Skip to Content

LEDARE

Bidrag för politisk korrekthet

PappersupplaganNya Tider v. 09

Publicerad: 28 februari, 2018, 11:51

  • Svenska

Läs även

I Svenska Dagbladet reagerar flera förläggare på att litteraturstödet så uttalat ska gynna böcker som handlar om feminism, invandring och hbtq. I vec­kans nummer tittar vi lite närmare på vad Kulturdepartementet egentligen ger för direktiv i frågan, men att statliga bidrag används för att sprida det styrande partiets agenda kan knappast betraktas som något nytt eller överraskande.

Liknande pågår i mångdubbelt större skala i hela samhället. Vi har tidigare rapporterat om miljardsatsningar på att göra svenska områden mer mångkulturella, som till exempel Järvalyftet, och det faktum att skolor som till stor del är mångkulturella får olika typer av extrabidrag.

Bidragen blir allt mer politiska, vilket drabbar en allt större krets, även dem som inte är regimkritiska.

Nytt är att den politiska likriktningen börjar drabba allt fler. Även vänsterförläggare som Ordfront börjar nu alltså klaga över de politiska pekpinnarna och menar att det inte går att bedriva fri förläggarverksamhet om bidragen ska vara så hårt villkorade.

Presstöd till nyhetstidningar utgör ett undantag. Det baseras endast på antalet prenumeranter, tidningens periodicitet och omfattning, och liknande mätbara kriterier. Det är också därför Nya Tider kunnat öka sitt presstöd år för år, trots tandagnissel från etablissemanget.

Att kulturstöd varit politiskt styrt har vi dock vetat i alla år. Till exempel har Jan Gillberg, som ger ut tidskriften DSM, sökt kulturstöd i decennier, men aldrig fått något. Samtidigt får tidskrifter som feministiska Bang (675 000 kronor) och den anarkistiska Brand (75 000 kronor) bidrag utan problem. Det är cirka 80 tidskrifter som varje år får kulturbidrag, vilket innebär ungefär varannan sökande.

Man kan argumentera att Kulturrådets driftstöd främst ska vara ämnat för kulturtidskrifter, men både Bang och Brand är betydligt mer politiska till sitt innehåll än DSM. Mottot för DSM är ”Att säga det som sällan sägs men som borde sägas… behöver sägas” och man har genom åren belyst frågor som Estoniakatastrofen, Palmemordet, mediecensuren och mordet på Ivar Kreuger. DSM:s årliga lista med Sveriges viktigaste opinionsbildare har citerats av systemmedia fram tills nyligen, då dessa kopierade konceptet och började göra egna listor.

Ett tragikomiskt inslag i sammanhanget är att etablissemangsorganisationen Svenska PEN får bidrag för sin publikation Dissidentbloggen. Ansvarig utgivare är Elisabeth Åsbrink, känd från SVT som reporter och redaktör med flera av regimens priser under bältet.

De drar sig inte ens för att på sin hemsida skriva att man ”publicerar de texter som makthavare vill sudda ut”. Vilka är dessa, kan man fråga? Vid en snabb titt på Dissidentbloggen möts man av rubriker som ”det globala hotet mot hbtq-personer” och ”2013 fick Sverige sin första fristadsmusiker – den kontroversielle rapparen Khaled Harara från Gaza”. Allt politiskt superkorrekt.

Så får man också 100 000 kronor från Kulturrådet. Dissidenter? Knappast, men det är kul att se att det blir allt mer populärt att profilera sig mot makthavarna. Det tyder på att utvecklingen är på väg åt rätt håll, när till och med makthavare vill kalla sig dissidenter.

Vávra Suk

[email protected]

Håll god ton och ett vårdat språk i kommentarerna. Olagligt innehåll är så klart förbjudet och kommer att resultera i avstängning från vårt kommentarsfält.

Om du har blivit godkänd för att lägga upp kommentarer utan förhandsgranskning från tidningens sida är det du själv som är ansvarig för innehållet. Det innebär att Nya Tider kan tvingas att medverka vid brottsutredning vid ett eventuellt åtal.

För förhandsmodererade kommentarer ber vi om tålamod. Vi går löpande igenom kommentarer men det kan beroende på tid på dygnet dröja flera timmar innan vi hinner titta på den.

Vi förbehåller oss rätten att radera kommentarer som innebär förtal, är kränkande, innehåller grovt språk eller helt enkelt är irrelevanta.

  • 10cc

    Njae – jag vet inte vad det tyder på riktigt….snarare att dom vill förvilla begreppen.

Sveriges överlevnad kräver skalpellhand!

KRÖNIKAKenneth Sandberg arbetade under 1990-talet på Statens Invandrarverk, det som i dag bytt namn till Migrationsverket. Han såg redan då det ohållbara i utvecklingen och larmade genom inlägget i dagspressen om situationen. Resultatet var att han fick sparken från sitt jobb. Nu summerar han utvecklingen sedan dess och föreslår vad som måste göras.

När ett hedrande av oskyldigas död känns ruttet och falskt

KRÖNIKADen 13 februari 2020 var det 75 år sedan terrorbombningarna av den tyska kulturstaden Dresden inleddes av både britter och amerikaner i andra världskrigets slutskede. Staden, som hittills hade klarat sig från att bombas till ruiner, utsattes nu för en av andra världskrigets värsta bombkatastrofer. Hela den gamla stadskärnan brann ner, och tiotusentals oskyldiga tyska liv offrades.

Kulturdebatt: Musiken och eliten

INRIKESJust nu pågår Melodifestivalen, SVT:s mest populära program. Cirka tre miljoner svenskar bänkar sig framför programmet på lördagkvällarna. Vi bad musikern Fredrik Larson skriva om detta fenomen i svensk kultur, hur det hela började och vad det utvecklats till.

Kommunernas situation avslöjar lögnerna

KOMMENTAR

Vad Karlssons nya tankesmedja kan säga om SD:s framtid

OPINION: ANTON STIGERMARKSverigedemokraternas chefsideolog Mattias Karlsson har tagit initiativ till en ny konservativ tankesmedja. Ett förtroenderåd har presenterats i vilket ingår en ideologiskt heterogen skara medarbetare. I denna debattartikel resonerar skribenten Anton Stigermark om vad lanseringen kan säga om SD:s övergripande strategi samt vad den kan innebära för konservatismen.

SAS-filmen: Ett illasmakande hopkok av lögner och förolämpningar

CHEFREDAKTÖREN HAR ORDET

Nu erkänner till och med Löfven att integrationen misslyckats

KRÖNIKA

Är det för sent?

OPINION: KARL-OLOV ARNSTBERGSverigevänner skördar allt fler framgångar och håller på att bryta igenom på allvar. Ändå är det många som är pessimistiska. Och framtidsutsikterna kan verkligen te sig dystra, med tanke på att många samhällsförändringar är svåra att göra ogjorda. Hur det än blir förändras samhället omkring oss, och svenska folket måste kliva ner från läktaren och se till att tillsätta politiker som klarar av att utföra det uppdrag de är valda för. Det menar veckans debattör, professor Karl-Olov Arnstberg.

Gå till arkivet

Send this to a friend