Skip to Content

Den politiska teatern

Digital utgåva

Den nuvarande regeringssituationen visar ett politikeretablissemang som är totalt oförmöget att uträtta ens de mest elementära uppgifterna som åligger rikets främsta företrädare. Men det som utspelar sig är i själva verket en meningslös politisk teater. Huruvida vi får en regering som leds av Socialdemokraterna eller Moderaterna gör ingen skillnad för svenska folket, eftersom dessa partier, med stöd av en förkrossande riksdagsmajoritet, redan är överens i alla stora frågor.

Publicerad: 1 december, 2018, 19:12

  • Svenska

Läs även

Det kan tyckas lite märkligt att partierna, trots att de är helt överens om i vilken riktning Sverige skall gå, av ren prestige har förvandlat svensk politik till ett parti poker som ter sig fullständigt obegripligt för merparten av svenska folket.

Det var visserligen inte särskilt svårt att räkna ut att precis den här situationen skulle uppstå. Alla visste att inget av blocken skulle få egen majoritet. Därmed skulle det behövas antingen aktivt eller passivt stöd utanför det egna blocket, både för Kristersson och Löfven. Detta har de givetvis själva känt till, men valt att undanhålla för det svenska folket genom att ständigt skjuta problemet framför sig – det i särklass mest populära sättet för våra politiker att hantera problem.

Denna prokrastinering fungerar ett tag, ja, ibland betydligt längre än vad vi andra trodde var möjligt. Men likt snöbollseffekten kommer problem som rullas framåt bara att växa sig ännu större. Det gäller den fortsatta idiotförklaringen av 1,1 miljoner väljare, den aldrig sinande invandringen och den allt tydligare systemkollapsen. Den gamla doktrinen om att svenska politiker kompenserar sin uppenbara brist på karisma och retorisk begåvning (”övertygelseetik”) med att vara kompetenta och ansvarsfulla (”ansvarsetik”) är förstås kvalificerat struntprat – de saknar bådadera. Om det stämmer att det svenska politikerskrået någonsin varit ansvarsfullt, så måste det ha varit i en tid som varken jag eller de flesta andra svenskar fått uppleva.

Apropå ansvarslöshet, hur tänkte Annie Lööf och Jan Björklund om det ”löfte” de gav väljarna – att få till stånd en alliansregering utan stöd av Sverigedemokraterna – vilket de nu anser sig ha fått ”mandat” för? Det är ett mandat som är helt värdelöst eftersom löftet aldrig skulle ha kunnat realiseras. Nu när det falska löftet visat sig svart på vitt, anser sig istället Lööf och Björklund ha frikort att släppa fram Stefan Löfven. Hur ansvarsfullt är det förresten av Björklund att i praktiken låta sina barn avgöra regeringsfrågan? Han har lovat dem att aldrig samarbeta med SD, med motiveringen att hans söner är adopterade från andra sidan jordklotet. Är det på sådana premisser statskonsten skall utövas?

Ytterst vilar ansvaret för att situationen kunnat uppstå, enligt min mening, på Ulf Kristersson, som varit en mycket svag ledare från dag ett. Istället för att hantera problemet så fort han tillträdde valde han, likt alla andra svenska politiker, att skjuta problemet framför sig. Något annat vågade han inte, efter att han sett hur Anna Kinberg Batra giljotinerades av det egna partiet för att – om än med myrsteg – ha försökt närma sig problemet (Sverigedemokraterna).

Nu när Annie Lööf och Jan Björklund sprängt alliansen i luften står fortfarande Kristersson med tappad haka. Handlingsförlamningen består och han kan inte ens träffa Sverigedemokraterna för ett samtal. Detta trots att Sverigedemokraterna signalerat total underkastelse till Moderaterna – först genom att rösta fram Andreas Norlén som talman utan krav på att Moderaterna skulle stödja Björn Söder som andre vice talman, och därefter genom att återigen villkorslöst stödja en M-KD-regering.

Sverigedemokraternas agerande imponerar inte heller. Jag menar inte att man kategoriskt skall säga nej till allt och alla, men man måste ställa tydliga krav för att ge sitt stöd till någon annan part. Kapitulation i de egna kärnfrågorna och avkall på den egna integriteten kommer aldrig att leda till inflytande eller respekt. Effekten blir nog motsatt.

Många spekulerar i ett extraval, men jag har svårt att se varför politikerna skulle vilja låta svenska folket rösta igen. Politikerna avskyr val och vill helst kunna använda riksdagen som catwalk inför det samlade medieetablissemanget med en notorisk överanvändning av (för folket) meningslösa och tröttsamma presskonferenser. Eftersom de är rörande överens om att invandringen skall fortsätta på denna så kallade ”EU:s miniminivå” – som i realiteten innebär tre gånger så många asylsökande som Norge, Danmark och Finland tillsammans, 85 000 asyl- och anhöriginvandrare förra året och en prognos på 300 000 asyl- och anhöriginvandrare fram till 2021 – så hittar de säkert en lösning förr eller senare. Och så har man skapat möjligheten att skjuta problemen framför sig i ytterligare fyra års tid.

Det behövs nya alternativ till de gamla politikerna.

Artikeln fortsätter

Denna artikel är en del av den elektroniska utgåvan av Nya Tider. Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.

Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.

Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.

Gustav Kasselstrand

[email protected]

Håll god ton och ett vårdat språk i kommentarerna. Olagligt innehåll är så klart förbjudet och kommer att resultera i avstängning från vårt kommentarsfält.

Om du har blivit godkänd för att lägga upp kommentarer utan förhandsgranskning från tidningens sida är det du själv som är ansvarig för innehållet. Det innebär att Nya Tider kan tvingas att medverka vid brottsutredning vid ett eventuellt åtal.

För förhandsmodererade kommentarer ber vi om tålamod. Vi går löpande igenom kommentarer men det kan beroende på tid på dygnet dröja flera timmar innan vi hinner titta på den.

Vi förbehåller oss rätten att radera kommentarer som innebär förtal, är kränkande, innehåller grovt språk eller helt enkelt är irrelevanta.

  • samuelafugglas

    Idag har Sverige upplevt 85 dagar med demokrati, dvs. socialisterna har inte haft möjlighet att lägga nya förslag om förnedring, kränkning och utplundring av det svenska folket.
    Passa på och NJUT det varar inte länge innan någon genomkorrupt borgare säljer sig till Löfven.

Terror- eller antiterror-general?

CHEFREDAKTÖREN HAR ORDETUSA:s lönnmord i Irak på Irans ikoniske general Qassem Soleimani har inte bara sänt chockvågor genom Mellanöstern och betecknats som en ”Game changer”, utan även splittrat delar av den invandringskritiska rörelsen i Sverige. Så vad anklagas han egentligen för och av vem?

Till minne av Sir Roger

DÖDSRUNA

Politisk vendetta

OPINION

En Ketchup-effekt?

OPINION: JAN TULLBERGI TV-programmet Agenda den 17 november 2019 intervjuades Stefan Löfven av Anders Holmberg om gängbrottslighet och utanförskapet. Statsministern hävdar då i den förinspelade intervjun att segregationen inte har med invandringen att göra, samt att om fattiga svenskar bosatt sig i dessa förorter så hade de också bildat samma typ av våldsamma gäng. Löfvens insats blev i efterhand hårt kritiserad, inte minst i de egna leden. Veckans debattskribent, Jan Tullberg som är docent i företagsekonomi, menar att intervjun blottlägger den offentliga lögnen.

Dubbla måttstockar i hetslagstiftningen

CHEFREDAKTÖREN HAR ORDETI veckans nummer berättar vi om Åsa Westerberg som blivit dömd för hets mot folkgrupp efter att ha skrivit illa om muslimer på grund av Islamiska statens härjningar. Även om hon uttryckt sig grovt visar fallet hur viktigt det är för makthavarna att tysta kritik av det mångkulturella projektet.

Mannens tre åldrar – och varför patriarkatet är lösningen på dagens problem

OPNION: FREDRIK LARSONÄldre stabila män behövs för att vägleda unga vilsna killar. Patriarkatet är alltså inte ett problem, utan snarare lösningen på dagens problem. Det menar Fredrik Larson, som är låtskrivare och sångare som gör folkrock med svenska texter. Han menar att det behövs en fast hand för att fostra unga män – inte några feminister.

Regeringen vid vägs ände

KRÖNIKAMellan mars 1986 och maj 1988 upplevde Frankrike en likadan situation av låst polarisering som Sverige i dagens läge, då med en socialist som statschef och en borgerlig regering. Fenomenet kallades ”la première cohabitation”, fritt översatt till svenska ”det första tvångsäktenskapet”.

Fejk-teve luras i biståndskampanj

OPINION: KARL-OLOV ARNSTBERGHur många kan luras att skänka pengar till projekt för fattiga? Det finns många fattiga i världen, men varken Afrika eller Sydostasien ser ut som flera av de stora biståndsprojekten vill framställa dem. De konstruerar en bild av ”den andre” som primitiv och passiv för att gåvogivarna ska känna sig goda och duktiga. Veckans debattör Karl-Olov Arnstberg går igenom några aktuella exempel.

Gå till arkivet

Send this to a friend