Året var 1775. Aftonens mörker hade fallit och följande dag skulle kungliga hovet bege sig till Gripsholm för att, som vanligt, fira julen där. Hedvig Elisabeth Charlotta var på den tiden en skojfrisk och levnadsglad sextonåring, som var känd för sina skämt och upptåg. Året innan hade hon gift sig med Gustaf III:s yngre bror, hertig Carl.
För en skämtsam flicka som hertiginnan Charlotta kunde dock hovlivet vara enformigt ibland och i sin dagboksanteckning för december 1775 skrev hon att aftonen innan resan till Gripsholm var hon uttråkad när hon satt tillsammans med sina damer och väntade på Carl. Hon vände sig då till hovfröken Caroline Lewenhaupt, som var lika förtjust i upptåg som hon själv, och föreslog ”att hon skulle försöka lifva upp oss och hitta på en överraskning för hertigen”.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
