”Falska nyheter” och andra av systemmedias trick

”Falska nyheter” har blivit den nya modefrasen. Överallt diskuteras problemet med ”falska nyheter”. Begreppet trendade till och med på Google. Uppenbarligen har detta blivit ett stort problem precis den senaste veckan, medan exempelvis ”näthat” eller ”rysspropaganda” inte alls är något problem längre, vilket det var för två veckor sedan.

Det finns ett väldigt påtagligt mönster i hur media globalt lanserar nya begrepp. Först var det ”näthat” och ”nätmobbning”. Sedan blev det ”nättroll”. Sedan började alla skriva om ”faktaresistens” och ”rysk propaganda” och nu upprepar alla ”falska nyheter”.

Det sker över en natt, och så börjar precis alla regim-medier, från Washington Post till Sydsvenskan, upprepa samma uttryck. Något som man knappt hört om en vecka tidigare har plötsligt blivit ett jätteproblem. Gemensamt för alla dessa mode-ord är två saker: Alla systemmedier börjar använda dem samtidigt, och kontentan är alltid att det fria ordet blir syndabock.

Efter kampanjerna ska det alltid komma en ”lösning” på det här nya jätteproblemet som ingen hört om för en vecka sedan. Och den lösningen är alltid att begränsa information som inte kommer från regimmedia. Kommentarsfält avskaffas, Facebook hotas till att sätta upp filter som sorterar bort vissa nyhetssidor. Det mest uppenbara är det nya ”kvalitetssäkrade” presstödet, där redan etablerade medier i fortsättningen ska bestämma vilka tidningar som ska få ta del av skattepengarna.

Tro mig, samma lösning kommer införas i riksdagen, där de ”etablerade” partierna får bestämma vilka nya som ska vara tillåtna. Att inte fler kan se de historiska parallellerna är otroligt.

När tryckpressen kom och folk började lära sig läsa, då var det exakt samma visa som i dag. De få som tidigare haft informationsmonopol kom med den ena bortförklaringen efter den andra för varför Bibeln inte skulle översättas från latin, varför det vore farligt om populasen lärde sig läsa, varför bara handskrivna skrifter skulle tillåtas.

Då var det Gud man skyllde på. Inte för att Gud var hotad, men för att det var argument som funkade på den tiden. I dag är det ”demokrati” och ”värdegrund” som hotas. Lika motsägelsefullt i dag som när tryckpressen kom. För vad säger det om tilltron till den egna guden om han är så svag att man inte kan tillåta vanligt folk att läsa hans egna ord utan risk att de tappar tro på honom? Och vad säger det om vår ”värdegrund”, om den inte ens klarar att någon på nätet tycker annorlunda utan att allt riskerar att falla samman?

Givetvis hotas vare sig Gud eller demokratin av att fler läser och skriver. Vad som däremot hotas, nu liksom då, är makten hos de som tidigare var få och utvalda. Med tryckpressen, översättning och allmän skola krävdes inte längre en halv förmögenhet för att skaffa sig en läderbunden skrift som en munk ägnat tio år åt att kopiera för hand. Och inte mångåriga studier i latin hos en privatlärare i Florens för att kunna läsa den.

Information tillhörde därmed inte längre bara en fåtalig elit. Plötsligt fick eliten dela sitt övertag med andra. Det var inget de gjorde frivilligt. De enögda kan bara härska bland de blinda. I dag har de stumma plötsligt fått möjlighet att tala. Med internet slutade möjligheten att säga sin åsikt att vara förbehållen bara dem med tillgång till tidningspress, distributionskanaler, tv-master och en herrans massa pengar i startkapital.

Plötsligt kan alla säga vad de tycker. Berätta vad de sett. Dela med sig av vad de vet. De som tidigare hade övertaget måste nu återigen dela med sig. Och givetvis upptäcker de det ena problemet efter det andra i denna omfördelning.

Inte för att de själva håller på att tappa övertaget, nej, nej. De är bara så jätteoroliga över det här ”näthatet” och över den här ”rysspropagandan” och över alla de här ”falska nyheterna”. Vad är det då för nya medier som sprider ”falska nyheter”?

Inte oväntat påstås Nya Tider vara en av dem. Vi hamnade på hatlistan efter en sammanställning över olika tillfällen som Dagens Nyheter avslöjats med att hitta på falska nyheter. Exempelvis krönikan om brandmannen i Boden som enligt DN hade skrutit om hur han och kollegorna mobbat en invandrare på jobbet så mycket att invandraren tvingades sluta. Det visade sig dock att det bara jobbat en invandrare på brandstationen i Boden, och han jobbade kvar och trivdes utmärkt. DN hade hittat på denna falska nyhet.

Men mest arga är nog DN på Nya Tiders reporter som avslöjade att en av redaktörerna på DN, tillsammans med sitt gäng, hade knivdödat en ensam svensk eftersom svensken ”såg ut att vara rasist”. En annan av de nya medierna som nu utpekas som farlig är nättidningen Fria Tider, som avslöjade att en invandrarfamilj får närmare 30 000 kronor skattefritt i månaden. Något som först rubricerades som en myt på regeringens hemsida, men plockades bort när Riksdagens utredningstjänst kom fram till att invandrarfamiljer faktiskt får ännu mer i bidrag.

Breibart är med på listan. Tidningen som var först att skriva om de muslimska massvåldtäkterna i den brittiska staden Rotherham där ett muslimskt gäng under flera år gruppvåldtagit ettusenfyrahundra vita småflickor. Något som var känt i media och hos myndigheter, men som man valt att tysta ned för att inte skapa ”rasism”.

Jag kan fylla hela tidningen med exempel på nyheter som regimmedia hittat på och censurerat och signalement som försvunnit. Men egentligen så riskerar bara det att ta udden av den verkliga poängen. För det verkligt skrämmande är inte en media och en regim som undanhåller fakta som inte passar deras egen ideologi. Sådant kan man motverka – genom att starta egna medier, berätta vad systemmedia dolt och se till att vi kan belägga våra nyheter så mycket att de inte kan avfärdas som falska.

Problemet, och det som borde vara en röd flagg för alla, är att vi har en regim som inte tål detta. Regimen kan inte göra som oss; visa på vilket sätt vi skulle ljuga och behålla folkets förtroende genom att visa hur de har rätt. Inte ens fast de fortfarande har övertag i att sprida sina vinklingar, kan de möta oss i det spelet.

Regimen tvingas ta till nya lagar. Vi kan se det i diskussionen på Kulturhuset i Stockholm nyligen, som vi skrev om i förra veckan, där DN-journalisten Niclas Orrenius talade om fängslande av alternativa nyhetsförmedlare och razzior på våra redaktioner, samtidigt som han själv tyckte att det var så jobbigt att få höra folkets kritik efter hans trakasserier av dissidenten Julia Caesar, att han var tvungen att ”ta familjen på semester”.

Vi lever alltså under en regim, där etablerad media och politiker i samspel, känner sig nödgade att skriva om spelreglerna medan de fortfarande har makten att göra det.

Att bara upprepa frasen ”falska nyheter” övertygar inte. Det vet regimen också. Men dessa mode-ords-kampanjer är inte avsedda att vinna tillbaka tvivlare. De ska få det att verka som att det är en het debatt kring ett stort problem, och innan någon ens hunnit fundera på om det är ett problem, så är regimen där med sin lösning. En ny lag.

”Falska nyheter” dök upp i media för första gången en vecka efter Trumps seger i USA. Det dröjde bara tio dagar innan demokratiminister Alice Bah Kuhnke hade en färdig lösning. Facebook måste börja censurera nyhetssidor, hade hon kommit fram till. Om de inte gör det tvingas regeringen ta till ”hårdare tag” som man ”egentligen inte vill”.

UD har också fått manualer för att bemöta ”falska nyheter” om Sverige i utlandet. Nu när bland annat resebyråer börjat varna turister från att åka till Sverige.

Ibland går det väldigt fort att både hitta ett problem, debattera och komma med lagförslag. När det kommer till att begränsa utbyte av tankar dras inget i långbänk. I synnerhet inte i landet som behöver två års byråkrati för att avhysa romska tiggare från fastighetsägares marker eller som fortfarande inte hittat en juridisk lösning på återvändande terrorister.

För regimen prioriterar nu liksom alltid det mest akuta. Att skydda den egna makten.

Dela artikeln

Materialet är upphovsrättsskyddat. Du har tillstånd att citera fritt ur artiklarna förutsatt att källa (www.nyatider.se) anges. Foton får inte återanvändas utan Nya Tiders tillstånd.

Chefredaktör och ansvarig utgivare

Relaterat

Vad är sant? Vad kan man tro på?

Vad är sant? Vad kan man tro på?

🟠 OPINION: TOMMY ULMNÄS I den infekterade tid vi lever i gör författaren och tidigare kommunjuristen Tommy Ulmnäs här ett försök med att få in en djupare syn på tillvaron. Vi behöver mer än någonsin tänka i helt andra banor än tidigare om vi vill lösa några problem, anser han. Han menar att det nu är dags att lyfta fram behovet av intellektualitet i debatterna. Den ankdamm som länge präglat vårt parlament måste bort och in med klokhet och sunt förnuft.

EU ser ett problem i att folk utbyter tankar – även privat

EU ser ett problem i att folk utbyter tankar – även privat

🟠 KRÖNIKA Europeiska unionen försöker rättfärdiga sin satsning på mer övervakning (Chat Control) och censur (DSA) via kontrollerade organisationer och medier. AI Forensics, en Soros-finansierad uppdragstagare åt EU-kommissionen, hävdar att Telegram är ett problem eftersom människor kan diskutera innehåll från andra sociala medier i privata Telegram-grupper.

Läs även:

Vad är sant? Vad kan man tro på?

Vad är sant? Vad kan man tro på?

🟠 OPINION: TOMMY ULMNÄS I den infekterade tid vi lever i gör författaren och tidigare kommunjuristen Tommy Ulmnäs här ett försök med att få in en djupare syn på tillvaron. Vi behöver mer än någonsin tänka i helt andra banor än tidigare om vi vill lösa några problem, anser han. Han menar att det nu är dags att lyfta fram behovet av intellektualitet i debatterna. Den ankdamm som länge präglat vårt parlament måste bort och in med klokhet och sunt förnuft.

EU ser ett problem i att folk utbyter tankar – även privat

EU ser ett problem i att folk utbyter tankar – även privat

🟠 KRÖNIKA Europeiska unionen försöker rättfärdiga sin satsning på mer övervakning (Chat Control) och censur (DSA) via kontrollerade organisationer och medier. AI Forensics, en Soros-finansierad uppdragstagare åt EU-kommissionen, hävdar att Telegram är ett problem eftersom människor kan diskutera innehåll från andra sociala medier i privata Telegram-grupper.

Om medias debattklimat – exemplet Corren

Om medias debattklimat – exemplet Corren

🟠 OPINION: HARRIET LARSSON Det skall vara högt i tak för debatten, förkunnar både Östgöta Correspondentens chefredaktör Christer Kustvik och dess politiske redaktör Edvard Hollertz. Det vill säga i teorin, i praktiken kan demokrati med yttrandefrihet enkelt sammanfattas med tig eller tyck som vi. Debattartikeln nedan skickade undertecknad in till Corren, men precis som under de senaste åren så hamnade den i papperskorgen, som numera är välfylld av mina debattartiklar/insändare.

Massmedia missar det viktigaste om L

Massmedia missar det viktigaste om L

🟠 OPINION: MEDBORGARPERSPEKTIV.SE Mediernas bevakning av Liberalernas Sverigelöfte blev ett skolexempel på ensidig rapportering. I stället för att analysera det historiska skiftet – ett samlat Tidö-block och en chans för L att överleva – hamnade fokus initialt nästan uteslutande på avhopp, sorg och interna konflikter inom L.

Manfred Weber, CSU, i en avslöjande intervju i ZDF TV

Manfred Weber, CSU, i en avslöjande intervju i ZDF TV

🟠 KRÖNIKA Redan dagen efter det ungerska valet den 12 april kom varierande reaktioner och kommentarer i olika mediala sammanhang. Ingen kommentator var dock så tydlig och så fylld av svavelos, tjära och fjädrar som den tyske gruppledaren för kristdemokraterna i Europeiska parlamentet, Manfred Weber, CSU. Bokstavligt talat dagar efter valet där rätt person och rätt parti vann fattades viktiga beslut: Ukraina fick sitt lån på 90 miljarder euro, pipelinen Druzjba (ryska för ”vänskap”) började fungera och Europeiska unionens domstol med säte i Luxembourg (Cour de Justice de l’Union Européenne) förklarade att Ungerns tidigare ”LGBTQ-lag” bröt mot Europeiska unionens juridiska system.

Senaste nytt

Senaste numret

Nya Tider är den enda tidningen som bemöter systempressens lögner i deras eget format: på papper. Sedan grundandet 2012 granskar Nya Tider den politiska korrektheten och berättar hur verkligheten ser ut bakom systemmedias tillrättalagda version. Tidningen utkommer med en nätutgåva två gånger i veckan och ett magasin varannan vecka.
Vávra Suk
Chefredaktör

Flykten från dödsskuggans dal

🟠 BOKRECENSION Cregg Lunds bok om sin karriär som framgångsrik programvaruutvecklare släpptes 2024, året innan Epsteinfilerna blev offentliga. I boken berättar Lund om hur hans begåvning tog honom från amerikansk landsbygd till den sociala gräddan av Silicon Valley. Där mötte han något uråldrigt och mordiskt med globala tentakler – som genom en fruktansvärd ritual ville inviga honom till ett liv i dess tjänst.

Dalarna – vad Kent Ekeroth och andra bör veta om denna del av konungariket Sverige

🟠 KULTURKRÖNIKA Inget svenskt landskap har så djupa historiska och kulturella traditioner som Dalarna. Mitt gamla Kopparbergs län (W-län) genomgår rasande förändringar för att anpassa nuvarande Dalarnas län till den nya kreativa destruktionen. När Kent Ekeroth, SD, utnämndes till oppositionsråd i Region Dalarna reagerade lokala vänstermedia, därefter blev det tyst. Man insåg nämligen att såväl Ekeroth som hans familj helt saknade koppling till Dalarna och därmed även kunskaper om detta historiska och för Sverige så viktiga landskap.

Litiumbatterier: Från dröm till verklighet

🟠 VETENSKAP OCH TEKNIK Litium har fått smeknamnet ”2000-talets olja” och är bland annat grunden för batteriteknik för elfordon. Utnyttjandet av denna resurs är orsakar dock miljömässiga och sociala skador. När det gäller reserverna är de ojämnt fördelade geografiskt och begränsade, vilket ger nytt liv åt de geopolitiska spänningarna, vilket vi tidigare har sett när det gäller olja.

Med Nordenskiöld genom Nordostpassagen

🟠 HISTORIA Adolf Erik Nordenskiöld var den förste i historien som lyckades genomföra en sjöfärd runt kontinenterna Asien och Europa. Vegaexpeditionen kartlade norra Asiens kust, gjorde meteorologiska observationer och förde hem viktigt material till Naturhistoriska riksmuseet. Nordenskiöld hyllades som en nationalhjälte när han återvände till Stockholm i april 1880.

Annonser

Det finns ett stort utbud av online-casinon, inklusive sådana som opererar utan svensk licens – casino utan svensk licens är en viktig aspekt att beakta.

När man undersöker online-spelalternativ, är det relevant att notera att det finns casino utan spelpaus, som fungerar under andra regleringar.

Spela på – casino utan svensk licens här.

En del online-casinon är inte registrerade under den svenska licensen – casino utan licens kan ha olika spelutbud och regler.

Logga in på ditt konto

Genom att fortsätta surfa vidare på hemsidan godkänner du vår integritetspolicy.