För vem arbetar Granskningsnämnden?

Kravet på opartiskhet och saklighet är naturligtvis en förutsättning för Sveriges Radios (SR) och Sveriges Televisions (SVT)och Utbildningsradions (UR) sändningstillstånd. 2014 gjorde Demoskop en undersökning som visade att redan då hade endast 15 procent av Alliansens väljare uppfattningen att dessa media var opartiska, jämfört med 39 procent för de rödgröna väljarna. Lägst låg Sverigedemokraternas väljare med blott 10 procent. När SR och SVT anklagas för att inte leva upp till kraven på opartiskhet och saklighet slutar diskussionen oftast med ”Ni får anmäla till Granskningsnämnden”. Programföretagen menar att de lever upp till kraven och att den som har synpunkter kan anmäla till GRN, som sällan fäller.

Trots att inte ens majoriteten av vänsterväljare anser att public service är opartiska och sakliga så leder anmälningar till Granskningsnämnden alltså väldigt sällan till en fällning. Av de 5 723 anmälningar som inkom under perioden mellan 2009 och 2013 fälldes bara 50 inslag för bristande opartiskhet, det vill säga 8,7 promille och ytterligare 61 för bristande saklighet.

De övriga fällningarna, cirka 250 stycken, gjordes på andra grunder, som ”respekt för privatlivet”, ”otillbörligt kommersiellt gynnande” och ”mediets genomslagskraft”. Det verkar sålunda finnas en diskrepans mellan vad tittarna och lyssnarna upplever, och hur Granskningsnämnden ser på sin roll. Dessutom vägrar Granskningsnämnden att behandla vissa anmälningar med motivationen att de måste hushålla med sina resurser. Dessa beslut är inte möjliga att överklaga. Till exempel så har nätverket Klimatsans drabbats då de har anmält program som de anser har presenterat felaktig eller vinklad information om klimatförändringar. Henrik Jermsten, Granskningsnämndens ordförande, förklarade under ett seminarium på Timbro 2016 att ”vi kollar inte fakta”. Oavsett om Klimatsans anmälningar är välgrundade eller inte så lämnar detta ett uppenbart kryphål för sändningar att bryta mot kravet på saklighet.