som vi hoppats är inte rätt mot vare sig oss själva eller mot dem som kämpat och offrat så mycket mer för sina länders frihet. Slaget är inte över förrän oppositionen ger upp, och eftersom det aldrig kommer att hända har vi ingen anledning att låta valresultatet överskugga de framgångar vi upplevt de senaste åren.

Inbillad oro?

SVT har ett program där man åker runt i landet och pratar med väljare inför valet. Det första stoppet på resan var i Helsingborg där man intervjuade en kvinna som hade ett hundpensionat. Då berättade hon att hon undvek att gå ut på kvällarna för att hon var orolig för att något skulle kunna hända. Då frågade journalisten om det var ”upplevd oro” eller ”faktisk oro”.

Gå till arkivet

Send this to a friend