Nu ska Sverige visa att man går i täten vad gäller miljön. Efter flygskatt blir det nu skatt på plastpåsar. Bra, va?
Vi har på Nya Tider tittat lite närmare på vad det innebär. Många bär hem sin mat i bärkassar av plast och återanvänder denna sedan för hushållssopor. Enkelt och praktiskt. Vad är då tanken att man ska göra istället, när plastskatten uppenbart har till syfte att vi ska köpa kassar av papper i stället?
Vi ringer till några kommuner och ställer den frågan. De vi pratar med är dock osäkra på vad politikerna i riksdagen egentligen tänkt sig med den nya lagen, förutom mantrat ”minska användningen av plast”. De föreslår att vi inte ska använda papperskassar till våra hushållssopor, utan att vi ska köpa speciella soppåsar av plast. Soppåsar kommer att undantas från skatten.
Så man ska alltså först köpa pappkassar, som man lämnar till återvinningen, och sedan köpa speciella plastpåsar för sopor? Blir det inte dubbelt så mycket påsar?
Ett par kommuner råder oss att köpa soppåsar av komposterbar plast. Det låter ju bra. Vi letar på några större butiker på nätet med hushållsartiklar, men hittar inget. Inte ens Coop, som profilerar sig som en grön butik, erbjuder några nedbrytbara plastpåsar. Det närmaste vi kommer via deras kundtjänst är Coops egna avfallspåsar i olika färger av förnyelsebar PE.
Den så kallade bio-polyetylen eller ”grön PE” återkommer även i Coops ”Bio fryspåsar” och ”Fossilfria påsar”. När vi tittar på tillverkarens hemsida slår de sig för bröstet med att plasten är ”snäll mot miljön” då den inte är gjord av olja utan ekologiska sockerrör. Egenskaperna är dock exakt desamma som för vanlig plast och den källsorteras som plast.
Tillverkaren skriver under rubriken ”Varför är inte er plast nedbrytbar” följande: ”Inom vår forskning och produktutveckling söker vi ständigt efter olika bionedbrytbara material. Men än så länge har inga av våra försök lyckats skapa samma kombination av ekovänlighet och höga kvalitet som våra nuvarande lösningar”. Det vill säga inte nedbrytbar alls.
Ni som har erfarenhet av påsar gjorda av sockerrör har kanske råkat ut för det som undertecknad erfarit ibland, nämligen att om man fyller dem med blöta saker, till exempel hushållssopor, så börjar de läcka. Inte särskilt lyckat.
Nedbrytbara plastpåsar existerar dock, har vi fått höra. På Kommunernas bransch-organisation för avfallshantering, Avfall Sverige, varnade man förra året just för komposterbar plast. Regeringens plastutredare Åsa Stenmarck konstaterade då att de plaster som kallas nedbrytbara orsakar samma skador på marin miljö som konventionell plast.
Främst för att ”komposterbar” inte är samma sak som att plasten bryts ned i naturen, utan det krävs särskilda industriella kompostanläggningar för att bryta ned den. Folk som läser ordet ”komposterbar” kan dock förledas att tro att det är okej att lägga den i egen kompost eller lämna den i naturen, där den alltså gör precis samma skada som annan plast.
Återigen vill politikerna alltså visa krafttag, utan att det egentligen får någon effekt. Det är en sorts regndans. Man känner att man gör något, späker sig själv, men det gör egentligen ingen som helst praktisk skillnad.
Sverige står i dag för totalt mindre än 0,01 procent av plast som hamnar i världens hav. Inte ens i Östersjön är det vi som skräpar ned, utan det mesta flyter in från Atlanten. Som vi skrev på vår nätupplaga v14/2019 har en studie visat att 90 procent av plasten i haven kommer från tio asiatiska och afrikanska floder.
I Sverige är vi däremot väldigt duktiga när det kommer till plaståtervinning. År 2017 återvanns 44 procent av plastförpackningarna, medan resten till stor del energiåtervanns, det vill säga brändes upp. Totalt energiåtervinner vi hela 77 procent av all plast och deponerar, det vill säga lagrar, bara 0,0044 procent av allt plastavfall.
Tänk om Sverige kunde bidra till att rena de tio värst nedskräpade floderna i stället, innan plasten når haven. Då skulle vi faktiskt kunna göra en skillnad – vilket vi inte gör med inhemsk plastskatt. Skulle vi ha råd? Det är en prioriteringsfråga.
I veckans nummer berättar vi hur Sverige är med och finansierar en ny tunnelbanelinje i Ankara, och många andra projekt runt om i världen. Vi har också tidigare berättat att kostnaden för ett års asylmottagande i Sverige kostar dubbelt så mycket som FN:s budget för alla flyktingar i hela världen, så pengar finns uppenbarligen. Det handlar bara om vad man vill göra med dem.
