I en stor glasmonter mitt i rummet står det stora konstskåpet i ek och ebenholts som är prytt med bland annat miniatyrmålningar och stenar. I montrarna omkring kan man beundra de många olika föremålen som hör till skåpet. Flera av dagens museibesökare stannar till vid montrarna, särskilt vid den där själva skåpet finns, och betraktar konstskåpet och dess olika delar och föremål med vördnad.
Idén att skapa konstskåp växte fram på 1500-talet då europeiska furstar började samla på olika konstverk, naturalier och exotiska föremål i så kallade konstkammare. Den mest berömda samlingen fanns i Prag och tillhörde den tysk-romerske kejsaren Rudolf II (1552–1612). Syftet med dessa konstkammare var dels att spegla världen och dess naturliga mångfald, men dels även för att framhålla samlarens höga status och bildning.
Köpmannen och diplomaten Philipp Hainhofer i handelsstaden Augsburg var visserligen ingen furste, men inte desto mindre en mycket hängiven samlare. Samtidigt som han sålde lyxvaror byggde han upp en egen konstkammare. Innehållet i hans kammare förändrades dock ofta då han, som köpman, flitigt sålde och köpte varor. Det var han som kom på idén att bygga konstskåp som kunde användas till att förvara en del av de växande samlingarnas olika konstskatter och naturalier i. Ett konstskåp (även kallat kuriosakabinett och kabinettsskåp) fungerade på så vis som en slags konstkammare i miniatyr samtidigt som det även var som ett konstverk i sig med sina utsmyckningar.
Att tillverka konstskåp på 1600-talet var mycket kostsamt och tidskrävande, vilket var anledningen till att Hainhofer endast lät tillverka sex stycken under tidsperioden 1610–35. Hainhofer stod huvudsakligen för planeringen av hur skåpet skulle se ut och vilka samlingsföremål det skulle vara avsett för medan själva tillverkningen utfördes av hantverkare. En del av dessa skåp var beställningsverk, men några tillverkades trots att de inte blivit beställda av någon.
Det konstskåp som idag finns att beskåda på Museum Gustavianum skänktes till Gustaf II Adolf av Augsburgs protestantiska styresmän. Vid den tiden utkämpades det trettioåriga kriget mellan protestanter och katoliker i Europa och styresmännen betraktade den svenske kungen som en befriare då Augsburg var både en katolsk och protestantisk stad. De hade förvärvat skåpet av Hainhofer så fort de fått veta att kungen av Sverige var på väg mot Augsburg. Gustaf II Adolf blev mycket nöjd med gåvan som en del, enligt Hainhofer själv, kallade för ”världens åttonde underverk”.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
