Den brittiska undersökande journalisten Duncan Campbell gjorde sitt stora avslöjande om övervakningssystemet Echelons existens redan 1988 och fortsatte att skriva om det hemliga programmet under de kommande 27 åren. Han beskriver utförligt hur myndigheterna i hemlighet lyssnar på all elektronisk kommunikation och filtrerar innehållet i realtid i jakt på sökord som olika säkerhetstjänster lagt in. De berörda länderna har nekat till att detta system existerar och har kallat det rena påhitt och konspirationsteorier.
Den 3 augusti publicerade Campbell en artikel samtidigt på de brittiska nättidningarna The Intercept och The Register, där han slutgiltigt bevisar att Echelon finns.
Bevisen hittar han i flera dokument som den amerikanske visselblåsaren och tidigare CIA-anställde Edward Snowden kommit över under sin tid som anställd på den amerikanska federala signalunderrättelsestjänsten National Security Agency (NSA). Bland annat är det ett dokument märkt ”högsta möjliga säkerhetsklass” och ”Top Secret” från 19 juli 2005. Avsändaren är Foreign Affairs Directorate Special Adviser (ungefär Utrikesdirektoratets särskilda rådgivare), där denne spekulerar i varför Echelon numera inte nämns lika ofta i offentligheten och gissar att EU efter terrordåden 9/11 insett att det är ett bra verktyg mot terrorism.
De länder som pekas ut som ansvariga för Echelon är USA, Storbritannien, Kanada, Australien och Nya Zeeland. Att dessa länder har en samarbetspakt om underrättelseinhämtning erkändes officiellt i mars 1999, då den australiensiska regeringen i ett nyhetsinslag bekräftade det topphemliga avtalet. De brukar refereras till som de ”Fem ögonen”. Fortfarande har ingen av dessa erkänt att Echelon ens finns och som vanligt har man avstått från att kommentera de dokument som Snowden läckt, utöver att USA fortsätter att insistera att Snowden stulit hemlig information. Snowden har i intervjuer sagt att han befarar att han skulle utsättas för en skenrättegång i USA och att amerikanska tjänstemän uttryckt en önskan att se honom död. Han flydde därför och fick till slut asyl i Ryssland.
Lyssnar på alla i realtid
Enligt Campbell och senare även andra källor är Echelon ett system för övervakning av elektronisk information såsom e-post, telefonsamtal, videokonferenser, telex, vanlig radiokommunikation och liknande. Dess rötter sträcker sig så långt bak som till 1960-talet, men det har självklart utvecklats och dess förmåga har ökat enormt i och med ny teknik. Inte bara har Echelons förmåga att lyssna och processa ökat, allt mer kommunikation sker dessutom just elektroniskt och är därför sårbar för avlyssning.
Dess omfattning har bland annat nämnts i Pär Ströms bok Övervakad:
”Övervakningen hade en fantastisk precision. Vi kunde peka ut en enskild person eller organisation och övervaka all elektronisk kommunikation – real time – hela tiden. Det skedde utan att personen hade någon chans att upptäcka det, och den mesta informationen skickades snabbt vidare till en annan station med hjälp av de enorma digitala möjligheter vi hade.”, sade Margaret Newsham, en tidigare Echelon-anställd, till danska Ekstra-Bladet den 17 november, 1999.
Grunden till Echelon utgörs av ett omfattande nätverk av avlyssningsutrustning och stora radioantenner som pejlar in specifika kommunikationssatelliter. Enligt nya dokument som läckts av Snowden omfattar Echelon 16 sådana avlyssningsbaser strategiskt utplacerade i alla världsdelar, varav nio som drivs av USA och sju av dess allierade. 120 satelliter bedöms ingå i systemet, samt fartyg som har avlyssningssystem och kryssar längs avlyssnade länders kuster, anordningar på undervattenskablar och även antenner på diverse konsulat och ambassader.
Ett av NSA-dokumenten från juli 2012 uppger att Yakima-basen i delstaten Washington, USA, som togs i drift 1973, hade som syfte att ”inom Echelonprogrammet samla och behandla kommunikation från INTELSAT när Kalla kriget rasade som värst”. Campbell skriver att detta borde chockera, då INTELSAT var västs kommunikationssatelliter och varken Sovjet eller Kina hade markutrustning som skulle ge dem möjlighet att använda sig av dessa. Detta spionage var alltså riktat uteslutande på allierade länder och de egna befolkningarna.
