Skip to Content

LEDARE

Bidrag för politisk korrekthet

PappersupplaganNya Tider v. 09

Publicerad: 28 februari, 2018, 11:51

  • Svenska

Läs även

I Svenska Dagbladet reagerar flera förläggare på att litteraturstödet så uttalat ska gynna böcker som handlar om feminism, invandring och hbtq. I vec­kans nummer tittar vi lite närmare på vad Kulturdepartementet egentligen ger för direktiv i frågan, men att statliga bidrag används för att sprida det styrande partiets agenda kan knappast betraktas som något nytt eller överraskande.

Liknande pågår i mångdubbelt större skala i hela samhället. Vi har tidigare rapporterat om miljardsatsningar på att göra svenska områden mer mångkulturella, som till exempel Järvalyftet, och det faktum att skolor som till stor del är mångkulturella får olika typer av extrabidrag.

Bidragen blir allt mer politiska, vilket drabbar en allt större krets, även dem som inte är regimkritiska.

Nytt är att den politiska likriktningen börjar drabba allt fler. Även vänsterförläggare som Ordfront börjar nu alltså klaga över de politiska pekpinnarna och menar att det inte går att bedriva fri förläggarverksamhet om bidragen ska vara så hårt villkorade.

Presstöd till nyhetstidningar utgör ett undantag. Det baseras endast på antalet prenumeranter, tidningens periodicitet och omfattning, och liknande mätbara kriterier. Det är också därför Nya Tider kunnat öka sitt presstöd år för år, trots tandagnissel från etablissemanget.

Att kulturstöd varit politiskt styrt har vi dock vetat i alla år. Till exempel har Jan Gillberg, som ger ut tidskriften DSM, sökt kulturstöd i decennier, men aldrig fått något. Samtidigt får tidskrifter som feministiska Bang (675 000 kronor) och den anarkistiska Brand (75 000 kronor) bidrag utan problem. Det är cirka 80 tidskrifter som varje år får kulturbidrag, vilket innebär ungefär varannan sökande.

Man kan argumentera att Kulturrådets driftstöd främst ska vara ämnat för kulturtidskrifter, men både Bang och Brand är betydligt mer politiska till sitt innehåll än DSM. Mottot för DSM är ”Att säga det som sällan sägs men som borde sägas… behöver sägas” och man har genom åren belyst frågor som Estoniakatastrofen, Palmemordet, mediecensuren och mordet på Ivar Kreuger. DSM:s årliga lista med Sveriges viktigaste opinionsbildare har citerats av systemmedia fram tills nyligen, då dessa kopierade konceptet och började göra egna listor.

Ett tragikomiskt inslag i sammanhanget är att etablissemangsorganisationen Svenska PEN får bidrag för sin publikation Dissidentbloggen. Ansvarig utgivare är Elisabeth Åsbrink, känd från SVT som reporter och redaktör med flera av regimens priser under bältet.

De drar sig inte ens för att på sin hemsida skriva att man ”publicerar de texter som makthavare vill sudda ut”. Vilka är dessa, kan man fråga? Vid en snabb titt på Dissidentbloggen möts man av rubriker som ”det globala hotet mot hbtq-personer” och ”2013 fick Sverige sin första fristadsmusiker – den kontroversielle rapparen Khaled Harara från Gaza”. Allt politiskt superkorrekt.

Så får man också 100 000 kronor från Kulturrådet. Dissidenter? Knappast, men det är kul att se att det blir allt mer populärt att profilera sig mot makthavarna. Det tyder på att utvecklingen är på väg åt rätt håll, när till och med makthavare vill kalla sig dissidenter.

Vávra Suk

[email protected]

Håll god ton och ett vårdat språk i kommentarerna. Olagligt innehåll är så klart förbjudet och kommer att resultera i avstängning från vårt kommentarsfält.

Om du har blivit godkänd för att lägga upp kommentarer utan förhandsgranskning från tidningens sida är det du själv som är ansvarig för innehållet. Det innebär att Nya Tider kan tvingas att medverka vid brottsutredning vid ett eventuellt åtal.

För förhandsmodererade kommentarer ber vi om tålamod. Vi går löpande igenom kommentarer men det kan beroende på tid på dygnet dröja flera timmar innan vi hinner titta på den.

Vi förbehåller oss rätten att radera kommentarer som innebär förtal, är kränkande, innehåller grovt språk eller helt enkelt är irrelevanta.

Den familjeförstörande politiken

KRÖNIKA

Ogenomtänkt och farligt angrepp på ”allas lika värde”

KRÖNIKAAlf Ronnby publicerade en debattkrönika i Nya Tider förra sommaren, NyT v.25/2020, med överskriften ”Tydligt att människor inte har samma värde”. Den ledande tanken är att ”pratet om alla människors lika värde bara är tro, ideologi, önskemål och fagert tal. I det verkliga livet håller inte uppfattningen att alla människor har samma värde och bemöts därefter.”

Public Pravdas general-repetition inför valet 2022

OPINION: KATERINA JANOUCHStatsradion ”avslöjar” och svartmålar en sluten grupp som diskuterar regeringens arbete och dessutom ibland lyckas få sina synpunkter publicerade i medier utanför det egna landet – låter det som ett fritt land? Men här är det Sveriges Radio som gjort ett inslag med namnet ”Dold Facebookgrupp försöker påverka svenska intressen utomlands” där bland andra Jan Lötvall, professor i klinisk allergologi, kritiserar Sveriges hantering av coronapandemin. Veckans debattör Katerina Janouch menar att Public Service nu på allvar blivit Public Pravda efter sovjetisk förebild.

Låtsasdemokratin

CHEFREDAKTÖREN HAR ORDETJag har skrivit det flera gånger, men det förtjänar att upprepas: Våra styrande bryr sig knappt ens längre om att låtsas tro på demokrati, öppenhet och folkligt deltagande. Det illustreras av flera av våra artiklar i detta nummer. Ordet demokrati tar de bara till när någon kritiserar deras maktfullkomlighet, för då är kritiken ”ett hot mot demokratin”.

Appell till polis, militär och sjukvårdspersonal

KRÖNIKAAUR (Acción Humanista Revolucionaria / Human Revolution) är en rörelse från Sydamerika som konsekvent arbetar för människans frihet, helt bortom förlegade fixa idéer om vänster och höger. Förra året var de tidigt ute och upplyste om vad nedstängningar och införandet av drakoniska lagar över större delen av världen egentligen handlade om.

Replacement Migration – men nu är det journalisterna som byts ut

KRÖNIKA

Ett fegt kulturmanifest som missar målet

OPINION: DAN AHLMARKI oktober förra året publicerade den amerikanska kulturtidskriften Harpers Magazine ett öppet brev från 152 kulturpersoner som reagerar på den allt smalare åsiktskorridoren och ett ”nytt” åsiktsförtryck, något som hotar den fria samhällsdebatten. Även om observationen är korrekt och strävan lovvärd, blir manifestet en halvmesyr som missar målet eftersom man inte vågar peka på källan till problemet, menar veckans debattör Dan Ahlmark.

FN frågar unga dataspelare om klimatet

KRÖNIKAEn person av 40 som spelar dataspel på mobiltelefoner anser att jordens klimat befinner sig i ett ”nödläge” och att detta kräver ”politiska krafttag”.

Gå till arkivet

Send this to a friend