Skip to Content

LEDARE

Bidrag för politisk korrekthet

PappersupplaganNya Tider v. 09

Publicerad: 28 februari, 2018, 11:51

  • Svenska

Läs även

I Svenska Dagbladet reagerar flera förläggare på att litteraturstödet så uttalat ska gynna böcker som handlar om feminism, invandring och hbtq. I vec­kans nummer tittar vi lite närmare på vad Kulturdepartementet egentligen ger för direktiv i frågan, men att statliga bidrag används för att sprida det styrande partiets agenda kan knappast betraktas som något nytt eller överraskande.

Liknande pågår i mångdubbelt större skala i hela samhället. Vi har tidigare rapporterat om miljardsatsningar på att göra svenska områden mer mångkulturella, som till exempel Järvalyftet, och det faktum att skolor som till stor del är mångkulturella får olika typer av extrabidrag.

Bidragen blir allt mer politiska, vilket drabbar en allt större krets, även dem som inte är regimkritiska.

Nytt är att den politiska likriktningen börjar drabba allt fler. Även vänsterförläggare som Ordfront börjar nu alltså klaga över de politiska pekpinnarna och menar att det inte går att bedriva fri förläggarverksamhet om bidragen ska vara så hårt villkorade.

Presstöd till nyhetstidningar utgör ett undantag. Det baseras endast på antalet prenumeranter, tidningens periodicitet och omfattning, och liknande mätbara kriterier. Det är också därför Nya Tider kunnat öka sitt presstöd år för år, trots tandagnissel från etablissemanget.

Att kulturstöd varit politiskt styrt har vi dock vetat i alla år. Till exempel har Jan Gillberg, som ger ut tidskriften DSM, sökt kulturstöd i decennier, men aldrig fått något. Samtidigt får tidskrifter som feministiska Bang (675 000 kronor) och den anarkistiska Brand (75 000 kronor) bidrag utan problem. Det är cirka 80 tidskrifter som varje år får kulturbidrag, vilket innebär ungefär varannan sökande.

Man kan argumentera att Kulturrådets driftstöd främst ska vara ämnat för kulturtidskrifter, men både Bang och Brand är betydligt mer politiska till sitt innehåll än DSM. Mottot för DSM är ”Att säga det som sällan sägs men som borde sägas… behöver sägas” och man har genom åren belyst frågor som Estoniakatastrofen, Palmemordet, mediecensuren och mordet på Ivar Kreuger. DSM:s årliga lista med Sveriges viktigaste opinionsbildare har citerats av systemmedia fram tills nyligen, då dessa kopierade konceptet och började göra egna listor.

Ett tragikomiskt inslag i sammanhanget är att etablissemangsorganisationen Svenska PEN får bidrag för sin publikation Dissidentbloggen. Ansvarig utgivare är Elisabeth Åsbrink, känd från SVT som reporter och redaktör med flera av regimens priser under bältet.

De drar sig inte ens för att på sin hemsida skriva att man ”publicerar de texter som makthavare vill sudda ut”. Vilka är dessa, kan man fråga? Vid en snabb titt på Dissidentbloggen möts man av rubriker som ”det globala hotet mot hbtq-personer” och ”2013 fick Sverige sin första fristadsmusiker – den kontroversielle rapparen Khaled Harara från Gaza”. Allt politiskt superkorrekt.

Så får man också 100 000 kronor från Kulturrådet. Dissidenter? Knappast, men det är kul att se att det blir allt mer populärt att profilera sig mot makthavarna. Det tyder på att utvecklingen är på väg åt rätt håll, när till och med makthavare vill kalla sig dissidenter.

Vávra Suk

[email protected]

Håll god ton och ett vårdat språk i kommentarerna. Olagligt innehåll är så klart förbjudet och kommer att resultera i avstängning från vårt kommentarsfält.

Om du har blivit godkänd för att lägga upp kommentarer utan förhandsgranskning från tidningens sida är det du själv som är ansvarig för innehållet. Det innebär att Nya Tider kan tvingas att medverka vid brottsutredning vid ett eventuellt åtal.

För förhandsmodererade kommentarer ber vi om tålamod. Vi går löpande igenom kommentarer men det kan beroende på tid på dygnet dröja flera timmar innan vi hinner titta på den.

Vi förbehåller oss rätten att radera kommentarer som innebär förtal, är kränkande, innehåller grovt språk eller helt enkelt är irrelevanta.

  • 10cc

    Njae – jag vet inte vad det tyder på riktigt….snarare att dom vill förvilla begreppen.

Solidaritet – ett ord med dubbelmoraliska bottnar

KRÖNIKAVi uppmanas ofta av politiker att visa solidaritet. Det kan vara allt från Fredrik Reinfeldts ”öppna era hjärtan” till Ylva Johanssons ”tvingande solidaritet”. Men hur började det, och hur ser det i praktiken ut?

Vad är målet egentligen?

LEDAREI detta nummer berättar vi om de nya lagar som EU förbereder för att stoppa bilåkandet. Men det finns inte några alternativ. Hur föreställer man sig egentligen att samhället ska se ut, och kommer de som varnat för den totala samhällsomvälvning som skissas i Agenda 2030 att få rätt?

Presidentvalet i USA väcker minnen av valet 2018 – och ger farhågor inför framtiden

OPINION: KATERINA JANOUCHSkulle det verkligen vara så otroligt om delar av det amerikanska valet faktiskt var ett bedrägeri? Precis som det svenska valet 2018 kunde ha varit det. Veckans debattör Katerina Janouch menar att den som verkligen månar om demokratin borde inte ha något emot att man går till botten med de frågetecken som uppstått när Trump först haft överlägsen ledning i ett flertal delstater, men plötsligt, som på kommando, förlorat med hundratusentals röster.

Jan Myrdal gick alltid sin egen väg

CHEFREDAKTÖREN HAR ORDETÄntligen slipper vänsteretablissemanget Jan Myrdal, denne kontroversielle skriftställare som de formellt bugade sig för, men samtidigt i själ och hjärta avskydde eftersom han stod upp för de principer som de för länge sedan svikit.

Spegel spegel på väggen där, säg vem som vackrast i världen är

KRÖNIKA

Kejsarens nya kläder

KRÖNIKAEU-byråkrater i Bryssel har lovat att dela ut miljarder euro till sina medlemsländer, vilka har drabbats av följderna av coronaepidemin. Detta under förutsättning att länderna uppfyller vissa av EU redan i förväg fastställda villkor. Villkoren för att få ta del av EU:s utlovade miljardpaket är redan klubbade, men EU:s kassakista är fortfarande tom, för EU har inga egna pengar att dela ut.

Lilla hjärtat – IVO skjuter på fel myndighet

KRÖNIKA

USA:s maktmedia har bestämt sig för Biden – men det hjälper inte

OPINION: STIG BERGLUNDJoe Biden är inte ”President Elect”, oavsett vad den tjattrande klassen påstår. I USA administreras nationella val av counties – ungefär som kommunerna – medan valresultaten sammanställs och fastställs av respektive delstats kongress. Medierna utser inga segrare, vilket Al Gore fick lära sig. År 2000 var han till och med President Elect på riktigt i 36 dagar, tills han förlorade kampen om tre valdistrikt i Florida till George W. Bush. Så kan det gå. Det skriver analytikern Stig Berglund i veckans debattartikel, där han redogör för det juridiska läget efter presidentvalet i USA.

Gå till arkivet

Send this to a friend