Den svenska vägen – Finlands öde?

Idag, den 2 april, äger riksdagsvalet i Finland rum, ett val som det finns goda skäl för oss svenskar att titta närmare på. Ofta talas det om en ödesgemenskap mellan Finland och Sverige. Bakom det vackra ordet finns dock en betydligt mer komplicerad verklighet. Med begrepp som ”den svenska vägen” varnar finska politiker för att göra samma misstag som Sverige i invandringspolitiken. Hur går det ihop? Är Finlands öde i själva verket att gå den svenska vägen? I detta reportage tar Alternativ för Sveriges partiledare Gustav Kasselstrand med läsaren på en personlig resa till Helsingfors – och till stadsdelen Gårdsbacka, som kan bli Finlands första Rinkeby. "Moské, affärer, halalmat. Allt vi behöver finns här, i östra Helsingfors", förklarar en somalier.
Gårdsbacka i östra Helsingfors är en mångkulturell förort som vuxit fram med invandringen från Mellanöstern och Afrika. Ännu bor dock en knapp majoritet finländare kvar, vilket gör att Sannfinländarna presterar mycket högre här än i övriga Helsingfors, 22 procent mot cirka 10 procent i huvudstaden i stort. Foto: Gustav Kasselstrand

 

De problem som nu finns i Sverige, och som nästan ingen har en lösning på, uppstod i ett land som var övertygat om att man aldrig skulle hamna där. Med den kokta grodans effekt – små förändringar som pågår under lång tid – sker en gradvis tillvänjning trots att problemet blir allt större. Grodan kokar till döds istället för att hoppa ur vattnet. Det sägs att det inte stämmer i verkligheten och att grodan visst hoppar ur till slut för att få fortsätta leva. Än så länge har dock ingen sådan överlevnadsinstinkt observerats i Sveriges fall.

Finland, sägs det, kommer aldrig att göra samma misstag som Sverige. De har ju utkämpat flera krig under 1900-talet, så de värnar sin kultur och sin självständighet på ett annat sätt än vi svenskar. De är tuffare och säger vad de tycker, medan vi svenskar lider av konflikträdsla. Dessutom kan de ju se vad Sverige gjort fel, och lära sig av oss. För ingen i Finland vill att landet får områden som Rinkeby, med alla problem det innebär.

Den bilden av Finland förekommer inte bara i Sverige, utan är även en självbild som odlas hos finländarna. Men stämmer den?

Svenskt arv

I tio års tid har jag haft en nära personlig relation till det som var Sveriges östra rikshalva i över ett halvt årtusende. Vissa säger 600 år, andra 800 år. Någon början går inte att slå fast: de olika landskapen i östra delarna av landet var tidigt en lika naturlig del av Sverige som Småland eller Dalarna. Med Finland avsågs först bara den sydvästligaste delen av landet, där Åbo ligger, som var den stad där den svenska statsmakten först etablerades och där viktiga institutioner växte fram. Idag heter landskapet ”Egentliga Finland”, som för att markera inför resten av landet att allt började här. I landskapets vapen finns två flaggor. De är svenska, inte finska. Även i Helsingfors, som grundades av Gustav Vasa år 1550, syns det svenska arvet än idag. Här heter landskapet Nyland: det nya landet för de svenska nybyggare som man tror kom från Hälsingland. Vid utloppet av en å slog de sig ned, varför bosättningen fick namnet Helsingfors.

Finlands svenska arv syns överallt, till exempel i landskapsvapnet för Egentliga Finland, den del av landet där Åbo ligger. Den politiska relationen till Sverige är komplicerad: samtidigt som det ofta talas om en ödesgemenskap mellan länderna, används begrepp som “den svenska vägen” som ett varnande exempel i invandringspolitiken. Ändå pekar det mesta på att Finland sedan länge slagit in på just denna väg.

För svenskar som går av färjan i Helsingfors är det vanligt att man på något sätt känner sig hemma, snarare än som en turist i ett annat land. Ibland kan du få betjäning på svenska, ibland inte, men det språkliga främlingskapet mot de finsktalande utgör sällan någon källa till missförstånd. Kulturellt förstår vi varandra bättre än några andra folk. Man får leta med lupp för att hitta några stora skillnader.

Mångkulturellt är skillnaden mellan Stockholm och Helsingfors som natt och dag. Man ska ha rejäl otur för att stöta på högljudda invandrargäng eller se stora grupper utomeuropeiska invandrare. Ibland känns det som att man rest tillbaka i tiden. Till ett Sverige som inte längre finns. Ett Sverige som du kanske har minnen från, eller kanske bara hört om från tidigare generationer. Ett Sverige som kunde och borde ha gjort allt annorlunda.

I de jämförelser som varje svensk intuitivt gör när han eller hon sätter foten i Helsingfors, uppstår en nästan avundsjuk och rosenskimrande föreställning om ett land som valt en annan väg än vi.

Men är det verkligen sant?

Invandringen började senare än i Sverige

När svenska politiker beslutade sig för att landet skulle bli mångkulturellt på 1970-talet, fanns inga liknande beslut i Finland. Under denna tid var Finland inte ett lika utpräglat västland som idag, åtminstone inte politiskt. Landets politik anpassades till viss del för att inte stöta sig med Sovjet, ett fenomen som kallas finlandisering. Det gällde även invandring, som ansågs kunna riskera relationerna till Sovjet. Saken förenklades även av att Finland var ett land människor sökte sig ifrån, inte till. Under 1990-talet, efter Sovjets fall, var de som sökte sig till Finland främst från närområdet: ester, ryssar, och så ingermanländare, ett finskt folk som flyttade till Ingermanland på 1600-talet och som tre hundra år senare tvingades leva under terror och förtryck i Sovjet.

I Helsingfors finns ett historiskt ryskt arv som syns i både arkitektur och gatunamn. Carl Ludvig Engel, som på 1800-talet ritade Senatstorget och dess magnifika byggnader i nyklassisk arkitektur, ritade även Sankt Petersburgs stadskärna. På torget står tsar Alexander II staty än idag, en hyllning till honom efter att han år 1863 valt att sammankalla den finska lantdagen för första gången på 40 år. Ett stenkast därifrån finns Uspenskijkatedralen, som är Västeuropas största ortodoxa kyrka, byggd på 1850-talet. Finland har två kristna folkkyrkor: en evangelisk-luthersk, och en ortodox som är betydligt mindre.

Idag har Finland omkring en halv miljon personer med utländsk bakgrund. Den största gruppen är just människor födda i Sovjet eller Ryssland, som utgör 100 000. Näst störst är ester, som utgör omkring 50 000. I Helsingfors är det inte ovanligt att man hör ryska och estniska på gator och torg. Stockmann och andra affärer läser upp reklam och erbjuder information på ryska. Man kan bara föreställa sig vilken panik som skulle bryta ut om något liknande skedde på NK eller Åhléns.

I takt med att finsk ekonomi återhämtat sig från 1990-talets svåra år, har dock invandringen förändrats i sin karaktär. Nu dominerar invandrare från Afrika och Asien. De flesta av dessa har kommit från millennieskiftet och framåt, i takt med att Finland blivit allt mer känt som ett attraktivt välfärdsland. Idag utgör de hälften av alla med invandrarbakgrund. Efter ryssar och ester är irakier tredje största invandrargrupp, somalier fjärde. Till skillnad från i Sverige är invandringen fortfarande starkt koncentrerad till de större städerna, i synnerhet huvudstaden.

På besök i Gårdsbacka

Men var finns egentligen alla dessa främmande invandrare, som trots allt utgör hundratusentals, när de knappt syns i centrala Helsingfors?

I årets valrörelse har mångkulturen och invandringen varit en av de viktigaste frågorna. Det är tack vare Sannfinländarna. ”Rädda Finland!”, är den övergripande parollen. I en kampanjbild från en kvinnlig kandidat lyder texten: ”Östra Helsingfors. Som att åka utomlands?”.

Den vänstra delen: “Du vet nog varför”, följt av Sannfinländarnas symbol. Till höger: “Östra Helsingfors. Som att åka utomlands?”. Foto: Sannfinländarna

Alla, även de som avskyr partiet, vet att det ligger mycket i det. I östra Helsingfors finns Finlands mest mångkulturella och fattiga stadsdelar. Om du frågar en finländare vilken stadsdel som är ”värst”, är det troligt att du får flera olika svar. Lika troligt är det dock att området ligger just i denna del av huvudstaden, vid metrons östligaste slutstationer.

Jag har varit i de flesta ställen i Helsingfors, men aldrig i de östra förorterna. Inte för att jag aktivt har undvikit det, utan för att jag aldrig haft några ärenden dit. Jag bestämmer mig för att åka till Gårdsbacka. I praktiken används bara det finska namnet, Kontula. Här har 30 procent av befolkningen från 15 till 29 år fått socialbidrag. Inget annat område har lika hög ungdomsbrottslighet – stölder, rån och misshandlar. Droghandeln är omfattande. Antalet barn som omhändertas av socialen är högre än i alla andra stadsdelar. 40 procent har ett främmande språk som modersmål. I en artikel för public service-kanalen Yle för några år sedan beskriver polismannen Seppo Kujala hur området fått allt värre sociala problem. Men att det skulle kunna sluta som i Sverige avfärdade han.

Yle: I flera städer i Sverige finns det utsatta områden med sociala problem och hög brottslighet och där polisen stöter på motstånd. Går utvecklingen i Helsingfors i samma riktning?

– I det här skedet finns inget sådant här och om vi får bestämma blir det inte heller verklighet här. Målsättningen är att alla områden är trygga. Om man far till Gårdsbacka är där ganska lugnt, sade Kujala.

Häromåret inträffade ett masslagsmål mellan ett sextiotal muslimer på gården utanför moskén, händelser som får stora rubriker i ett land som inte riktigt vant sig vid det mångkulturella kaoset än.

Jag åker dit en tisdag eftermiddag. En finlandssvensk vän följer med mig. Han har heller aldrig varit där tidigare. Trots att han själv är nationalist, tror han inte att mångkulturen i området är så omfattande som vissa påstår.

Vi går igenom ett långt, deprimerande gångstråk i sliten 60-talsarkitektur. Här har butiker legat på rad, nu är var och varannan lokal tom och ledig. Det är folktomt i gången, de enda vi ser är en grupp arga finska alkoholister eller missbrukare som står och pratar högljutt med varandra.

När vi till slut kommer fram till den öppna centrumplatsen möts jag av en mångkultur jag aldrig tidigare sett i staden. Även min vän blir förvånad: ”Jag trodde inte att det fanns sådana här områden i Finland”, utbrister han.

Araber, afrikaner och andra främmande folk myllrar omkring. En del romer. Här finns många finnar också, men det verkar vara personer som inte haft några alternativ. Enstaka pensionärer, som blivit kvar, och så socialt utsatta finnar på socialbidrag. Trots att det är mitt på eftermiddagen, verkar ingen – varken invandrare eller finnar – stressa till något jobb. Många står bara och hänger i centrum i brist på annat att göra.

Artikeln fortsätter

Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.

Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.

Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.

Dela artikeln

Materialet är upphovsrättsskyddat. Du har tillstånd att citera fritt ur artiklarna förutsatt att källa (www.nyatider.se) anges. Foton får inte återanvändas utan Nya Tiders tillstånd.

Gustav Kasselstrand Partiledare Alternativ för Sverige

Relaterat

Socialdemokraternas internrapport – förstörde Sverige med massinvandring

Socialdemokraternas internrapport – förstörde Sverige med massinvandring

🟠 INRIKES I en internrapport har Socialdemokraterna kommit med svidande kritik mot sitt eget parti och de politiska beslut man tagit under decennier gällande massinvandringen. Man konstaterar att man totalt misslyckats med invandrings- och integrationspolitiken och att man gjort så av rädsla för att förknippas med Sverigedemokraterna. Men lösningen finns: Blanda ut svenskarna helt.

SD Umeå om kommunens jämställdhets­- utskott: ”Ett överflöd av överklasskärringar”

SD Umeå om kommunens jämställdhets­- utskott: ”Ett överflöd av överklasskärringar”

🟠 Den 29 maj debatterades ett motionsförslag från Sverigedemokraterna i Umeås kommunfullmäktige om att lägga ned det kommunala jämställdhetsutskottet. SD:s gruppledare Lars Forsgren gick så långt att han beskrev det kvinnligt dominerade utskottet som en plats med ”ett överflöd av överklasskärringar som måste placeras”. Detta fick den socialdemokratiska fullmäktigeordföranden att ilskna till och avkräva Forsgren en ursäkt.

Läs även:

Medeltidsmuseet tvingades stänga den 5 november, trots protester. Foto: Wikimedia, Medeltidsmuseet.se

Riksdagen kastar ut Medeltids­museet – Nu växer protesterna

🟠 INRIKES Medeltidsmuseet är uppbyggt kring stadsmuren från Gustav Vasas tid, Helgeandshusets kyrkogård från 1300-talet och andra fasta fornlämningar som inte går att flytta. Historiker beskriver det som ”platsen där Sverige som nation föds”. Nu har museet stängt. Istället vill Riksdagen bygga en extra plenisal att ha som backup för den ordinarie, samt ett besökscentrum. ”Det är helt befängt”, säger den auktoriserade Stockholmsguiden Henrik Scheutz till Nya Tider. Nu engagerar han sig i den växande proteströrelsen: ”Det finns fortfarande möjlighet att rädda museet!”

Medborgarplatsen fylldes av WHO-kritiska människor. Enligt arrangörerna var antalet deltagare uppåt 2 000. Den pågick i cirka tre timmar, varefter eftermingel anordnades på Hotel Malmen. Foto: Nya Tider

Motståndet mot diktatoriskt WHO växer – demonstration i Stockholm

🟠 ExitWHO Världshälsoorganisationen WHO är på väg att få makt att bestämma alla medlemsländers insatser under nästa pandemi. Enskilda länder kommer inte längre att kunna besluta om egna pandemiåtgärder och eventuella restriktioner – allt ska beslutas av ett nytt ”styrande organ” inom WHO. Oron och kritiken växer nu mot vad detta innebär och den 1 oktober anordnades en demonstration i Stockholm för att protestera mot hur Sverige och världens länder avträder sin suveränitet till en icke folkvald grupp byråkrater.

Hela deklarationen läses upp (video)..

Video: Budapestdeklarationen

🟠 VIDEO I Budapest, Ungern, träffades nyligen sex nationalistiska partier för att forma ett samarbete inför EU-valet nästa år. Under högtidliga former undertecknade de ett manifest mot globalism och för fria nationer.

Valmyndighetens hårda kritik till riksdagen: Byt valsedelssystem – före nästa val

Valmyndighetens hårda kritik till riksdagen: Byt valsedelssystem – före nästa val

🟠 REPORTAGE. Sverige behöver snarast avveckla det nuvarande systemet med olika valsedlar för olika partier. Istället ska en gemensam valsedel införas och distribueras till alla vallokaler av Valmyndigheten. Det föreslår nu Valmyndigheten, som tröttnat på politikernas senfärdighet och nu själva tagit fram ett förslag på hur den nya valsedeln kan se ut. I en längre intervju med Nya Tider berättar kanslichefen Anna Nyqvist att ett nytt system kan komma på plats fort – men att det bromsas av riksdagspartierna. Som Nya Tider tidigare uppmärksammat utgör dagens valsedelssystem ett stort ekonomiskt och organisatoriskt hinder för nya partier.

Klaus Schwab, ledare för World Economic Forum (WEF), förordar en Den stora återställningen av vår civilisation. Allt från det ekonomiska systemet till hur vi lever våra liv, vad vi äter och hur vi semestrar, ska förändras enligt hans plan. Stillbild: WEF

Vad vill World Economic Forum?

🟠 11 exempel på konkreta framtidsplaner för planeten. World Economic Forum (WEF) är en av de mest inflytelserika globalistiska privata organisationerna som finns i världen. De ingår samarbete med FN och skryter öppet med att deras lärjungar ”infiltrerar” världens regeringar. Men vad döljer sig egentligen bakom allt prat om ”hållbarhet”, ”resiliens” och ”Den stora återställningen”? Nya Tider listar elva av de mest förryckta idéer som WEF verkar för.

Nyhetsdygnet

Överlevnadsguide med framåtanda

🟠 ”Vi är fiskar”, hävdar den här boken en bit in i texten. Detta gör mig häpen, jag har aldrig tänkt på det så förut! Det äkta paret Heather Heying och Bret Weinstein som skrivit den borde veta, de är ju ändå professorer i evolutionsbiologi, verksamma på en rad amerikanska universitet. Jägar- samlar-guiden till det tjugoförsta århundradet går igenom hur vi med våra urtidskroppar, ganska lika fiskars, och långsamt föränderliga psyken ska klara oss i den moderna världen. Boken är full inte bara med fakta utan också mycket åsikter, bland annat totalsågas PK-idéer som social justice warriors och postmodernism.

Stora visioner om en bättre värld

🟠 Världen är inte så hemsk som vi tror, den är mycket värre. Mot detta faktum använder vi alla förträngning, en psykologisk metod för att skydda oss mot rädsla, ångest, och förtvivlan. Men några människor vägrar förtränga och ger sig i kast med världens ondska och idioti, med total idealism och utopiska visioner om en bättre värld. Mikael Nordfors var en sådan person, som tyvärr dog en alldeles för tidig död vid 64 års ålder i augusti i år. Så denna recension av hans bok Demosokrati Spartacus 2.0, som utkom 2020, är både en recension och en hyllning till en äkta idealist som vågade drömma riktigt stort.

Andlighet, holistisk hälsa och öppna sinnen på Harmoni Expo

🟠 ANDLIGHET Harmoni Expo, eller ”Alternativa hälsomässan” som den ofta kal­las för av besökare, är Sveriges största mässa för kropp och själ. När den gick av stapeln fösta gången år 1996 hade den enbart 50 utställare, men har numera vuxit till att hysa hela 350 utställare, över 100 föredrag och workshops, samt tillhörande scenprogram. Dessutom hålls mässan numera två gånger per år, en helg per gång, traditionsenligt i Solnahallen i Stockholm.

Riksdagen kastar ut Medeltids­museet – Nu växer protesterna

🟠 INRIKES Medeltidsmuseet är uppbyggt kring stadsmuren från Gustav Vasas tid, Helgeandshusets kyrkogård från 1300-talet och andra fasta fornlämningar som inte går att flytta. Historiker beskriver det som ”platsen där Sverige som nation föds”. Nu har museet stängt. Istället vill Riksdagen bygga en extra plenisal att ha som backup för den ordinarie, samt ett besökscentrum. ”Det är helt befängt”, säger den auktoriserade Stockholmsguiden Henrik Scheutz till Nya Tider. Nu engagerar han sig i den växande proteströrelsen: ”Det finns fortfarande möjlighet att rädda museet!”

Den tjuvmjölkande haren

🟠 HISTORIA Inget djur var någonsin helt vanligt inom den svenska folktron och haren var inget undantag. Det finns sägner om en hare som är känd under namnen mjölkhare, trollhare, bjära, bara, bära och puke. Denna hare troddes trollkunniga använda som tjuvmjölkare. Bjäran kunde även se ut som ett nystan eller en katt.

Satsa på ett eget örtapotek i år!

🟠 Nu har vi vintern bakom oss och våren har redan deklarerat sin ankomst. Redan lyser de små snödropparna bland löv och snö. Det är nu det frusna börjar få liv igen. Snart kan vi se de första små nässelskotten titta fram. Och nu kan vi börja så våra frön, visserligen inomhus än så länge, men bara känslan av att det är på gång är fantastisk. Man blir glad bara av att titta på de färgsprakande fröpåsarna.

Annonser

Hitta många olika casinon på casino-utan-svensk-licens.net
Vill du spela på ett casino utan licens? Spelacasino informerar dig om allt du behöver veta.
Jämför casinon utan licens med snabba uttag hos nätcasinoutanlicens.com.
Onlinecasinos.se hjälper dig att välja bäst online casino
uudetkasinot.com/ listar Finska casinon online
Klicka här för att utforska vad ett casino utan svensk licens kan erbjuda!

Senaste numret

NyT48web-thumbnail
Nya Tider är den enda tidningen som bemöter systempressens lögner i deras eget format: på papper. Sedan grundandet 2012 granskar Nya Tider den politiska korrektheten och berättar hur verkligheten ser ut bakom systemmedias tillrättalagda version. Från april 2017 utkommer Nya Tider även med en nätupplaga varje vecka.
Vávra Suk
Chefredaktör
Prenumerera på
Nya Tiders nyhetsbrev!

123 037 97 35

A Minska textstorlek". A+ Öka textstorlek. A++ Stor text.

Logga in på ditt konto

Genom att fortsätta surfa vidare på hemsidan godkänner du vår integritetspolicy.