Den 7 november lämnade den statliga Medieutredningen sitt slutbetänkande till kulturminister Alice Bah Kuhnke (MP). Tidigare förslag om ”demokratiparagraf” och liknande påfund har snabbt avfärdats då myndigheter anser sig stå inför en omöjlig uppgift om de ska bedöma innehållet i olika publikationer. Utredaren Anette Novak kom dock på hur man skulle kunna komma runt detta: man inrättar helt enkelt en nämnd där de stora tidningarna själva ska få bestämma vem som ska få pengar och inte.
Novak har även skissat på ”kvalitetskrav”. Det är lätt att inse vilken tidning de nya reglerna riktar sig emot – det finns bara en tidning som utmanar den sittande makten och det är Nya Tider. Många av våra läsare säger att Nya Tider har en kvalitet som vida överstiger systemmedias. De jämför med hur till exempel Svenska Dagbladet såg ut för 20-30 år sedan, då man fortfarande bedrev riktig journalistik.
Vänsterprofilen Jan Myrdal har sagt att Nya Tider ”är mer balanserad än vad Dagens Nyheters ledning är nu eller var 1952”. Det spelar dock ingen roll, då de stora mediehusen ska få bestämma vad som är ”kvalitativ journalistik”. Där har till exempel DN:s ledarskribent Hanne Kjöller jämfört Nya Tider med ”skoltidningsnivå” och att sätta ”fyra häftklamrar runt mina inköpslistor”.
Anette Novak får det att låta som något bra att ”politiker inte ska ha någonting med definitionen av journalistisk kvalitet att göra”. Vad hon egentligen skapar är en medie-totalitarism, där redan etablerade medier ska fördela statliga miljoner mellan sig själva och hålla nykomlingar som gör ett bättre jobb än de själva borta.
Två vargar och ett får ska rösta om vem som ska bli uppäten. Demokratiskt, eller hur?
