Skip to Content

Johan van Rensburg (infälld) blev skjuten med två skott i sitt garage. Han dog i armarna på sin son Lukas. På bild syns Lukas tillsammans med sin fru Louisa. Bakom paret är garaget där attacken ägde rum. Mordet skedde i augusti 2016. Foto: Nya Tider/Privat
UTRIKES

Nya Tider på plats: ”Det var inget rån, det var en ren avrättning”

Februari månad var en av de blodigaste månaderna på länge för Sydafrikas vita farmare med 26 mord, varav flera var åldringar och kvinnor som torterades till döds. Den vita befolkningen, särskilt på landsbygden, känner oro och rädsla inför framtiden. Nya Tider besökte de norra delarna av Sydafrika där farm­attacker är vanligt förekommande, och pratade med personer som nyligen mist sina anhöriga i brutala attacker.

Publicerad: 21 april, 2017, 21:10

  • Svenska

Läs även

Den äldre damen rör i sin kaffekopp. Vanessa Pretorius har kortklippt hår och en blommig blus. Hon frågar vad vi tycker om Sydafrika. Själv flyttade hon och hennes make från sin farm i slutet av nittiotalet efter ett inbrott som skrämde familjen. Det skulle visa sig att flytten inte skulle rädda dem. Den 12 februari i år åkte Vanessa tillsammans med maken Rolf, en av deras söner och tre barnbarn till en släktmiddag i Johannesburg.

När de kom hem tidigt på morgonen och Vanessa gick ur bilen för att låsa upp grinden körde en annan bil upp bakom dem och blockerade vägen. Två långa, svarta män klev ur, en hade solglasögon trots att det var mörkt ute. Vanessa förstod snabbt att situationen skulle bli farlig och lyckades springa till huset och väcka parets yngsta son. När denne kom springande mot bilen blev han skjuten i ena knäet. Utanför bilen låg redan Rolf på marken, mitt framför ögonen på de tre små barnbarnen i bilen, som skrek av rädsla. Rolf hade blivit skjuten i bröstkorgen. Han överlevde inte attacken.

– De fick med sig en Ipad. Men de tog inte pengarna som fanns i våra fickor och plånböcker, och de tog inte bilen. Det hela var mycket märkligt. Jag frågar mig varför? Varför dödade de Rolf? Han var en tystlåten man som var nervös innan han skulle till släktmiddagen eftersom han skulle läsa upp en dikt. Jag kan inte förstå det, säger Vanessa och tar upp en minnespamflett med sin makes bild på. ”En del av oss försvann med dig”, går det att läsa. Paret hade varit gifta i över 34 år, och Vanessa var bara 22 när de lovade varandra trohet. Nu vet hon inte vad hon ska göra i sin ensamhet.

Vi åker vidare genom norra delarna av Sydafrika, in genom ett slumläger. Vår guide Dirk de Roux arbetade tidigare som polis, men säger att det är omöjligt att avancera inom kåren som vit, så i dag arbetar han inom en privat säkerhetsfirma. De är ofta först på plats när ett mord eller ett rån har skett, och är populära i de städer där de verkar.

– Polisen prioriterar svarta brottsoffer, det är väldigt tydligt för oss som bor och verkar i Sydafrika. Därför engagerar jag mig i säkerhetsfirman, och vill gå ett steg längre och starta upp en egen firma en dag, utbilda unga män i första hjälpen och vapenhantering, berättar han på vägen.

Sköts ihjäl i garaget

Vi åker in i den lilla landsorten Sundra i provinsen Mpumalanga (tidigare Östra Transvaal). Här bor det många vita som precis har pengar nog att hålla sig från slumläger, berättar vår guide. Genom att flera familjer bor i samma hus kan de hålla kostnaderna nere.

Pensionerade Johan van Rensburg dog den 19 augusti förra året i sitt garage. Vi träffar Johans son Lukas och hans unga fru Louisa utanför huset där attacken skedde. Johan levde ett tillbakadraget och stillsamt liv, arbetade med att hugga och paketera ved, och var mycket omtyckt i byn. En dag hade familjen handlat mat tillsammans och skulle mötas hos Johan en timma senare för att grilla. När Johan svängde in på uppfarten och gick ur bilen attackerades han av flera svarta män. Han sköts två gånger, varav en gång i nacken. Chocken gjorde att han samtidigt fick en hjärtattack.

– Bara några minuter tidigare hade grannfrun, en äldre dam, blivit attackerad av samma grupp män. Hon blev slagen så illa i ansiktet med en spade att hon fick tillbringa flera veckor på sjukhuset. Vi tror att männen ville åt min svärfars bil för att fly, säger Louisa.
Johan dog i armarna på sin son på garagegolvet.

– Det var många attacker otroligt tätt under den perioden. Fem eller sex stycken som jag vet om. Visst, en del svarta attackerar varandra, men det är mer knivattacker under bråk i skolor och på gatan. Men attacker som dessa är det nästan bara vi vita som råkar ut för. Det är verkligen ett hemskt område och jag känner mig inte alls trygg, säger Louisa, som själv är mamma till en liten flicka. Ekonomin tillåter dock inte att familjen flyttar därifrån. Louisa hade gärna sett att hennes dotter kunde gå i en bättre skola.

”Det var en ren avrättning”

Vi vill se om grannkvinnan fortfarande bor kvar i huset och vill prata med oss. Vi möts av en ”till salu”-skylt, men behöver bara åka 300 meter för att hitta ännu en person som nyligen mist en nära anhörig.

Grindarna utanför butiken Spargel är nästan dubbelt så höga som vi, och längst upp är elektriska trådar uppsatta. Vid grinden finns en säkerhetsvakt utplacerad. Det finns en bra anledning till all säkerhet, berättar Kathleen Mans, som äger butiken tillsammans med sin familj. I slutet av förra året kom ett gäng förövare in på området och skrek att de ville bli visade kassaskåpet. De släpade ut Kathleens mamma, Kathy van Coppenhagen, och pappa Frik på gården. Den äldre kvinnan sköt de genast i nacken, så att kulan färdades ned genom kroppen. När Kathy föll ihop släpade de in Frik och band fast honom och sade ”ikväll kommer du att dö”.

Kathleens mamma sköts ihjäl. Kathleen Mans förlorade sin mamma, Kathy van Coppenhagen, i en attack utanför familjens butik i staden Sundra. Mamman gjorde inget motstånd, men sköts ändå. Foto: Nya Tider/Privat

 

– Mina föräldrar gjorde inget motstånd, de skulle ha gett dem precis det de ville ha. Det fanns ingen anledning till varför de sköt mamma. Hon gjorde absolut inget motstånd, det här var en ren avrättning, berättar Kathleen och serverar oss kaffe i små vita muggar på sitt ljusa kontor på övervåningen. Hon fortsätter:

– När männen gick tillbaka för att kolla om mamma var död hittade de henne inte. Mamma hade krälat hela vägen till hundarnas inhägnad, smetat mörk lera på sig och gömde sig där i flera timmar. Medan de letade efter henne lyckades pappa ta sig loss och sprang efter hjälp, och det var då förövarna gav sig av. De tog ingenting. Det här var verkligen inget rån, utan ett mord.

”Vita attackeras i hög grad”, menar före detta polismannen Dirk Le Roux. I dag arbetar Dirk inom en privat säkerhetsfirma, och är ofta först på plats efter ett mord eller rån. Foto: Nya Tider

 

Kathy fördes till sjukhus där det såg ut som att hon skulle klara sig. Efter tredje dagen satt hon upp och pratade med sin familj. Under kvällen drabbades hon dock av en blodpropp och dog oväntat.

– Jag får mer och mer känslan att dessa mord sker för att driva ut oss vita ur landet. Man vill markera att detta är deras. Vilket i sig är helt galet. Vi har bott här i generationer och vi var dessutom här först, säger Kathleen och visar oss hundgården där hennes mamma gömde sig den ödesdigra kvällen. Dirk håller med och säger att det är tydligt utifrån hans erfarenhet att förövarna riktar in sig på vita.

Kathleen berättar att det några månader innan attacken hade kommit in två män som presenterade sig som säkerhetsvakter för att informera familjen om att några nigerianer planerade en attack mot dem. Männen bad om att få titta runt och inspektera säkerheten. Nu i efterhand tror Kathleen att männen var med på attacken, och att de kollade av butiken för att få sig en bild av hur lätt familjen var att attackera. I dag har man satsat 150 000 rand (runt 100 000 kronor) på säkerhet.

– Jag måste skydda mina två döttrar. Ingenting kommer att få hända min familj igen, vi har redan mist en del av vår familj, avslutar Kathleen, innan hon måste återgå till arbetet.

”Alla känner någon”

Ett par timmar utanför storstaden Pretoria bor Lita Fourie, en medel­ålders kvinna som vigt sitt liv åt att ge farmaroffer en värdig minnesplats. Hon är kvinnan bakom Plaasmoorde, platsen där tusentals vita kors har rests, ett kors för varje mördad farmare. Vi träffar Lita och hennes make på ett kafé, och hon är inte glad över utvecklingen:
– Februari var en av de värsta månaderna någonsin, det får inte fortsätta så här för då finns det snart inga av oss kvar.

Lita bläddrar bland filer i sin dator. Hon visar oss bilder på familjemedlemmar till mordoffer som kommit för att sätta ned ett vitt kors i marken.

– Många är så traumatiserade efter att ha mist sin make eller förälder att de helt enkelt inte kan prata om det. Det kan gå månader. Sedan kontaktar de mig och säger att de vill sätta ned ett kors, och vi håller en mindre ceremoni. Då släpper det, månader av sorg som hållits instängd. Det är väldigt känslomässigt för oss alla.

Lita vet vad hon talar om. År 2000 bröt sig beväpnade män in i hennes föräldrahem och sköt ihjäl hennes båda föräldrar på det mest brutala sätt. Hennes pappa sköt de i huvudet och placerade kroppen i badkaret. Hon visar oss bilder. Det är viktigt att se vad som händer här, menar hon. Det är brutala scener, men det är verkligheten sedan årtionden tillbaka.

– I dag känner alla någon som har dödats eller skadats allvarligt i en attack. Det kan vara din släkting, personen du brukar handla av, mannen du sett på väg till jobbet varje dag, säger vår guide Dirk och får medhåll. Så är det, alla känner någon.

Solen är på väg att gå ned bakom horisonten. Bilar tutar, folk skyndar hem efter en avslutad arbetsdag. Ett par håller hand på trottoaren, en hund skäller på avstånd. Livet rullar på för folket i Sydafrika, men bakom fasaden döljer sig en fasansfull verklighet.

Ökad säkerhet. Det var i denna butik som Kathleen Mans miste sin mamma i en attack. I dag har familjen lagt ned stora summor pengar på säkerhet, med elektriskt staket, snubbeltråd och en säkerhetsvakt. Foto: Nya Tider

Farmarmord i februari 2017:

1 februari: Gavin Carter, 47, ihjälskjuten i Underberg,
Nicky Harmse, 61, ihjälskjuten i Kameeldrift
2 februari: Daniel Kilian, 62, ihjälskjuten i Leeupoort
3 februari: Pats Truter, 77, strypt i Naboomspruit,
Äldre man ihjälslagen i Rustenburg
5 februari: Pieter Pieterse, 57, ihjälslagen i Ellisras,
Wilfred Ernsting, 54, mördad i Henneman
6 februari: Stephan Harris, 28, ihjälslagen i Pretoria
7 februari: Tanya Wiers, 44, torterad till döds i Pietersburg
10 februari: Niels Erichson, 65, ihjälskjuten i Rustenburg
11 februari: Trevor Rees, 79, torterad till döds i Underberg
12 februari: Rolf Pretorius, 57, ihjälskjuten i Springs
13 februari: Jan Douwes, 65, strypt i Gordonsbay
14 februari: Louis Smuts, 45, ihjälskjuten i Balfour,
Belinda Smuts, 42, ihjälskjuten i Balfour,
Gert Smuts, 77, ihjälskjuten i Balfour,
Paulina Smuts, 74, ihjälskjuten i Balfour
16 februari: Marie Verwey, 80, knivhuggen i Stellenbosch,
Christine Solik, 57, ihjälslagen i Natal,
Roger Solik, 66, torterad till döds i Natal
19 februari: Susan Howarth, 65, torterad till döds i Dullstroom
23 februari: Milly, 95, våldtagen och strypt i Uitenhage
24 februari: Piet Jacobs, 79, strypt i Hartswater
25 februari: Andre Durant, 62, ihjälskjuten i Rustenburg
26 februari: Jossie Gilson, 90, ihjälhuggen i Vanderbijlpark
Sanna Hill

[email protected]

Håll god ton och ett vårdat språk i kommentarerna. Olagligt innehåll är så klart förbjudet och kommer att resultera i avstängning från vårt kommentarsfält.

Om du har blivit godkänd för att lägga upp kommentarer utan förhandsgranskning från tidningens sida är det du själv som är ansvarig för innehållet. Det innebär att Nya Tider kan tvingas att medverka vid brottsutredning vid ett eventuellt åtal.

För förhandsmodererade kommentarer ber vi om tålamod. Vi går löpande igenom kommentarer men det kan beroende på tid på dygnet dröja flera timmar innan vi hinner titta på den.

Vi förbehåller oss rätten att radera kommentarer som innebär förtal, är kränkande, innehåller grovt språk eller helt enkelt är irrelevanta.

Passionerat om jämtska

KULTURJämtskan är ett av Sveriges genuina folkmål och vissa menar att det mer är ett eget språk än en dialekt. Det finns runt 30 000 talare och kanske dubbelt så många förstår jämtska. En svårighet för jämtskans bruk och bevarande har länge varit att det saknats ett enhetligt skriftspråk. År 1995 författade Akademien för jamska en vägledning för hur man ska skriva, men den som verkligen gått till botten med skriftspråket är Håkan Roos, fil. mag. i nordiska språk, som nyligen gett ut en bok i ämnet. Frågan är i hur god jord den faller hos de jämtsktalande.

Ökad elförbrukning, obalanser och risk för avveckling av kärnkraften trycker upp elpriset

ANALYSRegeringen har under det senaste året satsat hårt på ett antal olika projekt som går ut på att öka elektrifieringen av allt från transporter till tunga industriella processer. Samtidigt inleds en storskalig satsning på elektrifiering av både gods- och persontransporter på väg. Expansionen av energislukande datorhallar kräver också enorma mängder el. Bara dessa tre sektorer kräver tillsammans tillskott på el motsvarande cirka 70-80 procent av nuvarande elkonsumtion i Sverige fram till 2030. Samtidigt agerar regeringen för att snabbavveckla kärnkraften, cirka 30 procent av Sveriges elproduktion.

Snabb överblick över dagens spelbonusar

Mycket har hänt sedan staten öppnade upp den svenska spelmarknaden, numera finns det en bra bit över hundra spelsidor med svensk licens med. Ett stort utbud är alltid välkommet, men det är också svårare att hitta den där sajten som passar en allra bäst. Ett enkelt sätt att underlätta jakten är att kika in på informationssidan Casinobonusar.nu.

Så ljuger politikerna om att invandringen är lönsam

OPINION: KARL-OLOV ARNSTBERGPolitikerna, understödda av de politiskt korrekta redaktionerna på Sveriges största medier, fortsätter att ljuga för svenska folket och sig själva om hur lönsam invandringen är. Ja, till och med nödvändig för att rädda välfärden. Professor Karl-Olov Arnstberg beskriver i veckans debattartikel hur politikerna anlitar propagandister snarare än forskare för att kunna fortsätta bygga sitt luftslott, samtidigt som välfärden raseras och allt fler kommuner närmar sig konkursens brant.

USA:s episka misslyckande i Afghanistan förebådar dess fall

ANALYSDen 30 augusti lämnade de sista amerikanska och västerländska soldaterna Afghanistan efter ett nästan 20 år långt krig. Ockupationens målsättning, att installera en hållbar västvänlig regering och utbilda dess armé, misslyckades kapitalt. Nya Tider sätter i denna analys den senaste tidens händelser, som etablissemanget och dess systemmedia beskriver i termer som lika oväntade som obegripliga, i ett större sammanhang. Vi kommer finna att det som skett inte riktigt är vad det verkar och att det markerar slutet på både en era och en supermakt, ett USA som utsätts för en kontrollerad demolering inifrån.

Talibanernas enorma krigsbyte

UTRIKESDet har stundtals skrivits mycket om ”sponsring av terrorism” och detta påstådda hot har sedan använts till att bland annat stänga alternativmediers bankkonton och trakassera pensionärer som vill sätta in kontanter på banken. Men den största sponsorn av radikala islamister har USA visat sig vara, då talibanerna nu disponerar över hundra gånger mer krigsmateriel än hela Sveriges försvarsmakt.

Reportern Jesper Johansson frias

CHEFREDAKTÖREN HAR ORDETDen 2 september meddelade Stockholms tingsrätt att man friar Jesper Johansson, som stått åtalad för våldsamt motstånd i samband med att han rapporterade från polisens insats vid en demonstration mot coronarestriktioner den 1 maj i år.

Karl XII:s vilda dagar, Berättelsen om det holsteinska raseriet och hur det ledde till krig

KULTURÅren 1698 och 1699 slösade den unge kungen Karl XII stora penga­summor, och tillsammans med kusinen Fredrik IV av Holstein-Gottorp betedde han sig mycket omdömeslöst. Karls beteende under dessa år, som har gått till historien som ”det holsteinska raseriet”, kom att få ödesdigra följder för Sverige.

Gå till arkivet

Send this to a friend