Före detta asylaktivist gör en u-sväng: ”Många asylsökare föraktar oss djupt”

Det är ingen enskild händelse. Inget enstaka rötägg. Det är efter att gång på gång ha mött samma förakt från muslimska asylsökare, som den välkända asylaktivisten Rebecca Sommer förstod att islam är en härskarideologi.

I en unik intervju med Nya Tider berättar hon om sina erfarenheter, och har även ett budskap till andra asylaktivister.

– Jag har tvingats inse att muslimerna föraktar oss, och det går inte att ändra, hatet är för djupt rotat, säger hon.

Rebecca Sommer är en välkänd tysk asylaktivist och ett bekant ansikte i de tyska medierna. Hon har bland annat skapat en organisation med 300 medlemmar som välkomnade asylsökare under migrantvågen 2015-2016. Hon är dessutom konstnär och filmare. Hennes filmer har prisats i vänstermedia över hela världen, tills hon nyligen försatte journalistkåren i chocktillstånd.

Sommer, som ägnat hela sitt vuxna liv åt minoriteters rättigheter och flyktingaktivism, insåg plötsligt att hon haft ordentligt fel – och hon är dessutom karl nog att erkänna det. Istället för ett kulturberikande tillskott, säger Rebecca, hotar migrationen från muslimska länder att bli Europas undergång.

Det är personliga erfarenheter som lett till asylaktivistens politiska u-sväng. Hon har arbetat i åratal med muslimska asylsökare och insett att deras inställning är en helt annan än vad hon trodde från början: ”De föraktar oss djupt.”

Efter att själv ha attackerats fem gånger av arabiska män och sett hur en kvinnlig hjälparbetare dras i håret in på en toalett, har Sommer helt omvärderat muslimerna:

– De ser sig som överlägsna, skrattar åt europeiska män och betraktar västerländska kvinnor som horor. Och ju mer vi anpassar oss till dem, desto mer övertygade blir de om de har rätt.

Någon helomvändning kan man emellertid inte tala om vad gäller Rebecca Sommer. Hon säger att hon fortfarande är en engagerad människorättsaktivist och betraktar sig som världsmedborgare. Hon har hjälpt människor i Centralamerika, Asien och afrikanska naturfolk. Men efter att ha mött de arabiska männen som under migrantstormen vällde in i Europa under förespeglingen att de var flyktingar, har hon tvingats ”göra ett undantag i sin humanism”. Hon påpekar att hennes bedömning inte gäller alla muslimer utan bara ”de flesta”.

I denna intervju berättar hon om det smärtsamma uppvaknandet, händelserna som fått henne att omvärdera, och hennes kamp för att varna hela Europa för islamisering och massinvandring, saker som hon tidigare varit med om att välkomna. ”Vi ville lära känna dem, och det gjorde vi”, säger hon.

NyT: När du var asylaktivist, reagerade du inte över att det bara var män som kom till Europa?

– Flyktingar är personer som behöver skydd. Alltså personer som är i fara, inte har någonstans att ta vägen och behöver trygghet tills de kan återvända. Många av de syriska asylsökarna under den första migrantvågen före 2015 kom inte direkt från Syrien. De befann sig redan i grannländer dit de åkt efter sin utbildning för att skaffa pengar och för att slippa militärtjänst. Åtminstone de som jag har mött. När kriget kom fylldes grannländerna med äkta flyktingar och det blev konkurrens om jobben. Jag kan förstå att männen därför valde att ta sig till Europa, hellre än att åka tillbaka till Syrien. Vad jag inte gillar är att de såldes in till det tyska folket som flyktingar. Alltså personer som behövde en tillfällig fristad, trots att de egentligen är bosättare. Det fanns aldrig någon tanke på att de någonsin skulle åka tillbaka, vare sig hos migranterna eller våra regeringar.

NyT: På vilket sätt är det ett problem?

– Jag är en människorättsaktivist, jag vill fortfarande hjälpa flyktingar. Mitt problem är islam, och människor som är hjärntvättade av denna ideologi. Det kallas religion, men det är en ideologi – en härskarideologi där de ser sig som högre stående och oss som lägre. Jag har alltid vetat att det är en annan kultur, men trott att de som alla andra kan ändra värderingar när de möts av gästfrihet. Men genom åren har jag tyvärr kommit till insikten att bortsett några få så är de omöjliga att förändra. Hos de flesta är ”huvudduken innanför huvudet” omöjlig att få bort.

Integrationen fungerar tvärtom mot vad folk föreställer sig – ofta är de mer öppna och ödmjuka i början, för att senare bli alltmer dominanta och arroganta när de börjar känna sig säkra, känna sig hemma.

NyT: Varför tror du att just muslimer har så svårt att förändras?

– De har ingen motivation. Varför ge upp rollen som härskare? Pojkar får lära sig från födseln att de är högst i rang. En åttaårig pojke kan beordra sin 22-åriga storasyster att fixa disken. En kvinnans enda chans att komma till paradiset är att tillfredsställa sin man. De lär sig att de är högre stående. Varför skulle någon vilja ge upp den rollen?

NyT: Hur tycker du västerländska feminister hanterat att Europa nu fylls av män med sådana värderingar?

– Dåligt! Jag kallar mig inte feminist. Jag är för kvinnliga rättigheter i betydelsen likaberättigande. Och nu går vi mot ett mer och mer fundamentalistiskt muslimskt samhälle, mycket finansierat via Turkiet, Saudiarabien, Qatar och Iran. Första offret är kvinnor, ändå är det feminister som står och hejar på. Jag ser kvinnor som kämpat hela sitt liv för jämställdhet och som nu blir ständigt trakasserade av män som pratar främmande språk. En del kvinnor underkastar sig och tar själva en slöja över huvudet. Precis som kvinnor i arabvärlden underkastar sig, gör nu europeiska kvinnor samma sak.

NyT: Vad tror du behöver göras för att stoppa islamiseringen?

– Jag driver en organisation som heter ”Fritt rum istället för haram”. Organisationen har redan flera välkända opinionsbildare som medlemmar, vissa avhoppade muslimer och även ett mycket litet antal flyktingkvinnor. Men media är helt ointresserade. Organisationen är vare sig höger eller vänster. Det handlar om fakta – inte politik.

Jag tror också att jag kan fylla en funktion, att nya grupper lyssnar på oss. Jag har ändå många års erfarenhet och är fortfarande aktiv asylaktivist, jag kan påverka personer som fortfarande är lika naiva som jag har varit.

Jag tror inte att det går att reformera islam, även om det finns ett litet antal moderata muslimer som lever under polisbeskydd. Men jag uppskattar i och för sig deras försök.

NyT: Vad ångrar du mest av ditt tidigare engagemang?

– Ur ett rent personligt perspektiv ångrar jag att jag återvände till Europa. Jag har levt som en världsmedborgare nästan hela livet, och kom tillbaka till Tyskland just när migrantvågen började. Jag kom tillbaka precis för att se hur Tyskland förvandlades framför mina ögon. Jag blir antastad vart jag än går, tunnelbanan, överallt, av arabiska män.

NyT: Kan du se något positivt i att just du, med din bakgrund, fick detta uppvaknande?

– Jag förstår vart du vill komma, och jag gör detta nu av den orsaken. Jag tror inte på slumpen. Men det är ju inte så att jag är glad åt det. Jag såg på TV och hurrade för den arabiska våren, utan att då förstå hur det skulle förändra mitt land och mitt liv.