Skip to Content

Johan van Rensburg (infälld) blev skjuten med två skott i sitt garage. Han dog i armarna på sin son Lukas. På bild syns Lukas tillsammans med sin fru Louisa. Bakom paret är garaget där attacken ägde rum. Mordet skedde i augusti 2016. Foto: Nya Tider/Privat
UTRIKES

Nya Tider på plats: ”Det var inget rån, det var en ren avrättning”

Februari månad var en av de blodigaste månaderna på länge för Sydafrikas vita farmare med 26 mord, varav flera var åldringar och kvinnor som torterades till döds. Den vita befolkningen, särskilt på landsbygden, känner oro och rädsla inför framtiden. Nya Tider besökte de norra delarna av Sydafrika där farm­attacker är vanligt förekommande, och pratade med personer som nyligen mist sina anhöriga i brutala attacker.

Publicerad: 21 april, 2017, 21:10

  • Svenska

Läs även

Den äldre damen rör i sin kaffekopp. Vanessa Pretorius har kortklippt hår och en blommig blus. Hon frågar vad vi tycker om Sydafrika. Själv flyttade hon och hennes make från sin farm i slutet av nittiotalet efter ett inbrott som skrämde familjen. Det skulle visa sig att flytten inte skulle rädda dem. Den 12 februari i år åkte Vanessa tillsammans med maken Rolf, en av deras söner och tre barnbarn till en släktmiddag i Johannesburg.

När de kom hem tidigt på morgonen och Vanessa gick ur bilen för att låsa upp grinden körde en annan bil upp bakom dem och blockerade vägen. Två långa, svarta män klev ur, en hade solglasögon trots att det var mörkt ute. Vanessa förstod snabbt att situationen skulle bli farlig och lyckades springa till huset och väcka parets yngsta son. När denne kom springande mot bilen blev han skjuten i ena knäet. Utanför bilen låg redan Rolf på marken, mitt framför ögonen på de tre små barnbarnen i bilen, som skrek av rädsla. Rolf hade blivit skjuten i bröstkorgen. Han överlevde inte attacken.

– De fick med sig en Ipad. Men de tog inte pengarna som fanns i våra fickor och plånböcker, och de tog inte bilen. Det hela var mycket märkligt. Jag frågar mig varför? Varför dödade de Rolf? Han var en tystlåten man som var nervös innan han skulle till släktmiddagen eftersom han skulle läsa upp en dikt. Jag kan inte förstå det, säger Vanessa och tar upp en minnespamflett med sin makes bild på. ”En del av oss försvann med dig”, går det att läsa. Paret hade varit gifta i över 34 år, och Vanessa var bara 22 när de lovade varandra trohet. Nu vet hon inte vad hon ska göra i sin ensamhet.

Vi åker vidare genom norra delarna av Sydafrika, in genom ett slumläger. Vår guide Dirk de Roux arbetade tidigare som polis, men säger att det är omöjligt att avancera inom kåren som vit, så i dag arbetar han inom en privat säkerhetsfirma. De är ofta först på plats när ett mord eller ett rån har skett, och är populära i de städer där de verkar.

– Polisen prioriterar svarta brottsoffer, det är väldigt tydligt för oss som bor och verkar i Sydafrika. Därför engagerar jag mig i säkerhetsfirman, och vill gå ett steg längre och starta upp en egen firma en dag, utbilda unga män i första hjälpen och vapenhantering, berättar han på vägen.

Sköts ihjäl i garaget

Vi åker in i den lilla landsorten Sundra i provinsen Mpumalanga (tidigare Östra Transvaal). Här bor det många vita som precis har pengar nog att hålla sig från slumläger, berättar vår guide. Genom att flera familjer bor i samma hus kan de hålla kostnaderna nere.

Pensionerade Johan van Rensburg dog den 19 augusti förra året i sitt garage. Vi träffar Johans son Lukas och hans unga fru Louisa utanför huset där attacken skedde. Johan levde ett tillbakadraget och stillsamt liv, arbetade med att hugga och paketera ved, och var mycket omtyckt i byn. En dag hade familjen handlat mat tillsammans och skulle mötas hos Johan en timma senare för att grilla. När Johan svängde in på uppfarten och gick ur bilen attackerades han av flera svarta män. Han sköts två gånger, varav en gång i nacken. Chocken gjorde att han samtidigt fick en hjärtattack.

– Bara några minuter tidigare hade grannfrun, en äldre dam, blivit attackerad av samma grupp män. Hon blev slagen så illa i ansiktet med en spade att hon fick tillbringa flera veckor på sjukhuset. Vi tror att männen ville åt min svärfars bil för att fly, säger Louisa.
Johan dog i armarna på sin son på garagegolvet.

– Det var många attacker otroligt tätt under den perioden. Fem eller sex stycken som jag vet om. Visst, en del svarta attackerar varandra, men det är mer knivattacker under bråk i skolor och på gatan. Men attacker som dessa är det nästan bara vi vita som råkar ut för. Det är verkligen ett hemskt område och jag känner mig inte alls trygg, säger Louisa, som själv är mamma till en liten flicka. Ekonomin tillåter dock inte att familjen flyttar därifrån. Louisa hade gärna sett att hennes dotter kunde gå i en bättre skola.

”Det var en ren avrättning”

Vi vill se om grannkvinnan fortfarande bor kvar i huset och vill prata med oss. Vi möts av en ”till salu”-skylt, men behöver bara åka 300 meter för att hitta ännu en person som nyligen mist en nära anhörig.

Grindarna utanför butiken Spargel är nästan dubbelt så höga som vi, och längst upp är elektriska trådar uppsatta. Vid grinden finns en säkerhetsvakt utplacerad. Det finns en bra anledning till all säkerhet, berättar Kathleen Mans, som äger butiken tillsammans med sin familj. I slutet av förra året kom ett gäng förövare in på området och skrek att de ville bli visade kassaskåpet. De släpade ut Kathleens mamma, Kathy van Coppenhagen, och pappa Frik på gården. Den äldre kvinnan sköt de genast i nacken, så att kulan färdades ned genom kroppen. När Kathy föll ihop släpade de in Frik och band fast honom och sade ”ikväll kommer du att dö”.

Kathleens mamma sköts ihjäl. Kathleen Mans förlorade sin mamma, Kathy van Coppenhagen, i en attack utanför familjens butik i staden Sundra. Mamman gjorde inget motstånd, men sköts ändå. Foto: Nya Tider/Privat

 

– Mina föräldrar gjorde inget motstånd, de skulle ha gett dem precis det de ville ha. Det fanns ingen anledning till varför de sköt mamma. Hon gjorde absolut inget motstånd, det här var en ren avrättning, berättar Kathleen och serverar oss kaffe i små vita muggar på sitt ljusa kontor på övervåningen. Hon fortsätter:

– När männen gick tillbaka för att kolla om mamma var död hittade de henne inte. Mamma hade krälat hela vägen till hundarnas inhägnad, smetat mörk lera på sig och gömde sig där i flera timmar. Medan de letade efter henne lyckades pappa ta sig loss och sprang efter hjälp, och det var då förövarna gav sig av. De tog ingenting. Det här var verkligen inget rån, utan ett mord.

”Vita attackeras i hög grad”, menar före detta polismannen Dirk Le Roux. I dag arbetar Dirk inom en privat säkerhetsfirma, och är ofta först på plats efter ett mord eller rån. Foto: Nya Tider

 

Kathy fördes till sjukhus där det såg ut som att hon skulle klara sig. Efter tredje dagen satt hon upp och pratade med sin familj. Under kvällen drabbades hon dock av en blodpropp och dog oväntat.

– Jag får mer och mer känslan att dessa mord sker för att driva ut oss vita ur landet. Man vill markera att detta är deras. Vilket i sig är helt galet. Vi har bott här i generationer och vi var dessutom här först, säger Kathleen och visar oss hundgården där hennes mamma gömde sig den ödesdigra kvällen. Dirk håller med och säger att det är tydligt utifrån hans erfarenhet att förövarna riktar in sig på vita.

Kathleen berättar att det några månader innan attacken hade kommit in två män som presenterade sig som säkerhetsvakter för att informera familjen om att några nigerianer planerade en attack mot dem. Männen bad om att få titta runt och inspektera säkerheten. Nu i efterhand tror Kathleen att männen var med på attacken, och att de kollade av butiken för att få sig en bild av hur lätt familjen var att attackera. I dag har man satsat 150 000 rand (runt 100 000 kronor) på säkerhet.

– Jag måste skydda mina två döttrar. Ingenting kommer att få hända min familj igen, vi har redan mist en del av vår familj, avslutar Kathleen, innan hon måste återgå till arbetet.

”Alla känner någon”

Ett par timmar utanför storstaden Pretoria bor Lita Fourie, en medel­ålders kvinna som vigt sitt liv åt att ge farmaroffer en värdig minnesplats. Hon är kvinnan bakom Plaasmoorde, platsen där tusentals vita kors har rests, ett kors för varje mördad farmare. Vi träffar Lita och hennes make på ett kafé, och hon är inte glad över utvecklingen:
– Februari var en av de värsta månaderna någonsin, det får inte fortsätta så här för då finns det snart inga av oss kvar.

Lita bläddrar bland filer i sin dator. Hon visar oss bilder på familjemedlemmar till mordoffer som kommit för att sätta ned ett vitt kors i marken.

– Många är så traumatiserade efter att ha mist sin make eller förälder att de helt enkelt inte kan prata om det. Det kan gå månader. Sedan kontaktar de mig och säger att de vill sätta ned ett kors, och vi håller en mindre ceremoni. Då släpper det, månader av sorg som hållits instängd. Det är väldigt känslomässigt för oss alla.

Lita vet vad hon talar om. År 2000 bröt sig beväpnade män in i hennes föräldrahem och sköt ihjäl hennes båda föräldrar på det mest brutala sätt. Hennes pappa sköt de i huvudet och placerade kroppen i badkaret. Hon visar oss bilder. Det är viktigt att se vad som händer här, menar hon. Det är brutala scener, men det är verkligheten sedan årtionden tillbaka.

– I dag känner alla någon som har dödats eller skadats allvarligt i en attack. Det kan vara din släkting, personen du brukar handla av, mannen du sett på väg till jobbet varje dag, säger vår guide Dirk och får medhåll. Så är det, alla känner någon.

Solen är på väg att gå ned bakom horisonten. Bilar tutar, folk skyndar hem efter en avslutad arbetsdag. Ett par håller hand på trottoaren, en hund skäller på avstånd. Livet rullar på för folket i Sydafrika, men bakom fasaden döljer sig en fasansfull verklighet.

Ökad säkerhet. Det var i denna butik som Kathleen Mans miste sin mamma i en attack. I dag har familjen lagt ned stora summor pengar på säkerhet, med elektriskt staket, snubbeltråd och en säkerhetsvakt. Foto: Nya Tider

Farmarmord i februari 2017:

1 februari: Gavin Carter, 47, ihjälskjuten i Underberg,
Nicky Harmse, 61, ihjälskjuten i Kameeldrift
2 februari: Daniel Kilian, 62, ihjälskjuten i Leeupoort
3 februari: Pats Truter, 77, strypt i Naboomspruit,
Äldre man ihjälslagen i Rustenburg
5 februari: Pieter Pieterse, 57, ihjälslagen i Ellisras,
Wilfred Ernsting, 54, mördad i Henneman
6 februari: Stephan Harris, 28, ihjälslagen i Pretoria
7 februari: Tanya Wiers, 44, torterad till döds i Pietersburg
10 februari: Niels Erichson, 65, ihjälskjuten i Rustenburg
11 februari: Trevor Rees, 79, torterad till döds i Underberg
12 februari: Rolf Pretorius, 57, ihjälskjuten i Springs
13 februari: Jan Douwes, 65, strypt i Gordonsbay
14 februari: Louis Smuts, 45, ihjälskjuten i Balfour,
Belinda Smuts, 42, ihjälskjuten i Balfour,
Gert Smuts, 77, ihjälskjuten i Balfour,
Paulina Smuts, 74, ihjälskjuten i Balfour
16 februari: Marie Verwey, 80, knivhuggen i Stellenbosch,
Christine Solik, 57, ihjälslagen i Natal,
Roger Solik, 66, torterad till döds i Natal
19 februari: Susan Howarth, 65, torterad till döds i Dullstroom
23 februari: Milly, 95, våldtagen och strypt i Uitenhage
24 februari: Piet Jacobs, 79, strypt i Hartswater
25 februari: Andre Durant, 62, ihjälskjuten i Rustenburg
26 februari: Jossie Gilson, 90, ihjälhuggen i Vanderbijlpark
Sanna Hill

[email protected]

Håll god ton och ett vårdat språk i kommentarerna. Olagligt innehåll är så klart förbjudet och kommer att resultera i avstängning från vårt kommentarsfält.

Om du har blivit godkänd för att lägga upp kommentarer utan förhandsgranskning från tidningens sida är det du själv som är ansvarig för innehållet. Det innebär att Nya Tider kan tvingas att medverka vid brottsutredning vid ett eventuellt åtal.

För förhandsmodererade kommentarer ber vi om tålamod. Vi går löpande igenom kommentarer men det kan beroende på tid på dygnet dröja flera timmar innan vi hinner titta på den.

Vi förbehåller oss rätten att radera kommentarer som innebär förtal, är kränkande, innehåller grovt språk eller helt enkelt är irrelevanta.

  • T.P

    Stor eloge till er för mycket bra och viktig journalistik. Vad ville Palme egentligen med sin inblandning i Syd Afrika under åttiotalet…

  • Vielfrass

    Det hela har ju redan börjat i mindre skala här också för den delen , allt i kölvattnet av massimporten alla dessa ”guldklimpar” från samma typ av länder . Och det är ju bara en tidsfråga innan samma sak kommer igång i stor skala här i Europa & Skandinavien också .
    För ju fler dom blir här ju starkare och mer redo kommer dom att känna sig att utmana oss alltmer öppet för att försöka ta över våra länder och pressa ut oss samtidigt som vi alltmer kommer att förlora kontrollen i brist på resurser och folk . . X( .

  • Nordic

    När jag läser detta ser jag sveriges framtid …

  • RL, Vallentuna

    Kan man hjälpa dom vita till Sverige ?? Gifta sig med någon ? eller andra bra förslag..?

”Ingrid och Maria” frikänns från hets mot folkgrupp

INRIKESDen 23 november friades de båda samhällskritiska journalisterna Ingrid Carlqvist och Maria Celander från hets mot folkgrupp. Åtalet gällde en debattartikel om risken med muslimer som arbetar på apotek, publicerad på deras hemsida i juli förra året. Till Nya Tider säger Carlqvist att hon egentligen inte befarade en fällande dom, men att frikännandet är oerhört viktigt för den svenska yttrandefriheten.

Miljöpartistisk EU-kandidat skallade och ströp elev – får villkorlig dom

INRIKESI maj förra året chockades elever på Samskolan i Saltsjöbaden då en lärare flög på en elev, skallade honom i ansiktet och enligt flera vittnen även tog stryptag på honom när han låg ner. Läraren, Pascal Mafall Fall, satt samtidigt i kommunfullmäktige för Miljöpartiet och var kandidat till EU-valet 2014. Nu har domen fallit. Politikern kommer undan med villkorlig dom därför att tingsrätten menar att han kan ha blivit provocerad av eleven och har fått motta ”hat och hot” efter händelsen – i båda fallen uppgifter som kommer endast från politikern själv.

Armenisk soldat: ”Knivhuggen i ryggen”

INTERVJUArthur Danielyan är ledare för den armeniska oppositionsrörelsen ”Adekvat”. Han anmälde sig som frivillig i Nagorno Karabach-kriget. I en intervju med Nya Tider talar han om den senaste tidens politiska turbulens i Armenien och vapenstilleståndet efter Azerbajdzjans anfall på de kristna invånarna i Nagorno-Karabach.

Presidentvalet i USA väcker minnen av valet 2018 – och ger farhågor inför framtiden

OPINION: KATERINA JANOUCHSkulle det verkligen vara så otroligt om delar av det amerikanska valet faktiskt var ett bedrägeri? Precis som det svenska valet 2018 kunde ha varit det. Veckans debattör Katerina Janouch menar att den som verkligen månar om demokratin borde inte ha något emot att man går till botten med de frågetecken som uppstått när Trump först haft överlägsen ledning i ett flertal delstater, men plötsligt, som på kommando, förlorat med hundratusentals röster.

USA-valet: Trump förlorade vita kärnväljare men fick fler hos minoriteterna

VALET I USADen enda etniska grupp i USA som föredrog Donald Trump framför Joe Biden var de vita. Samtidigt var det bland minoriteterna som han ökade sin röstandel jämfört med valet 2016. På grund av USA:s demografiska förändring riskerar Republikanerna på lite sikt att förlora makten permanent, men kan hålla senaten ett tag till.

Skatterna i budgetspelet – små men tydliga skillnader mellan partierna

EKONOMISkatteförslagen i regeringens och oppositionspartiernas budgetförslag är inte alltid så enkla att få grepp om. I denna artikel tittar vi därför på hur de olika förslagen påverkar skatteuttaget under det kommande året, om de vinner en majoritet i riksdagen. Den totala skillnaden mellan förslagen är inte mer än cirka 4 procent av det totala skatteuttaget i regeringens förslag, men vi väljer att granska de skillnader som faktiskt finns och hur de skulle fördelas, om de blev verklighet.

Runar Søgaards liv bakom rubrikerna

KULTURI sin självbiografi ger den tidigare predikanten sin version av inte bara äktenskapet med sångerskan Carola Häggkvist, utan berättar även om andra händelser som genom åren har skapat rubriker. Boken ger också en bild av hur det är att vara föremål för mediernas uppmärksamhet i decennier, ett rampljus som inte alltid varit av godo.

Spanjor som plundrat svenska kyrkor i decennier häktad ännu en gång

INRIKESEn spansk medborgare, som har begått brott i Sverige sedan 1970-talet, har gång på gång återvänt och sitter nu häktad för nya brott. Han riktar framför allt in sig på hembygdsgårdar och kyrkor, varifrån han stjäl antika föremål som sedan säljs genom auktionsfirmor. Till Nya Tider säger åklagare Eva Wintzell att Schengen-samarbetet, och dess öppna gränser, gör det svårt att stoppa den här typen av personer.

Gå till arkivet

Send this to a friend