På 1700-talet levde majoriteten av alla barn i fattigdom. En bidragande orsak till det var krigen som utkämpats under stormaktstiden. Som Martin Jägervall skriver i boken Nils Rosén von Rosenstein och hans lärobok i pediatrik hade de upprepade krigen urholkat ”den produktiva befolkningen och därmed den svenska ekonomin, en rad farsoter som drog från by till by, missväxt, bristande kunskaper om sjukdomar och dess botemedel, dålig hygienisk standard, med mera.”
Odaterad målning av Lorens Pasch d.y. Wikimedia Commons
Jägervall noterar även att ”vid 1700-talets mitt” dog ”vart femte barn före ett års ålder.” Denna höga barnadödlighet berodde, enligt honom, på ”en rad faktorer, som ofta var associerade med varandra; fattigdom, svält, dålig hygien, högt födelsetal, infektioner och farsoter, synen på oäkta barn med mera. Det var dock inte enbart den fattiga befolkningen som drabbades. Spädbarnsdödligheten i europeiska kungahus var cirka 15 procent under 1700-talet.”
På det stora hela var således barnadödligheten i 1700-talets Sverige ett mycket utbrett problem. Sjukdomar som skördade många barns liv på den tiden var, enligt Jägervall, scharlakansfeber och kikhosta och mässling, men även bristsjukdomar som rakit (engelska sjukan) då ”matsituationen var svår”.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
